Analys

Analysen utgår från Van Deurzens (2010) och Parks (2015) teori och dess kategorier som beskrivs i tidigare avsnitt. Presentationen av analysen utgår från de tre teman enligt analysme-toden; situation, Van Deurzen och Park. Vidare presenteras slutsatsen som kommer att be-svara de frågeställningarna som undersökningen har, dessa kommer att användas som under-rubriker. Materialet har analyserats med utgångspunkt från Van Deurzens teori om fyra di-mensioner och Parks teori om meningsskapande system. I detta avsnitt kommer resultatet att tolkas ur ett religionspsykologiskt perspektiv med fokus på sorgens påverkan hos individens olika dimensioner och meningskapande system.

4.2.1. Situationen

Van Deurzen (2010) menar att människan existerar i förhållande till ett sammanhang och miljö. De är viktigt att beakta sammanhang och miljö för att uppnå en verklig förståelse av människan. I den psykoterapeutiska kulturen har inte individens verklighet och den värld den lever i tagits i beaktande. Materialet beskriver respondenternas sammanhang, miljö och verk-lighet. De sammanhang alla respondenterna befinner sig i, är att de har förlorat sina respektive på grund av sjukdom. Sjukdomsförlopp har varierat från några månader till några år. Alla respondenterna uttryckte en tomhet efter förlusten av sina respektive. Alla respondenterna är pensionärer. Sju av åtta respondenter har familjemedlemmar inom några kilometers avstånd. Alla respondenterna har haft långa äktenskap. En respondent har flyttat efter partners bort-gång.

29

Resultatet visade att sorgen hade en viss påverkan hos respondenternas olika dimensioner. Enligt Van Deurzen (2010) existerar människan i förhållanden till ett sammanhang och miljö och för att förstå människan bör sammanhang och miljö beaktas. Vid en kris förändras indivi-dens sammanhang och miljö. Alla respondenter hade haft långa förhållande med sin partner. Deras bortgång förändrade respondenternas känsla av sammanhang. De var inte längre ett par. Trots att de flesta respondenter befann sig i samma miljö eftersom att de inte hade flyttat (för-utom respondent 8) så förändrades deras miljö. De var inte längre två.

Van Deurzen (2010) menar att den resurs vi människor har i den fysiska dimensionen för att konfronteras med de olika hot vi ställs inför är välstånd och hälsa. Några av respondenternas hälsa påverkades vid den kris som deras partners bortgång innebar. Dessa fysiska besvär var övergående. Respondent 1 beskriver hur dessa fysiska besvär av yrsel och darrningar var på-fallande men övergående. Utmaningen från vår fysiska existens är att leva så intensivt och så mycket under den begränsad tid vi får till vårt förfogande. Vidare menar Van Deurzen att det är viktigt att inse de begränsningar vår fysiska existens har. Materialet ger ett tydligt exempel på detta genom respondent 1 som uttryckte att de gjorde massa saker under sjukdomspe-rioden, mer än innan, de gick på konserter och reste och försökte att ”hålla glöden uppe”. Van Deurzen (2010) menar att motiveringen i den fysiska dimensionen är att överleva olika hot. Respondenterna kunde inte förhindra det hot som sjukdomen som drabbade deras partner bestod av och fick acceptera konsekvenserna av detta hot, nämligen partners bortgång. Van Deurzen menar vidare att det är viktigt att acceptera döden som ett faktum och att tiden här på jorden är begränsad. Resultatet visade att respondenterna accepterade deras partners bortgång. Respondent 6 uttrycker det tydligt genom att säga att man får acceptera partners bortgång när denna är så sjuk. Respondent 7 undrar inte varför partner blev sjuk utan accepterar fakta och vill inte grubbla över varför partnern blev sjuk.

Van Deurzen (2010) menar att interageringen med världen i den sociala dimensionen sker genom samarbete eller kontroll. Respondenternas tidigare sociala dimension har inneburit ett samarbete med sin partner som de inte längre har. Nu måste respondenterna agera självstän-diga i relationen till sin omgivning. Resultatet visar att den sociala dimensionen inte behöver minska på grund av en kris som i detta fall innebär partnerns bortgång, utan kan utvecklas. Resultatet visar att partnerns sjukdom kan vara en inskränkning på respondenternas sociala nätverk. Respondent 5 upplevde sig mycket bunden under partners sjukdoms år och fick tacka nej till ganska mycket. Resultatet visade även att partnerns egen sociala egenskap kan påverka individens sociala dimension negativt och vid partners bortgång kan individens egen sociala dimension växa.

Vidare menar Van Deurzen (2010) att svårigheterna vid den sociala dimensionen kan handla om när människor känner sig som sämre än andra, mindervärdiga. Människor kan känna sig exkluderande något som materialet visar när respondent 4 uttrycker att hon kom inte fram riktigt.

Enligt Van Deurzen (2010) är en god samvaro med varandra viktig för att våra liv skall fun-gera och skillnader människor emellan kan skapa problem i denna samvaro. Dessa skillnader kan exkludera människor menar Van Deurzen. Vid en partners bortgång sker en förändring, en skillnad mot tidigare förhållande. Denna skillnad skulle kunna påverka hur individens so-ciala nätverk uppfattar individen i sin nya situation. Resultatet visar att ingen större skillnad har skett från respondenternas sociala nätverk. Van Deurzen menar vidare att människor be-höver känna en tillhörighet samtidigt som vi måste hitta en balans i oss själva och inte vara

30

beroende av varandra. Resultatet visar att denna insikt finns uttryckligen hos flera responden-ter. Respondent 5 upplever det som viktigt att vara självständig.

Van Deurzen menar att i den psykologiska dimensionen är målet att få en känsla av stabilitet, integration och individualitet. Resultatet visade att den här stabiliteten kan förändras vid en förlust. Respondent 4 uttrycker rädsla att bli den otrygga personen respondenten upplevde sig vara innan äktenskapet med sin partner och uttryckte att de ”gungar lite” efter partners bort-gång. Vidare menar Van Deurzen att den psykologiska dimensionen kan påverkas om indivi-den upplever ett dilemma. Ett sådant dilemma kan innebära att indiviindivi-den befinner sig i en situation där beslut måste fattas men är oförmögna att göra det. Resultatet visade att de fanns respondenter som uttryckte ett sådant dilemma. Två respondenter uttryckte att de inte visste hur de skulle göra med sin boendesituation. I den psykologiska dimensionen är det viktigt enligt Van Deurzen att individen är ärlig mot sig själv och inte bedra sig själv, för att åstad-komma detta krävs det mod. Respondent 4 uttrycker det här modet genom att beskriva sin sökning av en ny plattform, insikten om att en ny fas i livet börjar och att det är en skyldighet till livet att tro på en framtid. Van Deurzen menar att människor som befinner sig i kris kan behöva hjälp att finna tryggheten igen och att hitta kraften för att komma tillbaka efter en kris. Resultatet visade att flera respondenter uttryckte sig mycket positiva till deras deltagande i leva vidare gruppen och att den hade varit positiv för deras sorgebearbetning.

Den andliga dimensionen påverkas enligt Van Deurzen (2010) av den ideologi och religion individen växer i. Materialet visar den sekulära relation som samhället representerar. Ingen av respondenterna hade en stark anknytning till församlingen. Andersson och Sander (2005) be-lyser samhällets minskande deltagande i traditionella religiösa organisationer. Detta gör även Casanova (2006) som menar att det religiösa engagemanget i Europa har minskat. Men trots detta menar Casanova, Andersson och Sander att det finns en hög individuell religiositet. Da-vie (2013) kallar detta för ”believing without belonging”. Materialet visar att trots att respon-denternas inte deltog aktiv i församlingens aktiviteter så uttryckte sig sex respondenter som troende. Van Deurzen menar att i den andliga dimensionen är det viktigt för individen att känna en förbindelse med ett större nätverk. Respondent 1 uttrycker denna förbindelse genom att säga ”jag tror på något större”. Men Van Deurzen menar vidare att vissa människor upple-ver det främmande att kalla den här dimensionen för andlig när den kopplas till religion. Ut-trycket från respondent 1 som menar att den är troende men inte djupt religiös är ett tecken på en sådan synpunkt. Van Deurzen menar att i den andliga dimensionen handlar det om, för individen att finna mening och koncentrera sig på livsfrågor, att kombinera intellekt och läng-tan efter någonting bortom det ordinära. Enligt Van Deurzen längtar människor efter en ny meningsfullhet bortom konsumtionen. I den andliga dimensionen söker enligt Van Deurzen människan meningsfullhet. Här interagerar Van Deurzens teori med Parks meningsskapande system teori som menar att människan har ett behov av att söka mening.

4.2.3. Park

Att söka mening är enligt Park (2015) ett behov människan har. Religion kan erbjuda männi-skor ett sätt att hantera mening. Resultatet visade att sex respondenter betraktade sig själva som troende. Vidare menar Park att religion sammanfogar individens erfarenheter med något större och erbjuder en känsla av betydelse. Ett exempel på detta var respondent 1:s svar som uttryckte att den tror på något större. Ett dilemma som Park belyser är att människan kan ha svårt att förstå hur Gud är omnipotent och god samtidigt som de onda existerar. Ingen respon-dent gav uttryck för det här dilemmat utan accepterade situationen.

31

Enligt Park (2015) kan religion ge ett meningskapande system och vid kriser använder indivi-den sitt meningsskapande system för att minska diskrepansen mellan meningen av en stress-full situation med den globala tron och mål individen har. Fem respondenter uttryckte att de trodde på ett liv efter döden och att de skulle få träffa sina avlidna partners igen. Denna syn kan vara ett sätt att minska diskrepansen mellan stressfulla situationen och individens globala tro och mål. Synen på livet efter döden och tron på att de kommer att träffa sina avlidna igen kan påverkas enligt Park av individens religiösa tro. Resultatet visade som nyligen nämnts att fem respondenter trodde på ett liv efter döden och att de skulle få träffa sina partner igen. Vi-dare menar Park att vid en kris kan individen ge en religiös förklaring till den för att under-lätta förståelsen och meningen med krisen. Resultatet visade inte uttryck för någon sådan för-klaring av någon av respondenterna. Park menar att människor kan växa och utvecklas från kriser och ger händelsen en specifik mening. Resultatet visar att flera respondenter har ut-vecklats på grund av sin kris men ingen har uttryckt att denna utveckling ger partners bort-gång en mening.

Resultatet visade att flera respondenter inte använde religiöst meningsskapande system. Att vara behövd var av betydelse och gav mening för flera respondenter. Respondenterna ut-tryckte andra aktiviteter som betydelsefulla för deras utveckling i sorgebearbetningen. Aktivi-teter som trädgårdsskötsel, passning av barnbarn, interaktion med djur och deltagande i leva vidare grupper var positivt signifikant för sorgebearbetningen.