Granskning av
hållbarhetsrapporter -
En studie om hur företagsspecifika variabler påverkar företag att frivilligt välja extern oberoende granskning av hållbarhetsrapporter
Kandidatuppsats 15 hp
Företagsekonomiska institutionen Uppsala universitet
HT 2020
Datum för inlämning: 2021-01-14
Tobias Hallgren Felicia Lindqvist
Handledare: Derya Vural-Meijer
Förord
Först och främst vill vi rikta ett stort tack till vår handledare Derya Vural-Meijer som under arbetets gång varit till stor hjälp med vägledning och värdefulla råd. Vi vill även rikta ett stort tack till James Sallis som stöttat oss i frågor rörande statistik och till våra opponenter Einar Karemyr och Daniel Hägglund som kontinuerligt bidragit med viktig feedback. Avslutningsvis vill vi tacka Uppsala universitet för tre lärorika och roliga studieår.
Uppsala, januari 2021
Tobias Hallgren Felicia Lindqvist
Sammandrag
Under de senaste åren har antalet företag som väljer att få sina hållbarhetsrapporter granskade av en oberoende tredje part ökat kraftigt. I takt med denna utveckling har intresset ökat för vilka faktorer som påverkar företag att frivilligt välja att få sina hållbarhetsrapporter granskade.
Denna studie syftar till att utöka förståelsen för hur företags lönsamhet, storlek samt branschtillhörighet påverkar företag att, utöver lagkrav, välja extern oberoende granskning av sina hållbarhetsrapporter i en svensk kontext. Metoden som används i studien är logistisk regressionsanalys och undersökningen baseras på företag noterade på Nasdaq Stockholm under räkenskapsår 2019. Resultatet från studien visar att större företag är mer benägna att frivilligt välja extern oberoende granskning av sina hållbarhetsrapporter medan lönsamhet och tillhörighet till en socialt eller miljömässigt känslig bransch inte har en påverkan. Studien bidrar med en utökad förståelse för hur företagsspecifika variabler påverkar företag att välja extern oberoende granskning av hållbarhetsrapporter i en svensk kontext.
Nyckelord: Tredjepartsgranskning, Hållbarhetsrapportering, Branschtillhörighet, Lönsamhet, Företagsstorlek, Legitimitetsteorin, Institutionell teori.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.1 Bakgrund ... 1
1.2 Problemformulering ... 5
1.3 Syfte ... 7
1.4 Disposition ... 8
2. Ramverk ... 9
2.1 Praktiskt ramverk ... 9
2.1.1 Hållbarhetsredovisning i Sverige ... 9
2.1.2 Granskning av hållbarhetsrapporter ... 10
2.2 Teoretiskt ramverk ... 11
2.2.1 Val av teorier ... 11
2.2.2 Legitimitetsteorin ... 12
2.2.3 Institutionell teori ... 13
2.3 Litteraturöversikt och hypotesutveckling ... 14
2.3.1 Tillhörighet till en socialt eller miljömässigt känslig bransch ... 14
2.3.2 Företagsstorlek ... 15
2.3.3 Lönsamhet ... 16
3. Metod ... 19
3.1 Vetenskaplig ansats ... 19
3.2 Urval och bortfall ... 20
3.3 Datainsamling ... 21
3.4 Genomförande ... 22
3.4.1 Logistisk regressionsmodell ... 22
3.4.2 Choice based sample ... 23
3.4.3 Multikollinearitet ... 24
3.4.4 Test av kontrollvariablers betydelse ... 24
3.5 Operationalisering ... 24
3.5.1 Beroende variabel ... 24
3.5.2 Testvariabler ... 25
3.5.3 Kontrollvariabler ... 27
3.6 Metodkritik ... 29
4. Resultat ... 31
4.1 Deskriptiv statistik ... 31
4.2 Korrelationsmatris ... 32
4.3 Regressionsanalys ... 33
5. Diskussion och slutsats ... 38
5.1 Analys och hypotesprövning ... 38
5.2 Slutsats ... 42
5.3 Studiens begränsningar och förslag till vidare forskning ... 43
6. Referenser ... 45
Tabellförteckning
Tabell 1 - Sammanställning av hypoteser ... 18Tabell 2 - Urval och bortfall ... 21
Tabell 3 - Branschindelning ... 26
Tabell 4 - Sammanställning av studiens variabler ... 29
Tabell 5 - Deskriptiv statistik för studiens beroende variabel ... 31
Tabell 6 - Deskriptiv statistik för testvariabler och kontrollvariabler ... 32
Tabell 7 - Korrelationsmatris ... 33
Tabell 8 - Regressionsanalys modell 1-4A... 35
Tabell 9 - Klassificeringstabell modell 4A ... 35
Tabell 10 - Regressionsanalys modell 4B ... 37
Tabell 11 - Klassificeringstabell modell 4B ... 37
Tabell 12 - Hypotesprövning ... 42
1
1. Inledning
I studiens inledande kapitel presenteras bakgrunden till forskningsämnet och tillhörande problemformulering. Problemformuleringen mynnar ut i studiens syfte och avslutningsvis presenteras studiens disposition.
1.1 Bakgrund
Allmänhetens syn på företag och deras roll i samhället har över tid förändrats och en allt större vikt har fästs vid miljömässiga och sociala frågor (Bollas-Araya et al., 2018). Detta har lett till ett ökat tryck på företag att ta ett större ansvar och vara mer transparenta angående sin påverkan på miljön och samhället (Braam & Peeters, 2018;Kolk, 2008). Hållbarhetsredovisning har under de senaste åren blivit vedertaget bland många företag i världen (Steinmeier & Stich, 2019) och antalet företag som ger ut hållbarhetsrapporter har ökat kraftigt (Melinda Haryanto, 2019; KPMG, 2017; Dhaliwal et al., 2014). Denna ökning kan bland annat förklaras av att hållbarhetsredovisning har blivit allt mer reglerat (KPMG, 2015a). Hållbarhetsrapporter har utvecklats till att bli ett viktigt verktyg för kommunikation mellan företag och deras intressenter angående miljömässiga och sociala aspekter (Junior et al., 2013).
Den kraftiga ökningen av hållbarhetsrapportering har däremot inte följts av en motsvarande tillit till rapporterna (Bollas-Araya et al., 2018; Hodge et al., 2009). Hållbarhetsredovisning har kritiserats för att sakna ansvarsutkrävande och transparens (Bollas-Araya et al., 2018) och investerare och andra intressenter har visats ifrågasätta trovärdigheten av informationen i hållbarhetsrapporter (Steinmeier & Stich, 2019; Braam & Peeters, 2018). Företagsledningar har ett stort inflytande över informationen i hållbarhetsrapporter och studier har funnit att det finns en diskrepans mellan vad företag rapporterar och vad de faktiskt presterar (Sonnerfeldt &
Aggestam Pontoppidan, 2020). På grund av detta riskerar hållbarhetsrapportering att i vissa fall minska transparensen av företags hållbarhetsarbete snarare än att öka den (Gray, 2010).
2
“Many companies now face significant pressure to give stakeholders confidence in what they report and external assurance helps provide this credibility and trust”
-Federation of European Accountants (2015,s. 3).
Allt fler företag har börjat inse att enbart redovisning av hållbarhetsinformation inte längre räcker utan intressenter måste finna informationen trovärdig (AICPA, 2018). Detta har resulterat i att företag i en allt större utsträckning väljer att få sina hållbarhetsrapporter granskade av en oberoende tredje part (Braam & Peeters, 2018; Briem & Wald, 2018). En studie av KPMG (2017) visar att mer än två tredjedelar av de 250 största företagen i världen väljer att få sina hållbarhetsrapporter granskade.
Granskning av hållbarhetsrapporter innebär att en oberoende tredje part säkerställer att informationen i rapporten är korrekt återgiven och tillförlitlig (La Torre et al., 2018). En hållbarhetsrevision syftar till att säkerställa att företag följer relevanta lagar och beslut men även till att kontrollera att företag efterlever interna rutiner, processer och policyer gällande hållbarhetsarbete (Carrington, 2014, s. 254). Hållbarhetsinformation som blivit ändamål för granskning är associerat med en högre trovärdighet (Simnett et al., 2009; Hodge et al., 2009;
Pflugrath et al., 2011).
En granskad hållbarhetsrapport kan ge företags intressenter ett ökat förtroende för den utgivna informationen och signalera att företag tar hållbarhetsrapportering på allvar (GRI, 2013). På grund av att rapporter som varit ändamål för granskning är mer tillförlitliga är de även mer användbara för beslutsfattande (Steinmeier & Stich, 2019). Det illustreras av att investerare, analytiker och värderingsinstitut allt mer intresserar sig för huruvida hållbarhetsrapporter har blivit externt oberoende granskade (GRI, 2013). Casey och Grenier (2015) finner att investerare föredrar att investera i företag som låter sina hållbarhetsrapporter bli granskade eftersom det visar att företaget hanterar sociala och miljömässiga risker.
Utöver förmågan att öka intressenters tillit till trovärdigheten av den redovisade informationen, pekar tidigare forskning på att extern oberoende granskning även medför andra fördelar. Enligt La Torre et al. (2018) skapar det incitament för företag att förbättra sitt hållbarhetsarbete och prestation inom området. Det kan även förbättra företags interna informationsmiljö vilket främjar kontroll, planering och riskhantering (Steinmeier & Stich, 2019). Granskning kan,
3
enligt Farooq och de Villiers (2017), även medföra fördelar ur ett ledningsperspektiv eftersom det säkerställer att företagets rapportering är verifierbar och därigenom kan ledningen minska risken för dåligt rykte och legala påföljder. Vidare finner tidigare studier att extern oberoende granskning av hållbarhetsrapporter även medför ekonomiska fördelar i form av lägre kapitalkostnad (Casey & Grenier, 2015; Martínez-Ferrero & García-Sanchez, 2017b). Enligt Casey och Grenier (2015) indikerar detta på att företag som väljer att inte få sina hållbarhetsrapporter granskade eventuellt skulle erhålla ekonomiska fördelar av att göra det.
I kontrast till de positiva effekterna med granskning av hållbarhetsrapporter finns det studier som pekar på det motsatta. Hummel et al. (2019) framhåller att faktumet att granskning i stor utsträckning är valfritt innebär att företag kan välja lågkvalitativ granskning för att minska kostnaderna men ändå signalera att hållbarhetsrapporten är granskad. Dessutom föreligger det enligt O´Dwyer (2011) en stor variation i både oberoende och noggrannhet i granskningen beroende på om den utförs av en revisor eller av en annan extern part. Michelon et al. (2015) finner att granskning av hållbarhetsrapporter inte påverkar kvaliteten på redovisningen vilket enligt författarna tyder på att företag använder granskning som en form av symbolisk handling för att påverka intressenters uppfattning om företagets åtagande inom hållbarhetsfrågor. Enligt författarna är resultatet i linje med en tilltagande oro om att granskning inte förbättrar kvaliteten på redovisningen utan enbart är ett verktyg för att förbättra företagets anseende (ibid.).
På grund av det ökade intresset för hållbarhet och hållbarhetsrapportering har även intresset för varför företag väljer att få sina hållbarhetsrapporter granskade ökat (Melinda Haryanto, 2019).
Detta har resulterat i att forskning gällande granskning av hållbarhetsredovisning har växt snabbt (Velte & Stawinoga, 2017). I studier som undersöker olika variablers påverkan på företags val av extern oberoende granskning av hållbarhetsrapporter kan variablerna, enligt Velte och Stawinoga (2017), delas in i tre kategorier: företagskarakteristika, bolagsstyrning och landspecifika variabler. Variabler gällande företagskarakteristika avser företagsspecifik information som företagsstorlek och lönsamhet. Variabler kopplat till bolagsstyrning innefattar bland annat styrelsesammansättning och landspecifika variabler avser exempelvis lagkrav (ibid.).
Tidigare studier har funnit att företagskarakteristika är relaterat till valet av granskning av hållbarhetsrapporter (Bollas-Araya et al., 2018; Castelo Branco et al., 2014; Zorio et al., 2013;
Sierra et al., 2013; Simnett et al., 2009). En variabel som har undersökts i flertalet studier är
4
tillhörighet till socialt eller miljömässigt känsliga branscher (Sequí-Mas et al., 2018; Melinda Haryanto, 2019; Simnett et al., 2009; Cho et al., 2014; Sierra et al., 2013). Företag i känsliga branscher kan förväntas vara mer benägna att välja att få sina hållbarhetsrapporter granskade eftersom de är mer exponerade mot sociala och miljömässiga risker (Simnett et al., 2009).
Således har de ett större behov av att öka intressenters tillit till trovärdigheten av informationen i rapporten (ibid.).
En ytterligare företagsspecifik variabel som har undersökts i flertalet studier är företagsstorlek och resultaten från merparten av dessa studier tyder på att större företag är mer benägna att frivilligt välja extern oberoende granskning av sina hållbarhetsrapporter (Castelo Branco et al., 2014; Simnett et al., 2009; Sierra et al., 2013; Zorio et al., 2013; Fernandez-Feijoo et al., 2015).
Det kan förklaras dels av att större företag generellt har en större samhällspåverkan och granskas därför mer av allmänheten och media, dels av att större företag tenderar att ha mer ekonomiska resurser och är därför mer villiga att bekosta granskning av sina hållbarhetsrapporter (Castelo Branco et al., 2014).
Till skillnad från forskningen gällande branschtillhörighet och företagsstorlek har tidigare studier inte funnit lika entydiga resultat om huruvida lönsamhet påverkar valet av extern oberoende granskning. Det finns studier som finner ett signifikant positivt samband (Castelo Branco et al., 2014; Sierra et al., 2013), inget signifikant samband (Casey & Grenier, 2015; Cho et al., 2014; De Beelde & Tuybens, 2015) och ett signifikant negativt samband (Sierra et al., 20131).
Utöver ovan nämnda företagsspecifika variabler har tidigare studier undersökt om bland annat skuldsättningsgrad (Castelo Branco et al., 2014; Casey & Grenier, 2015; Sierra et al., 2013;
Zorio et al., 2013), mediabevakning (De Beelde & Tuybens, 2015) och huruvida ett företag är noterat eller ej (Castelo Branco et al., 2014) påverkar valet av extern oberoende granskning av hållbarhetsrapporter.
1 I Sierra et al. (2013) skiljer sig resultatet mellan signifikant positivt när de mäster lönsamhet som avkastning på eget kapital och signifikant negativt när de mäter lönsamhet som avkastning på totala tillgångar.
5
1.2 Problemformulering
Enligt Federation of European Accountants (FEE) (2015) har företag i Europa efterfrågat tredjepartsgranskning av hållbarhetsrapporter i över ett decennium. I en rapport av Corporate Register (2008) framgår det att företag i Europa länge har varit ledande inom hållbarhetsrapportering och att Europa är den region där extern oberoende granskning förekommer i störst utsträckning. Under 2007 var cirka en tredjedel av alla hållbarhetsrapporter från europeiska företag granskade (ibid.). Den höga andelen kan enligt De Beelde och Tuybens (2015) delvis härledas till ett antal regulatoriska initiativ från Europeiska kommissionen gällande hållbarhetsrapportering.
Hållbarhetsredovisning har under de senaste åren drivits framåt av allt fler regulatoriska initiativ som gjort hållbarhetsrapportering obligatoriskt för många företag (KPMG, 2015a). Ett viktigt steg mot en mer harmoniserad rapportering av icke-finansiell information inom europeiska unionen är EU-direktivet 2014/95/EU som syftar till att göra företags arbete med hållbarhetsfrågor mer transparent och jämförbart (La Torre et al., 2018). Direktivet innebär att större företag inom EU från och med räkenskapsår 2017 måste upprätta en hållbarhetsrapport (FEE, 2015) och utgör således ett tydligt skifte inom redovisning av icke-finansiell information eftersom det numera inte är frivilligt (La Torre et al., 2018). I kontrast till den betydligt mer reglerade miljön för hållbarhetsredovisning till följd av EU-direktivet är granskning av hållbarhetsrapporter i stor utsträckning fortsatt oreglerat vilket lämnar företag med stor diskretion över valet att få sin rapport kvalitetssäkrad av en extern part (ibid.).
Vad gäller krav på granskning av den lagstadgade hållbarhetsrapporten kräver direktivet att en revisor ska lämna ett yttrande om att en rapport har upprättats (Europaparlamentets och rådets direktiv, 2014). Denna kontroll syftar således inte till att försäkra intressenter angående kvaliteten av informationen (FEE, 2015). Direktivet lämnar däremot utrymme för medlemsländer att lagstifta om ett mer omfattande revisionskrav genom att kräva att rapporterna granskas och verifieras av en oberoende tredje part (CSR Europe & GRI, 2017).
Endast nio medlemsländer i EU hade 2017 infört mer långtgående revisionskrav utöver revisorns yttrande om att en rapport har upprättats (La Torre et al., 2018).
Ett europeiskt land som ligger i framkant vad gäller hållbarhetsrapportering är Sverige (KPMG, 2015b). År 2017 var Sverige det land i världen med högst andel företag som använde sig av
6
FN:s globala hållbarhetsmål2 som referens i deras hållbarhetsrapportering och även ett av de länder där störst andel av företagen inkluderar hållbarhetsinformation i sina årsredovisningar (KPMG, 2017). Därutöver var Sverige först i världen med att besluta att samtliga företag med statligt ägande från och med räkenskapsår 2008 ska upprätta en hållbarhetsredovisning enligt Global Reporting Initiatives (GRI) riktlinjer och att hållbarhetsredovisningen även ska bestyrkas av en oberoende part (Regeringskansliet, 2010). Flertalet tidigare studier som undersökt extern oberoende granskning av hållbarhetsrapporter i en europeisk kontext har fokuserat på andra länder som ligger i framkant inom hållbarhetsrapportering, bland annat Spanien (Zorio et al., 2013; Sierra et al., 2013) och Portugal (Castelo Branco et al., 2014).
Baserat på direktivet 2014/95/EU beslutade den svenska riksdagen om ett nytt krav på hållbarhetsrapportering genom ändring i årsredovisningslagen (ÅRL) (1995:1554) och anslutande lagar (PWC, 2016). Rapporteringskravet innebär att större svenska företag från och med räkenskapsår 2017 ska upprätta en hållbarhetsrapport (Bolagsverket, 2019). Sverige valde i samband med införandet av lagkravet att utöka direktivets riktlinjer angående storlekskriteriet om 500 anställda till 250 anställda (CSR Europe & GRI, 2017) och enligt en uppskattning av KPMG (2019) omfattades cirka 2300 svenska företag av det nya lagkravet 2017. Sverige valde däremot inte att införa krav på mer ingående granskning utan en revisor måste enbart kontrollera att en hållbarhetsrapport har upprättats (PWC, 2016).
I förarbetena till lagändringen, proposition 2015/16:193, framhålls att oberoende granskning av hållbarhetsrapporter medför stora kostnader och att företag själva bör få avgöra om kostnaderna förknippade med att få sin hållbarhetsrapport kvalitetsgranskad anses motiverade (Prop. 2015/16:193) I propositionen framhålls ändock att en mer ingående granskning av informationen i hållbarhetsrapporter kan öka kvaliteten av rapporten och leda till ett ökat förtroende hos företagets intressenter (ibid.).
I en av få forskningsstudier som undersökt tredjepartsgranskning av hållbarhetsrapporter i en svensk kontext fann Park och Brorson (2005), i en kvalitativ studie av 28 svenska företag, att de höga kostnaderna förknippade med granskning utgjorde ett skäl till att företag väljer att inte få sina hållbarhetsrapporter granskade. Utöver höga kostnader framkom bland annat att en del
2 FN:s hållbarhetsmål består av 17 hållbarhetsmål, Sustainable Development Goals (SDGs) och utgör en plan för världens framtida utveckling, målen antogs år 2015 av samtliga medlemsländer i FN (United Nations, 2020).
7
svenska företag väljer bort tredjepartsgranskning till följd av att de anser att det inte tillför ytterligare värde till rapporten. I studien framkom att det främsta motivet till att få sin hållbarhetsrapport granskad är att öka trovärdigheten till rapporten, något som är särskilt viktigt för företag i branscher med hög samhällelig översyn.
Trots en högre grad av reglering av hållbarhetsredovisning är det fortsatt frivilligt för större svenska privata företag att få sina hållbarhetsrapporter granskade utöver lagkrav. Detta gör det möjligt att undersöka vilka företag i Sverige som frivilligt väljer att få sin rapport ytterligare granskad. Med tanke på Sveriges framstående position inom hållbarhetsredovisning är det intressant att undersöka om de samband som tidigare studier funnit mellan företagsspecifika variabler och extern oberoende granskning (se bland annat: Simnett et al., 2009; Sierra et al., 2013; Zorio et al., 2013; Cho et al., 2014) även gäller i en svensk kontext. Att undersöka extern oberoende granskning i en svensk kontext är även motiverat till följd av det mycket begränsade antalet tidigare forskningsstudier som har fokuserat på svenska företag.
Därutöver är det av intresse att vidare undersöka och utöka förståelsen för om variabeln lönsamhet påverkar företags val av extern oberoende granskning av hållbarhetsrapporter till följd av de motstridiga resultat som framkommit i tidigare studier (se bland annat: Sierra et al., 2013; Castelo Branco et al., 2014; Casey & Grenier, 2015; Cho et al., 2014;
De Beelde & Tuybens, 2015). Med bakgrund av detta och ovan motivering syftar denna studie till att utöka det empiriska materialet om hur företagsspecifika variabler påverkar företag att välja extern oberoende granskning av hållbarhetsrapporter i en svensk kontext.
1.3 Syfte
Studien syftar till att undersöka hur företagsspecifika variabler påverkar svenska noterade företag att frivilligt välja extern oberoende granskning av hållbarhetsrapporter utöver lagkrav.
Studien ämnar således att bidra till en utökad förståelse för hur företagsspecifika variabler påverkar valet av extern granskning av hållbarhetsrapporter i en svensk kontext.
8
1.4 Disposition
Denna studie är indelad i fem kapitel. I det efterföljande kapitlet, kapitel två, presenteras studiens praktiska och teoretiska ramverk följt av en hypotesutveckling där hypoteser formuleras utifrån det teoretiska ramverket och tidigare studiers resultat. I det tredje kapitlet presenteras studiens metod där det tre första avsnitten berör studiens vetenskapliga ansats, urval och tillvägagångssätt för datainsamling. Därefter följer tre avsnitt som behandlar genomförande, operationalisering av studiens variabler och metodkritik. I studiens fjärde kapitel presenteras resultaten från studien uppdelat på tre avsnitt, deskriptiv statistik, korrelationsmatris och resultatet från regressionsanalysen. I det avslutande kapitlet, kapitel fem, analyseras studiens resultat tillsammans med en hypotesprövning. Avslutningsvis presenteras studiens slutsats följt av en diskussion om studiens begränsningar och förslag till vidare forskning.
9
2. Ramverk
Detta kapitel inleds med studiens praktiska ramverk vilket innefattar information om hållbarhetsredovisning och granskning av hållbarhetsrapporter i Sverige. Därefter presenteras en motivering till studiens valda teorier och det teoretiska ramverket vilket innefattar legitimitetsteorin och institutionell teori. Kapitlet avslutas med en hypotesuteckling där studiens hypoteser formuleras utifrån det teoretiska ramverket och tidigare studiers resultat.
2.1 Praktiskt ramverk
2.1.1 Hållbarhetsredovisning i Sverige
För större svenska företag fanns det redan innan 2017 krav på att rapportera väsentlig hållbarhetsinformation enligt 6 kap. 1 § årsredovisningslagen (ÅRL). Ekonomistyrningsverket (2018) framhåller att dessa krav inte kan jämföras med upprättandet av en fullständig hållbarhetsrapport eftersom praxisen inom detta område har varit relativt generell och begränsad. Utöver detta allmänna upplysningskrav för större företag har även företag som bedriver tillstånds- eller anmälningspliktig verksamhet sedan tidigare haft krav på att delge information om verksamhetens påverkan på miljön (Ekonomistyrningsverket, 2018). Dessa upplysningskrav fortsätter att gälla trots de nya rapporteringskraven (PWC, 2016).
Upprättandet av en hållbarhetsrapport var fram till lagändringen 2016 frivilligt för svenska företag men trots det valde ändock många företag att hållbarhetsrapportera (Ekonomistyrningsverket, 2018). Statligt ägda företag har däremot varit ålagda att sedan 2008 upprätta en hållbarhetsredovisning i enlighet med Global Reporting Initiatives (GRI) riktlinjer (Regeringskansliet, 2010).
Under 2016 antog riksdagen regeringens proposition (2015/16:193) gällande ändringar i ÅRL och anslutande lagar som innebär att större svenska företag ska upprätta en hållbarhetsrapport från och med räkenskapsår 2017. Rapporteringskraven baseras på EU-direktivet 2014/95/EU som syftar till att göra företags hållbarhetsrapportering mer öppen och jämförbar (Prop. 2015/16:193). Enligt 6 kap. 10 § ÅRL ska företag upprätta en hållbarhetsrapport om de
10
uppfyller minst två av följande tre kriterier under de senaste två räkenskapsåren:
(1) medelantalet anställda uppgår till fler än 250 personer, (2) företagets redovisade balansomslutning har uppgått till mer än 175 miljoner kronor, (3) företagets redovisade nettoomsättning uppgår till mer än 350 miljoner kronor.
Hållbarhetsrapporten ska enligt 6 kap. 12 § ÅRL innehålla information om verksamhetens konsekvenser inom områdena miljö, sociala förhållanden, personal, mänskliga rättigheter och motverkande av korruption. Berörda företag får välja om rapporten ska offentliggöras som en fristående rapport eller som en del av företagets förvaltningsberättelse (Bolagsverket, 2019).
Enligt EU-direktivet kan företag som är ålagda att upprätta en hållbarhetsrapport använda sig av internationella riktlinjer och rapporteringsverktyg som stöd för sin hållbarhetsrapportering, däribland riktlinjer från Global Reporting Initiative (GRI) (Prop. 2015/16:193). GRI är en internationell oberoende organisation som ger ut standarder för hållbarhetsrapportering (GRI, 2020) och är ett väletablerat ramverk för hållbarhetsredovisning (FAR, 2016). I en rapport av KPMG (2017) framgår det att 75 procent av världens 250 största företag använder sig av GRI som ramverk för sin hållbarhetsrapportering.
2.1.2 Granskning av hållbarhetsrapporter
Det finns huvudsakligen två former av granskning av hållbarhetsrapporter, lagstadgad granskning och frivillig granskning. För företag som är ålagda att upprätta en hållbarhetsrapport ska företagets revisor, enligt 6 kap. 14 § ÅRL eller 9 kap. 31 § Aktiebolagslag (ABL) (2005:551)3, ge ett yttrande om att en lagstadgad hållbarhetsrapport har upprättats. I proposition 2015/16:193 framgår att denna kontroll ska vara densamma oavsett om rapporten är upprättad som en handling skild från årsredovisningen eller ingår i förvaltningsberättelsen (Prop.
2015/16:193). Revisorns roll kan således begränsas till enbart en kontroll av att hållbarhetsrapporten har upprättats (ibid.). För att ge vägledning för revisorers arbete och överväganden gällande yttrande om den lagstadgade hållbarhetsrapporten utfärdade FAR RevR 12 vilket är en rekommendation som revisorer kan tillämpa (FAR, 2020).
3 6 kap. 14 § ÅRL tillämpas när den lagstadgade hållbarhetsrapporten har upprättats som en handling skild från årsredovisningen och 9 kap. 31 § ABL tillämpas när hållbarhetsrapporten ingår i förvaltningsberättelsen (FAR, 2020).
11
Utöver revisorns yttrande avseende den lagstadgade hållbarhetsrapporten kan företag frivilligt välja att kvalitetssäkra sina hållbarhetsrapporter. Som nämnt tidigare är statligt ägda företag i Sverige ålagda att få sin hållbarhetsrapport granskad och bestyrkt av företagets revisor (Regeringskansliet, 2016). För denna form av granskning har FAR tagit fram RevR 6 vilket är en rekommendation för revisorer för bestyrkande av hållbarhetsinformation och baseras på ISAE 3000, vilket är en internationell standard för bestyrkande av icke-finansiell information (FAR, 2018). I proposition 2015/16:193 framgår att RevR 6 även användes innan lagändringen för de företag som frivilligt valde att upprätta en hållbarhetsrapport (Prop. 2015/16:193).
Internationellt finns ett flertal standarder som kan användas för liknande syfte. ISAE 3000 framtaget av International Audit Assurance Standard Board och AA1000 Assurance Standard (AA1000AS) framtaget av AccountAbility är de mest använda standarderna globalt (Velte & Stawinoga, 2017).
Eftersom denna uppsats ämnar undersöka hur olika variabler påverkar företag att frivilligt välja granskning av sina hållbarhetsrapporter utöver lagkrav är det denna senare form av granskning som undersöks i uppsatsen och benämns i denna uppsats som tredjepartsgranskning.
2.2 Teoretiskt ramverk
2.2.1 Val av teorier
Enligt Smith et al. (2011) bör systemorienterade teorier användas i studier som undersöker granskning av hållbarhetsrapporter eftersom det gör det möjligt att förklara företags agerande utifrån en social kontext. De mest använda systemorienterade teorierna inom hållbarhetsrapportering är legitimitetsteorin, institutionell teori och intressentteorin (Hahn &
Kühnen, 2013). Dessa tre teorier har använts i tidigare studier som undersökt granskning av hållbarhetsrapporter (se bland annat: Martínez-Ferrero & García-Sánchez, 2017a;
Bollas-Araya et al., 2018; Fernandez-Feijoo et al., 2015). Intressent- och legitimitetsteori skiljer sig främst i att intressentteorin används för att förklara specifika intressentgruppers påverkan medan legitimitetsteorin används för att förklara vilken påverkan samhällets generella förväntan har på företags agerande (Smith et al., 2011). Med bakgrund av ovan och studiens syfte anses legitimitetsteorin och institutionell teori vara de teorier med störst relevans för studien och utgör således den teoretiska referensramen.
12
2.2.2 Legitimitetsteorin
Legitimitetsteorin utgår från att organisationer formas av den sociala kontext de verkar i och påverkas således av de förväntningar som samhället har på dem (Runesson et al., 2018, s. 60).
Samhällets förväntningar på hur en organisation bör agera antas utgöra ett socialt kontrakt mellan samhället och organisationen (Deegan, 2007, s. 133). Om samhället anser att organisationen inte uppfyller det sociala kontraktet är organisationens fortlevnad hotad (Deegan, 2002). Detta följer av antagandet att organisationer endast kan existera i den utsträckning som samhället anser att de är legitima (ibid.). Legitimitet kan därmed betraktas som en resurs som organisationer är beroende av för fortsatt överlevnad (Dowling & Pfeffer, 1975). Organisationer kommer därmed kontinuerligt att sträva efter att agera inom de gränser och normer som finns i samhället (Brown & Deegan, 1998).
En organisation som misslyckas med att kommunicera och visa att de agerar inom ramen för det sociala kontraktet riskerar att förlora legitimitet trots agerande i enlighet med samhällets förväntningar (Deegan, 2007, s. 135). På motsvarande sätt måste organisationer som förändrar sitt sätt att agera eller strävar efter att förändra uppfattningen om sina aktiviteter ge ut information om detta (O’Donovan, 2002). Utan upplysningar kommer intressenter sakna kännedom om vad organisationen gör eller försöker uppnå vilket försvårar möjligheten till att erhålla legitimitet (ibid.). Vikten av att ge ut information och inte enbart ändra sättet att agera för att uppnå legitimitet tydliggörs av Deegan (2007):
“That is, legitimacy is assumed to be influenced by disclosures of information, and not simply by (undisclosed) changes in corporate actions.”-Deegan (2007, s. 135).
Legitimitetsteorin används i stor utsträckning för att förklara hållbarhetsredovisning (Deegan, 2002). Hållbarhetsredovisning kan ses som en strategi som organisationer vidtar för att erhålla eller upprätthålla legitimitet (Brown & Deegan, 1998). Inom hållbarhetsredovisning har revisionsrapporter och granskningsutlåtanden en viktig roll för att erhålla legitimitet från externa intressenter (O’Dwyer et al., 2011). Enligt Velte och Stawinoga (2017) bör, med utgångspunkt i legitimitetsteorin, en mer utförlig granskning av hållbarhetsrapporter väljas framför en begränsad granskning för att trovärdigheten och användbarheten ska öka. Utifrån denna studies kontext skulle en begränsad granskning kunna tolkas som den lagstadgade kontrollen medan en mer utförlig granskning innefattar granskning därutöver.
13
Enligt Dowling och Pfeffer (1975) är legitimitet en begränsning för alla organisationer men påverkar sannolikt en del organisationer mer än andra. Till följd av en högre synlighet kan större företag förväntas vidta fler legitmitetsåtgärder (ibid.). På liknande sätt är företag med en större social och/eller miljömässig påverkan mer synliga för allmänheten och har därför ett större behov av att legitimera sin roll i samhället och uppvisa ett socialt ansvarstagande (Sequí-Maset al., 2018). Sammantaget kan både större företag och företag verksamma i socialt eller miljömässigt känsliga branscher antas vara mer benägna att välja granskning av sina hållbarhetsrapporter för att därigenom erhålla legitimitet.
2.2.3 Institutionell teori
Institutionell teori ämnar förklara hur organisationer antar liknande tillvägagångssätt och strukturer för att anpassa sig till externa förväntningar och erhålla legitimitet (Sequí-Mas et al., 2018). Efter att ett fält av liknande organisationer är väletablerat kommer organisationerna inom det pressas mot att ta efter de standarder som finns i fältet och således bli mer homogena (Deegan, 2002; DiMaggio & Powell, 1983). Detta på grund av institutionell isomorfism som består av begränsande processer som pressar en enhet i en population att efterlikna övriga enheter i populationen (DiMaggio & Powell, 1983). Enligt Meyer och Rowan (1977) driver det organisationer till att ta till sig metoder och förfaranden som förväntas inom deras fält och av samhället eftersom det ökar deras legitimitet och överlevnadschanser, oberoende av effektiviteten i det de tar till sig. Denna typ av institutionell press har visats ha en betydande påverkan på valet av tredjepartsgranskning av hållbarhetsrapporter (Martínez-Ferrero &
García-Sánchez, 2017a). Isomorfismerna kan delas in i tre huvudsakliga kategorier: tvingande, härmande och normativa (DiMaggio & Powell, 1983).
Tvingande isomorfism innebär att organisationer tvingas till förändring av organisationer de är beroende av eller av samhället de verkar i (Martínez-Ferrero & García-Sánchez, 2017a). Inom hållbarhetsredovisning förekommer tvingande isomorfism bland annat i form av legala system och lagkrav som företag måste följa, vilket enligt García-Sánchez et al. (2016) har en stor påverkan på företags hållbarhetsredovisning.
Härmande isomorfism innebär att organisationer väljer att efterlikna andra organisationer som anses framgångsrika (DiMaggio & Powell, 1983). Stora företag kan dels förväntas vara ledande i hållbarhetsfrågor och således efterliknas av andra, dels vara benägna att själva efterlikna
14
konkurrenter för att inte riskera att tappa sin marknadsställning (Amran & Haniffa, 2011). För företag i branscher där tredjepartsgranskning av hållbarhetsrapporter är vanligt förekommande föreligger en press, i form av härmande isomorfism, att göra detsamma (Martínez-Ferrero & García-Sánchez, 2017a).
Slutligen innebär normativ isomorfism att organisationer tar till sig normer inom deras professionella fält för att uppnå legitimitet, vilket har visats påverka valet av tredjepartsgranskning av hållbarhetsrapporter (Sequí-Mas et al., 2018). Organisationen Global Reporting Initiative rekommenderar företag att erhålla tredjepartsgranskning av hållbarhetsrapporter (GRI, 2013) vilket kan tänkas göra företag mer benägna till det eftersom GRI kan anses vara normsättande inom frågor rörande hållbarhetsrapportering.
2.3 Litteraturöversikt och hypotesutveckling
2.3.1 Tillhörighet till en socialt eller miljömässigt känslig bransch
Tidigare studier har funnit att hållbarhetsredovisning och granskning av hållbarhetsrapporter skiljer sig mellan olika branscher till följd av skillnader i känslighet (Sequí-Mas et al., 2018). En vanlig uppdelning av branscher är mellan känsliga branscher som har en stor social och miljömässig påverkan och icke-känsliga branscher som har en betydligt mindre påverkan (ibid.). Enligt Simnett et al. (2009) är företag som tillhör branscher med en större social och/eller miljömässig påverkan utsatta för större sociala och miljömässiga risker. Till följd av detta kan dessa företag förväntas vara mer benägna att välja granskning av hållbarhetsrapporter för att stärka förtroendet till rapporterna (ibid.). Vidare menar Melinda Haryanto (2019) att ju känsligare en bransch är desto större behov har företag att öka trovärdigheten till hållbarhetsrapporter. En socialt känslig bransch är finansbranschen (Sequí-Mas et al., 2018).
Detta följer av att företagen i branschen har en stor påverkan på samhällsekonomin och en stor social påverkan, vilket leder till ett större intresse för företagens aktiviteter från olika intressentgrupper (Simnett et al., 2009).
Utifrån institutionell teori kan påverkan på valet av tredjepartsgranskning som följer av branschtillhörighet förklaras som en härmande isomorfism, vilket som nämnt ovan innebär att organisationer pressas till att efterlikna andra organisationer i samma fält (Smith et al., 2011).
15
Företag i branscher där det föreligger en press på hållbarhet kommer därför vara mer benägna att välja tredjepartsgranskning av hållbarhetsrapporter (Martínez-Ferrero & Garcia-Sanchez, 2017a). Utifrån legitimitetsteorin kan företag med en större social och/eller miljömässig påverkan förväntas vara mer benägna att välja granskning av sina hållbarhetsrapporter eftersom de, enligt Sequí-Mas et al. (2018), är mer synliga och har därmed ett större behov av att legitimera sin roll i samhället.
Ovan nämnda teori är i linje med resultatet från flertalet tidigare studier som funnit att företag i socialt eller miljömässigt känsliga branscher tenderar att vara mer benägna att välja tredjepartsgranskning. Bland annat finner Simnett et al. (2009) att efterfrågan på extern oberoende granskning är högre bland företag som är verksamma i branscherna Mining, Utilities och Finance. Cho et al. (2014) finner liknande resultat i en amerikansk studie där resultaten tyder på att de företag som frivilligt väljer tredjepartsgranskning tenderar att vara verksamma i miljömässigt känsliga branscher eller i finansbranschen. Vidare finner Martínez-Ferrero och García-Sánchez (2017a) i en internationell studie att företag som är verksamma i branscher med ett större miljömässigt och socialt engagemang är mer benägna att frivilligt välja granskning av sina hållbarhetsrapporter. I en annan internationell studie finner Melinda Haryanto (2019) att företag i miljömässigt eller politiskt känsliga branscher i större utsträckning väljer att få sina hållbarhetsrapporter granskade av en extern oberoende part. I kontrast till ovan resultat finner Sierra et al. (2013) i en studie av spanska företag inget signifikant samband mellan branschtillhörighet och tredjepartsgranskning av hållbarhetsrapporter. Med bakgrund av resultaten från tidigare studier och den teoretiska referensramen formuleras följande hypotes:
H1: Företag som är verksamma i en socialt eller miljömässigt känslig bransch är mer benägna att välja tredjepartsgranskning av hållbarhetsrapporter.
2.3.2 Företagsstorlek
Företagsstorlek är en vanligt förekommande variabel i studier som undersöker företagsspecifika variablers påverkan på företags val av tredjepartsgranskning av hållbarhetsrapporter. Stora företag tenderar att ha en större påverkan på samhället och utsätts därmed av en högre grad av samhällelig övervakning vilket kan förklara en högre villighet till engagemang gällande hållbarhetsarbete och hållbarhetsrapportering, vilket inkluderar tredjepartsgranskning
16
(Castelo Branco et al., 2014). Vidare är det troligt att större företag har mer resurser och därmed en större ekonomisk möjlighet att välja tredjepartsgranskning (ibid.). Som nämnt ovan i avsnitt 2.3 kan institutionell teori, specifikt härmande isomorfism, förklara att större företag är mer benägna att välja tredjepartsgranskning. Stora företag förväntas vara i framkant i hållbarhetsfrågor och hållbarhetsrapportering (Amran & Haniffa, 2011), vilket kan tänkas innefatta att välja granskning utöver vad som krävs enligt lag. Att större företag förväntas vara mer benägna att välja tredjepartsgranskning av hållbarhetsrapporter kan även förklaras av legitimitetsteorin. På grund av att större företag har en högre synlighet förväntas de vidta fler legitimitetsåtgärder (Dowling & Pfeffer, 1975). En sådan typ av åtgärd kan tänkas vara att säkerställa trovärdigheten i sin rapportering genom tredjepartsgranskning.
Ovan resonemang stärks av att tidigare forskning har funnit att större företag i större utsträckning frivilligt väljer att få sina hållbarhetsrapporter granskade av en extern oberoende part (Castelo Branco et al., 2014; Simnett et al., 2009; Sierra et al., 2013; Zorio et al. 2013;
Fernandez-Feijoo et al. 2015). I kontrast till ovan studier fann Cho et al. (2014) i en amerikansk studie och Bollas-Araya et al. (2018) i en studie över kooperativa företag inget signifikant samband mellan företagsstorlek och valet av tredjepartsgranskning av hållbarhetsrapporter.
Med bakgrund av studiens teoretiska referensram och resultaten från tidigare studier formuleras följande hypotes:
H2: Större företag är mer benägna att välja tredjepartsgranskning av sina hållbarhetsrapporter.
2.3.3 Lönsamhet
I studier som undersöker olika variablers påverkan på företags benägenhet att låta få sin hållbarhetsrapport granskad av en extern oberoende part är även lönsamhet en vanligt förekommande variabel (Castelo Branco et al., 2014; Casey & Grenier 2015; Cho et al., 2014;
Sierra et al., 2013; De Beelde & Tuybens, 2015). Likt stora företag tenderar mer lönsamma företag att granskas i en större utsträckning av allmänheten (Castelo Branco et al., 2014; Casey
& Grenier, 2015). En högre grad av översyn kan enligt Castelo Branco et al. (2014) leda till en ökad vilja för företag att engagera sig i hållbarhetsfrågor och hållbarhetsrapportering för att minska sociala och miljömässiga risker. Således kan mer lönsamma företag förväntas vara mer benägna att välja tredjepartsgranskning.
17
Boubaker och Labégorre (2008) finner att analytiker föredrar att bevaka mer lönsamma företag och är på motsvarande sätt ovilliga till att bevaka mindre lönsamma företag. Därtill anser investerare och analytiker i en allt större utsträckning att granskning av hållbarhetsrapporter är viktigt i samband med investeringsbeslut (GRI, 2013). Således visar detta på att lönsammare bolag tenderar att vara mer bevakade av analytiker och att denna intressentgrupp värderar tredjepartsgranskning vid beslutsfattande vilket kan tänkas leda till att mer lönsamma företag väljer att få sin hållbarhetsrapport granskad. Detta kan i sin tur kopplas till institutionell teori och mer specifikt till tvingande isomorfism vilket bland annat innebär att organisationer anpassar sig efter formell eller informell press från intressenter de är beroende av eller från samhället de verkar i (Martínez-Ferrero & García-Sánchez, 2017a).
Därtill menar Artiach et al. (2010) att företag med låg lönsamhet och hög belåning kommer prioritera sina finansiella intressenter framför sociala krav. Dessa företag kan således antas vara mindre benägna att lägga resurser på hållbarhetsrapportering jämfört med företag med högre lönsamhet.
Resultaten från tidigare studier som har undersökt huruvida lönsamhet påverkar företags val av granskning är dock motstridiga. Castelo Branco et al. (2014) finner i en studie av portugisiska företag ett signifikant positivt samband mellan lönsamhet, mätt som räntabilitet på totala tillgångar, och valet av tredjepartsgranskning av hållbarhetsrapporter. I studier av amerikanska företag finner Casey och Grenier (2015) och Cho et al. (2014) inget signifikant samband mellan lönsamhet och extern granskning av hållbarhetsrapporter. Sierra et al. (2013) finner i en studie av spanska företag motsatta resultat beroende på om lönsamhet mäts som räntabilitet på eget kapital eller som räntabilitet på totala tillgångar. Resultaten visar att tredjepartsgranskning har ett signifikant positivt samband med räntabilitet på eget kapital och ett signifikant negativt samband med räntabilitet på totala tillgångar. Sammanfattningsvis finns det studier som funnit ett signifikant positivt, icke signifikant och ett signifikant negativt samband mellan lönsamhet och företags val av tredjepartsgranskning. Med bakgrund av resultaten från tidigare studier och teori formuleras följande icke-riktade hypotes:
H3: Det finns ett samband mellan lönsamhet och företags val av tredjepartsgranskning av hållbarhetsrapporter.
18 Tabell 1 - Sammanställning av hypoteser
Hypotes
Förväntat samband
H1: Företag som är verksamma i en socialt eller miljömässigt känslig bransch är mer benägna att välja tredjepartsgranskning av hållbarhetsrapporter.
+
H2: Större företag är mer benägna att välja tredjepartsgranskning av sina hållbarhetsrapporter.
+ H3: Det finns ett samband mellan lönsamhet och företags val
av tredjepartsgranskning av hållbarhetsrapporter.
+/-
Tabellen visar en sammanställning av studiens tre hypoteser och dess förväntade samband.
19
3. Metod
I detta kapitel presenteras inledningsvis studiens vetenskapliga ansats, urval och tillvägagångssätt för datainsamling. Därefter presenteras studiens genomförande, operationalisering av studiens variabler samt metodkritik.
3.1 Vetenskaplig ansats
Denna studie ämnar undersöka hur företagsspecifika variabler påverkar svenska företags val av tredjepartsgranskning av hållbarhetsrapporter genom att använda en kvantitativ metodansats och en deduktiv forskningsansats. Tidigare studier som har undersökt olika variablers påverkan på valet av granskning av hållbarhetsrapporter har använt en kvantitativ metodansats (se bland annat: Castelo Branco et al., 2014; Simnett et al., 2009; Melinda Haryanto, 2019; Zorio et al., 2013) och det förefaller sig därför lämpligt att en kvantitativ metod används även i denna uppsats. Att en kvantitativ metod tillämpas innebär att metodologin bygger på numerisk data (Bryman & Bell, 2015, s. 160). För kvantitativa metoder används ofta en deduktiv forskningsansats (ibid.), vilket innebär att hypoteser med bakgrund av relevant teori och tidigare forskning framställs och testas (Ghauri & Grønhaug, 2005, s. 15-16).
En övervägande del av tidigare forskning som undersökt olika variablers påverkan på företags val av tredjepartsgranskning av hållbarhetsrapporter har använt en deskriptiv ansats (Farooq & de Villiers, 2017). Deskriptiva studier syftar till att belysa de samband som finns mellan variablerna och datamaterialet medan förklarande studier ämnar förklara sambanden genom att studera relevant teori (Blumberg et al., 2011, s. 9). Denna uppsats är både deskriptiv och förklarande, dels ämnar den genom logistisk regression belysa de olika variablernas eventuella påverkan, dels att genom legitimitetsteorin och institutionell teori finna möjliga förklaringar till resultatet.
20
3.2 Urval och bortfall
Denna uppsats undersöker tredjepartsgranskning av hållbarhetsrapporter i en svensk kontext och baseras därför på svenska företag. Av samtliga företag i Sverige avgränsas studien till att undersöka noterade företag på Nasdaq Stockholm, en reglerad marknadsplats för värdepappershandel, på grund av tillgängligheten till nödvändig data. Undersökningen innefattar samtliga noterade företag på Nasdaq Stockholm för att täcka en så stor del av populationen som möjligt. För att kunna erhålla data som ger en så pass tidsenlig bild som möjligt inhämtas data från räkenskapsår 2019 vilket är det senaste året som det finns tillgängliga årsredovisningar för.
I början på år 2019 var 340 företag noterade på Nasdaq Stockholm vilket utgör studiens ursprungliga urval. För att få fram ett representativt urval till studien exkluderas företag som inte uppfyller ett antal, för studien relevanta, kriterier. Från det ursprungliga urvalet exkluderas först 33 företag med säte utanför Sverige på grund av att företagen inte omfattas av svensk lagstiftning. Därefter exkluderas sex företag som av olika anledningar, till exempel konkurs, avnoterades under räkenskapsåret. I ett tredje steg exkluderas 23 företag med brutet räkenskapsår på grund av att företagens redovisning inte är jämförbar med övriga företags redovisning vad gäller tidsperiod. I ett fjärde steg exkluderas 53 företag som under räkenskapsår 2019 inte omfattades av lagkravet för upprättande av hållbarhetsrapport. Orsaken till exkludering av dessa företag är att de inte är jämförbara med företag som omfattades av kravet eftersom de inte har krav på upprättande av hållbarhetsrapport och behöver därmed inte besluta om extern granskning utöver lagkrav. Avslutningsvis exkluderas ett företag med statligt ägande eftersom de, som nämnt tidigare, omfattas av särskilda lagkrav. En sammanställning över be- arbetningsprocessen och det slutgiltiga antalet företag presenteras nedan i tabell 2.
21 Tabell 2 - Urval och bortfall
2019 Totalt
Noterade företag 340
Säte utanför Sverige -33 Ej noterat under hela 2019 -6 Brutet räkenskapsår -23 Omfattas ej av lagkravet -53 Företag med statligt ägande -1
Totalt 224
Tabellen visar studiens ursprungliga urval (noterade företag på Nasdaq Stockholm 2019) och den kronologiska exkluderingsprocessen vilket innefattar fem steg. Det slutgiltiga urvalet utgörs av 224 företag.
3.3 Datainsamling
Denna uppsats baseras på data från svenska noterade företag på Nasdaq Stockholm från räkenskapsår 2019. Datan samlas dels in manuellt från företagens årsredovisningar och eventuella separata hållbarhetsrapporter, dels genom databasen Thomson Reuters Eikon. I ett första skede extraheras information om vilka företag som var noterade på Nasdaq Stockholm 2019 från en Excel-fil tillhandahållen från en universitetslektor på Uppsala universitet. Därefter samlas data in kopplat till studiens urvalskriterier vilket presenteras i avsnittet 3.2 ovan.
Information om säte och avnoteringar under året samlas in från ovannämnda Excel-fil, information om brutna räkenskapsår samlas in manuellt genom analys av företagens årsredovisningar och information om företag med statligt ägande hämtas från en rapport av Regeringskansliet (Regeringskansliet, 2020). För att kunna avgöra om ett företag omfattades av lagkravet om upprättande av hållbarhetsrapport under 2019 analyseras varje enskild årsredovisning och/eller separat hållbarhetsrapport.
Därefter samlas data in gällande studiens beroende variabel, tredjepartsgranskning av hållbarhetsrapporter. Informationen samlas in manuellt genom företagens årsredovisningar och i vissa fall separata hållbarhetsrapporter för räkenskapsår 2019. För att kunna avgöra om
22
hållbarhetsrapporten är granskad av en oberoende tredje part utöver lagkravet används en ordsökningsfunktion med relevanta ord. Orden som används är “översiktlig”, “extern”,
“granskning”, “ISAE 3000”, “hållbarhetsrapport” och “hållbarhetsredovisning” samt böjningar av orden och den engelska motsvarigheten i de fall hållbarhetsrapporten är utgiven på engelska.
Två exempel på formuleringar som förekom i årsredovisningar där företagen valt att få sin hållbarhetsrapport granskad av en oberoende tredje part följer nedan.
“Hållbarhetsrapporten har granskats av en tredje part, PwC, för att säkerställa rapporteringens tillförlitlighet och fullständighet.” (Investor AB, 2020, s. 114)
“Revisors rapport över översiktlig granskning av ÅF Pöyry ABs hållbarhetsredovisning samt yttrande avseende den lagstadgade hållbarhetsrapporten.” (ÅF Pöyry AB, 2020, s. 129)
Avslutningsvis samlas data in för studiens testvariabler: branschtillhörighet, lönsamhet och företagsstorlek. Variablerna lönsamhet och företagsstorlek samlas främst in från databasen Eikon men även manuellt för de företag som databasen inte har data för. Information om företagens branschtillhörighet samlas in från Eikon där indelningen är gjord i enlighet med Global Industry Classification Standard (GICS) till nivå sector. GICS är ett branschklassificeringssystem skapad av MSCI och S&P Dow Jones år 1999 och är ett brett accepterat branschanalytiskt ramverk (MSCI, 2020a).
3.4 Genomförande
3.4.1 Logistisk regressionsmodell
I likhet med tidigare studier (se bland annat: Castelo Branco et al., 2014; Bollas-Araya et al., 2018; Cho et al., 2014) används logistisk regressionsanalys för att undersöka sambanden mellan företagsspecifika variabler och valet av tredjepartsgranskning av hållbarhetsrapporter.
Logistisk regression är en regressionsanalys som används när den beroende variabeln är binär, det vill säga att den endast kan anta värdena 0 eller 1 (Hosmer & Lemeshow, 2000, s. 1). Enligt Hosmer och Lemeshow (2000, s. 92) innebär färre variabler i en regressionsmodell att modellen blir mer numeriskt stabil och generaliserbar. På motsvarande sätt medför fler variabler att modellens standardfel ökar och gör modellen mer beroende av den insamlade datan (ibid.). Med
23
bakgrund av detta testas först varje enskild hypotes i en separat regressionsmodell och sedan genomförs en regression med samtliga test- och kontrollvariabler. De regressionsmodeller som används i denna studie presenteras nedan.
(1) Assurancei,t = 𝜶 + 𝜷₁Sensitive_industryi,t + єi,t
(2) Assurancei,t = 𝜶 + 𝜷₁Firm_sizei,t + єi,t (3) Assurancei,t = 𝜶 + 𝜷₁ROAi,t + єi,t
(4) Assurancei,t = 𝜶 + 𝜷₁Firm_sizei,t +𝜷₂Sensitive_industryi,t + 𝜷₃ROAi,t + 𝜷4Controli,t + єi,t
Den beroende variabeln i studien är tredjepartsgranskning av hållbarhetsrapporter (Assurance).
Termen alfa (𝜶) är modellens intercept, epsilon (є) är modellens felterm och de olika beta-termerna (𝜷) representerar varje variabels koefficient förutom 𝜷4 som är koefficienten för samtliga kontrollvariabler. Studiens testvariabler är företagsstorlek (Firm_size), socialt och miljömässigt känsliga branscher (Sensitive_industry) samt lönsamhet (ROA). Termen Control representerar studiens tre kontrollvariabler styrelsestorlek (Bord_size), rapportering i enlighet med GRI standards (GRI) samt skuldsättningsgrad (Leverage). Kontrollvariablerna inkluderas i syfte att kontrollera för variabler utöver studiens testvariabler som kan påverka den beroende variabeln.
3.4.2 Choice based sample
Om fördelningen i en beroende variabel är skevt fördelad medför detta problem för den logistiska regressionen eftersom den fungerar bättre med en jämn fördelning (King & Zeng, 2001). För att minska denna problematik och underlätta för tolkningen av resultatet kan, enligt King och Zeng (2001), ett så kallat choice based sample tillämpas. Datainsamlingen av studiens beroende variabel visar att det föreligger en skev fördelning i antalet företag som valde, respektive inte valde, tredjepartsgranskning av sina hållbarhetsrapporter (se tabell 5). Med bakgrund av detta kommer ett choice based sample att användas vid genomförandet av regressionsanalysen. Metoden innebär att ett delurval skapas bestående av alla observationer tilldelade 1:or för den beroende variabeln (37 stycken), i denna studie företag som valt tredjepartsgranskning, samt ett randomiserat urval av lika många observationer tilldelade 0:or.
Genom denna metod skapas ett nytt urval på 74 företag som används för regressionerna vilket innebär att antal företag (N) är 74 för samtliga regressionsmodeller.
24
3.4.3 Multikollinearitet
Multikollinearitet innebär att två eller fler oberoende variabler är högt korrelerade med varandra (Andersson et al., 2007, s. 110), vilket är problematiskt för regressionsanalys eftersom koefficienterna blir mindre pålitliga och precisa (Alin, 2010). För att undersöka om det föreligger multikollinearitet mellan regressionens variabler används Pearsons produktmomentkorrelationskoefficient som visar parvisa korrelationer mellan variablerna och har ett värde på mellan -1 (perfekt negativ korrelation) och 1 (perfekt positiv korrelation) (Ghauri & Grønhaug, 2005, s. 181). Ett värde nära 0 innebär att variablerna inte har något samband (ibid.). Resultatet redovisas i en korrelationsmatris i avsnitt 4.2.
3.4.4 Test av kontrollvariablers betydelse
Som tidigare nämnt medför fler variabler i en regressionsmodell att modellens standardfel ökar vilket innebär att det kan vara fördelaktigt att exkludera variabler som inte har påvisats påverka den beroende variabeln (Hosmer & Lemeshow, 2000, s. 116). Med bakgrund av detta genomförs ytterligare tre regressionsanalyser för att testa om studiens kontrollvariabler ger signifikanta resultat individuellt med den beroende variabeln på åtminstone tio procents signifikansnivå. Därefter upprepas modell 4 men utan eventuella kontrollvariabler som inte har ett signifikant resultat i de individuella regressionerna, vilket redovisas i tabell 10. Detta för att säkerställa att resultatet i modellen inte påverkas av så kallade noise-variabler som inte har något samband med den beroende variabeln (Hosmer & Lemeshow, 2000, s. 121).
3.5 Operationalisering
3.5.1 Beroende variabel
Tredjepartsgranskning
Denna studies beroende variabel är tredjepartsgranskning av hållbarhetsrapporter (Assurance) och definieras i studien som extern oberoende granskning utöver den lagstadgade kontrollen.
Variabeln operationaliseras till en dummyvariabel med kriterierna: företag vars hållbarhetsrapport har blivit granskad av en oberoende tredje part utöver lagstadgade krav = 1, om de kriterierna inte är uppfyllda = 0.
25
3.5.2 Testvariabler
Socialt och miljömässigt känsliga branscher
För att kunna mäta om branschtillhörighet påverkar företags val av tredjepartsgranskning operationaliseras variabeln till en dummyvariabel. Dummyvariabeln gäller tillhörande till en socialt eller miljömässigt känslig bransch och har kriterierna: 1 = företag som är verksamma i en socialt eller miljömässigt känslig bransch, 0 = företag som inte är verksamma i en socialt eller miljömässigt känslig bransch. För att kunna operationalisera variabeln till en dummyvariabel delas urvalet först upp i olika branscher efter branschindelningen sector enligt Global Industry Classification Standard (GICS) vilket delar in företag i följande branscher:
Energi (Energy), Industri (Industrials), Teknik (Information Technology), Konsument stabil (Consumer Staples), Konsument cyklisk (Consumer Discretionary), Sjukvård (Health Care), Finans (Financials), Fastigheter (Real Estate), Kommunikation (Communication Services), Råvaror (Materials) och Allmännyttigt (Utilities) (MSCI, 2020b).
I likhet med Sequí-Mas et al. (2018) och Bollas-Araya et al. (2018) definieras finansbranschen i denna studie som en socialt känslig bransch. På grund av olika branschindelningar har tidigare studier inte definierat miljömässigt känsliga branscher enhetligt. Baserat på en litteraturgenomgång av tidigare studier (Simnett et al., 2009; Cho et al., 2014; Zorio et al., 2013;
Casey & Grenier 2015; Bollas-Araya et al., 2018) och en analys av underkategorier till branschindelningen sector operationaliseras miljömässigt känsliga branscher i denna studie till:
Råvaror, Industri, Energi och Allmännyttigt. En sammanställning över de olika branscherna och antalet företag i varje bransch presenteras i tabell 3 nedan.
26 Tabell 3 - Branschindelning
Bransch Totalt
Allmännyttigt* 1
Energi* 4
Fastigheter 19
Finans* 18
Industri* 68
Kommunikation 10
Konsument cyklisk 32
Konsument stabil 8
Råvaror* 10
Sjukvård 26
Teknik 28
Totalt 224
Tabellen visar branschindelningen sector enligt GICS och fördelningen av företag i varje bransch. De branscher som enligt denna studie definieras som en socialt eller miljömässigt känslig bransch är markerad med *.
Företagsstorlek
I tidigare liknande studier har företagsstorlek operationaliserats till bland annat totala tillgångar och nettoomsättning. I denna studie operationaliseras företagsstorlek (Firm_size) till naturliga logaritmen av totala tillgångar i likhet med Castelo Branco et al. (2014) och Zorio et al. (2013).
Företagsstorlek (Firm_size) = LN (Totala tillgångar) Lönsamhet
I linje med liknande studier (Simnett et al., 2009; Castelo Branco et al., 2014; Zorio et al., 2013) har lönsamhet i denna studie operationaliserats till räntabilitet på totala tillgångar, på engelska return on assets (ROA). Lönsamhetsmåttet (ROA) beräknas på följande sätt:
Lönsamhet (ROA)
=
Årets resultat(IB totala tillgångar+UB totala tillgångar)/2
27
3.5.3 Kontrollvariabler
För att kontrollera för faktorer som kan påverka företags val av tredjepartsgranskning av hållbarhetsrapporter utöver studiens testvariabler inkluderas ett antal kontrollvariabler. Trots att kontrollvariabler inte är av intresse för den specifika studien är det viktigt att deras påverkan på den beroende variabeln kontrolleras för och redovisas (Naghshpour, 2016, s. 98). Utöver företagsspecifika variabler som denna studie har valt att fokusera på har tidigare studier funnit att landspecifika faktorer och faktorer relaterat till bolagsstyrning kan påverka företags val av tredjepartsgranskning av hållbarhetsrapporter (Velte & Stawinoga, 2017). I denna studie inkluderas variabeln antal styrelsemedlemmar (Board_size) i syfte att kontrollera för en faktor relaterat till bolagsstyrning. Därutöver inkluderas variabeln skuldsättningsgrad (Leverage) vilket är en företagsspecifik variabel som undersökts i flertalet liknande studier och variabeln GRI i syfte att kontrollera för om rapportering i enlighet med Global Reporting Initiative (GRI) påverkar företags val av tredjepartsgranskning. Data för kontrollvariablerna skuldsättningsgrad och rapportering i enlighet med GRI standards samlas in från databasen Eikon och data för styrelsestorlek samlas in manuellt från företagens årsredovisningar.
Skuldsättningsgrad
Företags skuldsättningsgrad har i tidigare studier visats påverka företags val av tredjepartsgranskning av hållbarhetsrapporter (Castelo Branco et al., 2014; Casey & Grenier, 2015; Zorio et al., 2013; Sierra et al., 2013). Skuldsättningsgrad kan enligt Simnett et al. (2009) ses som ett mått på företags finansiella risk. Enligt Casey och Grenier (2015) kan finansiella begränsningar till följd av en hög skuldsättningsgrad hindra företag från att välja att få sina hållbarhetsrapporter granskade av en extern oberoende part. Detta är i linje med resultaten från tidigare studier som funnit ett signifikant negativt samband mellan skuldsättningsgrad och tredjepartsgranskning (Sierra et al., 2013; Castelo Branco et al., 2014, Zorio et al., 2013; Casey
& Grenier, 2015). Simnett et al. (2009) finner däremot inget signifikant samband. Variabeln Leverage inkluderas därför som en kontrollvariabel i denna studie och mäts som totala skulder dividerat med totalt eget kapital. Med bakgrund av tidigare studiers resultat kan skuldsättningsgrad även i denna studie förväntas ha ett negativt samband med valet av tredjepartsgranskning.
Skuldsättningsgrad (Leverage) = Totala skulder Totalt eget kapital
28 Styrelsestorlek
I studier som likt denna uppsats studerar företags val av tredjepartsgranskning av hållbarhetsrapporter men med testvariabler kopplat till bolagsstyrning har variabeln styrelsestorlek undersökts (Kend, 2015; Liao et al., 2016). Företag med större styrelser har visats vara mer benägna att välja tredjepartsgranskning (Liao et al., 2016), vilket enligt Liao et al. (2016) kan förklaras av att större styrelser har möjlighet att dels beakta perspektiv från fler intressentgrupper, dels ägna mer resurser åt hållbarhetsarbete. Kontrollvariabeln Board_size operationaliseras i denna studie till antal styrelsemedlemmar. Med bakgrund av ovan kan styrelsestorlek även i denna studie förväntas ha ett positivt samband med valet av tredjepartsgranskning av hållbarhetsrapporter.
Styrelsestorlek (Board_size) = Antal styrelsemedlemmar
Rapportering i enlighet med GRI standards
Upprättande av en hållbarhetsrapport i enlighet med GRI:s riktlinjer har visats ha ett positivt samband med valet av tredjepartsgranskning av hållbarhetsrapporter (Ruhnke & Gabriel, 2013).
Global Reporting Initiative (GRI) (2013) rekommenderar företag att använda sig av oberoende extern granskning för sina hållbarhetsrapporter men kräver inte det. Kontrollvariabeln GRI operationaliseras i denna studie till en dummyvariabel där 1 = företag vars hållbarhetsrapport är upprättad i enlighet med GRI och 0 = företag vars hållbarhetsrapport inte är det. Med bakgrund av ovan kan rapportering i enlighet med GRI standards även i denna studie förväntas ha ett positivt samband med valet av tredjepartsgranskning av hållbarhetsrapporter.
