I den här uppsatsen har vi undersökt hur gestaltningen av män och kvinnor som mördar skiljer sig åt mellan kvällstidningar, lokalpress respektive dagspress. Det vårt resultat visar är att media använder både konfliktgestaltning och mänskliga öden-gestaltning när de skriver om dessa brott. Vi har konflikten mellan ”hästtjejen” och ”kärleksrivalen” samt ”den våldsamma mannen” och ”det idealiska offret”.
8.1 Vinklade på olika sätt
Efter att ha analyserat artiklarna om kvinnan framgår det att alla tre tidningar har vinklat det åt ett och samma håll, nämligen svartsjuka. Shehata (2019, s. 343) skriver att det som kännetecknar journalistiska gestaltningar bland annat är infallsvinkeln. Genom att tidningarna kallar offret för ”kärleksrivalen” framstår det som att gärningspersonen varit svartsjuk och att hon haft en form av rivalitet med offret. I både artiklarna om när åtalet väcks och den första rättegångsdagen vinklas texterna till att handla om svartsjuka. Artiklarna som skrevs när domen föll är mer neutrala och handlar främst om vad hon döms för. Här har vi hittat skillnader i gestaltningen av gärningspersonerna. I artiklarna om mannen har tidningarna valt andra aspekter att fokusera på. Man nämner att svartsjuka varit motivet i bland annat Dagens Nyheter, “Jag bedömer inte att någonting talar för att den här gärningen har varit planerad. Jag tror att det är utlöst av svartsjuka, säger åklagaren” (Dagens Nyheter 2016). Men istället för att vinkla denna historia åt svartsjukan har de istället haft mannens våldsamma förflutna som utgångspunkt och de beskriver brottet som ett vansinnesdåd.
8.2 Konflikt mellan gärningsperson, offret och de anhöriga
Relationen mellan offret och kvinnan gestaltas som en kamp om den man de båda älskar. Enligt oss är detta ett tydligt exempel på hur media använder sig av konflikten mellan individerna, ”hästtjejen” och ”kärleksrivalen”, för att väcka läsarnas intresse (Semetko & Valkenburg 2000, s. 95). Svartsjukan som kvinnan känner för offret gestaltas på ett dramaturgiskt sätt, genom bland annat citerade meddelanden som vi läst i Aftonbladet (2014). Aftonbladet, Expressen och Nerikes Allehanda gestaltar kärleksrelationen och triangeldramat som den huvudsakliga konflikten. Vi har hittat liknande konfliktgestaltningnar i artiklarna om mannen. Här gestaltar media ”den våldsamma mannen” mot det ”idealiska offret”. I media skriver man om mannens tidigare våldsamma bakgrund medan kvinnan beskrivs av vänner som omtyckt och snäll. Ett
33 annat tecken på medias konfliktgestaltning av detta brott är kampen mellan den grupp av offrets
anhöriga för mot mannen, där de berättar om hur han behandlat offret. Kvinnan misshandlades dessutom i sitt eget hem, en plats där hon ska vara trygg. En av de fem egenskaperna som ”det idealiska offret” uppfyller är att hon är på en plats där hon inte kan klandras att vara på (Christie 2001, s. 48). ”Kärleksrival” uppfyller också en av de fem egenskaperna hos det ”idealiska offret”. Likt ”den våldsamma mannens” offer, befinner sig ”kärleksrivalen” på en plats hon ska vara trygg och inte kan klandras för att vara på (ibid.).
8.3 Triangeldrama och den våldsamma mannen
Journalistiska gestaltningar handlar inte bara om infallsvinkeln, utan även om vilka källor som används, värdeladdade ord, vem som får komma till tals och vilken fakta som framkommer (Shehata 2019 s. 343). Vår analys visar att det finns en skillnad i hur värdeladdade ord används i beskrivningen av den manliga respektive kvinnliga gärningspersonen. Skillnaden är att mannen gestaltas mer med värdeladdade ord. I Aftonbladet gestaltas mannen som en psykiskt instabil person. Man beskriver honom bland annat som en “våldsam brottsling” och “fotbollshuligan” (Aftonbladet 2016) samt som ”hotfull” i Expressen (2016).
I artiklarna om kvinnan citeras bland annat åklagaren som säger att svartsjuka är motivet. Svartsjuka är en känsla som vi tror att många känner igen. Medias gestaltning av brottet grundar sig i svartsjuka och känslor, vilket vi kan koppla till Semetko och Valkenburgs (2000) förklaring av mänskliga öden-gestaltning, som handlar om att ge gestaltningen ett mänskligt ansikte eller emotionell vinkel.
Ordet triangeldrama används vid flera tillfällen genom citat. Det är ett ord som förstärker uppfattningen om att det fanns en tydlig konflikt mellan ”hästtjejen” och ”kärleksrivalen”. Ett triangeldrama är ju som man hör på namnet en konflikt mellan minst tre personer och enligt Semetko och Valkenburg (2000) så handlar konfliktgestaltning om konflikter mellan individer, grupper och/eller institutioner för att fånga läsarnas intresse.
Gestaltningar handlar om hur någonting framställs och uppfattas (Shehata 2019 s. 342). De bevis som tidningarna skriver om, exempelvis kvinnans sökhistorik innan mordet, gör att kvinnan uppfattas som hämndlysten och att handlingen varit planerad. Tidningarnas gestaltning av mannen bygger till stor del på hans tidigare bakgrund, där han vid flera tillfällen begått olika typer av brott. Det som skiljer sig mellan dessa gestaltningar är att gestaltningen av kvinnan är mer öppen och låter läsaren själv bestämma hur hon ska uppfattas. Medan mannen enligt oss
34 gestaltas som en farlig våldsbrottsling. Detta kan vi koppla till Christies (2001, s. 48) beskrivning
av mannen som stor och ond, egenskaper hos en man som det ”idealiska offret” har kring sig.
8.4 Manligt och kvinnligt
Både Aftonbladet och Expressen har använt värdeladdade ord för att gestalta kvinnan och hennes handlingar. Aftonbladet beskriver bland annat hur kvinnan gick till ”rasande attack” med en hammare och i Expressen skriver man att kvinnan var ”närmast förgiftad av svartsjuka”. Detta går att kopplas till, Yvonne Hirdmans bok Genus – om det stabilas föränderliga former (2003). I sin bok skriver hon att genom historien har synen på kvinnan varit att hon är motsatsen till mannen. Hirdman (2003, s. 48) skriver att mannen ses som kontrollerad, förståndig och går att lita på, medan kvinnan är okontrollerbar, känslosam och lögnaktig. Hirdmans (2003) beskrivning av kvinnan stämmer väl in på kvinnan som styckmördade sin “kärleksrival”. Att kvinnan är känslosam framgår tydligt i artiklarna då de skriver om hennes svartsjuka och att relationen mellan de tre inblandade beskrivs som ett triangeldrama. Gärningspersonen har påstått att hon inte har planerat styckmordet, men bevisningen tyder på någonting annat. Det gör att man kan dra en koppling mellan kvinnan och den gamla synen på kvinnan, att hon är känslosam och lögnaktig (Hirdman, 2003, s. 48).
Gärningsmannen faller inte in i den ”gamla” synen på mannen. Under 1800-talet såg man mannen som hård, torr, kontrollerad, förståndig och pålitlig (Hirdman, 2003, s. 48). Han har inte varit kontrollerad, då han agerat på ett impulsivt sätt. Mannen har inte heller varit pålitlig då han bland annat varit med andra kvinnor samtidigt som han haft ett förhållande med offret. Dessutom har han ett sedan tidigare ett känt beroende av droger och alkohol. Tidningarna beskriver honom även som svartsjuk. Faller mannen in i den kvinnliga synen man hade förr i tiden som Hirdman beskriver? För att den enda delen mannen uppfyller i den ”manliga” kategorin är att vara hård. Dagens Nyheter (2016) har beskrivit honom som ”fysiskt överlägsen”, samt att samtliga tidningar har skrivit om hans tidigare våldsbrott. Detta styrker bilden av den “hårda” mannen som Hirdman (2003) skriver om.
Skillnaden mellan gestaltningen av dessa mördare är att fokuset kring kvinnan handlar om känslor och mindre på vem hon är. Medias gestaltning av mannen bygger till stor del på hans förflutna och att han är en farlig person. Det är mer fokus på honom som person, än om kvinnan där det mesta handlar om relationen mellan henne och offret.
35
8.5 Kvällspress kontra lokaltidning
Det vi har observerat när vi analyserat artiklarna är att lokaltidningens gestaltning av gärningspersonen påminner om kvällspressens. Kring gestaltningen av kvinnan har
lokaltidningen och kvällspressen använt samma typ av information för att framställa henne. Lokaltidningen verkar inte ha utnyttjat möjligheten att ta sig närmare brottet eller träffat relevanta personer för att kunna ge en annan bild av kvinnan. De har istället använt samma information och citat som kvällspressen gjort och gestaltat kvinnan på ett liknande sätt. Expressen (2014) etablerar kvinnan tidigt som “hästtjej”, något som även Nerikes Allehanda (2014) senare gör. Aftonbladet å andra sidan har inte använt sig av kvinnans intresse när de gestaltat henne.
Det resultatet visar är däremot att alla tidningars grund till hur de gestaltat kvinnan handlar om svartsjuka. Man använder sig av förhållandet mellan kvinnan och offret för att förstärka hur svartsjuk kvinnan varit. Easteal et al (2015, s.40) menar att det är upp till den individuella journalisten hur hen väljer att gestalta en kvinna som mördar utifrån den information som finns. Och vi kan i vårt resultat se att Aftonbladets journalist valt en annan väg än Expressens och Nerikes Allehandas när de gestaltat kvinnan. Detta är något vi sett när vi analyserat gestaltning av mannen också. Easteals et al. (2015, s. 40) teori borde kunna appliceras på män som mördar också då de menar att det är upp till den individuella journalisten att välja vilken information som ska användas när hen gestaltar gärningspersonen.
Den gemensamma faktorn alla tre tidningar har är att mannen gestaltas som våldsam, aggressiv och svartsjuk. Expressen (2016) skriver “Han missbrukar narkotika och anabola steroider och har ett våldsamt temperament.”. Som vi tidigare nämnt har den individuella journalisten makten att välja hur en gärningsperson gestaltas och genom att beskriva honom på sådant sätt gör
journalisten ett medvetet val att gestalta mannen som farlig. I Dagens Nyheters
Stockholmsbilaga (2016) citerades offrets syster där hon sa “Han ska inte finnas ute i samhället. Annars är det nästa kvinna som blir misshandlad, eller dödad.” när hon pratade om mannen. I Aftonbladets (2016) artikel skriver de att mannen har en lång rad grova våldsbrott bakom sig, framför allt att han var villkorligt frigiven när han träffade offret. Anledningen var att han hade misshandlat en kvinna tidigare.
36