I denna del analyseras det empiriska materialet. Detta görs med syfte att förstå offentliganställdas uppfattningar om att vara anställd i en politiskt styrd organisation. Första stycket handlar om förhållningssättet de anställda har till att arbeta utifrån dessa beslut, andra stycket går in på de anställdas upplevelse av handlingsutrymme. Det tredje stycket berör de anställda som budbärare för politiska beslut och det fjärde stycket hur de agerar utifrån besluten. Slutligen presenteras slutsatserna som besvarar frågeställningarna.
Förhållningssätt till politiska beslut
Intervjupersonerna betonar att deras arbetsdag och arbetsuppgifter styrs av beslut som är tagna av politiker. Vi ser en likhet mellan intervjupersonernas upplevelse av organisationen och Webers byråkrati som innefattar att de som befinner sig inom denna byråkrati är underkastade byråkratisk kontroll, samt att myndighetspersoner bestämmer inom organisationen (Weber, 1983; sid. 153). I detta fall utgörs myndighetspersoner av politiker.
Intervjupersonerna beskriver att målen är satta på en högre nivå i hierarkin och dessa mål ger innehållet till deras arbetsuppgifter, därför är påverkansmöjligheten liten. Med den byråkratiska kontrollen menar vi att ramarna är uppställda och förutbestämda, men sen har våra intervjupersoner en viss frihet inom ramarna som gör att denna kontroll inte är så sträng.
Att målen är bestämda av politiker gör att vi ser en likhet mellan den administrativa avdelningen och en byråkratisk organisation där myndighetspersoner bestämmer. Vi tolkar det som att intervjupersonerna har anpassat sig och accepterat situationen, att de arbetar utifrån politiska beslut. Intervjupersonerna har varit anställda under en längre tid på sjukhuset och vi tror att det kan bidra till att de har funnit ett sätt att förhålla sig till att arbetet styrs av politikers beslut. För att uppnå en effektivitet antar vi att det är viktigt att de anställda anpassar sig. En byråkrati är effektivt överlägsen när det gäller precision, stabilitet, disciplin och tillförlitlighet. Anpassningen som kan leda till effektivitet möjliggör därför att resultatet kan förutses av både överordnade och andra aktörer (Weber, 1983; sid. 151). Vi vill därför påstå att de anställdas förhållningssätt är viktigt för organisationens resultat.
Anpassningen till de politiska besluten kan bidra till att avdelningen fortsätter vara den servicefunktion som den är. Samtidigt som de anställdas handlingar utgör grunden för den administrativa avdelningen, vilket Giddens anser vara poängen med strukturens dualitet (Moe, 1995). Den administrativa avdelningen skulle inte vara det den är utan de anställda, och de anställda skulle inte utgöra strukturen om de inte servade sjukhuset när det gäller administrativa frågor. Således är strukturen och aktören ömsesidigt beroende av varandra (Giddens, 2003; sid. 536). De anställda ger intrycket av att de är medvetna om att de politiska besluten styr deras arbetsuppgifter och reflekterar över hur dessa arbetsuppgifter ska lösas på bästa sätt. Strukturen utgör då både ett ramverk och ett möjlighetsområde (Moe, 1995) för de anställda. I en tidigare undersökning har de anställda på den administrativa avdelningen uttryckt sitt missnöje med de ständiga förändringar som de politiska besluten inneburit (Cavallie et al., 2008). Det verkar således vara ett ömsesidigt beroende mellan de anställda och politiker som i många fall tycks missgynna de anställda. Men om de upplever sig missgynnas eller inte kan bero på hur de förhåller sig till besluten.
Handlingsutrymme inom ramarna
Några av de anställda verkar ha funnit ett handlingsutrymme när det gäller att framföra information till övriga anställda på sjukhuset. De anser att de inom den givna arbetsuppgiften kan påverka dialogen. Handlingsutrymmet utgörs av deras utrymme för egna initiativ i handlingen, exempelvis att de kan påverka sitt arbete inom de givna ramarna. De som har rutinmässiga arbetsuppgifter upplever att de har mindre möjlighet att påverka det de gör i arbetet. Medan de som ser sina arbetsuppgifter som ett uppdrag ser sitt arbete som en process, de utnyttjar handlingsutrymmet inom ramarna. En social konsekvens av en byråkrati, enligt Webers beskrivning, är att de med mest kompetens gynnas (Weber, 1983; sid. 153). Här menar vi att de som upplever sig ha rutinmässiga arbetsuppgifter kan missgynnas då de har anpassat sig till byråkratin i den utsträckningen att de inte upplever att de finns någon möjlighet för utveckling. Å ena sidan tror vi att det är positivt att anpassa sig till byråkratin bland annat för att organisationen ska kunna förutse resultat. Medan vi å andra sidan anser att det kan hämma den personliga utvecklingen. Weber talar om att byråkratin kan ha en kvävande effekt (Giddens, 2003; sid. 310). Vi anser att de intervjupersoner som utnyttjar handlingsutrymmet själva bäddar för sin utveckling, om de ser möjligheten till handlingsutrymme. Graden av handlingsutrymme menar vi alltså kan bero på individen själv.
De intervjupersoner, som vi menar har funnit ett handlingsutrymme, nämner även att de är positiva till det mänskliga mötet och vill ha goda relationer till sina arbetskamrater och de som de arbetar mot. Vilket de tror sig speglas i mötet med andra anställda. Det går emot den kvävande och dehumaniserade effekt som Weber var bekymrad över (Giddens, 2003; sid.
310).
Hierarkin och ramarna påverkar handlandet hos de anställda. Med hierarki menar vi de olika professionerna ute på sjukhuset, och ramarna är de politiska besluten. Trots hierarki och ramar tycks de flesta av personerna vi intervjuat uppleva att de kan påverka dialogen i mötet med andra anställda på sjukhuset, det menar vi är en del av handlingsutrymmet. De anpassar även dialogen efter vem de pratar med. Dialogen i detta fall innebär konversation med övrig sjukhuspersonal som är arbetsrelaterad. Anpassning av dialogen anser vi kan tyda på en medvetenhet om hierarkin, att personen de möter kan tillhöra olika professioner. En av intervjupersonerna nämner att de som personen i fråga möter tillhör olika professioner. Men samtidigt ser intervjupersonen igenom det och anser att alla kan bemötas på samma sätt. Det kan tyda på att personen både är medveten om hierarkin och människan i mötet och finner sig i situationen, men även att acceptansen leder till en respekt i mötet. Outtalat nämns hierarkin.
En annan intervjuperson tar uttalat upp hierarkin och beskriver att uppträdandet ser olika ut beroende på vilken nivå den person som denne möter befinner sig på. Detta visar på två olika sätt att styra sina handlingar. Det ena styr enbart dialogen men inte uppträdandet, den sociala handlingen står i relation till den andres handlingar (Nygaard, 1996), utifrån dennes profession. Medan det andra visar på att framställa sig själv på ett önskvärt sätt genom intrycksstyrning (Goffman, 2007). I sitt arbete reflekterar de intervjuade över vem det är de pratar med, för att kunna anpassa dialogen. Det vi kan se är att normer styr deras handling (Nygaard, 1996), vilket gör att strukturen har en tvingande kraft på deras handlande (Johansson, 2004; sid. 88). Å ena sidan är ett val för de anställda inom en byråkratisk organisation att anpassa sig (Weber, 1983; sid. 152), vilket vi tycker oss se att våra intervjupersoner gör. Å andra sidan går det att laborera med de sociala reglerna (Johansson, 2004; sid. 88) för att få sig att framstå på ett korrekt sätt, vilket vi också anser att de gör när de anpassar dialogen och lägger samtalet på en lämplig nivå för den de möter. Hierarkin påverkar alltså de anställda både i möte och i dialogen, de anpassar sig efter vem de möter.
Budbärare för politiska beslut
Hochschild (2003; sid. 19, 90-91) menar att dagens emotionella arbete kräver att de anställda ska uppträda på ett för arbetsgivaren korrekt sätt. Vilket gör att de stundvis måste sätta sina egna känslor åt sidan för att följa arbetsgivarens linje. Det kallar Hochschild för transmutation och det innebär att vi styr vårt emotionella system, en annan känsla än den som upplevs visas alltså utåt. Faran med det är att signalfunktionen för känslorna kan försvinna hos individen.
Intervjupersonerna uttrycker att de är medvetna om att känsla och handling inte alltid hänger ihop, vilket vi menar bidrar till att de inte försöker bearbeta om sina känslor för att de ska gå i linje med de politiska besluten. Om de däremot hade försökt bearbeta sina känslor för att rätt känsla ska ligga bakom handlingen, så tror vi att det hade funnits en fara för de anställdas välbefinnande. Vi anser att det är medvetenheten hos de anställda och deras förhållningssätt till att arbeta i en politiskt styrd organisation som gör att de lärt sig att hantera att känsla och handling inte alltid kan stämma överens. Intervjupersonerna ser sig som budbärare för de politiska besluten och uttalar att de upplever det som jobbigt när besluten inte ligger i linje med deras egna tankar och känslor. Hochschild beskriver att service och tjänster är viktiga i dagens samhälle, vilket leder till att agerandet eller interaktionen blir en viktig del i arbetet.
Den administrativa avdelningen fungerar som en servicefunktion åt sjukhuset. För att de anställda på ett professionellt sätt ska kunna ge denna service så krävs det att de agerar budbärare för de politiska besluten, även om känsla och handling inte alltid hänger ihop. Detta upplever vi som ett positivt sätt att hantera arbetssituationer på, där känsla och handling inte går i linje med varandra.
De flesta av intervjupersonerna nämner att de måste följa en linje som de inte alltid kan stå för, deras känslor stämmer inte överens med organisationens beslut och de är medvetna om det. Vi kan se en skillnad mellan de anställda då vissa upplever att de lyckas dölja vad de känner inombords och andra inte. De som inte visar vad de känner och lyckas dölja det tolkar vi använder sig av det Hochschild kallar surface acting, där känslorna är maskerade eller gömda men inte förändrade. Medvetenheten hos de anställda om att känsla och handling inte alltid går i linje med varandra tyder på att de inte vilseleder sig själva om vad de egentligen känner. Därför tror vi att det inte heller finns någon fara för deep acting som innebär att personens egna känslor börjar luckras upp och går i enlighet med vad organisationen beslutar (Hochschild, 2003; sid. 33).
Anställdas agerande utifrån politiska beslut
Vi tror att det kan vara svårt att arbeta inom en byråkrati om inte individen kan sätta sina egna känslor åt sidan, då denna typ av organisation styrs av beslut tagna av politiker som individen kan behöva agera budbärare för. Även inom en privat organisation anser vi att en individ kan behöva sätta sina känslor åt sidan och agera budbärare åt någon annans beslut, men att det beror på vilken typ av tjänst individen har. På så vis skiljer sig också de anställda på den administrativa avdelningen från vårdpersonal. Intervjupersonerna nämner att det krävs att känslorna sätts åt sidan när de ska framföra ett beslut, vilket kan vara svårt i detta fall då budskapet även kan påverka budbäraren. Samtidigt som det kan skapas oro hos övrig personal om denne visar sina känslor. Enligt Hochschild (2003; sid. 189) kan deep acting leda till en emotionell oenighet och ansträngning hos individen. Men vi kan se att även surface acting leder till en ansträngning eftersom de anställda agerar budbärare för beslut som inte alltid går i linje med deras känslor.
Som servicefunktion möter de anställda på den administrativa avdelningen människor i olika sammanhang, vilket kan ses som att de framträder på olika scener. Goffman (2007) talar om social disciplin genom att ha en attitydmask. Den attitydmasken kan liknas vid det professionella förhållningssätt som några av intervjupersonerna antyder att de har i mötet med övrig sjukhuspersonal. Vissa talar om att de alltid har ett professionellt förhållningssätt medan andra väljer sina tillfällen och i andra stunder är sig själva. Det här visar att de kan som Goffman uttrycker det, släppa på masken. Goffman talar också om att det sociala skeendet kan delas upp i bakre och främre regioner. För några av våra intervjupersoner tolkar vi det som att den bakre regionen utgörs av administrativa avdelningens lokaler, det antagandet grundar vi på deras återkommande antydningar om arbetskamraternas betydelse. Vi tolkar att dessa intervjupersoner kan slappna av i den administrativa avdelningens lokaler på grund av att de tycks ha en nära relation till varandra. I kulissen kan man vara avspänd, ventilera känslor och bete sig på ett sätt som man inte kan göra uppe på scenen, det vill säga i den främre regionen (Goffman, 2007). Den främre regionen kan utgöras av sjukhusets övriga lokaler, där de agerar utifrån formella eller stiliserade roller likt på en scen (Goffman, 2007).
Vissa av intervjupersonerna utrycker att de har ett professionellt förhållningssätt, där de anställdas agerande enligt detta förhållningssätt skulle kunna likna det som Goffman benämner som den främre regionen. Å ena sidan tar de på masken och anpassar sig efter vem de möter i den främre regionen, å andra sidan styr ärendet agerandet.
De politiska besluten ska framföras även om intervjupersonerna tror att mottagandet av informationen av besluten inte kommer att uppfattas på ett positivt sätt. En konsekvens av detta är att de anställda använder sig av intrycksstyrning (Goffman, 2007) genom att exempelvis anpassa dialogen. Genom att de anpassar dialogen så ser vi det som att de till viss del påverkar hur de uppfattas. Intrycksstyrningen gör att andra reagerar på dem på ett önskvärt sätt, då människor i regel är mycket känsliga för hur andra uppfattar dem (Goffman, 2007).
Det har vi också fått antydningar om då vissa av intervjupersonerna uttryckt sin känslighet om hur andra ser på dem. Vi upplever att de är medvetna om både sina scener och vilken mask som ska användas i olika situationer (Goffman, 2007). Intervjupersonerna trivs med att arbeta inom offentlig sektor, de poängterar att det är en trevlig arbetsplats.
Slutsatser
De anställda på den administrativa avdelningen fungerar som en servicefunktion, vilket innebär att de delvis agerar budbärare för politiska beslut. Besluten ligger inte alltid i linje med deras känslor, som de då får styra för att inte skapa oro hos övrig sjukhuspersonal när de möter dessa i olika arbetsrelaterade frågor. Därför är arbetet av emotionell karaktär vilket kan tolkas som ansträngande för de anställda. Det kan förklara det missnöje som vi tidigare beskrivit att de anställda har angående återkommande omorganiseringar och eventuella privatiseringar. Positivt är att intervjupersonerna verkar ha skapat sig ett förhållningssätt till att arbeta i denna typ av organisation. Det grundas på att de accepterar och har anpassat sig till sin arbetssituation. De har skapat sig ett handlingsutrymme inom ramarna, med vilket vi menar en möjlighet till att ta egna initiativ. Det visar sig genom att de anpassar dialogen och påverkar den efter vem de möter och detta upplevda handlingsutrymme anser vi kan förklara att de har stannat kvar inom organisationen trots sitt uttryckta missnöje. I denna offentliga organisation tycks vi oss se ett handlingsutrymme, där vi påstår att graden av detta beror på individen själv. Det går att bädda för sin egen utveckling genom att tillvarata det egna handlingsutrymmet. Vi menar dock inte att enbart individen påverkar sin egen utveckling då det finns ett ömsesidigt beroende mellan politiska beslut och de anställda som kan innebära att de anställda ibland missgynnas. Det finns således flera faktorer som påverkar de anställdas
arbetssituation. Vi är medvetna om att det finns flera faktorer som kan påverka situationen för de anställda. Vi har dock utgått från de uppfattningar som de anställda har delgett oss.
De politiska besluten, som inte alltid går i linje med de anställdas känslor, leder till ett emotionellt arbete för dem när de konverserar med övrig sjukhuspersonal kring arbetsrelaterade frågor. Därför är det viktigt att de i sitt arbete kan pendla mellan det professionella förhållningssättet där de döljer sina känslor och ett agerande där de får visa sina känslor. Det kan vara svårt då de vill framställa sig själva på ett bra sätt. Detta för att de är en servicefunktion för sjukhuset gällande administrativa uppgifter. Vi tolkar det som att den administrativa avdelningens lokaler är en plats de anställda kan slappna av på och i vissa fall visa sina känslor. Medan de anställda i övriga lokaler på sjukhuset oftast agerar som budbärare för politiska beslut vilket kan vara ansträngande. Det hanterar de genom att dölja sina känslor för att inte skapa oro hos övrig sjukhuspersonal. Vi menar för den sakens skull inte att besluten i sig behöver vara negativa, för hur de uppfattas är subjektivt.