___________________________________________________________________________ I detta kapitel kommer studiens resultat att analyseras utifrån tidigare forskning och teorier. Avsnittet redogör för hur studiens resultat stöds eller kan förklaras av tidigare forskning. Avsnittet kommer börja med en inledande del om prestationen mellan hållbara och
konventionella fonder. Därefter avslutas kapitlet med en analys av förvaltningsavgifternas påverkan på riskjusterad avkastning.
___________________________________________________________________________
5.1 Hållbara och konventionella fonders prestation
Studiens syfte har varit att undersöka ifall hållbara fonders prestation bidrar till en sämre riskjusterad avkastning. Markowitz (1952) menar att investerare är rationella och därför väljs investeringsalternativ som resulterar i högsta möjliga avkastning i förhållande till lägsta möjliga risk. Detta påstående kan ifrågasättas då andelen investeringar i hållbara fonder ökat markant de senaste åren. Resultatet i studien redovisar att hållbara fonder har en generellt högre förvaltningsavgift men erhållit lägre procentuell faktisk avkastning till skillnad från konventionella fonder. Detta innebär att hållbara fonder inte lyckas prestera lika bra som konventionella fonder och dessutom är mer kostsamma för en investerare. Resultatet visar även att hållbara fonder har en lägre capm än konventionella fonder, vilket även Tippet identifierar i sin studie från 2001. Studiens resultat påvisar att hållbara fonder presterat sämre än konventionella fonder vid hänsyn till Sharpekvot, Jensens alpha samt Treynors
performance measure. Detta indikerar att de hållbara fonderna i denna studie har erhållit en sämre riskjusterad avkastning än konventionella fonder, vilket innebär att svenska investerare troligen haft flera preferenser än endast hög avkastning i förhållande till lägsta möjliga risk vid val av fondalternativ. Resultatet i denna studie visar att det inte finns någon statistisk signifikant skillnad mellan hållbara och konventionella fondens riskjusterade avkastning. Detta innebär att H1 inte kan förkastas eftersom författarna i denna studie inte lyckas identifiera en statistiskt signifikant skillnad i prestation, då detta motsvaras i ett 95 procents konfidensintervall. Denna studie har undersökt hållbara och konventionella fonders prestation under åren 2015-01-01 - 2019-12-31, där en marginell skillnad identifieras i avsnitten 4.3 - 4.5. Skribenterna identifierar att sharpekvot har den högsta skillnaden i riskjusterad
avkastning i förhållande till de andra modellerna. Resultatet i denna studien stämmer överens med Renneboog, Horts & Zhang (2008) som inte identifierar någon statistisk signifikant skillnad gällande hållbara och konventionella fonders prestation. Studiens resultat är i linje med Bauer, Koedijk & Otten (2005) som menar att det inte finns någon signifikant skillnad i prestation mellan hållbara och konventionella fonder. Renneboog, Horts & Zhang (2008) menar att anledningen till att det inte finns någon signifikant skillnad i prestation, beror på faktumet att hållbara och konventionella fonder inte skiljer sig nämnvärt. Detta menar Renneboog, Horts & Zhang (2008) beror på att majoriteten av fonderna som undersökts investerat i liknande bolag. Dessutom menar forskarna att konventionella fonder engagerar sig mer i hållbarhets aspekter, vilket minskar skillnaderna mellan fonderna. Resultaten i studien visar att hållbara fonder inte har erhållit en bättre riskjusterad avkastning än konventionella fonder, vilket skiljer sig från Ito, Managi & Matsuda (2013) studie som menar att hållbara fonder presterar bättre än konventionella. Dessa författare undersöker hållbara fonder och konventionella fonder under åren 1992-2012 och menar att hållbara fonder varit mer solida under finanskrisen 2007-2008. Ito, Managi & Matsuda (2013) studie visar att konventionella aktiefonders riskjusterade avkastning påverkas mer negativt än hållbara fonder under
finanskrisen. Författarna i denna studie har utgått ifrån tre olika signifikansnivåer. Resultatet visar en signifikant skillnad i prestation på en 10 procentig nivå för Jensen’s alpha och Treynor’s performance measure. Studiens resultat är i större omfattning i linje med Friede, Busch & Bassen (2015) som menar att det råder ett 90 % icke negativt samband mellan ESG betyg och ekonomisk prestation för fonder. Detta eftersom författarna i studien hittar en marginell skillnad i aktiefondernas ekonomiska prestation som är anknutet till Sharpekvot, Jensens alpha och Treynor's performance measure. Detta innebär att en fonds ekonomiska prestation inte är anknuten till ESG betyg i en större utsträckning. Författaren i denna studie identifierar däremot en signifikant skillnad i prestation på en 10 procentig nivå, vilket ökar studiens relevans eftersom en skillnad i ekonomisk prestation identifieras. Resultatet i studien är även i linje med Chang, Nelson & Witte (2012), då dessa författare identifierar en
signifikant skillnad i prestation mellan hållbara och konventionella fonder.
5.2. Förvaltingsavgifters påverkan på den riskjusterade avkastningen
Bauer, Derwall & Otten (2005) menar i sin studie att förvaltningsavgifter inte har någon påverkan på hållbara och konventionella fonders prestation. Författarna menar att en fonds förvaltningsavgift inte påverkar den riskjusterade avkastningen. Sharpe menar att höga
förvaltningsavgifter resulterar i en lägre riskjusterad avkastning eftersom det råder ett negativt samband mellan kostnader och prestation. Studiens resultat påvisar att hållbara fonder har en högre förvaltningsavgift på 1,25 procent och konventionella fonder på 1,04 procent.
Markowitz (1952) menar att en den optimala fondportföljen uppnås genom en väl diversifierad portfölj. Detta innebär att risken i portföljen sprids ut genom diversifiering, vilket resulterar att investeraren har större möjlighet att erhålla en bättre faktisk avkastning. Hållbara fonderna har i denna studie presterat sämre än konventionella fonder som kan kopplas till restriktioner samt antalet kriterier fondförvaltaren behöver förhålla sig till, vilket minskar diversifierings potentialen. Studiens resultat är i linje med Chang, Nelson & Witte (2012) som menar att hållbara fonder haft fler restriktioner att förhålla sig till, vilket skribenterna menar kan resultera i en sämre riskjusterad avkastning. Studien stödjs även av Humphrey och Lee (2011) som menar att det inte går att uppnå en fullt diversifierad portfölj. Eftersom hållbara fonder har flera restriktioner att förhålla sig till, vilket begränsar
möjligheten att investera i samtliga marknader och branscher. Renneboog, Horts & Zhang (2008) menar att hållbara fonder har fler restriktioner att förhålla sig till. Detta bidrar enligt författaren till en negativ effekt på fondförvaltares potential att erhålla en hög riskjusterad avkastning. Denna studie identifierar ett samband mellan riskjusterad avkastning och förvaltningsavgifter. Detta innebär att förvaltningsavgifterna för de olika fond alternativen kan påverka den riskjusterade avkastningen. Författarna i denna studie identifierar ett samband i korrelationsanalysen vilket redovisas i avsnitt 4.7 där hänsyn tas till
förvaltningsavgifter och riskjusterad avkastning. Skribenterna finner ett linjärt svagt samband av förvaltnings avgifternas påverkan på de olika riskjusterade avkastning måtten som mätts i korrelationsanalysen. Det högsta linjära sambandet 0,18, vilket identifieras i figur 3 som mäter förvaltnings avgifternas påverkan i förhållande till Treynor’s performance measure. Det svagaste sambandet identifieras i figur 4 där korrelationskoefficienten är 0,11, där
korrelationsanalys stämmer överens med Chang, Nelson & Witte (2012) studie som menar att högre förvaltningsavgifter resulterar i en sämre riskjusterad avkastning. Forskarna identifierar i korrelationsanalysen ett svagt men linjärt positivt samband, som innebär att högre
förvaltningsavgifter kan vara en påverkande faktor till en sämre riskjusterad avkastning. Detta kan utifrån Markowitz (1952) innebära att hållbara fonder i denna studie inte lyckats uppnå en lika väldiversifierad portfölj som de konventionella fonderna. Detta är i linje med Chang, Nelson & Witte (2012) som påpekar att konventionella fonder har större möjlighet att diversifiera risken. Eftersom konventionella fonder inte har samma restriktioner och hållbarhetsaspekter att beakta i fondförvaltningen. Detta bidrar till att samtliga
investeringsalternativ blir tillgängliga på marknaden, vilket ökar diversifiering möjligheten. Resultatet från studien är således i linje med Chang, Nelson & Witte (2012) som menar att hållbara fonder presterar sämre än konventionella fonder. Detta kan återspeglas i denna studie, då hållbara fonder har högre förvaltningsavgifter och erhållit en sämre riskjusterad avkastning.