Problembeskrivning i debatten utifrån sekularism

Det framkommer mycket tydligt att den svenska debatten sällan utgår från sekularism, religionsfrihet eller en sekulär skola. Oftast sker samtalet i frågor som direkt är kopplade till jämställdhet. Jämställdhet ramar in själva debatten. Men det finns ändå exempel på både där slöjan försvaras utifrån religionsfrihet och där inramningen av problemet utgår från att skolan ska vara sekulär. Här uppdelas dessa texter såsom mjuk sekularism och hård sekularism, något som presenteras närmare i teoriavsnittet.

29

5.3.1 Mjuk sekularism

I en mjuk sekularism kan slöjan försvaras utifrån religionsfrihet. Muslimska flickor har rätt att bära religiösa symboler, utan att detta påverkar en sekulär skola/stat. En politiker från Centerpartiet skriver år 2017 att rätten till religionsfrihet gäller även barn;

“I barnkonventionen slås fast att ett barn har rätt till religionsfrihet. Med detta blir det för oss tydligt att barn som vill bära slöja och andra religiösa symboler skall få göra det, i den mån som barnen samtidigt kan ta till sig och delta i obligatorisk undervisning.”

En socialdemokratisk politiker skriver i ett debattinlägg om islamofobi att det är fel när man vill ta bort bilder på flickor med slöja från exempelvis kommunens reklam eller från skolan. Hens inramningen är tydlig mjuk sekularism; kommunen kan vara sekulär även om religionen syns inom reklam eller offentlig verksamhet.

En politiker inom Kristdemokraterna skriver att mångkulturen ställer frågor om etik i skolan. En etik som aldrig är neutral, utan som alltid tar ställning för exempelvis alla människors lika värde. Men slöjfrågan är inte etisk fråga, utan etnisk. Och debatten om vart gränser går, ska inte kretsa kring etnicitet, utan etik. Precis som tidigare, blir det här tydlig med bilden av att religion får synas i skolan. Och flera andra politiker inom samma parti, pekar på det betydelsefulla av undervisning på skolor om religiösa symboler, kläder och dess symbolik, där bland annat slöjan nämns tillsammans med turban och kippa. I ett av vänsterpartiets material som försvarar slöjan, skrivs att burkaförbud i skolan, är att peka ut en viss grupp, eftersom andra religiösa symboler inte förbjuds. I texten framkommer alltså en önskan om att staten ska vara neutral i sin sekulära roll. Om andra religioner får plats, bör Islam också få detta.

Det finns en dubbelhet i att förespråka barns rätt att bära slöja utifrån att de själva önskar det. Ingen av politikerna som försvarar slöjan på barn, nämner när det går en gräns på i vilken ålder man kan se slöjan som en frivillig religiös symbol. Detta kan te sig motsägelsefullt. En centerpartist uttrycker denna dubbelhet i en och samma text;

“Slöja är dock ett plagg som många, både barn och vuxna, frivilligt bär utifrån religiös övertygelse.” och senare i texten; “För de som tvingas bära den är det hedersförtryck. Slöjförbud är ett ytligt svar på en mångfacetterad fråga.”

30

Frågan är kanske så komplex att ingen tar tag i den. För hur ska man se på frivilligheten när ett litet barn bär den? En sverigedemokrat lyfter fram i en motion 2016 ett annat perspektiv gällande önskan att begränsa slöjan. Precis som tidigare kritik om att inte bara begränsa en religiös symbol, gör denna politiker det omvända. Hen försvarar en sekulär stat som inte är neutral. Hen börjar med att beskriva hur heltäckande slöja begränsar kommunikation och i slutet av texten skriver;

”I skolans läroplan kan man under avsnittet om värdegrund, läsa om vilka värden som skolan ska gestalta och förmedla: I överensstämmelse med den etik som förvaltas av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande. Att då tillåta bärande av burka eller heltäckande slöja – som ses som ett uttryck för kvinnoförnedring och hederskultur – rimmar mycket illa med skolans läroplan”.

5.3.2 Hård sekularism

En hård sekularism strävar efter att förbjuda, ta bort eller problematisera kring religiösa symboler i skolan. En motion om slöjförbud från en politiker inom Vänsterpartiet, framkommer önskemål om att skolan och klassrummet ska vara sekulärt och att ingen minderårig elev ska avskiljas eller skiljas ut från de andra på grund av kön eller religion, vilket innefattar slöjan. I motiveringen till förslaget skriver politikern;

”Andra begränsningar består i att man måste bära föreskriven klädedräkt som exempelvis slöja eller kroppstäckande plagg” och lite senare; ”Alla dessa restriktioner upprätthålls med fysiskt eller psykiskt våld av familjen, släkten och den sociala omgivning som de utsatta (främst flickor, men även pojkar) lever i”

En annan politiker inom Vänsterpartiet som inte uttrycker önskan om förbud, skriver dock i en debattartikel att det är problematisk med religiös indoktrinering såsom att frysa ut barn som inte bär slöja. Hen menar att skolan ska vara fri från religion och religiösa symboler, såsom slöjan.

31

Några politiker lyfter fram att religionsfriheten också kan och ska begränsas. En moderat politiker skriver i en debatt om att burka och niqab inte får accepteras och att inget barn ska bära slöja på förskolan. Det ena argumentet handlar om att burka och niqab inte handlar om religion, utan om kulturella, traditionella och patriarkala strukturer som förtrycker kvinnor. Det andra argumentet är att religionsfriheten har gräns;

”Det är en sak att kunna tro vad man vill men det är en helt annan sak att kunna utöva sin religion i allt som man gör.”

En politiker från Liberalerna pekar också på religionsfrihetens gräns när det gäller ett begränsat användande av slöja. Personen lyfter fram att flyktingar oftast har erfarenhet av länder där religion och politik inte är separerade. Därför är det problematiskt när flickor i utsatta områden, blir drabbade av så kallade ”moralpoliser” som tvingar barnen att bära slöja;

”När politiker inte vågar sätta gränser för religionsfriheten blir religionen en del i det utanförskap som finns i våra utanförskapsområden”.