_________________________________________
I detta kapitel ställs uppsatsens undersökningar mot teori och empiri, det vill säga en analysering görs av undersökningarnas olika resultat och teorins argument.
_________________________________________
5.1
5.1
5.1
5.1 Fram och tillbakaFram och tillbakaFram och tillbakaFram och tillbaka
Dagens konsument lever kvar i byteshandeln, de vill känna pengarna i handen annars känns det inte som om de har några pengar. En förvånande stor del av konsumenterna anser fortfarande att de digitala pengarna är ”låtsas pengar” och känner sig inte helt bekväma med att betala med kort. Kontanternas värde innebär en simulering, de digitala pengarnas värde innebär i sin tur då en simulering av en simulering. Detta är ännu ett steg längre bort och de digitala pengarnas värde blir då väldigt abstrakt.
Osäkerhet som uppkommit i samband med de digitala pengarna är något som även spelar in. Paulsson nämnde i intervjun att kortbetalningar ofta inte fungerar eller ofta blir fel på något vis. Dock anser bankerna här att de har kommit med bra säkerhetsåtgärder de senaste åren, till exempel sker nu övergången från magnetremsa till chip. Denna säkerhetsåtgärd leder i sin tur till en ökad kostnad för handeln då butikerna måste införskaffa sig nya terminaler som tar chip. Bankernas motargument är att det endast blir en engångssumma för handeln. För mindre butiker blir denna engångssumma alldeles för hög och de kan därför inte införskaffa de senaste säkerhetsåtgärderna.
Med andra ord så gungar alla argument fram och tillbaka i frågan angående minskad kontanthantering. Framöver följer en djupare analysering av uppsatsen där bankens perspektiv diskuteras med de övriga perspektiven.
5.1.1 Bankens perspektiv vs handeln och konsumenterna
Bankens syn på kontanthanteringen har framgått tydligt genom uppsatsen. Enligt Strandberg innebär det stora kostnader för bankerna att hantera kontanter men det innebär även kostnader för dem att erbjuda kunderna korttjänster. Dock överstiger kostnaderna för kontanthantering. Strandberg talade i intervjun om att bankerna i Kalmar nu arbetar tillsammans för att uppnå en förändring. De anser att förändringen måste ske i nedersta ledet – hos sina kunder. Om kunderna skulle minska sin användning av kontanter skulle antalet kontanter i omlopp minska drastiskt enligt bankerna. Värdetransporterna skulle minska till antalet, vilket då leder till att risken för rån blir mindre, samt minskar den negativa miljöpåverkan. Bankerna och handeln skulle ha färre kontanter att hantera vilket skulle resultera i mindre kostnader och insparande av tid. Enligt Strandberg skulle minskad kontanthantering även innebära en större säkerhet för konsumenterna eftersom de då inte behöver gå runt med kontanter på sig.
Strandberg anser utifrån bankens perspektiv med andra ord att färre kontanter skulle vara gynnande för alla samhällets parter men vad anser egentligen handeln och konsumenterna själva?
I intervjun med butikschefen Joachim Andersson hördes en viss aggression mot bankernas förenklade synsätt och höga bankkostnader. Andersson tror inte på ett kontantlöst samhälle, han tror inte heller på att en minskning av dagens kontanthantering skulle vara behövlig. Han menar på att konsumenter idag vill ”känna sina pengar i handen”, annars känns det som om de inte har några pengar. Andersson skulle dock bli glad om kontanthanteringen blev mindre, han tror att rånrisken skulle minska betydligt om kontanterna blev färre i omlopp. Han menar att rånen blir bara fler och större nuförtiden, samt kryper de närmre och närmre.
Andersson uppskattade att 20 % av deras kunder betalade med kontanter och resterande med kort. Detta kan dock bero på att det är en sportbutik och att de säljer mer exklusiva föremål än en tidning för 12 kr. Andelen kontantköp anser Andersson vara på en bra nivå, när han övertog butiken 1995 så var det omvänd ordning. Han har ägt butiken under den stora övergången från merparten kontantbetalningar till merparten kortbetalningar och anser att det gått relativt snabbt. Andersson anser att det är fel att välja betalningssätt åt kunden, han menar att kunden har rätt att själv få bestämma.
Till skillnad från Andersson samtycker Paulsson med Strandberg att kontanterna bör minskas i samhället. Likaså menar Paulsson likt Strandberg att konsumenter blir av med ett värde när de tappar bort kontanter men de kan däremot spärra sitt kort direkt om det skulle komma bort. Dock tror Paulsson på att en avgift för kontantuttag skulle vara att föredra. Här skiljer sig Strandberg och Paulssons argument. Paulsson anser att det gör att kontanter inte blir lika lättillgängliga och tror att detta skulle göra en stor skillnad för kontanthanteringen. Strandberg vill istället locka med morötter i form av bonusar av olika slag.
Paulsson går i samma spår som resultatet av marknadsundersökningen, hon tar ut kontanter i snitt två gånger i månaden och har oftast inte kvar dem längre än 24 timmar. Paulsson tror att mertalet konsumenter egentligen vill få bort kontanterna lika mycket som bankerna och handeln men att konsumenterna inte känner sig så pass säkra på teknologin ännu för att en sådan här förändring skulle vara möjlig. Det är detta som Strandberg talar för, att teknologin nu är på plats för att lyckas med en övergång från kontanta till digitala pengar.
5.1.2 Jämförelse av uppsatsens tre perspektiv och vetenskapens
referensram
Strandberg talade mycket i intervjun om att Sverige ligger långt efter övriga Norden när det gäller övergången från kontanter till digitala pengar. Detta
Nyberg att svenskarna använder dubbelt så mycket kontanter i relation till BNP än finländarna. Detta är oroväckande stora skillnader och en förståelse för bankernas vilja att minska kontanthanteringen uppstår. Tabellen och diagrammen på sidan 30 bevisar att utgivningen av sedlar och mynt har ökat under de senaste åren. Till exempel är skillnaden stor från att ha gett ut 80 miljarder i sedlar år 1999 till att ge ut över 100 miljarder år 2008. Dessa kontanter blir i många fall offer för rån och rånstatistiken för år 2008 ökar även förståelsen för bankernas vilja att få bort kontanterna. Under år 2008 gjordes enligt kontantfritt.nu ett bankrån var tredje dag vilket är en fördubbling sedan åren dessförinnan. Likaså visar tabellen på sida 31 att under år 2005 gjordes 42 stycken värdetransportrån, detta att jämföra med Danmark, Norge och Finland som inte hade ett enda under samma år.
Dessutom talade Strandberg om att det ur bankernas perspektiv innebär många turer av transporter för att transportera runt kontanter, transporter innebär en stor kostnad samt mycket arbete för bankerna. Om detta skriver Linné (2008) och han skapar en överskådlig bild av alla transportsträckor som kontanthantering innebär. Utöver kostnad så bidrar värdetransporterna till negativ miljöpåverkan vilket Hellstadius (2004) skriver om. Han skriver även att detta nu är under arbete, många politiker lägger idag mer tyngd på miljöfrågor.
Bergman, Guibourg och Segendorf (2008) skriver att värdetransporterna kostar bankerna och samhället stora summor. De menar dock att det inte bara är transporter som påverkar bankernas kostnader för kontanthantering, utan även att hantera kontantkassor innebär stora kostnader - både i förlorade ränteintäkter och administration.
Det skall inte förglömmas att det även innebär en kostnad för bankerna att erbjuda sina kunder korttjänster. Linné (2008) skriver att korttjänster till exempel innebär att bankerna behöver inneha väldigt avancerade och dyra IT-system. Dock överstiger inte dessa kostnader kostnaderna för kontanthanteringen. Bergman, Guibourg och Segendorf (2008) skriver att bankernas kontantdistribution understöds av de vinster som uppstår på kortmarknaden. Strandberg samtycker och menar att det är på grund av detta kontanthanteringen måste minskas. Minskas bankernas kostnader för kontanthanteringen så kan bankerna erbjuda sina kunder mycket bättre och billigare korttjänster.
Kontantfritt.nu skriver att det idag finns många bankkontor som börjat med kontantfria kontor, detta talade även Strandberg om i intervjun och menade att det var ett stort steg mot en minskad kontanthantering. Här tror dock Andersson, som förespråkar handeln i uppsatsen, att om bankkontoren tar bort sina kontanter så kommer rånarna att gå till nästa steg i ledet – nämligen handeln. Detta oroar Andersson och gör honom negativ till att minska kontanthanteringen. Andersson menar att de redan har en lagom nivå av kontantbetalningar, deras utveckling från kontant- till kortbetalningar gick förvånansvärt fort. Detta talar emot det Larsson & Hammarlund (2007)
skriver om, de menar att det inte var förrän år 2001 som antalet kortköp i butik översteg antalet kontantuttag i uttagsautomater.
Andersson talade mycket om att hans butik varit förskonade från rån men inser att det innebär ett stort trauma för de anställda som varit utsatta för rån. Han tror att de varit förskonade eftersom de inte har en stor kontantkassa, rånarna kanske inser att Anderssons butik är en butik som kunderna mestadels betalar med kort i. Larsson & Hammarlund (2007) skriver att en minskad kontantkassa minskar risken för rån och detta överrensstämmer med informationen från Andersson.
Även om minskad kontanthantering minskar risken för rån är Andersson inte helt positiv till utvecklingen. Han menar att det är alldeles för dyra transaktionsavgifter från bankerna och han är absolut inte ensam om att tycka detta. Bergman, Guibourg och Segendorf (2008) skriver att bankerna måste täcka sina kostnader för kort- och kontantbetalningar genom avgifter för transaktionsavgifter och dagskassor.
Andersson nämnde under intervjun att deras bank nämnt för dem att de helst inte vill ha dagskassan under öppettider utan att de endast skall använda depositionsboxen istället. Om detta skriver svenskhandel.se och de skriver även att depositionsavgifterna kan uppgå till 15 000 kr per år för en liten butik.
Precis som Linné (2008) beskriver så talar även min undersökning och intervju med Paulsson om att svenskar visat stort intresse för möjligheten att sköta sina bankärenden via en dator. Speciellt antalet internetbanks kunder är avsevärt många idag. Dock menar Paulsson att intresset för att använda Internetbank och intresset för att använda kort vid betalning inte är samma sak. Internetbankerna verkar enligt Paulsson ha en långt framskriden teknologi eftersom de oftast inte krånglar, dock verkar kortterminalerna inte kommit lika långt i utvecklingen. Paulsson har ofta problem med att betala med sitt kort och måste då gå till närmsta bankomat för att kunna betala, vilket då innebär en pinsam och omständlig situation för henne. Bergman, Guibourg och Segendorf (2008) skriver om att en korttransaktion innebär en lång och komplicerad process med många mellanhänder innan själva köpet genomförs. Detta kan vara orsaken till att det ofta blir så mycket fel vid kortköp. Flera säkerhetsåtgärder har arbetats fram de senaste åren enligt Larsson & Hammarlund (2007), detta menar Paulsson att det hade kunnat vara bättre.
Kontantfritt.nu skriver om att konsumenter förlorar ett värde om de tappar bort kontanter, men att de kan spärra sitt kort ifall det skulle komma bort och de förlorar då inget direkt värde. Paulsson samtycker och säger att hon aldrig har kontanter på sig, kontanter är endast ett nödvändigt ont för henne. Även undersökningen visade på att mertalet av respondenterna helst inte har kontanterna på sig mer än 24 timmar.
Linné (2008) skriver om att det är skillnad på kortanvändning mellan yngre och äldre. Detta håller Paulsson med om då hon menar att hennes mormor är helt emot kort samtidigt som Paulsson själv helst bara hade velat använda kort. Marknadsundersökningen håller samma spår, det syns tydligt att de äldre respondenterna var de som tog ut stora summor pengar. Samt var det flertalet av de äldre som inte kunde tänka sig att enbart använda sig av kort och inte ta ut pengar ur bankomat.
Linné (2008) skriver om de digitala pengarna och den nya teknologin som den nya ekonomiska eran. Sammanfattningsvis enligt mina undersökningar ligger just denna nya ekonomiska era en bra bit in i framtiden.