Hur upplever förskollärare och barnskötare sin yrkesfunktion, vad gäller ansvar för verksamheten, efter den reviderade läroplanens gällande samt yrkeslegitimationens införande för förskollärarna? (ansvarig Camilla Larsson)
Arbetsfördelning
I och med den reviderade läroplanen har arbetsfördelningen mellan arbetslaget och förskollärare blivit mer särskiljt, emellertid anser samtliga respondenter att arbetet i den dagliga verksamheten med barnen är jämställd, där alla utför samma uppgifter. Dock framkommer det att endast förskollärare i resultat del 2 får ta hand om de äldsta barnen på förskolan, samtidigt som både förskollärare och barnskötare ansvarar för femåringarnas undervisning i resultat del 1. Att synliggöra verksamheten utåt mot allmänheten åläggs förskolläraren. En tolkning av resultatet visar att konsekvenserna av denna tydligare
uppdelning är nödvändig att diskutera i arbetslaget. Sett ur yrkespositionen så ökar kraven på förskollärare, vilket indirekt innebär att kraven på barnskötare minskar. Däremot uppfattar många respondenterna sett ur yrkesidentiteten att alla utgör samma arbetsuppgifter.
På frågan om denna uppdelning märks i det dagliga arbetet kring delegation från förskollärare till barnskötare, är svaren differentierade. Av de 14 respondenterna svarar 7 att de har upplevt att de har delegerat eller blivit delegerade uppgifter. Vid frågan om delegation framhäver många värdet av arbetslagets samarbete och att när delegation väl sker, så sker den i ett ömsesidigt samförstånd.
En förskollärare och en barnskötare nämner båda att det kan uppstå en problematik kring läroplanens nya avsnitt kring förskollärarens ökade ansvar. De menar att problem skulle kunna uppstå kring mellan en nyexaminerad förskollärare samt en erfaren barnskötares kunskaper och arbetsuppgifter. Kontentan blir att man ska kunna hävda sig som förskollärare, utan att ta över hela verksamheten. Yrkesidentiteten för barnskötare blir ifrågasatt då
förskolläraren från yrkespositionens håll får ökat ansvar (Calander, 1999, s. 42).
På frågan om hur uppdelningen ser ut runt inskolning av barn är svaret nästan enhetligt, att båda yrkesgrupperna utför detta men att förskollärarna bär huvudansvaret. Till skillnad från inskolningen till förskolan så har de flesta barnskötare inte utfört en överskolning till skolan och fritidshem utan det huvudansvaret har förskollärare.
40 Ansvarområden
Den gemensamma uppfattningen kring arbetet med dokumentation är att förskolläraren har huvudansvaret kring syftet med dokumentation, och där uppdelningen kring arbetet är olikartat. Att dokumentera i barns portfolier är något som i det närmaste alla gör, däremot i resultat 2 utför förskollärare dokumentationen som är riktad mot föräldrar. I resultat del 2 nämner också respondenterna att tidsbrist det vill säga färre planeringstimmar till
barnskötarna, kan vara en orsak till att förskolläraren utför mer dokumentation.
Planeringstiden kan kopplas till modellen över yrkesroller, under funktioner som utgör en resurs. Kontentan av detta är att förskollärare får en ökad tillgång till resurser såsom planeringstid. Vidare relateras det till begreppet yrkesposition som benämner att en
distribution av olika resurser, berör yrkesutövarens rättigheter och skyldigheter. Följaktligen medför den ökade planeringstiden för förskollärare en rättighet, men samtidigt också en skyldighet, då kraven på dokumentation ökar (Calander, 1999, s.42) . FC i resultat del 2 anser att man kan undvika problemet med för lite tid genom att förlägga mycket av
dokumentationen i barngruppen.
Under resultat del 1 råder det en allmän enighet om att endast förskollärarna ansvarar för utvecklingssamtal. Dessa svar strider mot tidigare forskning, där författarna Utengen och Towriss (2011, s. 21) i sin uppsats beskriver en barnskötare som har utvecklingssamtal med sina ansvarsbarn. I studien framkommer även den uppfattningen att barnskötare är oroliga över att hamna utanför, som en konsekvens av att inte få hålla i utvecklingssamtal. Ett par respondenter vittnar om att barnskötare tidigare har haft utvecklingssamtal, men att detta har förändrats. Nu är det ett fåtal som antigen är med en förskollärare eller håller i egna
utvecklingssamtal. Inför varje utvecklingssamtal berättar ett flertal av respondenterna att arbetslaget ger sin gemensamma syn på barnet för att ge en riktig tolkning som möjligt.
En tolkning av respondenters svar tyder på att det pågår en utveckling mot att nästan enbart förskollärare ska ansvara för utvecklingssamtal. Förskollärare som yrkesgrupp kan hänvisa till yrkespositioners resurser dessa är lagar, förordningar och styrdokument. Dessa får ett
symboliskt värde som yrkesutövaren i detta fall en förskollärare kan använda för att utöva makt genom att hänvisa till kraven i den reviderade läroplanen. Dessutom blir följden att detta också kan påverka yrkesidentiteten för både barnskötare och förskollärare, vilka krav som
41 ställs utifrån yrkespositionen men också vilka förväntningar som ställs från andra aktörer under yrkesfunktionen (Calander, 1999, 42).
Nästintill alla förskolechefer och förskollärare betraktar det som naturligt att förskollärare har huvudansvaret för att stimulera barns utveckling inom fler avsnitt, då ett flertal kopplar detta till förskollärarnas högre kunskaper inom vissa områden. I resultat del 2 framkommer det att en barnskötare nämner att hennes kollega tidigare läst en matematikkurs det föll sig då naturligt att förskolläraren skulle fokusera på aktiviteter som inneslöt matematik. Emellertid tycker hon att alla ska arbeta i samförstånd och att barnskötarna är delaktiga i det vardagliga arbetet. Att ta fram nytt material och utforma dessa ingår i förskollärarens uppdrag anser F3 från resultat del 2. Barnskötarna i studien motsäger sig att ansvaret endast vilar hos
förskolläraren, utan anser att alla delar ansvaret kring barns lärande. De anser även att föräldrarna bedömer personalen utifrån hur man är som pedagog och inte utifrån vilken utbildning man har. Istället anger några barnskötare intressen och kunskaper inom ett område som viktig för att kunna utmana barnen på bästa sätt.
Både förskollärare samt förskolechefer förklarar att förskollärarens yrkesidentitet innebär att de har mer kunskaper samt det yttersta ansvaret kring barns lärande och utveckling,
yrkesrelationerna mellan barnskötarna och förskollärarna blir emellertid att man fortsättningsvis ska arbeta i arbetslag. För att hävda sig i sin yrkesidentitet kopplar barnskötarna detta till yrkesfunktionerna, där föräldrarna utgör en resurs, och menar att föräldrarna inte värderar personalen utifrån utbildningsgrad. Genom att använda föräldrarnas åsikter som en aktör kan detta ställas mot förskollärarnas yrkesidentitet, med argument att barnskötarna utför ett likvärdigt arbete.
42 Har yrkesidentiteten vad gäller olika befogenheter förändrats för förskollärare
respektive barnskötare efter den reviderade läroplanen och yrkeslegitimationens införande? (ansvarig Camilla Larsson och Madelene Forsman)
Yrkeslegitimation
Nästintill alla respondenters svar är samstämmiga, där legitimationen betraktas som ett konstruktivt arbetssätt att höja statusen för förskollärares yrkesroll och eventuella lönesättning. Detta för att öka kvalitén samt kontroll inom verksamheten, samt utesluta outbildade. FC i resultatdel 2 tror att yrkeslegitimationen kommer att öka statusen genom att förskolan även går in under Skolverket. Förhoppningarna är att yrkeslegitimationen kommer att ge goda konsekvenser för yrkesrollen, men att det råder en viss skepticism kring hur vidare yrkeslegitimationen i realiteten kommer att påverka yrkesrollen samt hur väl det går att
genomföra detta. Att rekrytera ut förskollärare till alla förskolor i landet kan vara svårt Status hos förskollärare
Att statusen skulle öka hos förskollärare ju och med en yrkeslegitimation ställer sig respondenterna i resultatdel 2 i stort tveksamma till. I resultatdel 1 anser förskollärarna att yrkesyrkeslegitimationen garanterar yrkets ökade status på längre sikt. Ur resultatdel 1 anser F1 att yrkeslegitimationen ”säkerställer sig som resurs”. Alla respondenter är eniga om att det måste ske fler åtgärder för att öka status hos förskollärare, vilket den största faktorn enligt många är lönesättning. Respondenterna anser att legitimationen tillsammans med ett reellt påslag i lönen skulle ge resultat, vilket kopplas till att yrken med lika lång utbildningsgrad har högre lön. Det finns åsikter om att statusen kommer att höjas bland personal men inte hos allmänheten. Hos Barnskötarna i resultatdel 1 är uppfattningen att verksamheten kan bli lidande ifall stor del av resurserna skulle gå till förskollärarnas löner, samt att statusen inte ökar per automatik men att påtryckningar från Skolverket kommer bli tydligare.
Yrkeslegitimationen ses från barnskötarnas håll som ett steg mot en mer jämställd relation till skolan. Denna yrkeslegitimation ändrar relationen mellan förskollärare samt barnskötare ytterligare vilket kopplas till yrkespositionerna, där yrkeslegitimationen eventuellt kan komma att öka statusen på förskolläraryrket (Calander, 1999, s. 42).
43 Uppdelning mellan förskollärare och barnskötare
I frågan om skillnader kommer att öka bland förskollärare och barnskötare är svaren olikartade. Många svarar att skillnaderna inte kommer att märkas inom den egna
verksamheten, förutom att förskollärarna har lite mer ansvar. De svarar att arbetslaget är viktigt samt att båda yrkesgrupperna behövs i verksamheten. I resultat del 1 tror man att skillnaderna kan bli större på kommunala förskolor, denna tanke bekräftas av barnskötare i resultat del 2 som också menar att många barnskötare är osäkra på sin roll i arbetslaget och tidigare var oroliga för att endast få ta hand om omsorgsbiten och inget pedagogiskt arbete.
Det nämns även att barnskötarna tidigare utfört många arbetsuppgifter som nu endast förskollärare får ansvara för. I resultatdel 1 betonar F2 och F3 samt C1 att
yrkesyrkeslegitimationen är ett bra intyg för att öka utbildningens status. Förändringar
i yrkespositionerna mellan barnskötare samt förskollärare, efter den reviderade läroplanen får rimligen konsekvenser för såväl yrkesfunktionerna, som för yrkesidentiteterna beträffande vilka praktiska uppgifter som de både yrkesgrupperna genomför.
Den reviderade läroplanen
Nästintill samtliga respondenter förklarar att arbetslaget gått igenom läroplanen under APT- möten där förskolechefen ger ut olika uppdrag ur läroplanen samt skollagen. Samtliga förskollärare samt barnskötare anser att de är förtrogna med den reviderade läroplanens mål överlag, vilket dock kan förbättras. Många känner att de kan uppnå målen i den reviderade läroplanen, B3 förklara att hon som barnskötare har förväntningar på en förskollärare då denne ska leda verksamheten och ha det övergripande ansvaret kring det pedagogiska arbetet.
Förskollärarens yrkesidentitet möter här barnskötarens förväntningar utifrån yrkesfunktionen som uppstår i mötet med andra aktörer inom samma område. Sammanfattningsvis skapas förväntningar på förskolläraren yrkesutövning (Calander 1999, s. 42). Fortsättningsvis tillkännager B3 att det blivit tydligare samtidigt som det har kommit många fler krav, och att detta kan ha kommit som en chock för många förskollärare. Många respondenter anser att ett viktigt arbete ligger i att diskutera läroplanen i arbetslaget samt att implementera denna in i verksamheten.
44 Yrkesidentitet
På frågan om respondenterna anser att allmänheten känner till skillnaden mellan barnskötare samt förskollärare är uppfattningarna delade. En del tror att allmänheten känner till skillnaden, medan andra tror att alla ser personalen inom förskolan som likvärdig.
De respondenter som menar att allmänheten känner till skillnaden anser att dokumentation är ett viktigt verktyg. Samt att många känner till det faktum att förskolläraren har ett större ansvar och att barnskötaren står lägre i hierarkin. De respondenter som menar att allmänheten inte känner till dessa skillnader, håller före att kunskap inom detta område endast är tilldelat dem som är verksamma inom förskolan. En annan förklaring kan vara att förskolan inte är tillräckligt tydlig i sin marknadsföring. Ett argument för att skillnaderna emellertid kommer att stärkas är genom den tydligare läroplanen samt yrkeslegitimationen som kommer att öka utbildningens status och stärka yrkesrollerna. Den mediala påverkan är stor, och om rätt termer brukas kan detta resultera i att allmänheten bli mer kunnig inom området. Det krävs upprättelse genom att yrkesgruppen får erkännande från övriga samhället.
Maktrelationer
I stort sett anser alla att de får samma respekt och förtroende av den andra yrkesgruppen, chefen och föräldrarna. Några undantag finns dock, i resultat del 1 nämner en barnskötare att hon i tror att föräldrarna vänder sig till erfarna förskollärare i första han när det gäller viktiga frågor. F1 i denna resultatdel säger sig se en hierarkisk struktur i hur föräldrarna vänder sig till personalen. Där cheferna står överst och den outbildade kollegan lägst. I Resultat del 2 tänker FC att många barnskötare kan känna sig åsidosatta. B1 i denna studie nämner lönen som en lägre värdering av sitt arbete från politiskt håll. En slutsats som kan dras då är att den reviderade läroplanen och yrkeslegitimationen redan nu har påverkat verksamheterna. På så vis att förskollärarnas yrkesidentitet har stärkts och barnskötarnas yrkesidentitet har blivit mer oviss.
Kan då förskolors inriktning påverka relationerna i arbetslagen? Ungefär hälften trodde det i resultatdel 1. En förskollärare i resultat del 1 säger att hon tror att de diskuterar mera
pedagogiska frågor så som barnsyn, kunskapssyn och är medvetna på ett annat sätt. C1 är dock mera osäker i den frågan. Hon menar att det beror på hur man på en Reggio Emilia
45 inspirerad förskola lägger upp arbetet. Reggio Emilia pedagogiken är en av de största
pedagogiska inriktningarna i Sverige. Det är därför intressant att undersöka om den reviderade läroplanen och yrkeslegitimationen har påverkat två förskolor som arbetar Reggio Emilia inspirerat. Resultatet på dessa två förskolor var att de inte ändrat sitt arbetssätt.
FC i resultatdel 2 menar att det inte är läroplanens intention att dela på förskollärarens och arbetslagets ansvar. Det var ingen av de intervjuade som upplevt några svårigheter i och med den reviderade läroplanen. Två förskollärare tog dock upp scenariot hur det blir om en nyexaminerad person som är osäker i sin yrkesroll kommer och ska hävda sina uppgifter mot en barnskötare som jobbat länge och har väldigt lång erfarenhet? Där kunde de se klara svårigheter med förskollärarens ökade ansvar och arbetslagsarbetet. Men ingen tror att detta skulle ställa till problem på deras förskola med det klimat som råder där.
På frågan om de intervjuade upplever att det finns någon skillnad i kunskaper mellan förskollärare och barnskötare. Så svarade samtliga i resultatdel 1 att de tyckte att det fanns det, framförallt teoretiska. Att förskollärarna har läst mera och djupare. Hur detta sedan syns i praktiken, berättar de intervjuade att andra komponenter som hur lång erfarenhet man har som pedagog och hur man är som person spelar in. I resultatdel 2 är framförallt barnskötarna i studien mer kritiska till detta påstående. De menar att förskollärarna har mera teoretiska kunskaper men att det också gäller att kunna omsätta dem i praktiken. De anser att
barnskötarnas utbildning ligger närmare verksamhetens praktik. Teoretiska kunskaper stärker alltså inte yrkesidentiteten i någon högre grad om förskolläraren inte klarar av att omsätta dem i praktiken.
Ingen kan se någon statusförändring för sin yrkesroll. Förskollärarna hoppas och en del tror på en positiv förändring på längre sikt när läroplanen har hunnit sätta sig i verksamheterna.
Jag tror kanske det inom själva skolvärlden kanske. De som är insatta kanske. Men inte ute, så långt har det inte kommit än. Jag tror att folk inte är medvetna så vår uppgift att föra ut det.
Respondenterna säger sig inte se att någon skillnad har skett hos varken förskollärare eller barnskötare. F3 menar att det är den yrkesgruppen som ska vara ansvarig för den undervisning som sker, men att det var en ungefärlig situation innan. Vad gäller relationerna i arbetslaget
46 mellan förskollärare och barnskötare efter den reviderade läroplanen anser ingen av
respondenterna att detta har förändrats.
Har yrkespositionerna förändrats i form ut av annan fördelning av resurserna efter den reviderade läroplanen och yrkesyrkeslegitimationens inträde? (Ansvarig Madelene Forsman)
Läroplanen
En gemensam uppfattning om den reviderade läroplanen är att den har blivit tydligare i sin utformning. De intervjuades uppfattningar är att den givit förskollärarna mer övergripande ansvar för verksamheten (Sheridan m.fl., 2011, s. 418). Den reviderade läroplanen kan ses som en resurs för förskollärarna för att öka statusen för yrket samtidigt som läroplanens tydligare krav på förskollärarna bidrar till att de får fler formella skyldigheter i sitt yrke (Calander, 1999, s 34). Den reviderade läroplanen har diskuterats i arbetslagen på vissa håll. I resultatdel 2 hade samtliga yrkesgrupper diskuterat läroplanen i APT-möten avdelningsvis.
Medan i resultat del 1 hade de inte hunnit diskutera den så mycket än mer än enskilda delar. I båda resultatdelarna så nämns att respondenterna varit på kurs om den reviderade läroplanen. I resultat del 1 berättar C1 att de diskuterat läroplanen i samband med att de skrivit arbetsplan och likabehandlingsplan. I resultat del 1 berättar en av cheferna att C1 och C2 att hon pratar med andra förskolor om den. Samtliga förskolor säger sig återkomma till läroplanen i sitt dagliga arbete, planering och diskussion med kollegor.
Nackdelar
På frågan om de intervjuade kan se några och nackdelar med den reviderade läroplanen så svarade de intervjuade i resultat del 1 att de inte direkt kunde komma på några sådana. I Resultatdel 2 ser inte förskolechefen någon nackdel med läroplanen medan en av
förskollärarna fokuserar på att barnskötarna kan lägga mer ansvar på dem. Barnskötarna kan därmed använda läroplanen som resurs för att inte behöva utföra vissa uppgifter och hänvisa till att det är förskollärarnas uppdrag. En annan förskollärare samt barnskötarna tycker sig se nackdelar med att det generellt sett blir en uppdelning av arbetsuppgifter och att barnskötarna kan känna sig åsidosatta. B3 anser att det har uppstått en otydlighet kring barnskötarens arbetsuppgifter, samtidigt som klargör att det tar tid att komma till insikt om hur man ska
47 arbeta utifrån läroplanen. En annan barnskötare i resultatdel 2 använder även chefen som en mänsklig resurs för att besluta om mer tid för ändring av arbetsätt och planering av arbetet utifrån den nya reviderade läroplanen.
Fördelar
Fördelar med den reviderade läroplanen nämner i stort sett alla förskollärare som tillfrågats. Den förtydligar förskollärarens yrkesroll. I och med att den formellt ställer högre krav på förskollärarna och därmed ger dem fler skyldigheter som förskollärna då tror och hoppas kan leda till en ökad status för yrket.
För mig själv, som förskollärare kan jag se en förbättring mer allvar.
Planeringstid
Planeringstid är en konkret resurs som kan mätas i tid. En av de intervjuade i resultatdel 1 kände inte till att en ny läroplan har kommit men övriga gjorde det. Frågan är då hur stor inverkan den reviderade läroplanen har. Resursfördelningen i förskolorna är intressant att titta närmare på för att se vilken skillnad det är att jobba som förskollärare respektive barnskötare idag. Planeringstiden är en del av denna tidsmässiga resurs. Det framgår av intervjuerna i resultat del 1 att barnskötare har lite mindre planeringstid än förskollärarna. En orsak till detta nämns ofta vara för att förskollärarna har utvecklingssamtalen och behöver mer planeringstid för att förbereda och bearbeta dem. Ingen verkar ha någon invändning mot denna uppdelning av planeringstiden. I resultat del 2 kan slutsatsen dras att förskollärare oftast har dubbelt så många planeringstimmar än en barnskötare. Med undantag med ett fåtal fall. B3 förklarar vidare att den planeringstiden inte är tillräcklig när de ska planera utvecklingssamtalen. Det är här anmärkningsvärt att barn barnskötarna har ungefär lika mycket planeringstid på
förskolorna oberoende av om de har utvecklingssamtal eller inte. En del barnskötare har därmed fått ha kvar rätten att hålla utvecklingssamtal men får inte utökade resurser i form av planeringstid till dem. F1 anser att det är det är ”katastrofalt”, med tre timmar, och jämför detta med skolan som har sju timmars planeringstid. Hur planeringstiden är uppdelad är inget som någon av respondenterna anser är orättvist, då det är uttalat att förskollärarna har fler krav såsom fler ansvarsbarn och huvudansvaret för dokumentation.
Lön
48 Lönen är en annan resurs som till viss del regleras av förskolechefen. Så här svarar en
förskolechef när hon fick frågan hur stor skillnaden var mellan barnskötarnas och förskollärarnas lön.
Det vet jag faktiskt inte. Men jag vet ju att förskollärarna har mer, sen är det nu sån här individuell lönesättning inom gruppen, förut var det ju efter arbetsår och då visste man ju precis vilken lön man skulle ha.
Det vet jag faktiskt inte. Men jag vet ju att förskollärarna har mer, sen är det nu sån här individuell lönesättning inom gruppen, förut var det ju efter arbetsår och då visste man ju precis vilken lön man skulle ha.