Syftet med uppsatsen har varit att redogöra för vad som menas med tvångsvård och hur ett tvångsingripande kan vara rättssäkert och etiskt försvarbart utifrån att den personliga integrite-ten hos individen kränks. För att fastställa gällande rätt vid beslut om tvångsvård har fokus legat på att undersöka de två tvångslagstiftningarnas (LVM och LPT) tillkomst och förutsättningar för tillämplighet. Undersökning av doktrin och förarbeten visar att de två lagarna samspelar och att de huvudmän som arbetar utifrån lagstiftningarna samverkar med varandra.
Undersökningen visar lagarnas syfte skiljer sig åt. LVM:s syfte är att göra personer fria från sina missbruk och beroenden medan LPT:s syfte är att lindra personers psykiska störning. Lik-heten mellan de båda lagarna är att de är utformade med fokus på den enskilde individen. Tvångslagstiftningarna har antagits i beaktande av rättssäkerhetsprinciper. Ett beslut om tvångsvård kan endast tas med stöd i lag, vilket följer av legalitetsprincipen. Likhetsprincipen upprätthålls genom möjligheten att särbehandla personer som är i behov av tvångsvård, och som annars aldrig kunna få den hjälp de behöver. Aktualitetsprincipen finns inte kodifierad i regeringsformen utan återfinns i förutsättningarna för tvångsvård i de båda lagarna. Om en per-son inte uppfyller förutsättningarna för tvångsvård som anges i 4 § LVM och 3 § LPT kan inte tvångsvård bli aktuellt.
För att få uppfattning av hur lagarna fungerar i praktiken har tre rättsfall som behandlar tre olika situationer gällande tvångsvård behandlats i uppsatsen. Det första rättsfallet visar på vikten av att inleda en utredning i rätt tid när det är fråga om ett omedelbart omhändertagande enligt LVM. Att utredningen inleds i ett tidigt skede är viktigt eftersom ett sådant ingripande ofta görs i akuta situationer för att förhindra förödande konsekvenser hos den enskilde. Det andra rätts-fallet visar att tvångsvård är viktigt för att tillgodose en persons vårdbehov även om de själva inte samtycker till det. I detta fall med anledning av att personen saknade sjukdomsinsikt. Just sjukdomsinsikten är något som många personer saknar just för att de är så pass sjuka i sitt missbruk eller sin psykiska störning. Det gör att samtycke till tvångsvård är svårt att uppnå eftersom dessa personer mest troligt anser att de inte behöver vård.
Det är väldigt vanligt att personer med missbruk även lider av en psykisk störning och tvärtom. Dessa personer ”faller ofta mellan stolarna” då de är i behov av vård från två olika huvudmän. Samverkan mellan dessa huvudmän uppvisar brister även om det finns generella krav på sam-verkan mellan myndigheter. Dessa krav utgår från att myndigheterna enligt förvaltningslagen är skyldiga att samarbete och bistå varandra. Myndigheterna har dock rätt att själva avgöra vilken information de vill tillhandahålla. Det innebär att en myndighet inte kan begära ut vad som helst från en annan myndighet. Tvångsvårdens huvudmän är landstingen och kommunerna. De ska enligt hälso- och sjukvårdslagens bestämmelse ingå en överenskommelse. Att samver-kan brister beror bl.a. på att det saknas tydliga regler om hur ansvaret ska fördelas vid vård av en person som lider av samsjuklighet. Det tredje rättsfallet visar att samverkan inte eller funge-rar som den ska. Att en person som behandlas på ett LVM-hem lämnar vårdinstansen för att personen även behöver psykiatrisk vård är inte grund för att vård enligt LVM ska upphöra. LPT är tillämpbar på personer som behöver få vård för sin psykiska störning, men psykiatrin saknar lämpliga resurser för att även vårda personer med svåra missbruk.
Eftersom samsjuklighet är så pass vanligt behövs en förändring av lagarna. Både LVM och LPT är drygt 30 år gamla och problem med avgränsningar mellan huvudmännen diskuterades redan i dessa lagars förarbeten. Under åren har detta problem påtalats ett flertal gånger, men det har aldrig genomförts någon förändring. Förslaget att integrera LVM i LPT hade kanske kunnat
förenkla hur ansvaret skulle fördelas mellan huvudmännen eftersom de bara skulle utgå från en lag och inte två. Detta förslag har 30 år senare fortfarande inte genomförts.
Förslag till ansvarsfördelning mellan de två huvudmännen i syfte att förbättra samverkan finns även i propositionen ”psykiskt stördas villkor” från år 1993, liksom i Socialstyrelsens kartlägg-ning från år 2019. Här föreslogs att vården bör vara mer personcentrerad, vilket också har skett. Att förbättra kunskapen hos de två huvudmännen var något som socialstyrelsen framhöll som viktigt. Huvudmännens kunskaper om varandras områden är fortfarande bristande efter 25 år. Förslaget att utveckla den modell för samverkan som redan finns men som inte används i större utsträckning var också intressant. Undersökningen visar att de ekonomiska frågorna kan vara ett skäl till att allt annat brister, det är välkänt att vården har en snäv budget att röra sig med, vilket är synd då det handlar om att vårda och hjälpa människor.
Kartläggningen har nu funnits i ett års tid och förbättringar sker inte så ofta direkt, så i framtiden kan en hoppas att personer med samsjuklighet får den hjälp de behöver och att de inte längre ”faller mellan stolarna” på grund av att ansvaret bollas mellan olika huvudmän. FN:s mål för 2030 är också sådant som i framtiden kan förbättra möjligheterna för personer som lider av missbruk och psykiska störningar, ett steg framåt är alltid bättre än ett steg bakåt.
Källor och litteratur
Offentligt tryck
Proposition 1981/82:8 Om lag om vård av missbrukare i vissa fall, m.m. Proposition 1983/84:174 Om vissa socialtjänstfrågor.
Proposition 1984/85:19 Om en samordnad och intensifierad narkotikapolitik. Proposition 1987/88:147 Om tvångsvård av vuxna missbrukare, m.m.
Proposition 1990/91:58 Om psykiatrisk tvångsvård m.m. Proposition 1993/94:218 Psykiskt stördas villkor.
Proposition 2004/05:123 Stärkt rättssäkerhet och vårdinnehåll i LVM-vården m.m. Proposition 2007/08:70 Ny vårdform inom den psykiatriska tvångsvården.
Proposition 2016/17:180 En modern och rättssäker förvaltning – ny förvaltningslag.
Statens offentliga utredningar
SOU 1987:22 Missbrukarna, socialtjänsten, tvånget.
SOU 1998:32 Rättssäkerhet, vårdbehov och samhällsskydd vid psykiatrisk tvångsvård SOU 2004:3 Tvång och förändring – rättssäkerhet, vårdens innehåll och eftervård SOU 2011:35 Missbrukutredningen - Bättre insatser vid missbruk och beroende.
Rättsfall
Hovrätten: RH 2011:27
Högsta förvaltningsdomstolen: HFD 2015:64 Justitieombudsmannen: 2002/03:JO1
Litteratur
Bramstång, Gunnar, Sociallagstiftningen – En kommentar till socialtjänstlagen, lagen om
vård av unga samt lagen om vård av missbrukare, PA Norstedt & Söners Förlag,
Stock-holm, 1985.
Örtendahl, Claes, Allmänna råd från socialstyrelsen, LPT, Tillämpningen av lagen om
psykia-trisk tvångsvård, Modin-Tryck, Stockholm, 1991.
Örtendahl, Claes, Socialstyrelsens rapport, Psykiskt störda missbrukare, LTAB Linköpings tryckeri AB, Linköping, 1996
Salmen, Björn, Statens institutionsstyrelse SiS, Institutionsbaserad LVM-forskning – 12 år av
forskning och utvärdering vid Karlsvik, AB C O Ekblad & Co, Västervik, 2004.
Arlebrink, Jan & Larsson Kronberg, Marianne, Tvångsvård vid missbruk – LVM i teori och
praktik, Studentlitteratur, Lund, 2005
Gustafsson, Ewa, Psykiatrisk tvångsvård och rättssäkerhet: En rättsvetenskaplig monografi
om LPT, 1.1 u., Studentlitteratur, Lund, 2010.
Nääv, Maria & Zamboni, Mauro (red.), Juridisk metodlära, 2.1 u., Studentlitteratur, Lund, 2018.
Vårdanalys, Från mottagare till medskapare, Rapport 2018:8, 2018.
Socialstyrelsen, Kartläggning av samsjuklighet i form av psykisk ohälsa och
beroendeproble-matik, publicerad november 2019.
Internetkällor
Folkhälsomyndighetens enkät folkhälsodata:
http://fohm-app.folkhalsomyndigheten.se/Folk-
Folkhälsomyndigheten DSM – 5
https://www.folkhalsomyndigheten.se/globalassets/projektwebbar/spelprevention/mata-spel-problem/matinstrument-dsm-5.pdf Hämtad 2020-05-05.
Socialstyrelsen, statistiskdatabas för psykiatrisk tvångsvård:
https://sdb.socialstyrel-sen.se/if_tvangsvard/resultat.aspx Hämtad 2020-04-20
Socialstyrelsen, statistikdatabas för vuxna personer med missbruk och beroende:
https://sdb.so-cialstyrelsen.se/if_mis/val.aspx Hämtad 2020-04-22.
1177 vårdguiden: