I analyskapitlet kommer respondenternas svar att analyseras med utgångspunkt i den teoretiska referensramen för att kunna besvara uppsatsens syfte. Syftet är att belysa K2- och K3-regelverket och deras skillnader utifrån bankers perspektiv, även att utifrån deras syn analysera vad K2- respektive K3-regleverken har för påverkan på redovisningars helhetsbild kopplat till grundläggande principer.
5.1. Bankernas syn på regelverken
I intressentmodellen tas banker upp som en intressent till företag (Rhenman 1967). För företag som klassas som mindre kan bankers ses som en av de största, om inte den största, intressenten av den finansiella informationen i redovisningen. Som beskrivits i den teoretiska referensramen har mindre företag möjlighet att välja mellan antingen K2- eller K3-regelverket med införande 31/12 2013. Detta får inverkan på företags ekonomiska ställning och resultat (BFN 2013a), vilket borde få en betydelse från bankers perspektiv.
Respondenterna hade relativt god kunskap om innebörden och skillnaderna mellan regelverken, men de hade inte fått någon formell utbildning från sin respektive bank. När redovisningsförändringar sker uppger respondenterna att de får information internt om detta, men utbildningar sker endast om förändringen skulle innebära att deras arbetssätt behöver ändras. Vid förändringar likt införandet av K-regelverken tar bankerna istället lokalt på orten hjälp från revisionsbyråer för att få kunskap.
K2- och K3-regelverket har inverkan på företags ekonomiska ställning och resultat (BFNAR 20008:1; BFNAR 2012:1), vilket är viktigt att ta hänsyn till innan val av regelverk. När företag står inför det ovannämnda valet framgår det av empirin att bankerna som intressent inte har någon speciell åsikt om vad företagen ska tänka på vid valet. För respondenterna har valet av regelverk ingen avgörande roll, men de är alla medvetna om att regelverken resulterar i redovisningsmässiga skillnader. Respondenterna argumenterar dock för att företag ska tänka på vad deras verksamhet innebär och vilka tillgångar de har innan de väljer regelverk. Detta stämmer överens med Broberg (2010) som diskuterar att företag innan val av regelverk ska ta i beaktande vad som utgör den huvudsakliga verksamheten, vilken bransch företaget är verksamt inom, vilka behov företaget har rent redovisningsmässigt och vilka krav intressenter har på redovisningsinformationen.
34 Respondenterna uppger att vilket regelverk deras företagskunder väljer inte påverkar deras bedömning vid utlåning. Det som istället uppges spela in är bland annat företags kreditstruktur och återbetalningsförmåga. Viktigt för alla respondenter är att de får tillgång till den information de behöver i sitt beslutsunderlag. Avgörande för deras bedömning är också omfattningen på finansieringen. Detta tyder på att regelverken ur intressenten, bankers, perspektiv är underordnat och är inte en betydande faktor i bedömningen av företagskunder, befintliga som potentiella. Utifrån vår studie kan tolkning göras att bankernas fokus ligger på att inte förlora sitt kapital vid utlåning.
Detta exemplifieras av hur mycket information bankerna kräver in innan utlåning till företag. Omfattningen på utlåningen är också en betydande faktor i hur mycket information de samlar in och hur mycket tid som läggs på bedömningar, vilket kan kopplas till att de tjänar mer på en kund som lånar mer. Kraven vid utlåning skiljer sig och bankernas största bekymmer som finansiärer är att inte få tillbaka kapitalet som har lånats ut.
Genomgående i empirin är att respondenternas svar oftast liknar varandra.
Förståelse för detta kan skapas genom institutionell teori som förklarar organisationers likheter med isomorfism och organisationsfält (DiMaggio &
Powell 1983). Banker kan ses tillhöra samma organisationsfält, vilket gör att de blir mer lika i sitt agerande och sätt att organisera sig. Ett exempel på detta är att alla bankerna i vår studie valde att inte ha någon formell utbildning kring K-regelverken, men respondenternas sätt att införskaffa kunskap om ämnet var trots allt mycket lika.
5.2. Företags redovisning relaterat till bankers bedömning
Ingen av respondenterna uppgav att det finns några skillnader i utlåning till företag som följer K2- eller K3-regelverket. De uppgav dock att kraven på information kan skilja sig mellan företag och branscher. Respondenterna uttryckte att det är mycket information som ska granskas vid utlåning till företag till exempel ett företags återbetalningsförmåga, vilken säkerhet som finns och vilka risker finansieringen innebär. De hävdar att de initialt inte tar in extra information från företag med K2. Alla respondenterna var dock tydliga med att om de inte har nog med information kommer de att kräva in den oavsett regelverk. En respondent uppgav att den kan se att K2 i vissa lägen inte kommer räcka till exempel i vissa verksamheter och branscher. Detta är något som Broberg (2010) tar upp att företagen måste tänka på innan valet av regelverk. Att information i en K2-redovisning i enstaka fall inte skulle räcka
till för att ge bankerna en korrekt uppfattning av ett företag var det enda som uppgavs skulle kunna hindra deras bedömning och utlåning.
Många forskare har diskuterat och debatterat kring värdering av tillgångar och vilket av verkligt värde eller anskaffningsvärde som är det mest relevanta måttet (Reis & Stocken 2007; Barlev & Haddad 2007; Jordan et al. 2013).
Denna debatt visas även i vår studie då K3 till viss del tillåter värdering av tillgångar till verkligt värde, medan K2 är baserat på värdering till anskaffningsvärde (BFNAR 2008:1; BFNAR 2012:1). Respondenterna uppgav att värdering av ett företags tillgångar är bland det viktigaste då exempelvis fastigheter och lager är det som oftast används av bankerna som säkerhet för deras utlåning. En respondent uttryckte att värdering till anskaffningsvärdet på till exempel en fastighet är att föredra då de inte vill skapa övervärden i bokföringen. De tar dock i beaktande marknadsvärdet på fastigheten, men gör inte justering för detta i beslutsunderlagen. De är som finansiärer försiktiga vid värdering av tillgångar och vill inte riskera övervärdering då de vill ta det säkra före det osäkra i sina bedömningar för att kunna fastställa återbetalning. En annan respondent berättade att de genomför egna värderingar av till exempel fastigheter till marknadsvärde, även ifall det redovisande företaget har bidragit med värderingar av extern part. Exempelvis i K3 görs externa värderingar till verkligt värde i bokföringen. Banken kollar hur den externa parten värderat tillgångarna, men gör även en egen värdering. Om bankens värdering är lägre än det bokförda värdet har de den högre värderingen med sig i tankarna, men går på sin egen i deras bedömningar vid utlåning. Bankernas värdering av tillgångar exemplifierar att de agerar utifrån försiktighetsprincipen, som säger att kostander ska värderas högre och tillgångar ska värderas lägre (Edenhammar et al. 2013). Detta kan ha sin grund i att bankerna som finansiärer har fokus på att säkerställa att de får igen sitt utlånade kapital.
Av respondenternas svar framgick att de som helhet föredrar K3 och att K3-redovisningar innehåller information som de söker till sina beslutsunderlag vid utlåning till företag. Som tidigare nämnts kräver de inte in mer information från företag som följer K2, men samtidigt gör de egna beräkningar och värderingar för att få ett mer komplett informationsunderlag. För företag kan det vara fördelaktigt att veta vilket informationsbehov deras intressenter har, även viktigt för företag att veta vilken relation intressenterna vill ha med företaget. Detta stämmer överens med Frooman´s (1999) tankar om att det är viktigt för företag att ha förståelse för hur sina intressenter agerar så att
36 kan företag som har kunskap om bankers informationsbehov, att de föredrar redovisningar enligt K3, göra ett strategiskt val av regelverk i förhållande till bankernas premisser.
Av respondenternas svar kan tolkning göras att det redovisningen innehåller ibland är underordnat då bankerna oavsett företag, vilken verksamhet de har och vilken bransch de är verksamma inom, har ett specifikt informationsbehov. Är inte detta behov tillgodosett kräver bankerna in den information som de inte har fått. Allt för att de ska kunna uppfylla sina respektive bedömningskriterier och känna sig trygga med utlåningen.
5.3. K2- och K3-regelverket kopplat till redovisningens helhetsbild Då respondenterna anger att det inte spelar någon roll vilket regelverk företag väljer kopplat till bankernas utlåning kan det utifrån vår studie betyda att de kvalitativa egenskaperna begriplighet och tillförlitlighet hos redovisning inte har påverkats. Utifrån respondenternas svar kan tolkning göras att den kvalitativa egenskapen; relevans, att det går att fatta beslut och dra slutsatser om företag utifrån deras finansiella information (FAR Akademi AB 2013), i vissa fall kan ifrågasättas. Som nämnts innan uppger vissa respondenter att redovisningar enligt K2 i vissa situationer inte kommer att ge ett tillräckligt beslutsunderlag. Flera respondenter uppgav också att de gör egna värderingar, som beskrivits ovan, för att få mer komplett information, även att de söker information vid utlåning som endast K3 innehåller till exempel redovisning av egenupparbetade immateriella tillgångar. Detta tyder på att redovisningar enligt regelverken inte alltid uppfyller kravet på den kvalitativa egenskapen relevans.
Alla respondenterna uppgav att de inte hade några problem med att jämföra redovisningar upprättade enligt de två regelverken. De uppgav dock att jämförbarheten till viss del kan påverkas om ett företag skulle byta från det ena regelverket till det andra, men att det för bankernas bedömning inte spelar någon roll. Detta tyder på att den kvalitativa egenskapen jämförbarhet, att det ska vara möjligt att jämföra redovisningar mellan företag och över tid (FAR Akademi AB 2013), uppfylls av regelverken. En respondent tog dock upp ett jämförbarhetsproblem rörande regel- och principbaserad redovisning.
Respondenten uttryckte att K3-redovisningar kan vara svårare att jämföra med varandra då K3 kräver att redovisaren ska göra egna bedömningar och avvägningar, vilka kan skilja sig från företag till företag. Respondenten ansåg att K2-redovisningar kan ge bättre jämförbarhet då K2 är regelbaserad. Detta är i linje med det Collins et al. (2012) uttrycker om fördelar med regelbaserad
redovisning, att redovisningarna innehåller färre variationer vilket leder till att de blir mer överensstämmande och jämförbara. Att redovisningar är upprättade under samma premisser kan vara önskvärt för intressenter då de får ett jämbördigt underlag oavsett företag. Samtidigt måste det tas i beaktande att alla företag skiljer sig åt och att varje företag har något speciellt i sin rörelse som skiljer sig från resten, vilket underliggande påverkar jämförbarheten (Stockenstrand 2014).
Den sista kvalitativa egenskapen som tagits med i denna studie är avvägning mellan nytta och kostnad, att nyttan med framtagen redovisningsinformationen ska ställas i förhållande med kostnaden att ta fram den (FAR Akademi AB 2013). Alla respondenterna uppgav att införandet av K2 kommer innebära mindre kostnader för företag. De anser att K3 initialt blir dyrare då regelverket är mer komplext, vilket kan leda till att företag behöver anlita revisorer i högre utsträckning. Några av respondenterna ansåg dock att företag kan tjäna på att välja K3 på sikt. Majoriteten av respondenterna anser att de finner större nytta med redovisningar som följer K3. Anledningar till detta uppges vara att K3-redovisningar bland annat ger en bättre helhets bild, en mer detaljerad vy och ett bättre beslutsunderlag. Detta kan ses som att nyttan med K3 överstiger kostnaderna för att ta fram den mer komplexa redovisningsinformationen.
Alexander och Eberhartinger (2009) diskuterar att rättvisande bild innebär att årsredovisningars finansiella information och noter ska uppvisa en korrekt bild av företags ekonomiska ställning. Utifrån vår studie kan uppfyllande av rättvisande bild av redovisningar upprättade enligt regelverken ifrågasättas.
Respondenternas svar pekar på att till exempel vissa poster inte tas upp bland annat egenupparbetade immateriella tillgångar och att värdering av tillgångar skiljer sig åt, vilket kan har stor betydelse för företag i vissa branscher. Detta gör att i dessa fall kan tvivel skapas ifall det verkligen ges en korrekt bild av företags ekonomiska ställning. Kirk (2006) tar även upp att intressenter ska kunna göra en översiktlig bedömning av årsredovisningar utan att tidigare varit insatt i företags verksamhet. Av respondenternas svar framgår det att de inte kan göra sina finansiella bedömningar bara utifrån den ekonomiska informationen i företags årsredovisningar. De vill utöver krav på ekonomisk information även träffa kunden, se dess verksamhet, få information om leverantörer, konkurrenter och marknadsposition. De vill skapa ett förtroende för kunden och säkerställa återbetalningsförmågan. Även detta gör att
38 regelverkens förmåga att säkerställa att redovisningar ger en rättvisande bild kan betvivlas.