9.1 Djävulsgestalt som visuell metafor
Utgår vi från Lakoff och Johnsons teorier för att förstå uppbyggnaden av en metafor, där källdomänen står för det konkreta och måldomänen för det abstrakta (Metaphors We Live By, 1980, s.5) kan vi konstatera att källdomänen av metaforen i How Have You Been? (2020) representeras av djävulsgestalten medan måldomänen är depression. Djävulsgestalten har sedan länge varit en symbol för ondska bland människor och gör sig igenkännbar genom den röda huden och hornen (Denova, The Orgin of Satan, 2021). Depression är en djävulsgestalt. Eftersom djävulsgestalten för människan är en representation av något konkret på grund av vår förmåga att tolka tecken och kontextualisera dessa (Hall, Representatiom, 2020, s. 3) har vi en förståelse för dess betydelse. Depression, som är en känsla som upplevs på olika sätt av olika personer och dessutom är väldigt svårförklarad är inte lika lätt för oss att förstå. Genom att översätta måldomänen till en mer konkret sak, det vill säga källdomän, kan vi alltså förstå måldomänen (Lakoff, Johnson, 1980, s.5). Samma process kan appliceras på den andra metaforen i filmen, huset som en metafor för depression. Depression är en isolerad plats.
Genom att använda sig av metaforen ”depression är en djävulsgestalt” tillåter filmskaparna av How Have You Been? (2020) åskådarna att bilda sig en uppfattning av depression. Asma skriver att eftersom vi vet vad ett monster är, kan vi förstå hur dess omänskliga kvalitéer skulle kunna appliceras på fenomenet (On Monsters: An Unnatural
History of Our Worts Fears, 2018, s.14). Vi vet att djävulen är definitionen av ondska. Men i
filmen ser vi även andra egenskaper, till exempel att den är väldigt destruktiv gentemot sig själv. Samtidigt verkar den bry sig om Raes, den andras, välmående. Detta föreslår att djävulsgestalten som är depression bryr sig väldigt lite om sitt eget välmående, men trots det bryr den sig mycket om andras.
Djävulen tros inom kristendomen kunna skifta form för att locka till sig människor (Denova, The Orgin of Satan, 2021). I How Have You Been? (2020) har man anspelat på denna uppfattning av djävulen för att ytterligare förstärka den visuella metaforen.
I takt med att djävulen förvandlas till olika figurer utvecklas även relationen mellan djävulsgestalten och protagonisten. Djävulsgestaltens förvandling blir samtidigt en visuell metafor för hur lidandet av depression påverkar människan, och hur olika stadier av
depressionen känns och uppfattas som. Genom transformationen visar filmskaparna inte bara på att en djävulsgestalt är depression, utan även att depression innebär många olika tankar och känslor som hela tiden förändras och varierar på grund av omständigheterna.
Forceville och Paling upptäckte i undersökningen The Metaphorical
Representation of Depression in Short, Wordless Animation Films (2018, s.115) att flera av de
ordlösa animerade filmerna om depression väljer att personifiera diagnosen, det vill säga presenterar depressionen i form av ett alter ego till protagonisten genom att skapa en tydlig visuell koppling mellan de. Man skulle kunna argumentera för att Nor och Baker gjort detsamma i filmen, trots att det inte finns en direkt visuell liknelse mellan dessa. Båda karaktärerna kodas dock som kvinnor, har en liknande kroppsform samt liknande närvaro genom filmens gång. Medan Rae egentligen inte gör eller säger så mycket talar
djävulsgestalten högt om att något inte stämmer, nästan som att vi ser Raes hjärna när vi kollar på djävulsgestalten bredvid henne.
9.2 Relationen mellan protagonisten och antagonisten
Bordwell, Thompson och Smith argumenterar i Film Art: An introduction (2020, s.78) att protagonisten i en film är den karaktär som syns mest, samt den karaktär som åskådaren mest sympatiserar med. I How Have You Been (2020) blir det tidigt uppenbart att Rae är filmens protagonist, eller ska uppfattas som filmens protagonist i alla fall i början av berättelsen. Antagonisten presenteras av Bordwell, Thompson och Smith som en karaktär som motsätter sig protagonisten (2020, s.78). När vi först möter djävulsgestalten när Rae öppnar paketet uppfattas den inte som filmens antagonist. Det är inte förrän den förvandlas till den mer mänskliga versionen som man förstår karaktärens roll. Jag vill dock argumentera för att rollerna inte är fasta, utan varierar beroende på situation. Båda Rae och djävulsgestalten skulle kunna ses som både en protagonist och antagonist samtidigt. Detta då djävulsgestalten, trots att den är en uppenbart irriterande figur i Raes liv, vid flera tillfällen faktiskt inte är boven överhuvudtaget. Den försöker snarare få tillbaka henne till livet innan depressionen. I dessa situationer uppfattas Rae som antagonisten, då hon om och om motsätter sig
djävulsgestalten.
fokuserar på en protagonists resa genom livet ibland saknar en antagonist (2020, s.78). I sådana fall blir djävulsgestalten inte en direkt antagonist, utan bara en del av ett komplicerat mänskligt psyke som kan vara både gott och ont samtidigt. Detta blir extra tydligt när relationen mellan Rae och djävulsgestalten blir bättre och tillslut avslutas, och Raes liv går tillbaka till det vanliga, eller till verkligheten.
Utvecklingen av relationen mellan filmens två karaktärer förstärker dessutom den visuella metaforen. Hall argumenterar för att en av de kognitiva processerna som skapar representation tillåter oss att tolka bland annat människor och situationer för att sedan koppla samman dessa med ett antal koncept eller mentala representationer (Representation, 2020, s.3). Denna process tillåter oss enligt Hall att förstå komplexa tankar och känslor som kärlek eller vänskap. Rae och djävulsgestalten agerar i denna situation som tecken, som tillåter åskådaren att bilda en förståelse för hur depression känns eller fungerar, genom att använda sig av visuella bilder och en utveckling av relationen mellan dessa.
9.3 Symbolism
Hård Af Segerstad beskriver symbolernas användning i boken Kommunikation och
information: en bok om människans förmåga att tala, tänka och förstå (2002, s.110) som ett
sätt att förmedla komplex information med hjälp av endast ett fåtal tecken, vilket bidrar till ett enklare sätt att förmedla information och minskar missförstånd. I How Have You Been? (2020) använder man sig av symboler precis på det sättet Hård Af Segerstad beskriver det som. Genom att placera ut betydelsefulla symboler, främst i bakgrunden av scenerna skapar man en större mening i narrativet utan att egentligen lägga någon större värdering i de.
Viktigt att nämna här är att symbolerna kan ha väldigt olika betydelse beroende vilken kulturell bakgrund åskådaren har, och kan därav tolkas väldigt olika. Detta betyder dock inte att de nödvändigtvis gör det, eftersom åskådaren troligtvis är medveten utifrån vilka kulturella premisser materialet är skapat utifrån och tolkar symbolerna utifrån det.
9.4 Ickeverbal kommunikation
Den ickeverbala kommunikationen i den animerade filmen var en viktigare aspekt än vad jag trott från början. Eftersom How Have You Been (2020) i majoriteten av berättelsen inte använder sig av språk för att framföra tankar eller känslor blir karaktärernas kroppsspråk en viktig del av narrativet. Detta argumenterar Goldman för i As Others See Us: Body Movement
I den semiotiska analysen av filmen observerades främst Raes ickeverbala kommunikation för att undersöka hur hon reagerar på djävulsgestaltens närvaro och agerande. Redan i början uppfattades Rae som nedstämd på grund av hennes något frånvarande hållning och gester som talade om för åskådaren att hon helt enkelt inte bryr sig. Hon använde även en del sociala gester, som Goldman skriver är gester som förstärker något vi säger (2004, s.10). I detta fall säger karaktären inget, men sättet hon till exempel höjer handen mot djävulgestalten i scen 9 (vardagsrummet) berättar för oss att hon uppenbarligen blir arg över hur den
behandlar henne. Vi ser en till social gest i samma scen, när Rae hårt håller för öronen för att signalera och förstärka att musiken som djävulsgestalten spelar stör henne.