I analyskapitlet relaterar och diskuterar författaren det undersökningsresultat som kommit fram i empiridelen med hjälp av de olika teorierna från teoriavsnittet.
Utifrån segregationsanalysen kan man låta siffror tala sitt tydliga språk. Indextalet visar på att de socioekonomiska resurserna skiljer sig mellan de undersökta stadsdelarna. Råå och Tågaborg har lägst segregationsindex vilket innebär att de är socioekonomiskt starkast av de fyra undersökta stadsdelarna. Två av de fyra bostadsområden Söder och Dalhem kan definieras som uttalat resurssvaga i jämförelse med de övriga två stadsdelarna då de utmärker sig negativt i statistiken. Söder är ett centralt beläget traditionellt arbetarkvarter, med flerbostadshus och en påfallande hög andel små lägenheter. Dalhem är ett miljonprogramsområde där enformighet och storskalighet bidrar till den ensidiga sociala strukturen. På både Dalhem och Söder består bostadsbeståndet av mestadels hyresrätter. Det är även här förvärvsinkomsterna är som lägst av de fyra stadsdelarna.
Tydligt kan vi se att om bruksvärdesystemets syfte var att säkerställa en blandad befolkningssammansättning inom de enskilda stadsdelarna så har det misslyckats. Råå och Tågaborg har främst en befolkning som är svenskfödd, medan Dalhem och Söder har en stor del invandrare. Bruksvärdesystemet har inte en självklar utjämnande effekt när det gäller fördelningen av ekonomiskt starka och svaga hushåll i Helsingborg. På Råå har ett hushåll 10000 kronor högre disponibel inkomst jämfört med ett hushåll i Söder. På hyran skiljer endast 500 kronor. Den socioekonomiska situationen på Söder, som den beskrivs med dessa siffror, bidrar till en sämre valmöjlighet vid val av bostadsområde. De rikare har större valfrihet när det gäller val av bostad och bostadsområde, vilket bidrar till självsegregation. Trots detta anses sällan segregationsproblemet sammanhänga med de mer socioekonomiskt starkas bostadsval utan fokus ligger på förlorarna i bostadssegregationsprocessen, oftast invandrare. De boende på Tågaborg har även en högre förvärvsinkomst än Dalhem och Söder.
Hög arbetslöshet leder också till lägre inkomster vilket resulterat i att de boende på Dalhem och Söder inte har möjlighet till dyrare hyresrätt. Om förankringen på arbetsmarknaden är svag, kommer säkerligen de sociala och kulturella skälen att få en ökad betydelse för var man väljer att bosätta sig. Segregation kan därför sägas vara en klassfråga, även om det egna valet
också kan ha betydelse, speciellt för invandrare. Kommer man från samma land eller har liknande kultur kan det kännas lättare att flytta in i det område där andra landsmän bor. Därför finns de som söker till sina landsmän för att känna trygghet och behålla sin kultur. Sociala nätverk i området kan därför vara en viktig del i val av bostadsområde. Kanske invandrare idag som socialt konstruerad grupp fyller samma funktion som arbetarklassen gjorde vid sekelskiftet.
Olika former av boende och framför allt olika upplåtelseformer står till olika sociala gruppers förfogande. I områden där hyresrätter är den dominerande upplåtelseformen är personer med utländsk bakgrund överrepresenterade; detta gäller såväl i miljonprogramområdet Dalhem som i arbetarstadsdelen Söder. På Råå och i Tågaborg där det finns fler upplåtelseformer är antalet invandrare inte lika högt. En av anledningarna till att många invandrare bor i hyresrätter är att de fastighetsföretag som äger och förvaltar stadens hyresrätter välkomnat invandrare. Andelen försörjningsstödtagare visar att hushåll på Råå och Tågaborg inte är i lika stort behov som Söder och Dalhem där socialbidrag utgör ett ekonomiskt tillskott för många boende. Försörjningsstödet säkerställer att fastighetsägaren får in sin hyra varje månad.
Invandringen har förändrats då det tidigare var arbetskraft som flyttade till Sverige. Numera är det flyktingar. De tydligaste exemplen på etnisk segregation finns på Söder där nästan hälften av alla invånare har utländsk bakgrund, även för Dalhem består två femtedelar av människor med utländsk bakgrund. Utifrån statistiken kan man tydligt se att de stadsdelar som har en stor andel invånare med utländsk bakgrund även har lägre medelinkomst och är i behov av försörjningsstöd. Att det uppstår bostadssegregation på grund av etnisk segregation kan förklaras med att många av de nyanlända invånarna flyttar in i dessa områden, medan allt fler svenskfödda flyttar ut. Detta har lett till att allt fler med utländsk bakgrund bor i områden där färre har svensk bakgrund. Den etniska bostadssegregeringen är resultat av fria val. Den etniska bostadssegregationen på Dalhem är hög medan den på Råå är väldigt låg. Utifrån definitionen om segregation om att grupper i samhället bor geografiskt och socialt åtskilda så kan man säga att Råå förmodligen är det mest segregerade stadsdelen av de fyra undersökta.
Bostadssegregationen som har uppstått har kanske en historisk förklaring. Söders historia gör att man kan förstå varför det är delat från norr. Stadsdelen bebyggdes snabbt under slutet av 1800-talet och ett tydligt tecken för stadsdelen var låg bostadsstandard, social utsatthet och trångboddhet. Bebyggelsen är mer storskalig och ensartad på Söder jämfört med Råå och
Tågaborg. Detsamma gäller för Dalhem där miljonprogrammet hade som mål att förse socialt belastade familjer med en bostad. Helsingborgs fattiga under 1800-talet och tidigt 1900-tal bodde i stor utsträckning på Söder, medan de rika bodde i de norra delarna om den gamla stadskärnan. Ett tydligt tecken på att Helsingborg redan då var segregerat mellan arbetsstadsdelen Söder och de mer välbemedlade delarna i norr som t.ex. Tågaborg.
Demografisk bostadssegregation som inte självklart har vare sig ekonomiska eller etniska förklaringar är att människor väljer att bosätta sig utifrån sin livsstil och värderingar. Det kan vara om man vill vara nära centrum, bo i villa, ålder m.m. Yngre bosätter sig säkerligen i en hyresrätt innan dom har kapital att köpa en bostadsrättslägenhet eller villa. Förändringar i bebyggelsen där man arbetar efter att blanda olika upplåtelseformer, hushöjder m.m. kan bidra till att undvika framtida enformiga eller storskaliga bostadsområden som resulterar i en ensidig social struktur som det har skett på Söder och Dalhem. Dock bör inte alla områden vara lika då det är värdefullt för varje stadsdel att ha sin identitet och eftersom invånare i de olika stadsdelarna har olika individuella behov.
Det som framgår ur statistiken över den genomsnittliga hyresnivån i de olika stadsdelarna är att det inte är någon större skillnad i hyresnivåerna mellan hyreslägenheter med sundsutsikt, miljonprogramområden och lägenheter i centrala lägen. Skillnaderna i medelinkomst i de fyra olika stadsdelarna är stora främst mellan Råå och Söder medan hyresnivåerna är i princip desamma. En anledning till detta är att Helsingborgshem, som är kommunägt, har ett hyressättningssystem som är alltmer inriktat mot bruksvärdesystemet där läget inte spelar en stor roll. Boende med en lägre inkomst betalar samma hyra för en lägenhet i ett miljonprogramområde i Dalhem som boende med en större inkomst i ett mer attraktivt område som t.ex. Råå. Även om befolkningen i de attraktiva stadsdelarna skulle ha haft möjligheten att betala mer för en hyresrätt så är skillnaderna mellan hyrorna små.
Då bruksvärdesystemet är en hyresreglering kan man tydligt se att de rikare blir rikare, medan de fattigare står kvar på samma plats. Huvudargumentet mot införandet av marknadshyror har varit att det skulle öka den inkomstbaserade segregationen. Vid marknadshyror bestäms efterfrågan av ekonomisk utveckling och av hyran. När efterfrågan faller, faller även hyrorna, vilket bruksvärdesystemet inte medger. På kort sikt bestäms hyran helt av efterfrågan eftersom utbudet är givet. Söder som är en central del borde då kunna utbjuda hyreslägenheter till en högre hyra och på så sätt även få in människor med en högre inkomst vilket kan
förändra bostadssegregationen. Med marknadshyror kommer hyresnivåerna att öka om det är brist på bostadshyresmarknaden. Det som kan ske då är att de med lägre inkomst tvingas flytta ifrån sina lägenheter. Vilket tyder på att de människor som är minst kapitalstarka är de som missgynnas med ett system med marknadshyror.
Som det ser ut idag följer de privata fastighetsföretagen de allmännyttiga bostadsföretagen i hyressättningen enligt lag om bruksvärdesystemet. Hyresnivån hålls då nere i stora delar av staden och läget får en alltmer mindre roll. Skulle marknadshyror användas skulle hyresrätterna för privata bostadsföretag kunna renoveras och en blandning av befolkningsgrupper ske. Bostadsföretagen bygger möjligtvis fler hyresrätter med incitament att tjäna mer pengar. Bostadssegregationen kan i samband med marknadshyror förbättras om bostadsföretag, byggherrar och planerare undviker ensidigt byggande, men det kommer att bli svårt då flera företag är vinstdrivande och därför väljer att bygga där pengarna finns. Det finns även nackdelar med förbättringar i ett bostadsområde. Fysisk upprustning i t.ex. ett miljonprogramområde kan leda till att boendekostnaderna bli för höga så att de socioekonomiskt svaga tvingas flytta till ett annat resurssvagt område. Samtidigt är det tveksamt om socioekonomiskt starka flyttar in, då den negativa stämpeln ofta lever kvar trots åtgärderna. Om områdets fysiska karaktär förändras och förbättras är risken stor att segregationen enbart förflyttas.
Bruksvärdesystemet tillåter inte de privata hyresvärdarna att ta ut en så hög hyra som marknaden skulle medge. Reglerar man marknaden kan det leda till minskat utbud av hyreslägenheter och till minskad hyresbyggnation. Vilket i sin tur leder till ett efterfrågeöverskott som kan orsaka fördelningsproblem och en svart marknad. Svarta marknader bidrar till att socioekonomiska starka hushåll får tillgång till bostäder i bättre lägen fast till lägre kostnad än om det skulle varit marknadshyror. Därmed leder det också till att bostadssegregationen då ökar eftersom de som tjänar mest bosätter sig bland andra som har en god inkomst. Allmännyttan får inte drivas med vinstsyfte alltså blir det ett lågt tak för hyrorna. Trots att bruksvärdesystemet syfte är att alla ska ha råd till en lägenhet vilket är till fördel för socioekonomiska svaga hushåll, visar denna undersökning att det i själva verket är hushåll med genomsnittligt hög inkomst som är bruksvärdesystemet verkliga vinnare.