Jag har nu redovisat mina viktigaste resultat från textanalysen av skolans olika styrdokument samt de som jag anser vara viktigast från mina fyra djupintervjuer som jag menar r relevant i förhållande till mitt syfte. I detta kapitel kommer jag att knyta an resultaten till den tidigare forskningen samt till teorierna.
7:1 Skolans styrdokument
Vid en närmare granskning av de styrdokument som berör den undersökta skolan så visade ju resultat rätt tydligt att det finns få riktlinjer att följa som berör HBT- perspektivet. Skolans styrdokument är i denna fråga ganska luddiga och där finns otaliga sätt att tolka texterna med undantag för den nya diskrimineringslagen. I det fallet handlar det kanske om att den är så pass ny att den ännu inte fått någon riktig genomslagskraft i skolan. Då blir det också lättare att förstå att de olika pedagogerna även har olika sätt att arbeta med dessa frågor och att det sker i så liten utsträckning som det faktiskt gör. Det kan även förklara den osäkerhet som råder kring frågan och då även hur lärarna skall få med HBT-perspektivet i sin undervisning. Detta har också skolverket uppmärksammat genom att göra justeringar i de gällande kursplanerna som handlar om sex- och samlevnadsundervisningen i samarbete med en referensgrupp, även om denna ännu inte är gällande (www10). Det är också intressant att ta respondenternas kommentarer om den nya kursplanen i beaktande. Samtliga av dem tycker att justeringarna tillför något positivt och att om den blir aktuell så kommer den troligtvis att medföra diskussioner om HBT- perspektivet bland personalen på skolan. Det som förvånar mig lite är att inte den nya diskrimineringslagen väckt den reaktionen bland personalen, varför skulle den nya kursplanen göra det om inte diskrimineringslagen gjorde det? Är det för att diskrimineringslagen inte direkt påverkar undervisningen utan är ett allmänt förhållningssätt man ska ha på skolan, medan kursplanen direkt berör undervisningen och att frågan inte längre är ett fritt val utan det skulle ingå i läraruppdraget? Men även om det skulle ingå i uppdraget så är det inte säkert att det skulle följas i praktiken, då värdegrundsarbetet kan kännas som en självklarhet. Läraren måste inkludera HBT-
perspektivet i sin undervisning och markera tydligt om någon kliver över gränsen (Henley 2006).
7:2 Hur ser det ut på skolan?
Den undersökta skolan följer i ganska stor utsträckning heteronormativiteten och är såldes även med att skapa och föra den vidare. Både när det gäller förhållningssättet till flickor och pojkar liksom till HBT-personer. Arbetsfördelningen bland personalen på skolan talar sitt tydliga språk, där männen är i minoritet och att de män som finns på skolan har traditionellt manliga arbetsuppgifter. Även om det finns män bland pedagogerna så finns dessa inte bland förskolebarnen utan bara bland de lite äldre barnen. Detta är något som respondenterna är medvetna om och att det innebär att skolan skickar vissa signaler till eleverna. Yvonne Hirdman talar i sin bok ”Genus – om det stabilas föränderliga former” att om kvinnor går in på manliga områden så måste det ske på männens villkor medan om män går in i kvinnodominerande områden så är det fortfarande på männens villkor. Vilket kan illustreras av när en av de intervjuade ställer sig frågan om det skulle accepteras om en kvinna blev anställd som vaktmästare på skolan. Eller av den flickan som ställer sig frågan om det är okej att umgås så mycket med pojkarna som hon gör fast hon är flicka. Båda dessa frågeställningar visar att skolan är en del av samhället som också är med och förmedlar vissa förväntningar på tjejer och killar, även om det inte nödvändigtvis görs medvetet. Och det är genom att inte uppmärksamma det som Tiina Rosenberg menar att den heteronormativa normen kan leva vidare och bevara sin dominans. Samtidigt så säger ju de flesta intervjupersonerna att det finns en öppenhet och acceptans för elever som bryter de traditionella könsrollerna och att de upplever att dessa elever inte hamnar i något utanförskap, vilket kanske till viss del motsäger det faktum att HBT-frågan så lite utrymme på skolan. De samtal som förs är tyvärr främst i samband med negativa omständigheter, såsom skällsord. Och det förmedlar ju också något till barnen. Här är det också på sin plats att lyfta fram pedagogen som faktiskt haft samtal om HBT-frågan i samband med mera positiva sammanhang såsom kärlek. Det är viktigt att gå in i en diskurs som naturligt tar HBT- perspektivet i beaktande i andra sammanhang än bara de som förknippas med problem.
Det kan exempelvis handla om att läsa en berättelse som bryter den rådande normen och som är mer inkluderande. Filmen ”Vad finns under ytan?” redovisar också material som kan användas av pedagoger för att göra skolmiljön mer tillåtande. Elever som har funderingar kring sin identitet och sin sexualitet oavsett läggning behöver få någon chans att känna igen sig i den bilden som beskrivs för dem. I boken liv i lärarrummet lyfter de även fram vikten av att synliggöra HBT-frågorna och att de normer och värderingar som läraren ger uttryck för i tal och handling givetvis får konsekvenser. Många gånger är det i skolan som vi skapar våra grundläggande värderingar och normer och är därför extremt viktigt att skolan är en fördomsfri miljö. Här är det även intressant att notera vad respondenterna svarade på frågan om vem det är som är med och påverkar elevernas attityder. Där de lyfter fram ålder, hem, kompisar och media medan skolans faktiska påverkan hamnar lite i skymundan. De menar att skolans roll är att förebygga fördomar och verka som motpol till de orealistiska bilder som till exempel media förmedlar i. Likaså är några av de intervjuade av den uppfattningen att HBT-frågorna ska tas upp när eleverna är lite äldre, kanske i årskurs fyra. Till detta kan tilläggas att många homosexuella uppger att de i åtta-tioårsåldern började förstå att de blev kära i personer av samma kön (Myndigheten för skolutveckling 2005).I sådana fall blir ju skolans roll att förändra redan existerande attityder snarare än att från början vara med och skapa goda attityder. Samtidigt har ju även rätt i sina uttalanden då även den tidigare forskningen visar att media har ett stort inflytande i skapandet av attityder. Och att massmedierna tillsammans med de egna personliga kontakterna med HBT-personer är viktigare än allmänt officiella uttalanden för att stärka HBT-personers rättigheter (Carpelan 2002). Tre av de intervjuade tror att de flesta kollegorna inte skulle ha något problem med om någon ur personalgruppen skulle vara exempelvis öppet homosexuell, åtminstone inte om denne var det från och med dag ett på arbetet. Dock tror de att det kunde väcka viss misstänksamhet om någon kom ut med det efter ett tag och att det troligtvis skulle vara jobbigare för den berörda personen. Medan en av de intervjuade tror att det kan vara svårt i vilket fall som helst och att det säkerligen skulle finnas ett inbyggt motstånd även bland personalen på skolan och inte enbart bland föräldrar och elever. För mig kan det tyckas vara lite konstigt att det ska spela någon roll vilken tidpunkt någon väljer att komma ut
med sin homosexualitet och att det skulle komma att påverka reaktionerna. Misstänker de att det blir mer problematiskt att en kollega väljer att vara öppen HBT-person först efter ett tag i tjänsten så finns det ju normer och värderingar på skolan som inte är helt accepterande. Och det kan ju även vara förklaringen att där inte heller finns personer i personalen eller bland föräldrarna som är öppet homo- bi- eller transsexuell. I ”liv i lärarrummet” talas det om vikten av en öppen och inkluderande arbetsmiljö och då syftar man inte enbart på att det inte ska finnas öppna trakasserier utan att det lika väl kan handla om en tystnad och att det tas förgivet att alla är heterosexuella, det vill säga att man har en heteronormativ utgångspunkt. Och att osynliggöra någon för inget gott med sig, snarare pekar den tidigare forskningen på att det exempelvis kan medföra en sämre hälsa. Forskning visar även att attityden påverkas av kunskap och erfarenhet om homosexualitet eller homosexuella personer och ju mer man har av den varan desto mindre fördomar och negativa attityder (Carpelan 2002). Och därför är det också glädjande att se att ändå samtliga respondenter är förhållandevis positiva inför en eventuell förändring i sex- och samlevnadskursplanen som i mycket större utsträckning tar HBT-perspektivet i beaktande och att de har en vilja att lära sig mera om det.