Sammantaget kan det anses att Modellskolan lyckats med sin marknadsföring och att det är en marknadsföringsform som kan antas vara hållbar utifrån målsättningen att få en positiv sökbild till Industriprogrammet. Av det som framkommit i undersökningen har marknadsföringen förmedlats på ett bra sätt i form av skolans informationsbroschyr, hemsida och öppethus verksamhet. Rektorn på Modellskolan vill få ut elevambassadörer från Industriprogrammet till att informera på högstadieskolor inför gymnasievalet vilket hon anser vara ytterligare ett led i en god marknadsföring. Dock kan det tyckas att det finns informella elevambassadörer i de kompisar som påverkar elever att välja Industriprogrammet vilket kan uppfattas lika betydelsefullt. Arfwidsson, Ek & Nordensvärd (2004) menar att det finns en intern marknadsföring som riktas till de anställda, i detta fall eleverna som går på programmet, då dessa indirekt blir marknadsförare. Det gäller för skolan att skapa en positiv attityd hos eleverna då detta genererar marknadsförare samt nya kunder det vill säga nya elever till programmet.
Vi anser att själva Industriprogrammet i sin helhet får godkänt av eleverna då det gäller deras förväntningar. Denna uppfattning menar vi att marknadsföringen har bidragit med. Det som kan tilläggas är att den praktiska delen i utbildningen är av stor vikt för eleverna samtidigt som det kan vara en käpp i hjulet för ungdomarna att den teoretiska delen i utbildningen inte anses vara betydelsefull vilket kan leda till ett minskat kunskapskapital. De skiljaktigheter som vi ser gällande förväntningar inför utbildningen och verkligheten är att många elever i undersökningen kände till den teoretiska biten i utbildningen men verkade ändå förvånade då denna var ett faktum. Vi menar att det på något sätt måste finnas en informationsbrist där skolan inte lyckats förmedla sin information på ett tillfredsställande sätt. Återkopplande till Karlssons (2004) perceptionsteori känns naturlig då det kan uppfattas som att viss ”negativ” information såsom det teoretiska i utbildningen sållas bort till fördel för den ”positiva” informationen om praktiska moment i utbildningen. Enligt vår uppfattning är Modellskolans marknadsföring bra men kan givetvis bli bättre och generera fler sökande till Industriprogrammet. Vi anser att skolor idag marknadsförs på ett generellt bättre sätt då ett högt elevantal är viktigt för skolan ekonomi. I det
ungdomar på. Det bör därför vara av betydelse för skolor att anlita personer med rätt kompetens för att sköta marknadsföringen. Vi ser olika förslag vilka skulle kunna vara fler öppethus dagar för elever, föräldrar och studie- och yrkesvägledare. Detta brukar endast begränsas till en vecka eller en helg vilket vi anser är för kort tid. En annan idé är att låta högstadieelever skugga studerande det vill säga följa gymnasieelever i deras skolgång för att på så sätt få en ökad inblick i det dagliga arbetet.
I marknadsföringen av Modellskolan hittar vi inget som vänder sig speciellt mot tjejer vilket skulle tyda på att det från skolans sida anses vara ett könsneutralt yrke. Detta kan vi dock inte hålla med om eftersom ingen tjej går på programmet. Vi anser det märkligt att det inte heller verkar finnas några tankar eller samtal kring detta ämne. Vi anser vidare att utbildningen bör spegla arbetsmarknaden och branschens verklighet vilket vi menar inte är fallet i denna undersökning. Genusperspektivet inom utbildningen bör sannerligen vara av betydelse för näringslivet, skolan och även marknadsföringen.
I undersökningen har tre stora påverkansfaktorer kunnat urskiljas vilka kan anses ha varit av vikt vid elevernas val till Industriprogrammet/Teknikcollege. Dessa är kompisar, intagningspoäng samt att utbildningen har praktiska inslag. Det framkom även tydliga tecken på att val blir gjorda efter begränsade valmöjligheter som till exempel att man inte har poäng för att komma in på andra program. En annan aspekt på valet kan komma från elevers sociala arv och elevers syn på klassamhälle vilket även detta bidrar till en viss begränsning i valet. Arbetarklassen är centralt bland intervjupersonerna och enligt Bourdieu (1995) kan det sociala arvet påverka elevers val. Med detta resonemang kan man sammankoppla Bourdieus (1995) teorier om sociala arv, grupptillhörigheter och Sjöstrands (1968) teorier om yrkesarv och karriärteorier med Karlssons (2004) subliminal perceptionsteori. Karlsson menar att elevernas klasstillhörighet har en avgörande faktor i valet av yrkesinriktning, vilket elevernas omedvetna har påverkat i valsituationen. Det går ändå inte att bortse från det faktum att elever är medvetna om och reflekterar över vilken roll de spelar i klassamhället (se Antons svar s. 31) och att det både finns i ett historiskt arv likväl som det riskerar att finnas i framtida generations perspektiv. Utifrån Bourdieus och Sjöstrands teorier ser vi tydliga kopplingar till att ungdomarna på Modellskolan bär på en
likartad uppväxt som sätter sin prägel på deras val. Vi menar att eleverna i undersökningen bär på ett ”gemensamt” habitus där kanske deras uppväxt och sociala grupptillhörighet skapar vissa tvivel om till exempel klasstillhörighet vilket kan hämma deras yrkesval. Bourdieus begrepp ”habitus” bör kanske inte appliceras en grupp men vi menar att det finns likartade tankar och värderingar hos varje medlem av gruppen. Enligt Bourdieu (1995) skapas ett habitus genom sociala arv men kan även påverkas av de sociala relationer som finns i en grupp vilket då ger individen en viss syn på sin omvärld (Bourdieu, 1995). Ungdomarna i undersökningen gör ett repulsionsval och säkrar nedåt, alltså de föredrar en trygghet före en kanske mer oviss framtid (Sjöstrand, 1968). Föräldrars sociala grupptillhörighet kan vara en bidragande faktor för hur ungdomar väljer både utbildning och yrken (Sjöstrand, 1968). Det har tidigare nämnts, men vi finner anledning att ta upp det igen, det faktum att denna undersöknings koppling till en arbetarklass troligtvis skulle återfinnas inom liknande undersökningar om andra gymnasieutbildningar eller andra studieformer. Men vi anser att det är en viktig del att lyfta för att synliggöra elevers sociala tillhörighet, och eventuellt värderingar och attityder som de kan bära på i skolan och i yrkeslivet. För oss som blivande studie- och yrkesvägledare inser vi att man lätt kan bli fördomsfull utifrån elevers klasstillhörighet. Vi anser dock att vårt primära arbete som studie- och yrkesvägledare bör gå ut på att informera, uppmuntra och förhoppningsvis kunna vägleda eleven till nya perspektiv samt att få henne/honom att se förbi gränser och hinder för att på så sätt underlätta för eleven att göra bättre och ett mer insiktsfullt val.
Vi har en förståelse för att det nystartade Teknikcollege (startade årsskiftet 2006-2007), vilket med ett gott och framgångsrikt koncept har lyckats knyta näringslivet till sig som samarbetspartners, har visioner att det skall bli en kvalitetssäkrad utbildning med ett inflytande från företagen så att utbildningen marknadsanpassas efter de behov och krav som ställs. Vi ställer oss dock frågande till om detta verkligen skall anses vara ett led i kvalitetssäkringen då det framgår av intervjuerna/informationsintervjuerna i undersökningen att Industriprogrammet/Teknikcollege är programmet med lägst intagningskrav. När vi samtalade med Modellskolans rektor angående denna kanske lite känsliga fråga, menade hon att intagningskraven överensstämmer med skolverkets krav. Rektorn menade vidare att detta är en stor anledning till att elever inte ”gillar” kärnämnena
då det ställs samma krav i dessa ämnen inom Industriprogrammet som på andra program. Faran som vi ser det är att det kan uppstå ett win-loose scenario. Vi anser att skolan kan ses som vinnare då den kan få många sökande till Industriprogrammet på grund av låga intagningskrav. I detta scenario måste eleven då betraktas som förloraren eftersom hon/han kanske styrts in på ett program med bristfälliga förkunskaper. Detta skulle i sin tur kunna leda till avhopp eller ett misslyckande i programmet. Ur en annan synvinkel skulle industrin kunna ses som förloraren i längden, detta om elevers kunskapskrav skulle åsidosättas för skolans vinning. Detta kan då betraktas som ett win-loose-loose scenario.
I inledningen av undersökningen uppkom det hos oss en teori om att Modellskolan medvetet sänkt intagningskraven för Industriprogrammet för att på så sätt erhålla fler sökande dit istället för till det Individuellaprogrammet. I informationsintervjun med rektorn förnekade hon detta med samma hänvisning som studie- och yrkesvägledaren gav, det vill säga att de krav som ställs är de grundläggande behörighetskraven. Kan det i så fall vara en tillfällighet att sökbilden är bra just nu eller kan det finnas andra anledningar? Detta är en fråga som framtiden får utvisa, även Modellskolans rektor poängterade detta då man i nuläget inte vet och heller inte kan förutspå hur sökbilden kommer att se ut i framtiden.
Intervjupersonerna ser ljust på framtiden som färdiga yrkesutövare, både när det gäller möjligheter för anställning men även som ett välbetalt yrke. Det som framkom vid intervjuerna beträffande elevernas framtids planer var att det endast var en intervjuperson som svarade att svetsare var hans drömyrke. De andra intervjupersonernas drömyrken som angetts under intervjuerna bör inte anses omöjliga att uppnå men det bör hävdas att deras val av utbildning kan vara en följd av en icke professionell vägledning vilken förmodligen inte heller varit en process inriktad på individens intresse.
Gymnasievalet liksom många andra val bygger på erfarenheter och förkunskaper som en individ samlat under en längre tid. Slumpen och tillfälligheter kan också styra en individs val men bör aldrig vara grunden till stora val eller styra ett så pass viktigt val som det man gör till gymnasiet. Med utgångspunkt från vårt empiriska material kan det utläsas att vägledning inte har varit en längre process vilket vi menar kan tyda på ett misslyckande
från skolans håll. Med risk att generalisera en hel yrkeskår menar vi att studie- och yrkesvägledarna på grundskolorna till stor del misslyckats med att vägleda elever till ett medvetet och väl underbyggt val. Individen och dennes behov skall alltid stå i centrum för vägledning. Det finns alltså en stor skillnad mellan samhällets mål och den verkliga vägledningen (Lovén, 2000). Med hänsyn till de erfarenheter vi tillskansat oss under våra praktikperioder menar vi att högstadieskolornas studie- och yrkesvägledare inte är tillräckligt insatta i gymnasieskolans olika program. Det finns en viss förståelse med tanke på att utbudet kan variera och att det hela tiden dyker upp nya profileringar inom gymnasieutbildningar. Det befriar dock inte studie- och yrkesvägledare från att vara uppdaterad inför gymnasievalet för att kunna erbjuda eleverna den bästa informationen i alla fall då det gäller de nationella programmen. Därför anser vi att kommunikationen skall ständigt finnas mellan grundskolor och gymnasieskolor så att eleven får en rättvis vägledning, som ökar elevens medvetna val. I en av statens offentliga utredningar (SOU) kan man tyda samma ide om en bredd hos studie- och yrkesvägledare då man framlagt ett förslag till ändring i skollagen 1985:1100 där det föreslås att ett nytt kapitel införs som lyder:
14 a kap. Studie- och yrkesvägledning 2§
Studie- och yrkesvägledning skall ha till syfte att ge elever information om deras möjligheter inför framtida val. För att ge sådan information skall en studie- och yrkesvägledare finnas. Studie- och yrkesvägledare skall samverka med universitet och
högskolor, arbetsförmedling, näringsliv, arbetsmarknadens parter,
branschorganisationer och andra berörda parter. (SOU 2007:2 s. 62)
Studie- och yrkesvägledarens roll inför gymnasievalet hos varje elev är av skiftande betydelse vilket dock kan anses som en viktig del i en valprocess och även som en naturlig kontakt inför gymnasievalet. Intervjupersonerna i undersökningen verkar ha skiftande erfarenhet av kontakten med vägledaren inför valet vilket kan ses som relevant.
Under vårt arbete med undersökningen har det många gånger förts diskussioner mellan oss författare om huruvida studie- och yrkesvägledare på högstadiet kan räknas som indirekta marknadsförare för gymnasieskolor eller specifika program då vägledningen av oss förfaller komma i andra hand eller först på elevens initiativ. Det kan påpekas att det ytterst
är skolan som är ansvarig för att individens behov tillgodoses. Även svaga elever vilka inte presterar i skolan har rättighet att få god vägledning som ett led i sin framtid likväl som de elever som kanske inte tar kontakt med vägledaren av ett eller annat skäl. Ett skäl till dessa misstankar om brister och styrning i vägledning får vi stöd i då rektorn på Modellskolan uttrycker att det finns en självsanering inom programmet vilket betyder att de som kommer till insikt om kraven antingen får underkasta sig dessa eller hoppa av. Detta verkar rektorn anse vara fullt normalt och det kan då undras vari den moraliska plikten ligger. Att individer väljer fel kommer alltid att vara ett problem men att felvalen skall bygga på en felbedömning angående individens förkunskaper anser vi vara en förkastlig teori. Vi menar att de elever som hoppar av ett program av den anledningen kan inte anses vara framtida aspiranter för någon utbildning.
7.1. ”Realistisk vägledning”
Utifrån de svar som framkommit i undersökningen verkar det troligt att ”svaga” elever riktas mot Industriprogrammet för att det kan verka vara en lätt väg i vägledningsarbetet. Våra reflektioner kring vissa intervjusvar till exempel att många elever uttryckt att Industriprogrammet var det enda de kom in på med sina låga poäng, förundrar vi oss över hur uppenbart det är att vissa elever tycks ha riktats mot Industriprogrammet. Beträffande diskussionen om intagningspoängen till Industriprogrammet/Teknikcollege kan det finnas misstankar om en icke professionell yrkeskår av studie- och yrkesvägledare på högstadieskolor. Som professionell vägledare är det viktigt att sätta individen i centrum och därför bör inte vägledare lockas att gå en enkel väg och vägleda efter elevens betyg. Om så är fallet att yrkeskåren intar en position till individen där denna inte får stå i centrum innebär detta att vägledaren brister i sin profession. I utbildningen till studie- och yrkesvägledare påpekas den neutrala vägledningen vara den enda ”sanna” vägen för en kompetent vägledare. ”Vägledaren sätter individen i centrum och står fri från särintressen.” (Sveriges Vägledarförening 2008-01-15). Hur ser verkligheten ut för vägledarna och kan någonsin vägledning bli helt neutral? Vi har under tiden vi arbetat med uppsatsen hamnat i ett dilemma då det gäller den moraliska synen på vägledning. Utifrån studie- och yrkesvägledares målsättning att alltid sätta individen i centrum tar vi i inledningen av arbetet upp den realistiska synen på arbetsmöjligheter som ett argument för behovet av
denna undersökning. Individens intresse och behov är det som, enligt Vägledarföreningen och vår utbildning, skall ligga till grund för en god vägledning. Vi anser även att individens intresse och behov skall tillmötesgå så långt som möjligt utan att en vägledare skall vara ett hinder. Men det finns även ett moraliskt ansvar att vara realistisk gentemot den vägledningssökande för att skapa möjligheter till arbete vilket vi menar inte behöver vara en kvalitetsförsämring för individen. Kanske är vår syn en försämring av en god vägledning men vi menar att individen har rätt till en ärlig och rak åsikt vilket inte behöver vara negativt. Utifrån våra erfarenheter ställer verkligheten och framförallt samhället olika krav, vilket även detta bör förmedlas till individen. I Skollagen kan man läsa ”Utbildningen skall ge eleverna kunskaper och färdigheter samt, i samarbete med hemmen, främja deras harmoniska utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar.” (Skollagen 1985:1100, 1kap. 2§). Om det bara är individen som ska stå i centrum hur ska denna då kunna uppfylla Skollagens krav på en ”ansvarskännande samhällsmedlem”. Likväl kan vägledarens ansvar ställas på prov då även han/hon skall följa Skollagen och genom denna tillgodose samhällets behov.
”Realistisk vägledning” är ett begrepp vilket kan göra oss författare till ett jagat villebråd och vår yrkesprofession samt våra moraliska värderingar kan ifrågasättas. Det som vi menar med detta är att allt kanske inte bara är svart eller vitt utan att det finns en gråzon förbehållet de individer som inte är säkra i sina val eller som av någon anledning ser trygghet och stabilitet som en lösning i deras val. Vikten av god vägledning för dessa individer kan just vara realistisk vägledning då det är ett sätt att trygga individen samtidigt som samhällets behov tillgodoses. Våra ”anklagelser” om att grundskolans studie- och yrkesvägledare medvetet riktar elever mot Industriprogrammet, kan ju indirekt vara just realistisk vägledning. Det som inte framgår från undersökningen är hur vägledare moraliskt förhåller sig till denna situation vilket skulle vara av stort intresse. Vi författare, som är i slutet av vår utbildning, ser inga moraliska problem i detta så länge individens behov är styrande i vägledningssituationen. Realistisk vägledning är ett sätt att behålla den vägledningssökande i nuet samt att öka hans/hennes medvetenhet om hur möjligheter och verkligheten ser ut.