Analys av resultat

Syftet med denna uppsats, var att ta reda på och beskriva hur debatten kring barn som bär slöja, ser ut i Sverige. Uppsatsen delades upp i två delar. Den första handlade om hur de politiska förslagen ser ut gällande slöja på barn i skolan och vilken partitillhörighet som finns bakom dessa förslag. Den andra undersökte vilka idéer som ligger bakom politikers argumentation i debatten. Jag kommer här i analysen att försöka sammanväva detta till att beskriva en helhetlig bild, men börjar med den första delen och kommer senare in på de bakomliggande idéerna i texten.

När det gäller de politiska förslagen, blev det i undersökningen tydligt att frågan om slöjförbud är långt mer än enbart en sverigedemokratisk fråga. Visserligen var de motioner om slöjförbud och som lagts fram på nationell nivå, uteslutande från sverigedemokrater. Endast en motion kom från ett annat parti. Här var det en vänsterpartist som lagt fram förslag om förbud mot religiösa symboler i skolan, däribland slöjan. Men när man ser på debatten utöver motioner, kan politiker som förespråkar förbud, hittas i de flesta partier. I den här undersökning fann jag förslaget i alla partier utom Centerpartiet och Miljöpartiet. I båda partierna fanns dock problematiserande kring slöjan, exempelvis att politiker inom Centerpartiet problematiserade kring slöjtvånget på barn och en önskan om förtydligande i skollagen vad gäller lärare och pedagogers rätt att förbjuda den heltäckande slöjan, i de fall den stör undervisningen. I Miljöpartiet hittades ingen text som problematiserade slöjan på barn, mer än en text som pekade på att flickor som tar av sig slöjan, var tecken på integration. Det är dock viktigt att nämna att det är den enda text av Miljöpartiet som jag hittat och att det inte i mitt material funnits någon politiker inom Miljöpartiet som försvarat slöjan. Utöver dessa undantag, fann jag alltså politiker inom alla partier som förespråkade slöjförbud. Och att förbjuda slöjan på barn under skoltid, sker som tidigare nämnt i flera europeiska länder och regioner. Rättspraxis från EU visar också på en stor frihet för länderna att lagstifta kring slöjan, men betonar också att ett hälsosamt och demokratiskt samhälle måste tolerera och upprätthålla pluralism gällande religiösa kläder. Rätten att manifestera sin tro, är inte absolut och kan begränsas (European Court of Human Rights, 2019)

34

Utöver slöjförbud, framkom flera förslag som kan kopplas till en begränsad användning av slöjan. Det kunde handla som ovannämnda; en önskan om förtydligande i skollagen, eller de moderata politiker som lagt fram motioner om statlig utredning för slöjförbud på barn i skolan. Det kan också handla om begränsandet av en viss typ av slöja, såsom burka och niqab. Flera politiker efterfrågar en debatt om slöjan och dess problematik och några betonar vikten av att undervisa barn om islamisering för att på så sätt hindra ungdomar att radikaliseras, bland annat genom att bära den heltäckande slöjan. Det fanns också flera politiker som motsatte sig slöjförbud och menade bland annat att det var fel väg att gå. Några centerpartister menade att ett förbud skulle få negativa konsekvenser för de slöjbärande flickor och socialdemokrater önskade upplysningskampanjer för att förhindra att barn med slöja, riskerade att bli trakasserade. Politiker inom Kristdemokraterna föreslog också utbildning i religiösa kläders symbolik. Men att det finns politiker från nästan alla partier som förespråkar slöjförbud på barn, kan bekräftas av en liknande svensk undersökning om burkaförbud/begränsning. Frisk & Boyd (2019) fann politiker inom alla etablerade partier utöver Vänsterpartiet och Miljöpartiet, som förespråkade begränsningar i användandet av niqab och burka.

Den andra delen i uppsatsen, var att beskriva vilka idéer som ligger bakom debatten. Vid kodningen av texterna, blev det tydligt att den svenska debatten om slöjan i princip alltid ramas in utifrån jämställdhetsperspektiv och sällan utifrån sekularism. Endast några få politiker använder sig av sekularism för att peka på begränsningar eller förbud. Detta kan tolkas som att problematiken med slöjan sällan är ett problem kring religionen eller religiöst utövande i skolan, åtminstone inte såsom det lyfts fram i debatten. När slöjan lyfts fram som problematisk, är det oftast utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Detta pekar även Rosenberg & Sauer (2011) på, där den europeiska debatten vanligast kretsar kring jämställdhetsperspektivet. Och andra forskare menar att de muslimska kvinnorna ofta kan bli klämda mellan deras religiösa övertygelse och västerländska feminister och att de kämpar med den vanliga uppfattningen om att Islam behandlar kvinnor sämre (Yazbeck Haddad, Smith & Moore, 2006:8; Samuelsson, 2005:21).

Vidare var också mest vanligt att politikerna enbart argumenterade kring att slöjan var ett problem kring jämställdhet. Det spelade inte någon roll vilken partitillhörighet man hade. Politiker pekade då på slöjans innebörd; att den symboliserade könsförtryck och hierarki, att den sexualiserade barn och tvingade kvinnan att ansvara över mannens lustar. Vid ett tillfälle

35

nämndes slöjan som ett praktiskt hinder (flickor blev rörelsebegränsade) men i övrigt kretsade det enbart utifrån en symbolik. För vissa var detta tillräckligt för att förespråka slöjförbud, medan andra uttryckte alternativa lösningar eller inga lösningar alls. Att använda sig av idén att slöjan är könsförtryckande eller skapar hierarki mellan könen, präglas av en syn på att det finns ett strukturellt problem inom Islam, eller religion i allmänhet. Det härör från synen att muslimska flickor diskrimineras och förtrycks av en religion eller kultur och att de behöver befrielse (Rosenberger & Sauer, 2011). Erika Howard (2012) undersökte om enbart jämställdhet är ett godkänt argument för att förbjuda slöjan. Hon menade att det inte är det, eftersom det inte räcker att påstå att individer kan förtryckas av kläder utan att kunna bevisa att det finns en koppling. Dessutom bygger sådana argument på en stereotypisk uppfattning att kvinnor pressas att bära slöjan och att Islam är en patriarkal och paternalistisk religion som inte stödjer jämställdhet (Howard, 2012). Även Roald (2011:169) riktar kritik mot vissa argument, såsom att slöjan skapar könshierarki. Hon menar att en tänkbar förklaring till argumentationen, kan grunda sig i att slöjan inom kristendomen stått för hierarki, medan det inom Islam har andra syften. Detta är förstås komplext. Å ena sidan kan man se att argument såsom att slöjan skapar direkt hierarki mellan könen, är felaktig och bygger på okunskap om koranens och Islams syn på slöjan. Å andra sidan kan man tolka slöjan som en skapare av hierarki mellan könen, då kvinnor genom viss klädsel, slipper bli ofredade (Koranen; Sura 33:59). Troligen hade slöjbärande kvinnor inte hållit med om den senare punkten.

Det andra vanligaste argumentet var att utgå från idén om att slöjan inte bara är könsförtryckande, utan också något som står i kontrast till svenska värderingar. Värderingar som nämndes var demokrati, sekularism men framför allt jämställdhet. Till skillnad från den första kategorin, kunde man här se en tydligare beskrivning av kulturkrock eller ett integrationsproblem. I detta perspektiv blir slöjan något som segregerar kvinnan. Personer som argumenterade för detta, var mestadels Moderater, Kristdemokrater och Sverigedemokrater. Men också en Miljöpartist som genom en text uttryckte en integreringsprocess och där flickor som tog av sig slöja var en del av detta. Rosenberger & Sauer (2011) menar att slöjförbudet i detta perspektiv har ett syfte; det integrerar flickor in i samhället. Men Samuelsson (2005:25) menar att debatten om tonåringar som bär slöja, riskerar få motsatt effekt; att förhindra integration. Och Howard (2012) pekar på att, även om det kan finnas argument för slöjförbud, kan den i praktiken få mer negativa konsekvenser eftersom flickor kan isoleras och inte få utbildning. På så sätt, motverkas själva idén om slöjan som kulturkrock och integrationsproblem. Här kan det dock förstås finnas skillnader mellan vilken slöja som nämns.

36

Exempelvis argumenterar ju Kristdemokraterna framför allt om den heltäckande slöjan som problematisk.

Den sista kategorin och också det minst vanliga inom jämställdhet, var att argumentera utifrån idén om en politisk Islam som hotar västerländska värderingar. Här kretsar argumenten om jämställdhet och om kulturkrock, men man adderar även tanken om radikalisering, extremism och fundamentalism. En flicka som bär slöja är ett tecken på radikalisering. Slöjans symbol är inte bara religiös, utan också politisk. I materialet jag undersökte, var det endast sverigedemokrater som argumenterade kring detta. Vilket är något som Rosenberger och Sauer (2011) bekräftar då de beskriver att sådana argument tillhör en nationalistisk agenda i typiska högerpopulistiska partier i Europa. Åsikterna kan också möta en hel del kritik. Bland annat Cesari (2005:7) skriver att den globala Islam är mycket mer komplex än så. I den globala religionen finns en spänning mellan en fundamentalistisk Islam och en reformistisk Islam. Vilken del som kommer utvecklas, bestäms både av muslimerna själva och hur väl samhället kan integrera och institutionalisera Islam.

Det framkom också att ett problematiserande av slöja på barn, sällan utgick från sekularism, men att det var vanligare att försvara slöjan utifrån religionsfrihet. I försvaret om religionsfriheten, fanns den så kallade mjuka sekularismen där religion får uttryckas så länge de inte drunknar ut någon annan livsåskådning (Ahdar, 2013). Politiker från Centerpartiet och Socialdemokraterna tog ställning för slöjan genom att peka på religionsfrihet. Den hårda sekularismen hänvisar det religiösa enbart till privatlivet och får alltså inte synas i skolan. Två vänsterpartister uttryckte en önskan om en skola fri från religion och religiösa uttryck och genom detta tog den ena ställning för slöjförbud. En liberal politiker samt några moderata politiker skrev att religionsfriheten hade en gräns och att det var viktigt att föra en politisk diskussion om detta. Detta kan tolkas som en hård sekularism, det vill säga att begränsa religionsfriheten. Men det betyder inte att personerna står för hård sekularism, bara att deras argument snarare pekar på att slöjan av den anledning är problematisk i skolan. Ett annat intressant perspektiv, är när politiker inom Sverigedemokrater pekar på slöjförbud utifrån att skolans värdegrund bygger på humanism och kristendom. Här pekar man på ett icke-neutralt förhållningssätt till sekularism, eftersom två andra livsåskådningar har ett företräde i det offentliga livet och alltså får överrösta andra livsåskådningar. Men det är också viktigt att nämna att det är svårt att vara neutral i frågan. Förespråkar man en hård sekularism, riskerar man att låta livsåskådningar som exempelvis ateism drunkna ut andra religiösa.

37

Roald (2011:197–198) ställer den viktiga frågan om bärandet av slöja är en individuell rättighet eller ett kollektivt förtryck? Om en kvinna själv väljer att bära den är det en individuell rättighet, men om män definierar slöjan som en islamisk plikt, kan det handla om ett kollektivt förtryck (Roald, 2011:198). Ännu svårare blir det förstås när det kommer till barn.

Slutligen är det viktigt att nämna något om den svenska självbilden i förhållande till slöjan. Eftersom texterna ofta grundar sig i ett ”vi och dom”-tänkande, uppträder i de flesta texterna en mycket stark självbild. Framför allt är det att Sverige är ett land som kommit långt med jämställdheten. Detta står i kontrast med en patriarkal hederskultur, där slöjan, eller åtminstone den heltäckande slöjan, är del i bilden. Detta kan man även se, när statlig utredning konsekvent beskriver kvinnor i den muslimska världen som underkastade och diskriminerade i relation till svenska värderingar (Cato 2014:278–279) Cato (2014:280) menar att den svenska självbilden tenderar lyfta fram jämställdhet som ett unikt och specifikt, framför allt i kontrast med en patriarkal värld. Men självbilden kan vara problematisk, eftersom jämställdhet blir ett nationellt drag och ignorerar att modellen även producerar flera problematiska normer. (Martinsson, Griffin & Nygren, 2016:1–2). Paulina de los Reyes (2016:27) skriver att jämställdhet i Sverige har omvandlats från ett politiskt projekt till en nationell egenskap och ett nationellt attribut som kan nära kopplas med idén om svensk överhet. Kvinnor med invandrarbakgrund och som skiljer sig väsentligt från normen, kan bli målgrupp för könsdisciplinering. Cato (2014:280) menar också att denna självbild kan förklara en utbredd skeptism mot Islam i landet.