4.1 Analysbeskrivning
I analysen har jag sammanställt materialet efter den empiriska undersökningen och där belyser jag likheter och skillnader mellan teorier, studiens material och litteratur om läsinlärning. Jag fokuserar på att ge svar på de fyra frågeställningar som beskrivits i
undersökningen. Antingen bekräftar jag eller invänder mot olika påståenden eller finner att jag inte har tillräckligt med underlag att komma fram till någon slutsats. Jag belyser de mest centrala delarna i läsinlärning som haft anknytning till Kiwimetoden och Bornholmsmodellen på något sätt. Paralleller dras också till Vygotskijs och Piagets forskning. Teorier och litteratur kopplas samman. I detta kapitel redovisar jag resultaten av pedagogernas beskrivningar av verksamheterna, samt barnens reaktioner på pedagogernas undervisning i anknytning till syftena. Jag har under arbetet även funnit andra svar som också tolkas och påverkar slutsatserna av undersökningen. I analysen sammanfattas resultat från undersökningar av Kiwimetoden och Bornholmsmodellen. Därefter tar jag upp de huvudsakliga slutsatserna och slutligen en diskussion och kritisk reflektion.
4.2 Resultat av den empiriska undersökningen
Genom att analysera mina resultat från mina fyra huvudsakliga frågeställningar kan jag se både likheter och skillnader i de båda metoderna. Först utgick jag från frågeställningen om val av arbetsmetod i respektive skola. I skola blå föll valet av arbetsmetod på Kiwimetoden av den anledning att den är en målinriktad metod, anpassningsbar efter individen och som går att utvärdera och uppföljas efter LUS. Pedagogen i skola blå poängterade att de utgår från en metod, men att de inte främst var metodinriktade utan målinriktade. De använder sig av denna metod för att den har visat goda resultat. I skola lila valde pedagogerna Bornholmsmodellen på grund av att den är en beprövad metod och att metoden både då och nu uppvisat bra resultat.
Rent allmänt ville jag ta reda på hur pedagogerna jobbar efter metoderna och hur barn genom metoderna lär sig att läsa. Men jag utgick också från frågan om hur pedagogerna arbetar med metoderna för att bygga språklig medvetenhet och språkutveckling. Båda skolor lägger stort fokus på språkutveckling och språklig medvetenhet. Både skola blå och lila beskrev att de
arbetar med språklekar samt att de tar med högläsning varje dag. Läsning hemma tillsammans med föräldrarna tar båda upp som en viktig del för att bygga upp lust för läsning. Här skiljer sig metoderna åt. Kiwimetoden är en läsinlärningsmetod. Språklekar och läsning möts i pedagogens arbete i skola blå för att pedagogerna i skola blå har ansett att dessa stimulerar elevernas språkutveckling. I skola blå har barnen kommit långt i sin läsning och de har också börjat läsa självständigt. Bornholmsmodellen är inte en läsinlärningsmetod. Skola lila utgår från att träna språklig medvetenhet med språklekar enligt Bornholmsmodellen. Viktigast är att genom att leka med språket träna barns språkliga medvetenhet om språkets uppbyggnad. Läsning sker på olika sätt i skola blå och lila men gemensamt är att den främst sker genom deltagande i grupp i båda. I skola blå sker läsning både gemensamt och individuellt. I skola lila gemensamt genom högläsning och läsning hemma med föräldrar. Gemensam läsning kan å ena sidan jämföras med Vygotskijs och Säljös teorier om hur lärande och språkutveckling sker via socialt samspel i kommunikation med andra. Å andra sidan utifrån att barnen i skola blå läser självständigt går det att koppla läsningen utifrån både Vygotskij och Piaget.
Vygotskij pratar om att bygga upp medvetenhet för språket genom förståelse för texter och skapande av betydelser utifrån sig själv. Lärande sker utifrån att språket utvecklar tänkandet och tvärtom. I Piagets teori beskrivs främst att individuellt tänkande övar upp språket. Man assimilerar och ackommoderar aktivt kunskap till sin egen begreppsvärld. Kiwimetoden bygger på en helordsmetod och skola blå utgår från den. Det går att dra paralleller mellan skola blå och Smith som båda uttalat utgår från en helordsmetod där båda säger att man lär sig läsa genom att läsa. Det är alltså viktigt att bygga kunskap utifrån sammanhang. Detta
beskrivs också utifrån den analytiska metoden och ur ett social interaktionistiskt synsätt. Frost menar att läsning sker genom en balans av avkodning och förståelse och att de förutsätter varandra. På detta sätt utgår snarare Bornholmsmodellen och skola lila. Metoden utgår mycket från avkodning och ljudande i läsförberedande aktiviteter. Därför kan man avgöra att Bornholmsmodellen står med ena benet lutad åt detta perspektiv. Ingen av metoderna bygger på ett rent individualpsykologiskt synsätt där en syntetisk metod tar överhand eftersom inte heller Bornholmsmodellen bygger på traditionell undervisning från förr, som utgått från texter utan sammanhang. Men främst ser man att förskoleklassen som arbetar efter Kiwimetoden främjar helhet och sammanhang i undervisningen.
För att besvara frågan om hur lek och lust i lärandet får utrymme i undervisningen, beskriver båda skolor att de skapar ett lustfyllt lärande och meningsskapande genom användandet av språklek i klassrummet. Klassrumsmiljöerna är öppna med fri yta för skapande aktivitet och
rörelse. Dessutom använder de sig av ”samlingen” från förskolepedagogiken, där pedagoger och barn möts och där detta skapar trygghet och samspel. Under observationstillfällena i båda skolor höll sig barnen engagerade och aktiva i undervisningen. Både skola blå och lila ger stort utrymme för ”fri lek” under strukturerade former. De skiljer sig åt eftersom skola lila utgår lite mer utifrån lek och förskolepedagogik. De lägger upp sitt arbete i arbetspass som inte är längre än 30 minuter så att barnen inte ska tröttna. I skola lila lyser läroplanerna för Lpo 94 igenom där man med 6-års verksamhet inne i skolans verksamhet förespråkar att se lärande i leken och menar att alla barn inte orkar sitta för länge med samma aktivitet utan den fria leken ska finnas med. De menar att det inte får bli för mycket skolverksamhet.
I båda metoderna fokuseras det på att individanpassa undervisningen efter var barnen befinner sig i sin utveckling. På skola blå löser man detta genom att dela upp barnen i läsgrupper efter olika nivåer så att alla kan utvecklas utifrån sin egen utvecklingsnivå. De utvärderar läsning efter LUS som fastställer hur man som pedagog kan hjälpa barnen vidare i sin
kunskapsprocess. Skola lila delar in barnen utifrån två grupper men utgår inte från att
utvärdera barnen efter nivågrupper. När barnen går iväg i grupper på skola lila framgår det att barnen är uppdelade i mindre grupper för att barnen lättare kan komma till tals och göra sig hörda. Pedagogerna i skola lila individanpassar genom att ställa lämpliga frågor under gruppaktiviteter, de lyssnar in barnen efter var de befinner sig utvecklingsmässigt. Utifrån samtal utvärderas barnens utveckling. Sättet båda skolor arbetar med individuell utveckling går att härleda till Vygotskijs teori om den Proximala utvecklingszonen eftersom båda skolor tror på att man ska möta barnen i det utvecklingsskede där de befinner sig. Alltså att barns inlärning är individuell och bör fastställas efter utvecklingsnivå och inte efter ålder. Detta fastställer att barn är mogna för inlärning vid olika åldrar. Skola blå bekräftar detta vidare med att de inte heller tror att barn lär sig i en viss ordning. Piaget påstår däremot att alla barn följer samma utveckling oavsett ålder och det kulturella sammanhang de befinner sig i. Detta förklaras i Piagets stadieteorier. Å ena sidan går det till viss del dra en parallell mellan Piaget och Bornholmsmodellen, samt skola lila utifrån att man där inte vill placera in barnen i skolverksamhet för tidigt med skolaktiviteter. Å andra sidan säger de också sig utgå från Vygotskijs ZPD, efter den nivå barnen befinner sig i sin utveckling. Detta ter sig något motsägelsefullt och förklaras vidare i sammanfattningen av analysen. Skola blå ser däremot inte bara lärande och läsning som något som påbörjas tids nog i skolan utan ser på mötet mellan förskola -skola redan i 6-års verksamhet som något som sker på barnens villkor. I skola blå poängteras att läsning utgår efter elevernas villkor och man utgår från att läsningen
inte är till för skolans skull utan för elevernas. Pedagogen i skola blå förklarade att barn i 6- års ålder klarar av läsningen på olika sätt. Några kan redan läsa när de kommer till
förskoleklassen och andra börjar läsa först när de kommit in i verksamheten. Det vill säga att någon skolmognad för läsinlärning inte är kopplad till skolstart i årskurs ett först vid 7 års ålder.
4.3 Sammanfattning
Att det i detta arbete lagts så stort fokus på läsning har gjort att skildringen av
Bornholmsmodellen och skola lila fått mindre utrymme än Kiwimetoden och skola blå. Jag har sett att litteraturen om Kiwimetoden och Bornholmsmodellen har överensstämt till största del utifrån hur pedagogerna jobbar efter metoderna. I skola lila uppfattar jag att man inte lyckas lika effektivt med att föra samman förskola och skola i verksamheten som man har gjort i skola blå med hjälp av Kiwimetoden. Jag tror att detta beror på att skola lila med utgångspunkt i Bornholmsmodellen uppfattar läsning som en aktivitet som ingår främst i skolan. Enligt Bornholmsmodellen verkar det som att barn inte uppfattas som ”skolmogna” och mogna för läsning och fokuserar därför på att fortsätta med språklekar för att förbereda barnen i 6-års verksamhet inför läsinlärningen. Istället får barnen i det här skedet lyssna och träna upp fonologisk och språklig medvetenhet. Där lyckas skola lila bra med att aktivera och uppmuntra barnen till att vidareutveckla barnens språkliga medvetenhet och språkutveckling. Det framkommer en viss rädsla på skola lila efter Bornholmsmodellen teorier om att man inte ska utgå från läsinlärning för tidigt. Man tror inte på att börja träna läsinlärning i 6-års
verksamhet. Det blir motsägelsefullt när skola lila säger sig använda teorin om ZPD då denna förespråkar utveckling efter individens egna takt, trots att de genom Bornholmsmodellen utgår från att barnen inte är redo för läsinlärning förrän efter 6-års ålder. Det verkar som att skola blå är mer målstyrd än skola lila då de har en mer målinriktad uppföljning genom LUS. Det syns tydligare att skola blå är mer integrerade i skolans verksamhet och utgår ifrån skolans läroplaner och mål än skola lila trots att båda två nu mer är en del av grundskolan. Fast skola lila tar fasta på vad det står i styrdokumenten om att förskoleklassen ska ägna sig åt lek snarare än skolverksamhet.
Jag anser att båda metoderna till stor del är förankrade i den analytiska metoden som utgår från förståelse och helhet. Båda metoderna som jag observerat har i alla fall visat sig utgå från de hela meningarnas uppbyggnad för att sedan gå vidare till mindre beståndsdelar. Framför
allt ser jag att skola blå bygger på helhetsmetoden eftersom de läser och skapar betydelse för språket redan från början. Även skola lila inspireras något av helhetsmetoden, men uttalat används både ljudlära i form av avkodning och förståelse. Det läggs inte lika stor vikt vid betydelse och förståelse. Barnen verkar inte bara tycka att undervisningen i enlighet med de båda metoderna är rolig vid observationstillfällena utan barnen verkar också vinna på den ur ett språkstimulerande syfte.
4.4 Huvudsakliga slutsatser
Nu när jag sammanställt det empiriska materialet tyder det främst på att de båda metoderna har flera gemensamma nämnare och jag ser fler likheter än skillnader mellan de båda metodernas utformning i förskoleklasserna. Lust och meningsfulla sammanhang har skapats utifrån helhet i båda verksamheterna. Språklek präglar båda skolor till stor del och görs gemensam för arbete i 6-års verksamhet. Det är tydligt att leken förespråkas och är synlig i 6- års verksamhet i de båda skolorna så att inte skolundervisning tar överhand, detta görs mer synligt i skola lila och Bornholmsmodellen. Däremot synliggör skola blå kopplingen mellan förskola och grundskola tydligare och är ett steg längre i integreringen mellan förskola och skola. Skola blå har framgångsfullt lyckats med att föra in lässtrategier i förskoleklassen redan i 6-års verksamheten. Eftersom pedagogerna i båda skolor anser att språkutveckling är viktig och arbetar för att uppnå bra resultat för alla elever genom metoderna tolkar jag att båda skolorna är målinriktade snarare än metodinriktade. Jag upplever att både Kiwimetoden och Bornholmsmodellen är arbetssätt som fungerar bra för den förberedande läsinlärningen. Smith berättar att man ofta i lärarutbildningen utgår från vad man bör göra och inte vad man bör veta för att självständigt gå vidare och fatta egna beslut om hur läsundervisningen ska bedrivas. Jag tolkar det Smith berättat med att det inte bara finns ett bra sätt att bedriva undervisning utan flera. Han säger, alla metoder för undervisning kan ge vissa positiva resultat för vissa
barn vid vissa tillfällen.55 Detta kan härledas till det pedagogerna säger om att ta in annat
material i sin undervisning, även om man utgår från en viss metod. Man får göra ett
avvägande när det gäller att välja metod. Jag tolkar det som att det är bra att följa en beprövad metod, men att det också är bra att ta in andra influenser för att vidareutveckla material och få nya perspektiv på det pedagogiska arbetet.
55 Smith, 1997/2000: 12.