Analys och diskussion

Vi tycker att vi, genom vårt litteraturavsnitt och vårt resultat, har fått ett bra underlag till att både kunna besvara våra frågeställningar och vårt syfte, d v s att utforma en optimal vägledning för vårt företag. Att ta reda på hur studie- och yrkesvägledning kan bedrivas idag och hur den kan upplevas av de sökande anser vi vara en av grunderna till att forma vårt sätt att bedriva vuxenvägledning. För att vi i detta företag ska kunna bedriva den mest optimala vägledningen anser vi också att det är av stor relevans att ta reda på de mest optimala förutsättningarna för att kunna erbjuda denna vägledning. Anledningen till att vi också valt att titta på hur arbetsmarknad och samhällsförändringar kan påverka behovet av och strukturen på vägledning är för att ur ett macroperspektiv kunna se om det finns en marknad för oss och vad som eventuellt kan påverka denna. Som fortsatt forskning och vårt nästa steg i att utveckla detta företag kan förslagsvis vara att undersöka behovet av vägledning men då ur ett microperspektiv d v s om den enskilda individen anser att de behövs ett ökat utbud av verksamheter som erbjuder vägledning.

Vi tycker att det mest väsentliga resultatet vi fick ut av våra intervjuer är att vägledning skall kunna individanpassas. Detta kunde vi även tolka utifrån vår litteraturdel. Rogers menar att vi som vägledare måste se varje sökande som unik och värdefull och dessutom måste vi förstå varje individ utifrån dess egna tankar och känslor. Vår åsikt går i linje med detta då vi anser att ingen vägledningsprocess är den andra lik. Orsaken till varför man känner behov av ett vägledningssamtal skiljer sig också åt, alla har sin egen berättelse. Vi ser också att vi människor är olika och känner trygghet och vågar öppna oss i olika sorters miljöer. Utifrån detta anser vi att individanpassning är stommen i den optimala vägledningen. Vare sig det gäller tidsbokning, miljö, samtalsinnehåll m.m så pekar resultaten på att det mest optimala är att kunna forma detta utifrån varje enskild individ.

När det gäller möjligheten till bokade samtal anser vi att det kan vara en fördel eftersom den sökande då kan vara säker på att det finns en vägledare tillgänglig och det kan upplevas som seriöst att tid är avsatt för just den sökande. Våra resultat visar också på att vissa personer anser det vara en fördel att ha en bokad tid då det har lätt att skjuta upp besöket om de inte har en bokad tid. Nackdelen som vi kan se med att boka tid är att det för somliga kan upplevas som ett hinder och anses jobbigt att behöva ringa innan vilket kan göra att de drar sig för att ta tag i det. Dessutom finns det en risk att tidsbokade samtal kan kännas ”tyngre” och mer allvarliga än så kallade drop-in samtal. Med detta menar vi att det kan hända att somliga tror att de måste ha ett allvarligt problem för att kunna boka en tid. Utifrån detta anser vi att den optimala vägledningen bör erbjuda både drop-in samtal samt möjligheten att boka samtal. Ett sätt som vi i vårt företag kan lösa detta på är att ha drop-in samtal några dagar i veckan medan vi har bokade samtal övrig tid.

Den optimala vägledningen bör också ge möjlighet för den sökande att återkomma till samma vägledare mer än en gång. Detta grundar vi dels på att alla utom en av våra intervjupersoner ansåg att det kan finnas nackdelar med att inte kunna träffa samma vägledare flera gånger men också för att vi själva är av åsikten att det kan kännas skönt att återkomma till en person som känner till ens historia. Dessutom tror vi att startande och genomförande av en individs process underlättas av att få möjlighet att träffa samma vägledare mer än en gång. Också utifrån vad en bra vägledningsprocess bör innehålla gör vi den tolkningen att ett lyckat resultat av vägledningsprocessen kräver att den sökande ska få möjlighet att träffa samma vägledare mer än en gång. Vi ser svårigheter för den sökande att bli medveten om sig själv, sina alternativ, fatta ett beslut samt kunna genomföra detta beslut om de träffar olika

vägledare under sin process. Bland annat poängterar både Egan och Lindh vikten av att en bra vägledningsprocess ska innehålla dessa moment. Vi tycker att det mest optimala är att den sökande ges möjlighet att boka ett återbesök vid första samtalet om de så önskar. Vi tror att det kan kännas skönt för den sökande att boka ny tid medan dom ändå är där för att slippa momentet med att behöva ringa och boka tid. Vi kan dock se en fördel med att träffa olika vägledare för att på så vis få flera infallsvinklar på sina tankar och idéer. Detta löser Malmö högskola på ett sätt som vi anser verkar vara bra och som vi eventuellt anammar till vårt företag. Vi kommer att vidga varandras perspektiv genom att ta del av varandras material och de sökandes tankekartor. Det är viktigt att poängtera att detta sker helt anonymt, det är oväsentligt vem personen är för att se fler möjligheter.

Carl Rogers förespråkar en god kontakt i ett vägledningssamtal. Vägledaren ska enligt honom kännas äkta och ärlig och Rogers är noga med att poängtera att vägledaren skall ha ett empatiskt förhållningssätt. Vi kan också se i vår övriga litteratur att processen grundar sig på det första mötet och det förhållande som där byggs upp mellan vägledare och den sökande. Peavy menar att en vägledare måste kunna skapa en samtalsmiljö som präglas av empati, tillit och förhoppning. Han menar också att det är detta klimat som vägledningsprocessen grundar sig på. För att kunna skapa en god kontakt, vilket vi anser är väldigt viktigt, krävs att vägledaren skapar ett genuint samtalsklimat. Det här kan vi koppla till den inställningen våra sökande har till återbesök på de båda verksamheterna. Båda våra sökande vill efter besöket på Malmö högskola träffa samma vägledare igen om det skulle bli aktuellt med fler vägledningssamtal. Detta fanns det däremot inte behov av på Infoteket då den sökande inte upplevde att hon fick någon kontakt och förtroende för vägledaren. Detta tror vi beror på att samtalet var kortare, mer informativt utan diskussion kring egenskaper och möjligheter samt att det skedde i en öppen miljö. Vi kan också se en koppling mellan viljan att träffa samma vägledare mer än en gång och huruvida det skapas en god kontakt i samtalet. Vi tycker därför att det är viktigt att vägledaren kan skapa en god relation i samtalet och ha en bra kontakt med den sökande. Enligt oss är att kunna skapa en bra kontakt att få den sökande att känna sig välkommen och bekväm i samtalet samt att känna tillit för att våga öppna sig. Utifrån våra resultat gör vi tolkningen att det är vägledarens sätt att arbeta som avgör om det skapas en god kontakt. Naturligtvis anser vi, grundat på dessa resultat, att den optimala vägledningen alltid ska sträva efter att skapa en så god kontakt som möjligt så att de sökande får förtroende för oss och känna att de vill komma tillbaka. Vi är medvetna om att många sökande nöjer sig med ett samtal och även i dessa fall anser vi att det är av yttersta vikt att vi som vägledare kan

skapa en kontakt som gör att de sökande känner sig välkomna och trygga i samtalet. I vårt företag vill vi att det är till oss våra sökande vänder sig om nya behov uppstår. För att bedriva en optimal vägledning bör vägledarna vara noga med att informera den sökande om vad som gäller för samtalet vilket innebär att vi kommer att klargöra tidsramar samt vad den sökande kan kräva och förvänta sig av samtalen. Detta grundar vi på de sökandes förväntningar inför samtalen och hur pass lite de stämde med verkligheten. Dessutom kände sig en av de sökande sig stressad av att inte veta hur lång tid hon hade till sitt förfogande och hon kände sig mer avslappnad när hon kände till tidsramarna. Vi har som ambition att våra sökande ska känna sig lugna och avslappnade i samtalet samt att var fokus i samtalet ligger ska bestämmas av den sökande.

Alla våra intervjupersoner är överens om att vägledning innebär att göra den sökande medveten om sig själv och sina valalternativ. De sökande upplevde det mycket positivt när de fick hjälp med att kartlägga sina egenskaper och kvaliteter samt vidgat sina perspektiv om både sig själv och sina valalternativ. Vi kan även i litteraturen, bland annat i Egans modell ”The Skilled Helper Model”, se vikten av att den sökande får hjälp med denna kartläggning för att vägledningen ska få ett lyckat resultat. Även Peavy poängterar detta då han säger att vägledaren ska hjälpa den sökande att först förklara sin situation och med det hjälpa denne att komma fram till vad han eller hon vill och vad som behöver göras för att nå dit. Utifrån dessa resultat gör vi tolkningen att en lyckad vägledningsprocess bland annat innebär att den sökande får en klarare bild över sina egenskaper och dess kvaliteter, sina intressen och möjligheter samt vad som krävs för att nå sina mål. Efter vägledningssamtalet på Infoteket upplevde inte den sökande att hon blivit mer medveten om sig själv eller sina alternativ, därför kände hon sig heller inte nöjd med detta samtal. Hennes upplevelse är ytterligare ett bevis som styrker vikten av att den sökande ska få hjälp att komma till insikt om sig själv och sin framtid.

Med hänsyn till våra resultat av intervjuerna med studie- och yrkesvägledarna kan vi se en överensstämmande bild om att vägledning också ska ge den sökande så kallad hjälp till självhjälp. Detta styrks av Amundsson som även han anser att vägledningsprocessen skall vara hjälp till självhjälp. Ekholm och Härd som forskat kring vuxenpedagogik anser att varje individ själv är ansvarig för sitt livslånga lärande. Varje person måste själv besitta förmåga och drivkraft att söka upp vilka möjligheter för lärande som finns. Vi kan här göra en parallell till dagens studie- och yrkesvägledning då vi anser att även inom detta område krävs att den

sökande har en egen drivkraft att vilja utvecklas i sin process. Vi anser att detta är viktigt då vi lever i ett samhälle som präglas av att vi som individer själva bidrar till och ansvarar för vår tillvaro. Resultaten av de sökandes intervjuer ger oss en annan bild då de förväntar sig mer lösningar och konkreta svar direkt av studie- och yrkesvägledaren. Enligt Amundsson är detta inget unikt förekommande utan det är många sökande som tror att vägledaren besitter kunskap att tala om för dem vad de ska bli och det på nolltid. Vi kan inte låta bli att än en gång poängtera detta genom en av våra sökandes citat:

” Nej, eller jo på ett sätt fick jag ju hjälp men jag fick ju inte den hjälpen jag förväntat mig. Jag trodde nog att hon skulle ställa några frågor och sen tala om vad jag skulle bli. Fast jag insåg ju att det egentligen inte var realistiskt. Jag förväntade mig att hon skulle komma med något konkret men hon var egentligen rätt vag och luddig. Jag har ju insett nu att jag inte kan gå dit och få den hjälp jag egentligen vill ha för jag vill att någon skall säga vad jag skall göra och vad jag passar bäst som. Men det får jag ju inte.”

Vi anser att det även här är viktigt att individanpassa. Vissa sökande anser att den optimala vägledningen innebär att vägledaren ger konkreta svar och råd till den sökande medan andra uppskattar att själv kunna lösa sin situation och endast få hjälp med detta av sin vägledare. Så vad är egentligen den optimala vägledningen i detta avseende? För oss är det viktigast att våra sökanden är nöjda då de går ut genom dörren och att de känner att vårt företag har kunnat tillfredställa deras behov. Detta innebär att om den sökande är ute efter och i behov av att få konkreta svar och eventuella råd så ska vi tillgodose detta genom att ge vår syn på deras situation, möjligheter och hinder. I det samhälle som vi lever i idag är valfriheten stor och möjligheterna många och det är självklart att individen själv ska välja och bestämma över sin framtid. Vi anser därför att många är i behov av både vägledning och rådgivning vilket även poängteras i ”Karriärvägledning.se.nu”. Vid rådgivning måste vi dock vara extra noga med att påpeka för den sökande att det är dem som ska göra valet, inte vi. Själva beslutet och handlingen ligger alltid i deras händer, där tar vi inget ansvar.

Det finns kanske de personer som föredrar att bli vägledda under en promenad längs havet medan andra gärna sitter bekvämt i en soffa i ett enskilt rum. Detta gör att även vägledningsmiljön måste individanpassas. Den generella slutsatsen vi drar av våra resultat är att ett vägledningssamtal får bättre resultat i ett enskilt rum än i ett öppet landskap, endast en av våra fem intervjupersoner säger emot detta. Resultaten visar också att den optimala vägledningsmiljön ska vara lugn, tyst och utan störningsmoment samt kännas välkomnande. Lindh är av samma åsikt och anser att miljön är viktig för samtalets utgång. Hon menar att rummet skall vara bekvämt inrett vilket också poängterades av en av våra sökanden som säger

att hon skulle ha känt sig mer avslappnad om hon satt bekvämt, i t ex en soffa. Hägg, Kouppa och Lindh är ense om att samtalet inte får störas av yttre avbrott som t ex telefon. Utifrån detta och från våra resultat med de sökande gör vi analysen att vägledningssamtal i en öppen miljö kan kännas stökig och stressad. Enligt Rogers är det viktigt att vägledaren är närvarande under hela processen. Detta kan tolkas på två sätt. Dels styrker påståendet den sökandes behov att kunna träffa en och samma vägledare under sin vägledningsprocess. Här i denna kontext syftar vi på att vägledaren skall vara fokuserad under hela processen. Detta är något som Hägg och Kouppa belyser då de menar att ”en förutsättning för att samtalsledaren skall kunna lyssna koncentrerat är att samtalet kan genomföras utan onödiga yttre störningar.”44

I en öppen miljö kan det upplevas som att andra lätt hör vad som sägs samt att det är lätt både för den sökande och vägledaren att lyssna på andra och på så vis tappa fokus i samtalet. Detta grundar vi på en reflektion från en av våra sökande. Det poängterades dock av våra intervjupersoner att det kan finnas individer som trivs bäst i en öppen miljö. Även Hägg och Kouppa menar att det är av stor vikt att det finns resurser att individanpassa miljön för varje sökandes behov. Vi drar därför slutsatsen att för att kunna bedriva den optimala vägledningen måste vi kunna anpassa miljön efter den sökande. Vi måste med andra ord ha tillgång till både enskilda rum, öppna lokaler samt möjlighet att gå ut på promenad. De sökande upplevde Infotekets och Malmö högskolas öppna miljö som arbetsförmedlingen respektive ett väntrum hos tandläkaren. För oss är detta inte en positiv upplevelse varav vi kommer att försöka inreda vår öppna miljö på ett mer inbjudande sätt. Vi vill att de sökande ska känna att de är i en spännande miljö som kan inspirera till förändring. Vi tycker inte att det borde vara svårt att anpassa miljön. Alla verksamheter som anser sig bedriva vägledning utifrån den sökandes behov borde ha tillgång till resurser, fantasi, flexibilitet vilket ger möjligheter till individanpassningen. Hur svårt är egentligen att gå ut och gå en promenad med den sökande istället för att stänga in sig i ett rum eller vara i en stökig miljö? Inte alls svårt enligt oss. Vi som vägledare måste vara medvetna om att det är annorlunda att vägleda vuxna jämfört med ungdomar. Detta tror vi beror på att vuxna har fler erfarenheter och deras val ställs alltid i jämförelse med tidigare upplevelser. Vuxna ser och känner ofta till fler hinder än ungdomar och har ett större behov av att kunna göra bedömningar och se konsekvenserna av sina val. En vuxen gör oftast en kritisk granskning och vill gärna diskutera sitt problem, reflektera över tidigare erfarenheter och hitta skillnader för att sedan kunna förändra sin situation. Detta

poängteras både av en av våra intervjupersoner och av Wilhelmson som forskat kring vuxenpedagogik. Vår intervjuperson menar att en ung människa behöver hjälp med att begränsa sig medan en vuxen ofta behöver hjälp med att öppna upp fler alternativ. Här kan vi också se en likhet med vad Super säger om att ett yrke kan ha olika betydelse beroende på var i livet en person befinner sig. När en person är 15 år och drömmen om att bli pilot är stor ser denne ofta alla möjliga vägar att nå sitt mål men vid 37 års ålder har yrket en annan betydelse. Själva yrket i sig är det samma men vad det för med sig så som obekväma arbetstider och mycket tid från familjen kan göra att yrket inte känns lika viktigt längre. Samtidigt som vi tror att många upplever det som att deras ålder för med sig hinder tror vi också att ju äldre man är desto större insikt har personen angående sina möjligheter och begränsningar. Utifrån detta gör vi bedömningen att vi som vägledare måste vara medvetna om att vuxna ofta kan vara i behov av en längre process och mer analys och diskussion kring sin problemsituation. Det är också viktigt att vi känner till de olika inlärningsmöjligheter en människa har under sin livstid och att ju äldre du blir desto fler påverkans faktorer har denna inlärningsmöjlighet. En vuxen har t ex familj och barn som påverkar lärandet och deltagandet i t ex utbildningar.

Människor har förmodligen i alla tider varit i behov av olika former av vägledning. I början av 1900-talet, i samband med industrisamhällets framväxt, uppstod behovet av just studie- och yrkesvägledning. Redan här kan vi se ett samband mellan förändringar i samhällets arbetsmarknad och individers behov av vägledning. Enligt Super är yrkesvalet inte en engångsföreteelse utan han anser att vårt levnadslopp är en process som genom hela livet präglas av olika val och detta gäller även val av yrken. Liksom Super, anser vi att yrkesvalet är ett karriärsval som kan förändras och utvecklas under en persons hela levnadslopp. Detta stärks av ”karriärvägledning.se.nu” där vi kan läsa om hur förändringarna i dagens arbetsmarknad har gjort att vi som individer måste vara flexibla och kunna byta och anpassa arbetsuppgifter och yrkesinriktningar. Detta kan göra att många hamnar i ett tillstånd som präglas av osäkerhet och med osäkra framtidsutsikter vilket gör att de känner sig oförmögna att påverka och förändra sin situation, vad Bron beskriver som ”Floating”. Detta tillstånd ger en känsla av inte passa in, varken den nya eller gamla situation, vilket leder till behov av