Analys och hypotesprövning

Hypotes 1

Resultatet från studien visar att det inte går att urskilja ett signifikant samband mellan tillhörighet till en socialt eller miljömässigt känslig bransch och företags benägenhet att välja tredjepartsgranskning av hållbarhetsrapporter. Resultatet är således inte i linje med studiens hypotes om att det finns ett positivt samband mellan tredjepartsgranskning och tillhörighet till en social eller miljömässig bransch. Detta innebär även att resultatet inte stämmer överens med vad flertalet tidigare studier funnit (Simnett et al., 2009; Cho et al., 2014; Martínez-Ferrero &

Garcia-Sanchez, 2017a; Melinda Haryanto, 2019), resultatet är däremot i linje med Sierra et al.

(2013) som inte heller fann ett signifikant samband i en studie av spanska företag.

Företag i känsliga branscher kan, enligt institutionell teori och legitimitetsteorin, förväntas vara mer benägna till att välja tredjepartsgranskning av hållbarhetsrapporter eftersom företagen dels har ett större behov av att legitimera sin roll i samhället (Sequí-Maset al., 2018), dels har en större institutionell press på att få sina hållbarhetsrapporter granskade (Martínez-Ferrero & Garcia-Sanchez, 2017a). En möjlig förklaring till att studiens resultat skiljer sig från både förväntningar utifrån den teoretiska referensramen och resultat från tidigare studier är att denna uppsats undersöker tredjepartsgranskning i en kontext med reglerad hållbarhetsredovisning och krav på upprättande av hållbarhetsrapport. Den mer reglerade miljön kan tänkas leda till att intressenter numera anser att kraven på vad en lagstadgad hållbarhetsrapport skall innehålla och att en revisor säkerställer att den har upprättats är tillräckligt och således i en mindre utsträckning efterfrågar ytterligare granskning än vad lagen föreskriver. Det kan resultera i att marginalnyttan av tredjepartsgranskning som en åtgärd för

39

att höja trovärdigheten till informationen i rapporten minskar under mer reglerade förutsättningar.

Det är även möjligt att svenska investerare och andra intressenter har ett förhållandevis högt förtroende till svenska företag angående hållbarhetsarbete med tanke på att svenska företag har visats ligga i framkant inom hållbarhetsredovisning. Ett allmänt större förtroende för företag kan tänkas bidra till ett minskat behov för företag verksamma i miljömässigt och socialt känsliga branscher att erhålla granskning utöver lagstadgade krav i syfte att öka förtroendet för informationen i rapporten. Således är det möjligt att det föreligger en mindre institutionell press i form av tvingande isomorfism vilket, som tidigare förklarat, innebär att organisationer anpassar sig efter formell eller informell press från intressenter de är beroende av eller från samhället de verkar i (Martínez-Ferrero & Garcia-Sanchez, 2017a). Att ett större förtroende till svenska företag är en möjlig förklaring till studiens resultat stärks av det faktum att resultatet är i linje med vad Sierra et al. (2013) fann i en studie av företag i ett annat land som visats ligga i framkant inom hållbarhetsredovisning, Spanien. Sammantaget visar resultatet från studien att företag som är verksamma i en socialt eller miljömässigt känslig bransch inte är mer benägna att välja tredjepartsgranskning av hållbarhetsrapporter vilket innebär att hypotes 1 förkastas.

Hypotes 2

Resultatet från studien visar att företagsstorlek har ett signifikant positivt samband med valet av tredjepartsgranskning av hållbarhetsrapporter. Detta är i linje med studiens andra hypotes och således även i linje med resultatet från flertalet tidigare studier (Castelo Branco et al., 2014;

Simnett et al., 2009; Sierra et al., 2013; Zorio et al., 2013; Fernandez-Feijoo et al., 2015).

Resultatet kan förklaras utifrån legitimitetsteorin med att större företag mer är synliga (Dowling

& Pfeffer, 1975) och är övervakade i en större utsträckning av allmänheten (Castelo Branco et al., 2014). På grund av detta kan de förväntas ha ett större behov av att erhålla legitimitet och som O´Dwyer et al. (2011) framhåller har granskningsutlåtanden en viktig roll för att erhålla legitimitet från externa intressenter. Utifrån institutionell teori kan resultatet förklaras med att det föreligger en institutionell press på stora företag att vara i framkant vad gäller hållbarhet och hållbarhetsrapportering (Amran & Haniffa, 2011), vilket kan tänkas innefatta att välja tredjepartsgranskning.

40

Att större företag är mer benägna att frivilligt välja att få sina hållbarhetsrapporter granskade utöver vad lagen föreskriver kan även förklaras av att större företag tenderar att ha större ekonomiska resurser och har därför möjlighet att bekosta denna form av granskning (Castelo Branco et al., 2014). Som framgår av förarbetena till lagändringen medför oberoende granskning av hållbarhetsrapporter stora kostnader (Prop. 2015/16:193). Detta tydliggörs av resultaten från Park och Brorson (2005) som fann att de höga kostnaderna förknippade med granskning var ett av de främsta skälen till att företag väljer bort granskning. Med bakgrund av detta är det möjligt att företag väljer bort tredjepartsgranskning till följd av ekonomiska skäl snarare än en brist på vilja.

Baserat på studiens kontext är en ytterligare möjlig förklaring till sambandet att det, som nämnt i avsnitt 2.1, sedan länge förelegat krav på större svenska företag att lämna väsentlig hållbarhetsrelaterad information i sina förvaltningsberättelser. Till följd av detta krav är det möjlig att det har blivit etablerat bland större företag att vara transparenta angående sin påverkan på samhället och miljön. Att välja tredjepartsgranskning som en åtgärd för att öka transparensen av hållbarhetsrapporteringen kan därför te sig mer naturligt för större företag.

Sammantaget tyder studiens resultat på att större företag är mer benägna att välja tredjepartsgranskning av sina hållbarhetsrapporter vilket innebär att hypotes 2 accepteras.

Hypotes 3

Utifrån studiens resultat går det inte att urskilja ett signifikant samband mellan lönsamhet och företags val av tredjepartsgranskning. Detta innebär att resultatet inte samstämmer med studiens icke-riktade hypotes om att det finns ett samband mellan lönsamhet och valet av tredjepartsgranskning av hållbarhetsrapporter. Resultaten från tidigare liknande studier som undersökt variabeln är motstridiga och denna studies resultat är i linje med Casey och Grenier (2015) och Cho et al. (2014).

Likt större företag kan mer lönsamma företag förväntas ha en större ekonomisk möjlighet att bekosta tredjepartsgranskning medan företag med låg lönsamhet kan tänkas vara mindre benägna att välja tredjepartsgranskning på grund av att företagen istället prioriterar finansiella intressenter (Artiach et al., 2010). Att lönsammare företag förväntas vara mer benägna att välja tredjepartsgranskning kan även förklaras utifrån institutionell teori eftersom de bevakas mer av

41

analytiker (Boubaker & Labégorre, 2008) som i sin tur har visats finna granskning av hållbarhetsrapporter viktigt (GRI, 2013). Således kan det föreligga en tvingande isomorfism som pressar lönsamma företag att välja granskning av sina hållbarhetsrapporter utöver lagkrav för att tillfredsställa denna intressentgrupp.

Utifrån ovan resonemang är det anmärkningsvärt att det i denna studies resultat inte går att urskilja något samband mellan lönsamhet och valet av granskning av hållbarhetsrapporter utöver lagkrav. En möjlig förklaring är dock densamma som lyfts i analysen ovan av resultatet gällande variabeln tillhörighet till en socialt eller miljömässigt känslig bransch. Det är möjligt att den regulatoriska miljö som studiens företag befinner sig i är sådan att företagens intressenter anser att den rapportering och granskning som föreligger enligt lag är tillräcklig. I sådana fall kan det förklara varför resultatet avviker från förväntansbilden. Resultatet från studien visar att det inte finns ett samband mellan lönsamhet och valet av tredjepartsgranskning av hållbarhetsrapporter vilket innebär att hypotes tre förkastas.

Avslutningsvis bör lyftas att resultatet från datainsamlingen visar att enbart 16,5 procent av svenska noterade företag på Nasdaq Stockholm under räkenskapsår 2019, som omfattas av lagkravet, frivilligt väljer att få sina hållbarhetsrapporter granskade utöver den lagstadgade kontrollen. Med bakgrund av de fördelar som denna form av granskning har visats medföra är det därför anmärkningsvärt att en övervägande majoritet av svenska noterade företag inte väljer att få sina hållbarhetsrapporter granskade ytterligare. Enligt Melinda Haryanto (2019) kan detta ses som att det föreligger ett gap mellan teori och empiri. En möjlig förklaring till detta ges av Casey och Grenier (2015) som framhåller att reglering kan medföra en ökad trovärdighet till hållbarhetsrapportering vilket i sin tur kan leda till en minskad efterfrågan på granskning. Med bakgrund av att denna studie studerar företag i en kontext med en reglerad hållbarhetsredovisning skulle detta delvis kunna förklara varför en stor andel av svenska noterade företag väljer att inte få sina hållbarhetsrapporter ytterligare granskade.

42 tredjepartsgranskning av sina hållbarhetsrapporter.

+

Accepteras

H3: Det finns ett samband mellan lönsamhet och företags val av tredjepartsgranskning av hållbarhetsrapporter.

+/-

Förkastas

Tabellen visar resultaten från hypotesprövningen av studiens tre hypoteser.