lek
Förskollärarna tycker det är viktigt att prata om exkludering och inkludering både med barn och i arbetslaget. Detta kan man utgå ifrån Pihlgrens, (2017) aktivitetsmönster som är en scaffolding undervisningsmiljö. Förskollärarna tycker även att det är viktigt att lägga en bra grund för att barnen ska veta hur de ska gentemot varandra. En av förskollärare använder strategin med att vara närvarande. Detta för att vara uppmärksam på en blick ifrån ett barn som kan uttrycka att jag vill vara med i leken. De beskrev även att det är viktigt att inte stressa och lösa konflikten som uppstår mellan barnen.
36
8 DISKUSSION
I detta kapitel kommer det bli en diskussion utifrån studiens resultat med in-spiration ifrån fenomenografiska analysmodell. Dessa är följande: Barns till-trädesstrategier, barns uteslutningsstrategier, förskollärares uppfattningar om den fria leken, förskollärares roll i barns fria lek, förskollärares uppfattningar om dem olika strategierna som de använder i barns fria lek. Detta avslutas med en sammanfattning av diskussionen och avslutningsvis blir det en metoddis-kussion och slutsatser.
8.1 Barns tillträdesstrategier
Utifrån intervjuerna har jag fått uppfattningen av att det sker både tillträdes-strategier och uteslutningstillträdes-strategier i den fria leken. Flertalet förskollärare uppger att de arbetar med regeln ”Att alla får vara med” detta för att barnen ska lära sig att sammanhållning och dela med sig av materialet. Denna regel har förskollärarna observerat att barnen använder det uttrycket om de ser någon blir exkluderad i leken eller om de själva blir det. Denna strategi beskriver Tellgren, (2004) som att referera till vuxnas auktoritet som innebär att barnen utgår ifrån det som vuxna har sagt. ”Alla får vara med”. Förskollärarna utgår de ifrån den moralistiska undervisningsmiljön som Pihlgren, (2017) beskriver i sin analysmodell. Det innebär att förskollärarna introducerar ett tänkt läran-demål i detta fall ”Alla får vara med”. Tellgren, (2004) beskriver regeln ”Alla får vara med” är att andra barn som leker får inte neka ett annat barn som vill komma in i leken. Jag fick dessutom uppfattningen av att det är vanligt att när barnet vill få tillträde i en lek kan hen använda sig av både kroppsspråket och uttrycka sig verbalt eller ta en leksak som ett annat barn har. Detta kallar Tell-gren, (2004) som avbrytande störande entré och göra anspråk på området eller något föremål. Avbrytande störande entré innebär att barnet använder både kroppen och rösten för att distrahera de andra barnen i den pågående leken. Göra anspråk på området eller något föremål beskrivs det som att barnet går in i leken och verbalt uttrycker sig att materialet är. I intervjuerna framkom det även att barnen kan inkludera varandra i leken genom att uttrycka sig verbalt genom att fråga sina kamrater om de ska vara med och leka. Detta kan tolkas med hjälp av Tellgren, (2004) tillträdesstrategi acceptera inbjudan. Vilket in-nebär att barnen som redan leker bjuder in det barnet i leken. Enligt Tellgren, (2004) kan barn använda olika strategier för att ansluta sig själva i leken fun-gerar inte den första strategin kan de använda sig av flera olika innan de får tillträde in i leken. Detta fick jag uppfattningen om ifrån mitt resultat att barnen använder olika tillträdesstrategier för att komma in i leken. Detta kan man utgå utifrån begreppet tolkande reproduktion som enligt Skånfors, (2013) beskriver
37
att barnen försöker förstå de olika händelserna som sker inom den fria leken. Utifrån intervjuerna kunde jag även uppfatta att barnen använde tillträdesstra-tegin av att bara gå in i leken. Detta beskriver Tellgren, (2004) som icke verbal entré och det menar hon med att barnet går in i leken utan att säga något.
8.2 Barns uteslutningsstrategier
Utifrån intervjuerna kunde man se att förskollärarna uppfattade att barnen an-vänder sig uteslutningsstrategier för att exkludera sin kamrat i den fria leken. Det framkom att barnen kan utesluta varandra genom att springa iväg eller byta aktivitet. Detta beskriver Tellgren, (2004) som uteslutningsstrategin spring un-dan och ignorera någon. Det innebär att barnen kan även välja andra aktiviteter där dem vet att det går bara vara ett visst antal. En annan uteslutningsstrategi som förskollärarna ansåg var att barnen kan uttrycka sig verbalt och använda kroppsspråket för att exkludera sina kamrater. Förskollärarna uppfattade även en till strategi som barnen kan använda sig av för att exkludera sin kamrat är att ge en passiv roll i leken. Detta beskriver Tellgren, (2004) som uteslutnings-strategin att lämna bort katterna. Det innebär att barnen ger sin kamrat en pas-siv roll i leken, exempelvis att barnet får vara en katt som sedan kommer läm-nas bort. Detta beskriver Skånfors, (2013) som en sekundär anpassning som innebär att barnen använder sig av att utveckla de dolda strategierna i leken som inte förskollärarna ser. När barnen ger en sin kamrat en passiv roll kan de bero på att de vill försvara in lek. Detta kan man utgå ifrån begreppet beskyd-dande av interaktionsutrymme som Skånfors (2013) beskriver, att barnen vill bevara den pågående leken som de har skapat och behålla sin kamratkultur.
Genom att ha diskussioner och dramatisera upp olika scenario av inkludering och exkludering kan barnen få en förståelse hur det känns att få en passiv roll i leken (Harrist & Bradley, 2003). När det är exkludering i den fria leken och ett barn inte får vara med kan det bero på flera olika saker. En av sakerna som det kan bero på beskriver Jonsdottir, (2007) att barnet kan ha varit ledig en längre tid ifrån förskolan på grund av sjukdom eller semester. Hon klarlägger därutöver att barnet kan bli exkluderad på grund av otillräcklig sociala egen-skaper. De sociala egenskaperna handlar om barnets temperament, självstän-dighet, handlingsförmåga och självkänsla (Jonsdottir, 2007). Om barnet exklu-deras ifrån gemenskapen och det är över en längre tid kan hen utveckla en minskad tillit sin egen förmåga (Jonsdottir, 2007). Enligt Öhman, (2011) ska man vara en stöttande pedagog och skapa en trygghet för barnet. När barnet får känna en trygghet utvecklas en god självkänsla och barnet vågar därmed ta steget att komma in i leken.
38
8.3 Förskollärares uppfattningar om den fria leken
Förskolläraren som hade uppfattningen att man inte ska blanda sig i barnens fria lek kan man utgå ifrån Pihlgrens, (2017) aktivitetsmönstret låt gå under-visning. Det innebär att förskolläraren inte planerar något innehåll för barnen och har ingen dialog med dem under lekaktiviteterna. I denna undervisnings-miljö kan man inte beskriva vad som det är tänkt att barnen ska lära sig på grund av förskollärarna menar att barnen lär sig mycket via leken. Det sker mellan barnen och inte som en konsekvens av förskollärarnas handlingar (Pihl-gren, 2017). Förskolläraren beskriver dessutom att de arbetar med att barnen ska kunna säga nej och stopp på ett snällt vis och detta kan man utgå ifrån Pihlgren, (2017) aktivitetsmönster scaffolding som innebär byggnadsställ-ningar som är tillfälliga stödkonstruktioner. Det vill säga förskolläraren i denna studie anser sig att man ska ge barnen dem rätta verktygen för att kunna säga nej och stopp på ett snällt sätt om en kamrat vill få tillträde i leken. Detta be-skriver Pihlgren, (2017) som den moralistiska undervisningsmiljön. Det inne-bär att förskolläraren lär barnen hur de ska bete sig. Förskolläraren lär barnen att man kan få leka utan inkludera kamrater om man inte vill. Detta kan jag utgå ifrån det som Tellgren, (2004) beskriver att barnen refererar till vuxnas auktoritet. Det vill säga att barnen kan säga nej och stopp när de inte vill ha sin kamrat med i leken. Genom svaret som förskolläraren har gett mig kan jag utgå ifrån det som Björklund & Palmér, (2019) beskriver i sin artikel. De menar att vissa forskare förespråkar att barnen har rätt till att leka ostört ifrån vuxna. Ett
annat resultat som framkommer är att barnen kan neka sina kompisar för de vill skydda sitt interaktionsutrymme och den sociala samvaron. Får de barnen som leker avbryta sin lek för ett annat barn ska få tillträde så blir kamratkul-turen och barnet träder in i interaktionsutrymmet. (Skånfors, 2013; Tellgren, 2004).
Enligt Tellgren, (2004) menar hon att det är via den fria leken som barnen processa sina tidigare upplevelser. Utifrån flertalet förskollärares svar fick jag uppfattningen av att det är viktigt att barnen får känna en delaktighet i alla sammanhang och att de känner att de har en plats i leken, både när de leker med varandra och när förskolläraren har en aktiv roll i leken. Utgår man ifrån det som Aras, (2016) fann i sin studie med de pedagogerna han intervjuade var att den fria leken har en betydelse för barns utveckling och lärande och att man är närvarande. Men utifrån observationerna som gjordes fann man att förskol-lärarnas engagemang i den fria leken var motsatsen. De passade på att göra administrativa uppgifter istället för att delta i barnens lek. De tillfällen de del-tog i leken var när de uppstod konflikter mellan barnen (Aras, 2016).
39
I läroplanen för förskolan står det att ska man vara en närvarande förskollärare för att kunna stödja barnen om det uppstår konflikter (Skolverket, 2018). Detta beskriver Melin, (2013) att när barnen får en konflikt i leken ska förskolläraren inte avbryta leken utan att vara en medlare och hjälpa barnen att kunna lösa konflikten själva.
8.4 Förskollärares roll i barns fria lek
Utifrån förskollärares uppfattning om att man inte ska blanda sig in i leken som jag beskrev ovan utgår jag ifrån Pihlgrens, (2017) aktivitetsmönstret låt gå undervisning. Det innebär att förskolläraren inte planerar något innehåll för barnen och man låter barnen leka ostört. När förskolläraren förklarade att hen lärt barnen att säga nej och stopp på ett snällt utgår jag ifrån teorin kamratkultur och begreppet beskyddande av interaktionsutrymme. Detta för att barnen har utvecklat sin kamratkultur och vill skydda sin lek (Skånfors, 2013). Uppkom-mer en sådan situationen ska man ha en kommunikation med barnen och följa upp vad som hände. Förskollärarna anser det är svårt att se både inkludering och exkludering hela tiden för det kan hända saker runtomkring som gör att man missar situationerna. Därför är det viktigt att vara närvarande och obser-vant för att kunna se när såna situationer uppstår (Tellgren, 2004). I intervju-erna framkom det även att det inte alltid lätt att se olika strategier som barnen använder sig av för att exkludera varandra i den fria leken. För att kunna arbeta med både inkludering och exkludering i den fria leken kan man använda sig av att dramatisera olika scenario för att barnen ska få en förståelse kring inklude-ring och exkludeinklude-ring (Harrist & Bradley, 2003).
40
8.5 Förskollärares uppfattningar om dem olika
strategi-erna som de använder i barns fria lek
Utifrån förskollärarnas svar får jag uppfattningen av de tycker det är viktigt att prata om exkludering och inkludering med barnen för de ska få en förståelse vad det innebär och hur det kan kännas. De stöttar även det barnet som blir exkluderat. Detta kan leda till att barnen blir uppmärksammade på om något barn blir exkluderat i leken. Detta kan man utgå ifrån Pihlgrens, (2017) aktivi-tetsmönster som är en scaffolding undervisningsmiljö. Denna undervisnings-miljö utgår ifrån att man blir ett stöd för barnet i att få tillgång till sina proxi-mala utvecklingszoner. Förskolläraren hjälper och stöttar barnet, så att barnet ska kunna förstå, relatera och sätta in kunskapen i ett sammanhang (Jonsdottir, 2007). När barnet klarar detta på egen hand tas detta stöd bort när förskollära-ren ser att barnet behärskar området själv (Pihlgförskollära-ren, 2017). När det uppstår en konflikt och exkludering är det viktigt att stötta upp det barnet som Jonsdottir (2007) beskriver i sin avhandling. När barnen är i treårsåldern börjar de förstå det sociala samspelet, konflikthantering och kan sätta sig in i andras situation. Hon menar att det är viktigt att stötta barnen när det uppstår konflikthantering för att de ska få en förståelse kring barnens känslor när det handlar om exklu-dering. I intervjuerna framkom det att det anses viktigt att lägga en bra grund för att barnen ska veta hur de ska vara gentemot varandra. Öhman, (2011) me-nar att skapas det meningsfulla aktiviteter och att barnet får ett intresse blir det positiva kamratrelationer. Jonsdottir, (2007) beskriver att det är viktigt att ar-beta med detta för exkluderas ett barn under en längre tid kan det påverka att hen får försämrat självförtroende och minskad tillit till sin egen förmåga. Det är därför viktigt att lägga en förståelse hos barnen så tidigt som möjligt. För vet inte barnen hur de ska hantera sig socialt och hur de ska inkludera varandra i leken kan det fortsätta upp i skolålder med exkludering. Detta kan även fort-sätta upp i vuxen ålder. Det kan i sin tur leda till att de hamnar i kriminella sammanhang (Jonsdottir, 2007). I läroplanen för förskolan beskrivs det att alla som jobbar inom förskolan är viktiga förebilder (Skolverket, 2018). Därför ska man ha ett bra förhållningssätt för det påverkar barnens respekt och förståelse för de rättigheter och skyldigheter som gäller i ett demokratiskt samhälle. Uti-från intervjuerna fick jag uppfattningen av det är viktigt att vara uppmärksam även på det tysta, det som inte sägs med ord. Att en blick ifrån ett barn kan uttrycka att barnet vill vara med i leken. Utifrån förskollärarnas uppfattning är det viktigt att inte stressa och lösa konflikten som uppstår mellan barnen. Man ska istället ge det tid och prata tillsammans med barnen så de får komma med förslag hur man kan lösa situationen. Detta kan man utgå ifrån det som Tell-gren, (2004) menar att när man låter barnen förstå konfliktens innehåll är det förutsättning att barnen kan förstå varandras perspektiv.
41