1 +
Institutionen för pedagogik, didaktik och
utbildningsstudier Examensarbete i
utbildningsvetenskap inom allmänt utbildningsområde, 15 hp
Förskollärares och
barnskötares yrkesroller
efter den reviderade läroplanen &
legitimation för förskollärare
Författare: Madelene Forsman och Camilla Larsson
Handledare: Finn Calander
Examinator: Anna Nørholm Lundin
Rapport nr: 2011ht5060
2
Sammanfattning
Barnskötares och förskollärares uppdrag har i och med den reviderade läroplanen för förskolan (Utbildningsdepartementet, 2010) förändrats och förtydligats. För att kunna anställas som förskollärare, krävs numera en yrkeslegitimation. Hur uppfattas dessa förändringar av förskolepersonalen och hur har de påverkat relationerna mellan de två yrkeskategorierna? Har arbetsfördelningen mellan barnskötare och förskollärare påverkats?
Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare respektive barnskötares uppfattningar av hur deras yrkesroller har förändrats ute i verksamheterna efter att den reviderade läroplanen samt yrkeslegitimationen trädde i kraft sommaren 2011, vad gäller ansvarsfördelning, resurser samt befogenheter. För att undersöka detta utförs individuella intervjuer med barnskötare, förskollärare samt förskolechefer. Metoden möjliggör att uppfattningar, tankar och åsikter lättare uppmärksammas, detta ligger sedan till grund för resultatet samt slutsatser. Resultatet visar att det existerar olikartade uppfattningar kring respektive yrkesroll inom förskolan.
Många är positiva till de förändringar som nu sker inom verksamheten, medan ett fåtal ställer sig skeptiska till omställningarna.
Nyckelord: Yrkesroll, förskollärare, barnskötare, den reviderade läroplanen, yrkeslegitimation
Innehållsförteckning
Sammanfattning ... 2
Problemformulering ... 7
Litteraturöversikt ... 7
Yrkesrollbegreppet ... 9
Syfte ... 10
Frågeställningar ... 10
Metod ... 11
Datainsamling ... 11
Analys ... 12
Urval ... 13
Tillvägagångssätt ... 14
Reflektioner över metoden ... 15
Validitet och Reliabilitet ... 15
Resultat del 1 (Madelene Forsman) ... 17
Ansvar ... 18
Maktrelationer ... 21
Resursdistribution ... 25
Resultat del 2 (ansvarig Camilla Larsson) ... 27
Ansvar ... 28
Maktrelationer ... 31
Resursdistribution ... 36
Analys av resultat 1 och 2 ... 39
Konklusion ... 49
Diskussion ... 50
Förslag till vidare forskning ... 52
Referenslista ... 53
Bilaga 1 ... 55
4
Bakgrund
År 2008 gav regeringen Skolverket i uppdrag att revidera läroplanen för förskolan
(Skolverket, 2010). Regeringen ansåg att läroplanen behövde stärka det pedagogiska arbetet i förskolan (Utbildningsdepartementet, 2010). Syftet med den revideringen var att tydliggöra förskollärarens uppdrag i läroplanen samt ge riktlinjer för utvärdering och uppföljning till verksamheterna. I juli 2010 trädde den nya skollagen i kraft som innefattar nu även förskolan.
En arbetsgrupp på bestående av forskare m.fl. skulle samla material för att förtydliga målen i förskolan kring barns matematiska och språkliga utveckling samt teknik och naturvetenskap inom förskolan. Det fastslogs under revideringen av läroplanen att förskollärarna har ett övergripande ansvar för kvaliteten i förskolan och att kontinuerligt utveckla verksamheten (Utbildningsdepartementet, i Skolverket, 2010).
Allt sedan 1970-talet har en ständig debatt funnits kring de två yrkesrollerna som finns i förskolan nämligen förskollärare och barnskötare. Förskolläraryrket härstammar från
barnträdgårdens ledarinnor. Ledarinnorna skulle vara ett komplement till modern, men inte ta över hennes roll. På 1950-talet blev yrkestiteln förskollärare (Vallberg Roth, 2002).
Förskollärarens roll idag är att vara ansvariga för den pedagogiska verksamheten, reflektera och utvärdera den utifrån läroplanens intentioner (Gotvassli, 2001). Barnskötares
grundutbildning startades i början av 1960-talet. Denna utbildning var gymnasial och riktades till arbete med barn utan funktionshinder. Utbildningen var då väldigt skiftande i längd och innehåll. År 1991 blev barnskötarutbildningen en treårig gymnasieutbildning och bildade det som idag är Barn- och fritidsprogrammet (Johannson och Åstedt, 1996). Barnskötarens huvuduppgifter idag är att ge barnen trygghet och stimulans samt omsorg. De ska även ha nära kontakt med barnens föräldrar och tillsammans med förskollärarna arbeta mot förskolans mål (Utengen & Towriss, 2010 s 10, 11).
Läroplanen är styrande för alla som arbetar i förskolan. Lindensjö och Lundgren skriver att en utökad decentralisering av skolan har skett som även har påverkat förskolan (2000). År 1996 gick statens ansvar för förskolan från socialstyrelsen till Skolverket. I och med skollagen 1998 fick förskolan en egen läroplan med strävansmål och inte uppnående mål som finns i skolans läroplan (2000). I juli 2011 reviderades läroplanen. Ett tydligare ansvar fick
förskollärarna i och med att de fått en rubrik över vad de ska ansvara för respektive arbetslag.
I de föregående styrdokumenten för förskolan, Pedagogiska programmet för förskolan
5 (Socialstyrelsen 1987:3) och Läroplanen för förskolan Lpfö98 (Utbildningsdepartementet, 1998) har arbetslaget d.v.s. förskollärare och barnskötare haft det gemensamma ansvaret för förskolans verksamhet. Med den nya reviderade läroplanen har arbetslaget fortfarande gemensamt ansvar dock har förskollärarna fått egna ansvarsområden i verksamheterna. Detta läses i den nya reviderade läroplanen för förskolan (Utbildningsdepartementet, 2010) som gäller från den 1 juli 2011. Detta gör att stora förändringar sker i förskolan vad gäller ansvar, resurser och befogenheter. Det är dessa förändringar som ska undersökas i denna studie.
Det som sker kan leda till en ökad professionalisering av förskollärareyrket. Detta genom den nya legitimationen där lagändringarna trädde i kraft den 1 juli 2011 och tillämpas fullt ut ett år efter (Regeringens proposition 2010/11:20, s. 2). Detta legitimationssystem är ett sätt att stärka kvalitén i verksamheterna (Regeringens proposition 2010/11:20, s. 26). För att kunna få anställning utan tidsbegränsning kommer det i regel att krävas legitimation för förskollärare.
För att som förskollärare kunna få ut sin legitimation krävs det även tjänstgöring i minst ett helt läsår i heltid vilket även kallas introduktionsperiod, där man också blir tilldelad en mentor. Denna introduktionsperiod ska motsvara vanlig undervisning och kunna relateras till examen för förskollärare (Regeringens proposition 2010/11:20, s. 1-2).
I förskolan finns inga enkla mallar av beteende och uppdelning av kunskapsområden (ämnen) som det finns i skolan. Karlsson skriver att det i förskolan handlar mera om en
socialisationsprocess d.v.s. ett lärande där en rad komplexa förhållanden samspelar och påverkar resultatet (2000, s 98). Med en ny läroplan ställs pedagogens ansvar på sin spets.
Vallberg Roth skriver om förändringar i utbildningssystemet som resulterat i ett professionellt lärandeansvar.
Förändringar i utbildningssystemet med tydliga mål och resultatstyrning medför ett professionellt lärandeansvar som innefattar lokal måltolkning, dokumentation, utvärdering och utveckling av verksamheten (Vallberg Roth, 2000, s 9).
Dessa förändringar bidrar därmed till en omställning för verksamheterna. Det är då intressant att titta närmare på förändringar i yrkesrollerna inom förskolan. Förskollärarens och
barnskötarens yrkesroller i förskolan kan sättas i ett historiskt perspektiv. Vilka krav och förväntningar har ställts på pedagoger under olika tidsperioder? Vad förväntas av de två
6 yrkesgrupperna idag? Vallberg Roth skriver i sin bok ”De yngre barnens läroplanshistoria”
från 2009 att pedagogers uppdrag i förskolan varierat över tid. Denna studie utgår från 70- talet och framåt för att beskriva detta, eftersom år 1977 kom första högskoleutbildningen för pedagoger i förskolan och förskollärarutbildningen blev en del av universitet (Carlsson &
Rabo, 2008). Därmed börjar problematiken kring vad pedagoger med högskoleutbildning respektive med vad pedagoger med en lägre utbildning d.v.s. barnskötarna ska ha för roll i förskolan. Tillbaka till pedagogernas uppdrag. Gemensamt över tid är att det funnits två delar som är och varit aktuellt i förskolan, ett skolförberedande innehåll och ett omsorgsinnehåll.
Det har då sedan varierat vilket av dem som varit i mest fokus under olika perioder
(Johansson & Holmbäck Rolander, 2000). Med en egen läroplan, utvecklingssamtal och ökat krav på förskollärarna har idag kunskapsinnehållet blivit i fokus, ”Ett livslångt lärande” är slagord som används för det. Därmed har förskollärarna fått egna ansvarsområden i den reviderade läroplanen. Det är nu intressant att undersöka hur den nya läroplanens ändringar upplevs av förskollärare, förskolechefer och barnskötare vad gäller ansvarsfördelning, resursfördelning samt befogenheter.
7 Problemformulering
Den reviderade läroplanen började gälla under juli 2011, problematiken mellan förskollärares och barnskötares yrkesroller är gammal, dock kan relationerna mellan yrkesgrupperna i och med förskollärarnas egna ansvarsområden i den nya läroplanen, komma att behöva
problematiseras ytterligare. Exempelvis ska förskollärarna själva ansvara för
utvecklingssamtalens innehåll, utformning och genomförande (utbildningsdepartementet, 2010).
Litteraturöversikt
Förskolans verksamhet är styrd från politiskt håll, detta innebär att det är riksdag och regering som bestämmer vad som skall betraktas som viktig kunskap som barn i förskolan ska lära sig.
Lindensjö och Lundgren skriver att ur ett utbildningshistoriskt perspektiv sker en ständig förändring mellan vad som anses vara viktig kunskap (2000, s. 17,18). Detta samtidigt som kunskapskraven ökar och samtidigt som barnen förutsätts utvecklas i ett livslångt lärande.
Fram till i början av 1990-talet tillhörde förskolan familjepolitiken därefter bytte
barnomsorgen karaktär då denna omplacerades till skolpolitiken (Lindensjö & Lundgren, 2000, s. 111). Att flytta förskolan till skolpolitiken var redan under diskussion på 1970-talet då barnstugeutredningen eftersträvade ett samarbete mellan skola och barnomsorg (Lindensjö
& Lundgren, 2000, s. 113). Efter decentraliseringen på 1990-talet har kommunerna fått ett ökat ansvar angående utbildningsväsendet. Förutom att förskolan fick sin första läroplan efter reformerna så förändrades också skolans karaktär genom att byta från regelstyrd till mål – och resultatstyrd (Lindensjö & Lundgren 2000, s. 116).
Under 1990-talet framkommer det i förskolans första nationella utvärdering gjord av
Skolverket, att varje enskild kommun kunde skapa en decentralisering av viktiga beslut samt ansvar (Skolverket, 2008, s. 20). Kommunerna fick själv bestämma hur resurser skulle fördelas (Skolverket, 2008, s. 14). Förskolans läroplan som tillkom 1998 innehåller till skillnad från skolans läroplan inga mål som skall uppnås, utan mål att sträva mot. Dessa mål ska alltså inte ange vad barnen skall prestera, ej heller ska de enskilda barnen genom denna bedömas. Målen ska ange de riktlinjer och mål som ska forma förskolans innehåll
(Skolverket, 2008, s. 64).
Gotvassli skriver att de reformer under Skolverkets regi som genomfördes samtidigt ökade krav om att man på lokal nivå skulle utföra besparingar (2002, s.11). Konsekvenserna av detta
8 har blivit att man tar in allt större barngrupper och får en minskad personaltäthet. En annan reform som har haft en stor påverkan på ökat behov av förskolan som instans, är den allmänna förskolan för alla fyra- och femåringar med tre avgiftsfria timmar per dag (Gotvassli, 2002, s.
12). För att säkra kvalitén i förskolan krävs det en fortlöpande kompetensutveckling genom olika former av handledning, utbildning och program (Gotvassli, 2002, s. 14). Dessutom skriver Gotvassli att det krävs insatser i form av uppföljning, handledning och
kompetensplaner för att säkra kvalitén (2002, s. 15). En viktig punkt är att synliggöra innehållet och på så sätt professionaliteten i yrket samt att anställa människor med olika könstillhörigheter, etnisk tillhörighet samt inriktningar i sin utbildning (Ibid.).
Genom decentraliseringen och förskolans nya läroplan ökade också krav på kvaliteten ute i verksamheterna menar Karlsson (2000, s. 91). Man ville göra en standardiserad modell för att mäta kvalité i förskolan och detta blev ECERS (Early Childhood Environment Rating Scale).
Denna modell innerhåller sju huvudkriterier, där man utvärderar förskolan efter följande punkter;
Karlsson anser att kvalitetsstyrning kan sammanfattas genom att man i kvalitetsstyrning utgår från externa kriterier som sedan mäter hur väl verksamheten kan producera fram resultat (2000, s. 92). Samt hur dessa överensstämmer med de uppsatta målen för verksamheten.
Karlsson menar att det kan uppstå en problematik med dessa kvalitetskriterier då pedagogiskt arbete inte tillhör ett industriellt företag (vilket dessa skalor i grund och botten härstammar ifrån) (Ibid.). Karlsson menar att den ökade kvalitets- och marknadsstyrningen ändrar förutsättningarna för den pedagogiska verksamheten(2000, s.91,92). Där decentraliseringen med lokalt inflytande över verksamhetens utformning och innehåll har gått mot en ökad centralisering igen. Genom att kraven för att redovisa verksamheten sker det också enligt Karlsson en förskjutning av makt i det pedagogiska innehållet från personalen till
administrationen (2000, s. 92). Karlsson skriver också om att detta i sin tur har lett till att det sker en avprofessionalisering för förskollärarens del, då tydliga yrkesgrupper bli allt svagare (Ibid.). Karlsson menar att legitimationskravens ribba för att kunna utföra arbete minskas, där utvärderingskraven befinner sig utanför professionen (Ibid.) Detta menar Karlsson skapar en differentiering mellan vad som beslutas på central nivå och hur utfallet blir lokalt(Ibid.).
Det som däremot sker nu är uttryck för en strävan efter en ökad professionalisering av förskollärarkåren genom den nya legitimationen där lagändringarna träder i kraft den 1 juli
9 2011 och tillämpas fullt ut ett år efter (Regeringens proposition 2010/11:20, s. 2). Detta
legitimationssystem uppfattas från politiskt håll också vara ett sätt att stärka kvalitén i förskolans verksamhet.
Yrkesrollbegreppet
För att komma i klartext med vad yrkesroll innebär utgår denna studie ifrån Calander (1999, s. 42). Begreppet yrkesroll förstås som en funktion av tre underordnade begrepp:
yrkesposition vilket innebär yrkets plats på en strukturell eller institutionell nivå, yrkesfunktion som innebär samspel mellan olika aktörer på en
interaktiv nivå, och yrkesidentitet vilket innebär en individuell upplevelse av den egna yrkesutövningen kopplad till kollektiva föreställningar om yrket (Ibid, 42).
Yrkesposition
Med att yrkespositionen hamnar under en institutionell samt strukturell nivå menas det i denna studie att det ingår i en politisk arena som organ, samt att man utgår från styrdokument som bestämmer innehållet i verksamheten. I denna studie hamnar resurser under detta begrepp som förutom styrdokument och yrkeslegitimationen också berör andra resurser såsom
planeringstid, lön samt förskolechefen och föräldrarna som ”mänskliga” resurser för påverkan. Calander beskriver yrkesrollen inom detta forum som något som beslutas genom lagstiftning. Detta innebär att yrkesrollens ramar utformas på en objektiv politisk nivå (ibid.42).
Yrkesidentitet
Samtidigt som yrkets ramar är formade, beskrivs yrkesidentiteten ur ett personligt plan, där den enskilda utövaren också formar sin yrkesidentitet utifrån en subjektiv nivå i kärnan av yrkesutövningen. Det är också här som befogenheter inom sin yrkesroll upplevs samt maktrelationer mellan yrkesgrupperna uppfattas.
Yrkesidentitet
Både den subjektiva samt objektiva synen på yrkesidentiteten möter förväntningar från andra aktörer. Detta kallas yrkesfunktion vilket består ut av olika funktioner som uppstår i mötet
Yrkesroll
Yrkesfunktion Yrkeposition
Yrkesidentitet
10 med andra aktörer, det vill säga föräldrar, barn samt kollegor. I det här sammanhanget, skapas förväntningar på att förskolläraren ska utföra vissa uppdrag. Detta begrepp kopplas till ansvar i denna studie, vilka rättigheter och skyldigheter som yrkesutövaren har i verksamheten.
Calanders beskrivning av lärare och fritidspedagogers förhållanden i såkallade integrerade arbetslag benämns som en yrkesrelation, vilket vidare kan kopplas till yrkesrelationen mellan förskollärare och barnskötare (ibid. 42).
Syfte
Syftet med denna studie är att undersöka förskollärare respektive barnskötares uppfattningar av hur deras yrkesroller har förändrats i verksamheterna efter att den reviderade läroplanen samt yrkeslegitimationen för förskollärarna trädde i kraft under 2011, vad gäller
ansvarsfördelning, resurser samt befogenheter.
Frågeställningar
Hur upplever förskollärare och barnskötare sin yrkesfunktion, vad gäller ansvar för verksamheten, efter den reviderade läroplanens gällande samt yrkeslegitimationens införande för förskollärarna?
Har yrkesidentiteten vad gäller olika befogenheter förändrats för förskollärare respektive barnskötare efter den reviderade läroplanen och yrkeslegitimationens införande?
Har yrkespositionerna förändrats i form ut av annan fördelning av resurserna efter den reviderade läroplanen och yrkeslegitimationens inträde?
11
Metod
Datainsamling
I studien tittar författarna närmare på hur den reviderade läroplanen och legitimationen för förskollärarna har påverkat förskolan vad gäller ansvarsfördelning, fördelning av resurser samt befogenheter. Författarna undersöker också hur de olika yrkesgrupperna ser på förändringarna som skett i den nya läroplanen och hur detta påverkat yrkesgruppernas professioner. För att komma åt den informationen har författarna valt kvalitativa intervjuer som metod. Detta eftersom det är genom att fråga de som jobbar inom verksamheterna och får vara med om dessa förändringar som man kan komma till kärnan i problematiken. Om detta påverkat dem och hur de ser på sin och andras professioner i yrket. Undersökningen blir därmed en respondentundersökning eftersom det är enskilda yrkesutövares upplevelser och tankar som undersöks. Denna studie utgår från intervjuer av förskollärare och barnskötares samt förskolechefers uppfattningar om ett fenomen. Dessa tankar och uppfattningar kan inte betraktas som falska eller sanna, utan det handlar om att få en bra kontakt med personen som blir intervjuad att man får så rika svar som möjligt (Esaiasson, 2007. s, 291).
Genom kvalitativa intervjuer finns det utrymme för den intervjuade att uttrycka alla sina tankar kring ämnet. Författarna kan därmed få en djupare bild av de intervjuades tankar om verksamheten och deras profession utåt, vilket skulle ha varit omöjligt att få med en annan metod. Esaiasson förklarar att man skall skapa en intervjuguide efter vissa teman på det man vill ha svar på, för att underlätta insamlingen av data (2007. s, 298). Dessa frågor ska vara mångfacetterade där den personen som blir intervjuad får så lite påverkan av intervjuaren som möjligt och får därigenom tillfälle att ha en djupare diskussion kring studiens kärna. Frågorna i intervjuerna ska vara öppet ställda. Esaiasson lägger fram att också uppföljningsfrågor direkt kan kopplas till de tematiska frågorna för att få mer innehållsrika svar (Ibid.). Med
respondentintervju menas att det inte är individerna i sig själva som är det viktiga i
undersökningen utan deras tankegångar, och detta gör att det är lättare att byta ut en av dem.
Så denna studie kommer att utgå från förskollärares och barnskötares samt förskolechefers syn på läroplanen och legitimationens påverkan.
Undersökningen består ut av 14 intervjuer totalt, författarna för sju stycken var. Författarna känner respondenterna i flertalet av intervjuerna dock ej personligt. I med detta finns de både
12 för- och nackdelar. (Esaiasson, 2007). Fördelen med att författarna känner respondenterna kan vara att de intervjuade lättare kan känna sig bekväma i samtalet. Samtidigt som de inte
behöver oroa sig för några konsekvenser när författarna inte umgås med dem privat.
Nackdelen kan vara att det kan vara svårt att hålla intervjuerna på ett vetenskapligt plan då författarna kan ta vissa saker för givet utan att den intervjuade sagt i detalj hur han/hon menar (Esaiasson, 2007). Innan intervjuerna genomfördes en pilotintervju för att se vilka frågor som funkar och vilka som kanske inte svarar mot vad som efterfrågas så att författarna kan lägga till och ta bort frågor.
Intervjuerna kommer att efter respondenternas godkännande spelas in. Inspelningen kommer sedan att avlyssnas av författarna och till stora delar transkriberas. Detta ger författarna möjligheten att kunna gå tillbaka och lyssna flera gånger på inspelningarna av intervjuerna (Esaiasson, 2007, s. 306). Författarna kommer även att anteckna under intervjun för att de intervjuade inte ska känna sig pressade och för att kunna få med information som kan komma efter att inspelningen har stängts av (Esaiasson, 2007).
Analys
Analysen görs utifrån transkriberat material från inspelningarna av intervjuerna samt anteckningar som gjorts i mötet med respondenterna.Författarna sammanställer och tolkar materialet, Sammanställningen görs genom att intervjun delas in i olika teman (Esaiasson, 2007). Författarna kategoriserar ämnena som det pratas om i intervjuerna och skapar på så sätt sekvenser . En sekvens är i det här fallet en avgränsad del som berör en fråga som författarna ser som relevant för det som undersöks i studien. Calander skriver att analysen skapas ut av bearbetningen av aktörers handlande utifrån forskarens perspektiv, dock inom en teoretisk ram (Heyman & Pérez Prieto 1998, s 15). Vidare söker författarna mönster och förbindelser mellan dem för att komma fram till ett resultat. Detta går till så att författarna avlyssnar inspelningarna och letar sekvenser d.v.s. när de intervjuade pratar om samma ämne, när de övergår till att prata om någonting annat stoppas sekvensen. Calander delar upp
sekvenserna i kontinuerligt avsnitt som innebär att respondenterna diskuterar en fråga från början till slut, kommer fram till något utan avbrott. Den andra sekvensen menar Calander är ett diskontinuerligt avsnitt, vilket betyder att ett ämne diskuteras under flera tillfällen i intervjun och genom att lägga ihop dessa kan man komma fram till ett resultat (Heyman &
Pérez Prieto 1998, s 24).
13
Urval
De intervjuade jobbar i förskolan och är i olika åldrar. Författarna har kommit i kontakt med dem genom verksamhetsförlagd utbildning och vikariat på förskolorna. Ålderspannet är från pedagoger som har arbetat ett år till de som närmar sig pensionsålder. Författarna strävar efter att intervjua förskollärare och barnskötare som har arbetat olika länge i förskolan för att få så många skilda uppfattningar som möjligt av förskollärares och barnskötares syn på
problematiken (Esaiasson, 2007). Esaiasson skriver att vid valet av personer man ska intervjua, så kan man utgå ifrån erfarenhet samt även kunskap inom det område man vill undersöka (2007. s, 291). Esaiasson skriver vidare att man kan ha båda ”sidorna”
representerade i sin studie, det relevanta här är särskiljningen mellan barnskötare och förskollärare (Ibid.). Vid intervju är det viktigt att få ett så stort urval av olika tankesätt som möjligt. För att uppnå maximal variation skriver Esaiasson att man kan välja personer som har varit verksamma under olika tid i yrket, här kan man välja förskollärare som arbetat olika mycket samt barnskötare och förskolechefer (2007. s, 297). Intervjuerna sker på sex olika förskolor som ligger i en större stad i Mellansverige. För att få olika tankesätt som möjligt är det av vikt att man också väljer pedagoger från olika förskolor.
Esaiasson beskriver att vid urvalsprocessen är det viktigaste att tänka på hur mycket arbete man vill lägga på varje intervju (2007. s, 294). Problematikens spänningsfält är relativt nytt från 2011, därmed finns det endast ett fåtal studier om detta fenomen kring den reviderade läroplanen och legitimationen. Samtalsintervju är därmed en bra metod för att komma åt uppfattningar och tankar kring detta, eftersom författarna inte på förhand vet vilka kategorier hon stöter på i sin undersökning (Esaiasson 2007, s 285). Esaiasson menar på att genom att ha samtalsintervju istället för en frågeundersökning så skapar man rum för mer samspel mellan intervjupersonen och forskaren (2007. s, 283). Samtidigt anser Esaiasson att
intervjuundersökningar ger svar som man inte helt hade förväntat sig från början som kan berika studien (Ibid.).
Samtalsintervjuer ger möjlighet att registrera oväntade svar som andra metoder som inte går lika djupt in på människors uppfattningar om något skulle gått förbi (Esaiasson 2007, s 283).
Studien ska bygga på kvalitativa djupintervjuer. I kvalitativa samtalsintervjuer är syftet att komma åt beskrivningar och tankar som den intervjuade har kring sin livsvärld och
författarnas uppdrag blir därmed att tolka de beskrivna fenomenens mening (Esaiasson 2007, s 286). För att komma åt de intervjuades uppfattningar om förändringarna i verksamheterna
14 efter den reviderade läroplanen är därmed kvalitativa samtalsintervjuer en bra metod att använda. Det är respondentintervjuer som ska göras. I dessa är det inte individerna i sig som är intressanta utan de tankar de har kring ämnet (Esaiasson 2007, s 295). Det går därför att ersätta personer i intervjuerna. Det handlar om att ha ett genomtänkt val av personer som ska utgöra en god grund för arbetet, samt att man har arbetat noggrant med förberedelser inför varje intervju.
Tillvägagångssätt
Författarna tar kontakt med förskolorna i möte med dem eller på telefon. Författarna använder samma intervjuguide till alla yrkeskategorier. Författarna informerar om studiens syfte och tillvägagångssätt. Författarna bestämmer tid för intervju med respondenterna och frågar om de accepterar att intervjun spelas in. Författarna meddelar att cirka 45 minuter bör man avsätta för intervju samt att den helst ska ske på en avskild plats för att utesluta störande moment.
Esaiasson skriver om sådant som är viktigt att tänka på vid inför intervjutillfälle, exempelvis vad man ska ha för kläder där man ska vara bekväm och skapa förtroende, vart intervjun ska ske helst vid en lugn plats det är av bekvämlighetsskäll lättare att ha intervjuerna på plats på respektive förskola i ett mindre rum (2007. s, 302). Samt hur lång tid varje intervju ska vara, där en rekommendation är cirka 60 minuter, vilket intervjuerna kommer att ligga kring. Detta för att tid och andra omständigheter kan stressa intervjusituationen.
Vid intervjutillfället informerar författarna om de etiska aspekterna informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet. Därefter spelar författarna in intervjun vid tillåtelse från respondenterna, för att kunna ge de intervjuade all uppmärksamhet och samtidigt kunna gå tillbaka och lyssna på intervjun flera gånger vid bearbetningen.
Författarna har även med sig papper och penna för att kunna skriva upp information som eventuellt kommer utanför inspelningen. Även fast man spelar in intervjun menar Esaiasson (Ibid.) att man ska skriva ner svaren i ett block, dels för att transkriberingen blir en aning lättare men också för att om tystnad skulle uppstå kan man sitta och skriva utan att det känns besvärligt. Vid slutet av intervjun skriver Esaiasson att man kan ställa tolkande frågor för att stämma av om man har uppfattat svaren rätt, detta är också ett bra sätt att avsluta intervjun på samt se ifall det finns några övriga funderingar (ibid.). Vid intervjun skriver Esaiasson att det är av vikt att när forskaren känner att svaren börjar blir korta och mindre innehållsrika, kan man ställa direkta frågor som man ännu inte har fått information om (2007. s, 299). Detta är också ett sätt som kommer att appliceras i denna studie.
15
Reflektioner över metoden
Vid intervju är det också viktigt att tänka på innehåll att man utgår från studiens syfte och frågeställning, Sedan att man utgår från formen där Esaiasson menar på att man ska skapa ett levande samtal där personen som blir intervjuad ska känna sig motiverad till att ge med sig av sina tankegångar (Ibid.). Frågorna ska vara korta och motivera den som blir intervjuad att ge långa svar, är det tvärtom med långa intervjufrågor och korta intervjusvar menar Esaiasson att man ska se över upplägget på frågorna (Ibid.). Att använda frågor såsom ”vad hände då? Hur gick det till?” skriver Esaiasson är nödvändiga för att få ett naturligt samtal där
intervjupersonen vågar dela med sig av sina tankegångar(Ibid.). Det är också att föredra att undvika ”varför”- frågor då allt för många sådana kan då göra att intervjun upplevs som ett
”läxförhör”, dock kan de användas ibland för att stämma av om man har uppfattat svaren rätt.
En av författarna hade svårigheter med att få barnskötare att ställa upp på intervju. Hälften av de tillfrågade barnskötarna gav ett nekande svar. Orsaken till att många barnskötare tackade nej till intervju är oklart. Samtliga tillfrågade förskollärare och chefer ställde upp på intervju.
Intervjuerna var innehållsrika och författarna fick svar på sina frågeställningar i studien.
Validitet och Reliabilitet
I denna studie undersöks förskollärares, barnskötares samt förskolechefers uppfattningar om den reviderade läroplanen och legitimationens påverkan. Genom intervjuer med de berörda kan författarna svara på sina frågeställningar om detta. För att i intervjuer kan respondenterna få ett stort utrymme för att förmedla tankar, åsikter och erfarenhet som de vill framföra. Detta utrymme skulle de inte få att välja sina ord i t.ex. en enkät undersökning. Validitet kan
därmed anses vara hög i detta arbete.
Etiska överväganden
Denna studie ska utgå ifrån fyra restriktioner dessa är: informationskravet, samtyckeskravet, nyttjandekravet och konfidentialitetskravet (Vetenskapsrådet 2002, s.6).
Informationskravet
De intervjuade blev tillfrågade i möte med dem eller på telefon. De intervjuade blir tillfrågade om bandspelare får användas vid intervjun. De blir även informerade om att handledare samt examinator kan tänkas lyssna igenom intervjuerna.
Samtyckeskravet
16 Vidare informerades deltagandet i studie om att den var frivillig och att de när som helst kan välja att avsluta sin medverkan även efter det att intervjun genomförts. Författarna informerar om samtyckeskravet före intervjuns början.
Konfidientialitetskravet
De intervjuade får information om att materialet i intervjun kommer att förvaras på ett sådant sätt att det skyddas mot att obehöriga får tag i materialet och att de kommer att vara anonyma i studien. Personuppgifter kommer att förvaras extra säkert från allmänhetens insyn och författarna kommer att använda fingerade namn för denna säkerhets skull. De fingerade namnen benämns förskollärare F1, F2, F3, barnskötare B1, B2, B3 samt förskolechef i resultat de1 1 som C1, C2 och i resultatdel 2 som FC.
Nyttjandekravet
De intervjuade blir även informerade om hur materialet kommer att användas. Att materialet som samlas in under undersökningen kommer endast att ligga till underlag för studien och inte användas till något annat ändamål (Bjørndal, 2005, s. 143).
Forskningsetiska problem
I det förberedande arbetet menar Esaiasson att man överväger de etiska problem som kan dyka upp i studien (2007. s, 290). Samtalsintervjuer är en metod som är en aning
känsligare än andra metoder, då andra människors uppfattningar är i fokus. Samtidigt så ligger intervjuer nära ett vardagligt samtal, Esaiasson menar dock att man måste vara tydlig med att framställa intervjun som ett samtal vilket kommer att användas i en vetenskaplig studie (Ibid.). Vilket också kommer att förklaras för de intervjuade personerna i början av varje intervju.
17
Resultat del 1
(Madelene Forsman) PresentationBarnskötare 1 har arbetat i 1,5 år på förskola. Hon tog sin barnskötarexamen 2008 efter en gymnasial utbildning. Hon har arbetat med 4-5 åringarna hela tiden. Barnskötare 2 har arbetat i sammanlagt 6 år på förskola. 1 år på sin nuvarande och 5,5 år på en ur och skur förskola innan, samt jobbat med annat som inte har med barn att göra innan dess. Hon tog sin barnskötarexamen 2005, efter att ha studerat ett år på Komvux.
Förskollärare 1 har jobbat i två år och tog sin förskollärarexamen 2009, med behörighet som utbildningen var då från förskolan upp till årskurs tre i grundskolan. Innan dess har han varit anställd som barnskötare ett halvår innan han började studera utan barnskötarexamen. Han har jobbat nästan uteslutande på en småbarnsavdelning med barn 1-2 år. Förskollärare 2 tog sin examen våren 2011 och jobbat som förskollärare sen dess. Före examen vikarierade hon mycket på två förskolor. Hon har även jobbat som resurs åt ett bra i drygt ett halvår. Har arbetat med alla åldrar och just nu med 3 åringar. Förskollärare 3 tog sin förskollärarexamen 1991 och har arbetat sen, Utbildningen var då 2,5 år. Hon är anställd som förskollärare och personalansvarig sen cirka fyra år tillbaka i tiden. Har jobbat på sin nuvarande förskola sen 1992, men haft många uppehåll. Jobbat med alla åldrar.
Förskolechef 1 tog sin examen 2001, utbildning, med natur teknisk inriktning. Hon är nu anställd som förskollärare och förskolechef och det har hon varit i 1, 5 år, endast
förskollärartjänst. Hon har arbetat med 1 åringar upp till årskurs 1. Förskolechef 2 har arbetat på förskolan sen 1980 och varit föreståndare från 90-talet och framåt. Har gått
psykologutbildningen och jobbat med mycket olika saker innan hon började jobba på förskolan. Hon har forskat, arbetat i studiecirkla, på lågstadiet i så kallade krisklasser, undervisat i barn och ungdomspsykologi på psykologen.
Jag har liksom en gedigen utbildning men inte förskollärarutbildning utan en motsvarande kanske man kan säga (C2).
18 De två förskolorna som pedagogerna jobbar på har båda ett Reggio Emilia -inspirerat
arbetssätt. Förskola 1 är en privat förskola och förskola 2 är en personalkooperativ verksamhet.
Ansvar
Rättighet och skyldigheter
I den reviderade läroplanen delas in i rubriker vad förskollärarna ska ansvara för och vad arbetslaget ska ansvara för. Sådan uppdelning har det inte varit i tidigare läroplan utan allt har stått under arbetslagets ansvar. Det är nu intressant att undersöka om de intervjuade kan se några svårighetermed att förskollärarna fått ett överordnat, eget ansvarsområde.
På frågan om delegation av uppgifter skett från förskollärare till barnskötare svarade de intervjuade B1, B2, F1 att det inte har hänt. Medan de andra förskollärarna och en av cheferna säger sig ha delegerat ut uppgifter. En barnskötare uttrycker sig så här:
Nej, jag tror inte det, fast det tror jag handlar om det här stället att alla är så måna om varandra och säger saker på ett juste sätt, men då är det mera för att den personen inte har tid, men inte för att på något vis rättat mig. Lika för alla.
Upplever aldrig order, eller rättelse (B1).
En av cheferna har en helat annan syn på delegering och menar på att det pedagogiska ansvaret alltid ligger på förskolläraren men att han/hon kan ge barnskötarna uppgifter som de sedan utvärderar tillsammans.
Ja, det har hänt, det beror ju lite på vad det är också naturligtvis. Även om jag delegerar ut en uppgift så är det ju ändå jag som har det övergripande ansvaret. Så även om barnskötaren gör det så är jag med och tittar och att vi pratar om det tillsammans innan och efteråt så att vi bollar (C1).
Ansvarsfördelning
Ansvarsfördelningen kring inskolning svarade de flesta att det inte är någon skillnad i själva arbetet men att förskollärarna har huvudansvaret. C1 svarade att det varierar men att det på sistone varit mest förskollärarna som haft hand om dem. Vem som ansvarar för
överskolningen till förskoleklass och fritidshem svarade tre av respondenterna att de inte riktigt vet. En svarade att hon tror att det är förskolläraren som har ansvaret för den, en annan svarade att det är samma sak som vid inskolningen, att förskolläraren bär huvudansvaret.
På frågan om ansvaret kring dokumentation på förskolan svarade barnskötarna att det inte
19 fanns någon skillnad uppgiftsmässigt. Förskolecheferna höll med om det, men att de ändå ansåg att ansvaret ligger på förskollärarna och att det är de som ska plocka upp
dokumentationen och föra fram vad dokumentation handlar om och varför de gör det.
Förskollärarna hade delade meningar om saken två av dem svarade som förskolecheferna och en som barnskötarna.
Här inne ansvarar vi för det lika mycket, skriver små notiser, skriver på teckningar, sitter och pratar med dom och vi skriver ju veckobrev varje vecka och det gör vi båda (B1).
En förskollärare menar att kanske på större ställen att det kan vara bra med en förskollärare som är ansvarig men att allt ändå måste ske i samspråk med övriga arbetslag.
Allt sker i samspråk, Vad tycker du om det här? Det här skulle jag vilja. Kan du fixa det här? Och där hjälps man åt. Kan tänka mig att på ett stort ställe där man är många på en avdelning så kan jag tänka mig att det kanske är bra att en är
ansvarig, en förskollärare som sedan kanske delegerar ut eller att barnskötarna fotograferar, skriver ner grejer, mer samspråk så skulle jag säga (F3).
Utvecklingssamtal var samtliga intervjuade överens om att det är förskollärarna som ska ha hand om. Dessa svar skiljer sig från tidigare forskning. I en uppsats från våren 2011 med liknande fråga svarade en barnskötare att hon hade utvecklingssamtal med sina ansvarsbarn.
Det framgick även i den rapporten att barnskötarna var rädda för att bli utanför om de inte fick ha utvecklingssamtal i fortsättningen, att de ville ha ansvar (Utengen & Towriss, 2011). B2 från vår studie vittnar även om att ha haft utvecklingssamtal på sin förra förskola som hon arbetat på och att man där inte skilde då på vilken utbildning personalen hade.
Jag hade utvecklingssamtal med föräldrarna och kunde sitta i väldigt tuffa samtal och ibland kunde man verkligen fundera över det. Det är ju lite tråkigt att inte ha samtal nu när jag är van att ha haft dem, men samtidigt förstår jag också litegrann poängen med det (B2).
F3 berättar om att barnskötare under en tidigare period också haft utvecklingssamtal men inte längre. B1 berättar att hon är med vid utvecklingssamtalen som stöd för förskolläraren om det behövs. C2 poängterar att det handlar om erfarenhet och att hon anser att en erfaren barnskötare
20 kan ha utvecklingssamtal om förskolläraren anser att han/hon skulle klara av det. En del av de intervjuade påtalade även att de i arbetslaget pratade ihop sig om varje enskilt barn innan samtalet för att allas bild av barnet skulle komma fram till föräldrarna.
Men det klart är det en barnskötare som har jobbat här väldigt länge och känner att den här är ju jättekompetent då är det ju ingen skillnad egentligen. Handlar ju om erfarenhet och kanske suttit med under ett år på utvecklingssamtal och kan nu känna att han/hon verkligen kan ha de här samtalen (C2).
På frågan om de intervjuade känner att förskollärarna har ett större ansvar för att stimulera och utmana barnen i t.ex. sin matematiska och språkliga utveckling? Ansåg barnskötarna att så inte var fallet. Förskollärarna och cheferna ansåg att förskollärarna bar det övergripande ansvaret för detta. En del av dem hänvisade till att förskollärarna har mera kunskaper och därmed ska ha ett större ansvar.
Jag skulle tänka mig att de har ett mera övergripande ansvar för att delarna kommer med, kanske så. Man kanske har lite mer övergripande koll för att barnen får med sig det dom behöver och ska. Mer medveten om vad som känns viktigt och så (F3).
F3 betonar att förskolläraren har kompetenser som inte barnskötarna har, vad det gäller att se vad barnen behöver lära sig mer om.
21
Maktrelationer
För att en yrkesgrupp ska få status i jämförelse med en annan så krävs det att yrkesgruppen får respekt och erkännande från samhället. Upplever då de intervjuade att allmänheten känner till skillnaden mellan barnskötare och förskollärare? På den frågan svarade de intervjuade väldigt olika. B1 svarade ja, att det trodde hon, B2 däremot hade andra erfarenheter som tydde på att många inte visste skillnaden. Ingen av förskollärarna ansåg att allmänheten tydligt kunde skilja på barnskötare och förskollärare. F1 ansåg att många vet om att förskollärare kanske är ett mera ansvarsfullt yrke och att barnskötare har en ”lägre roll”. En av förskollärarna
uttrycker sig såhär.
Nej jag tror inte det i sådär i stort, det har väl också med det där att är man förskollärare då jobbar man väl på dagis. Så jag tror till och med att det är många som titulerar sig som förskollärare eller pedagog eller så bara för att man jobbar på förskolan fast man inte har det utbildningen. Så att det tror jag inte är i stort. Det ser man ju bara i hur politiker använder ord och slänger sig med ord i olika tidningsartiklar och sånt. Att de inte verkar ha koll faktiskt (F3).
Här lyfter förskolläraren också in politikernas uttalanden som en del i att allmänheten enligt henne har svårt att skilja yrkesgrupperna åt. Förskolecheferna var oeniga. C1 upplevde inte att allmänheten kände till skillnaden mellan barnskötare och förskollärare och tyckte att det därför var ganska viktigt att en lärarlegitimation nu kommer som bevis på förskollärarnas högre utbildning. C2 trodde att allmänheten känner till skillnaden.
Hur ser maktrelationen mellan barnskötare och förskollärare ut? Tycker de båda
yrkesgrupperna att de får samma respekt och förtroende som den andra av chefen, föräldrarna m.fl.? På denna fråga svarade barnskötarna och två förskollärare att de fick likvärdigt
bemötande. B1 nämner dock att hon tror att föräldrarna känner mer respekt för föreståndaren och den ekonomiansvarige förskolläraren på förskolan och att de vid problem eller
vistelsefrågor vänder sig i första hand till dem. F1 menar att han känner av en tydlig hierarki av vilka föräldrarna väljer att vända sig till vid ansvarsfrågor.
De bemöter oss olika. När det gäller ansvarsfrågor så är det ju cheferna de söker sig till först. Andra hand till mig, tredjehand till barnskötare och sist till en outbildad medarbetare. De känner väl hierarkin också. Det gör de väl rätt i. Eller så tycker jag väl att det ska vara också (F1).
22 Yrkeslegitimation för förskollärare
Vad tycker de intervjuade om att förskollärare nu måste ta ut en yrkeslegitimation?
Samtliga såg på förskollärarlegitimationen som något positivt på något sätt. B1 kände inte till yrkeslegitimationen. Båda barnskötarna tyckte dock att det var bra att en yrkeslegitimation för förskollärare nu kommit. De menade att jobbet i förskolan behöver få en ökad status och framförallt förskolläraryrket. Förskollärarna och cheferna var alla positiva till
yrkeslegitimationen. Att den kunde bidra till mer kvalité i förskolan nämndes, men framförallt att den kunde ge möjlighet till att höja statusen för yrket. Känslan intervjuaren får är att respondenterna hoppas att den ska leda till något bra för yrkesrollen men att de är skeptiska till hur stor påverkan yrkeslegitimationen egentligen kan ha.
Jag tycker det är bra, jag tänker att det är i alla fall ett försök till att höja status och att se kompetensskillnader mellan olika yrkesgrupper och att det ska vara värt att plugga. Att det är viktigt. Det blir mer tydligt (F3).
Fler förskollärare trodde också att yrkeslegitimationen kunde öka yrkesgruppens status på lång sikt. Förskollärarna antydde att det behövdes fler åtgärder för att öka deras status men att yrkeslegitimationen var en bra början. F1 uttryckte att han tyckte det kändes bra att få en legitimation ”Den säkerställer mig som resurs” menade han.
Vid fråga om en yrkeslegitimation för förskollärare kan öka skillnaden mellan barnskötare och förskollärare. Svarade respondenterna att de inte upplevt någon förändring på sin egen förskola och inte heller trodde att det skulle bli någon skillnad där. Men många av dem trodde att den kanske skulle påverka mera på andra förskolor, en del nämnde större kommunala förskolor. F2 och F3 samt C1 nämnde att yrkeslegitimationen var ett bra bevis för
utbildningen de gått. F3 nämner också att hon förr tyckte att det var en del studenter som bara flöt igenom utbildning utan att anstränga sig. Hon säger att hon inte vet hur det är nu men hoppas att legitimationen ska ge utbildningen ett större allvar. Samtidigt säger hon:
Visar det ju inte på vilken person man är eller hur duktig man är egentligen heller så. Men tror nog att det ändå är mer positivt. Ingen skillnad upplevt (F3).
De förskolor som intervjuades jobbar som nämnts tidigare Reggio Emilia inspirerat. Det kan då vara intressant att ta reda på om de tror att deras inriktning kan påverka hur maktrelationen
23 ser ut mellan barnskötare och förskollärare i arbetslagen i förhållningssätt och arbetssätt. Alla utom en trodde att inriktningen påverkar. F2 kunde tänka sig att de diskuterar mera
pedagogiska frågor som barnsyn, kunskapssyn och är medvetna på ett annat sätt.
Jag tänker att vi är mera medvetna på ett annat sätt och behöver vara ihop tillsammans och diskutera. Kan tänka mig det här liksom barnsyn, kunskapssyn, att det är viktigt att man har lika oavsett liksom och jag inbillar mig att det ligger högre upp att man diskuterar dom sakerna mycket. Det gör vi jag här tycker jag (F2).
C1 är dock mera osäker i den frågan. Hon menar att det beror på hur man på en Reggio Emilia inspirerad förskola lägger upp arbetet.
På frågan om de intervjuade upplever att det finns någon skillnad i kunskaper mellan
förskollärare och barnskötare. Då svarade samtliga att de tyckte att det fanns det, framförallt teoretiska. Att förskollärarna har läst mer litteratur. Vissa av respondenterna lyfter också fram andra faktorer som påverkar, som hur lång erfarenhet man har och hur man är som person.
Läroplan
Känner då de intervjuade sig förtrogen med den nya läroplanen, tycker de att de har de
kunskaper som krävs för att uppfylla målen i den? B1 fick inte frågan eftersom hon inte kände till den reviderade läroplanen. Övriga kände sig förtrogna med den reviderade läroplanen överlag. De tyckte även att de hade tillräckliga kunskaper för att uppfylla målen på de flesta ställen men inte överallt.
I de flesta fall. Inte när det gäller allt, men där får man ju komplettera varandra också (B1).
Kan de intervjuade se att relationerna inom arbetslaget mellan barnskötare och förskollärare har ändrats efter den reviderade läroplanens gällande? B1 fick inte frågan. De övriga nekar och hänvisar till att läroplanen är för ny för att ha kunnat göra avtryck i deras verksamhet än.
De tror dock inte att det kommer bli någon större skillnad men samtidigt anser de att relationerna i arbetslagen kan förändras på annat håll, framförallt på större kommunala förskolor.
Nej ser ingen skillnad men jag har upplevt det på andra ställen. När jag jobbade i
24 skolan då det också var fritidspedagoger och lärare och då var det mycket vi och
dem. Att de hade mer som en riktig titel (C1).
Det var ingen som märkt några svårigheter med arbetet i arbetslaget efter den reviderade läroplanen. F3 menar att dessa ändringar i föreskrifterna kräver en tydlig chef och mycket tid att diskutera förändringarna i arbetslagen. F2 kommer med ett tydligt exempel där hon skulle kunna tänka sig att denna uppdelning skulle ge problematiska konsekvenser.
Jag tänker en barnskötare som jobbat i 25-30 år och så kommer en nyexaminerad förskollärare, jag kan tänka mig själv i den rollen att det kan vara ganska svårt att hävda sina uppgifter eller att man som barnskötare kan ta illa upp (F2).
Ingen kan se någon statusförändring för sin yrkesroll. Förskollärarna hoppas och en del tror på en positiv förändring på längre sikt när läroplanen har hunnit sätta sig i verksamheterna.
Jag tror kanske det inom själva skolvärlden kanske. De som är insatta kanske.
Men inte ute, så långt har det inte kommit än. Jag tror att folk inte är medvetna, så vår uppgift blir att föra ut det (F3).
Respondenterna säger sig inte se någon skillnad ha skett hos varken förskollärare eller barnskötare.
Jag tror inte på att det ska vara två yrkesgrupper, det blir ju jättesvårt, hur ska man få ihop det? Ska jag säga att nu ska ni göra såhär? Ska jag liksom utbilda (C2).
C1 har även jobbat på förskolor där banskötare inte känt sig lika mycket värda.
Frågan är om det kommer vara några barnskötare kvar i förlängningen? Kommer den yrkeskategorin försvinna? Ska det bara vara förskollärare? Hur skulle det set ut? Mycket tankar? Det har vi diskuterat (C1).
När förskolechefen sedan fick frågan om hur hon skulle vilja att det såg ut så poängterade hon att det handlar mycket om i Reggio Emilia pedagogiken att ta in personer med olika
kompetenser från alla håll i verksamheterna, hon menar ändå att det är förskollärarna som har huvudansvaret.
Det är jag som förskollärare som har huvudansvaret, men det komma in någon som är bra på ex media eller bild som kan jobba med oss. Olika kompetenser kan bidra till förskola. Målet är ju att förskolan måste ut och visa här är vi, det här håller vi på med (C1).
25
Resursdistribution
Den reviderade läroplanen
Vilken uppfattning de intervjuade om den reviderade läroplanen? Alla utom en nämnde att de tycker att den nya läroplanen är tydligare och visar skarpare förskollärarens uppgifter
gentemot arbetslagets. B2 menade att den reviderade läroplanen är mer konkret och kanske lättare för föräldrar att koppla vad som står i den till vad som görs i verksamheten. F1 säger att den reviderade läroplanen lyfter fram förskollärarens roll, vilket hon tyckte att det gjorde det lättare att tro på sitt jobb, gav mer allvar. En mer uppseendeväckande upptäckt i
intervjuerna var att B1 inte visste att det kommit ut en ny läroplan. Hon uttrycker sig så här:
Nej, gud vad jag känner mig ouppdaterad, nej men jag hade inte en aning faktiskt.
Det kanske är sånt som förskollärarna här, säkert är mer uppdaterade och alla dom visste säkert om det. För att det är dom som går på kommunmöten och det är dom som egentligen är dom som kollar mailen och håller sig uppdaterade och har sina styrelsemöten och antagligen pratar om sånt där (B1).
B1 uttrycker här att kommunikationen är bristfällig mellan yrkesgrupperna på förskolan vad gäller uppdateringar av formella förändringar. För att den nya läroplanen ska fästa sig på förskolorna är det därmed intressant att undersöka om de ute på förskolorna har diskuterat innehållet i den. På denna fråga svarar de flesta att de inte gjort det med undantag av vissa avsnitt eller inte så ingående. Cheferna nämner att de diskuterat läroplanen i samband med att de skrivit arbetsplan och likabehandlingsplan. C1 berättar även att två i deras personal varit på kurs om den och att de i arbetslaget regelbundet pratar om den. C2 berättar att hon pratar med andra förskolor om den som de har kontakt med.
Vi försöker hela tiden utmana varandra i tänkande om barn. Så vi tittar på vad vi gör och varför vi gör det och tänker om det. Vi vill ju utvecklas hela tiden, man blir aldrig färdig (C2).
De intervjuade verkar tycka att läroplanen är viktig, men att i och med att den är så ny så har de inte riktigt hunnit diskutera den så ingående i arbetslagen än. Ingen av de intervjuade kunde vid fråga om de såg några direkta för eller nackdelar med läroplanen se några
26 nackdelar. Däremot kunde förskollärarna se klara fördelar nu med att ha det övergripande pedagogiska ansvaret.
För mig själv, som förskollärare kan jag se en förbättring mer allvar (F1).
Skillnader i planeringstid och lön mellan yrkesgrupperna
Resursfördelningen i förskolorna är intressant att titta närmare på för att se vilken skillnad det är mellan att jobba som förskollärare respektive barnskötare idag. Planeringstiden är en del av denna tidsmässiga resurs. Det framgår av intervjuerna att barnskötare har lite mindre
planeringstid än förskollärarna. En orsak till detta nämns ofta vara för att förskollärarna har utvecklingssamtalen och behöver mer planeringstid för att förbereda och bearbeta dem. Ingen verkar ha någon invändning mot denna uppdelning av planeringstiden.
Hur är det då med lönen? Hur mycket skiljer den sig mellan de båda yrkesgrupperna? Ingen av de intervjuade vet vilken löneskillnaden är mellan barnskötare och förskollärare bara att det är skillnad. En av cheferna utrycker sig så här i lönefrågan:
Det vet jag faktiskt inte. Men jag vet ju att förskollärarna har mer, sen är det nu sån här individuell lönesättning inom gruppen, förut var det ju efter arbetsår och då visste man ju precis vilken lön man skulle ha (C1).
En fråga som är relevant att ställa är då om de intervjuade tror att den reviderade läroplanen och yrkeslegitimationen för förskollärarna kan öka skillnaden i lön mellan yrkesgrupperna.
Flera av de intervjuade säger att det kanske kommer att bli så. Förskollärarna hoppas på det, i och med att de fått ett utökat ansvar för verksamheterna, men att det ännu inte sett eller hört någon sådan förändring. Barnskötarna säger sig hoppas på att arbetet i förskolan kommer att få en högre status och att det i sin tur då kan leda till att båda yrkesgrupperna i förskolan får en högre lön.
27
Resultat del 2 (ansvarig Camilla Larsson)
PresentationF1 är 60 år och tog sin förskollärarutbildning 1973. Hon är förskollärare och har arbetet med det i 33 år. Hon har tidigare arbetat på en annan förskola mellan åren 1973-1990 därefter i en förskoleklass mellan åren 1990-1995, och från 95-hösten till sommaren 2011 i en
förskoleklass på en skola. Hon har arbetat på nuvarande kommunala förskola ett halvår med inriktning, ute, hälsa och språk . F2 är 33 år har en tog sin examen 2007 med inriktning lärarutbildning mot yngre åldrar. Hon har arbetat som förskollärare i två år, 1,5 år på en privat förskola och ett halvår på nuvarande kommunala förskola med allmän inriktning. Med
åldrarna 1-5 år. F3 är 28 år. Hon tog sin examen 2008, med inriktning på lärare för de yngre åldrarna. Hon har arbetat som förskollärare i tre år på nuvarande kommunala förskola med allmän inriktning.
B1är 24 år hon har en barnskötarexamen sen 2006 med inriktning friluftsliv och utomhus som profil. Hon arbetade först som timvikarie, vilket sedan övergick till en tillsvidareanställning sen 2007. Hon har jobbat på nuvarande kommunala förskola med Reggio Emilia inriktning i fyra år. B2 är 47 år med en barnskötareexamen från 1984. Hon har arbetat som barnskötare i 27 år. Hon har arbetat fem år på nuvarande kommunal förskola med inriktning matematik och språk. B3 är 56 år, hon tog sin barnskötarexamen år 1980. Hon har arbetat som barnskötare i 27 år. Hon arbetar nu på en kommunal förskola med allmän inriktning.
FC är 63 år hon har arbetat som både barnskötare och förskollärare, sen 1974. Hon har arbetat som förskolechef mellan åren 1976-1989, och sen mellan 2005-2011. Hon arbetar numer på en kommunal förskola med inriktning naturkunskap, teknik samt matematik och språk . F1 samt FC arbetar på samma förskola. F2, F3 samt B3 arbetar på samma förskola. B1 och B2 arbetar på varsin förskola. Samtliga respondenter är kvinnor.
28
Ansvar
Ansvarsfördelning
Under detta avsnitt kommer samtliga yrkesgruppers syn på frågor gällande förskollärarnas samt barnskötarnas syn på sitt ansvar att bli synliggjorda. Samtliga förskollärare anser att samarbetet i samförstånd med barnskötarna är viktig för att upprätthålla ett gott klimat i arbetslaget. Detta gällande delegering av ansvarsområden där två av förskollärarna F1 och F3 ansåg att samarbetet var det viktigaste samtidigt som F2 ansåg att delegering av uppgifter visst sker, men i den grad att den är ömsesidig. Barnskötarna anser att arbetslaget är en viktig faktor. Två av barnskötarna framhäver arbetslagets viktiga organ i verksamheten och förklarar att någon delegering av uppgifter inte sker. En tredje däremot säger sig ha upplevt en
delegering från en förskollärare:
Kanske att en förskollärare på avdelningen har för många i sin grupp och undrar ifall jag kan ta några barn till ett annat rum och fortsätta med samma aktivitet (B1).
Hon menar vidare att hon inte har tänkt på detta som en delegering av arbetsuppgifter. B2 tänker att det krävs en ömsesidighet och det skulle inte fungera ifall någon nyexaminerad förskollärare kommer ut och ska styra hela verksamheten. Förskolchefen har delegerat ut uppgifter och menar att, då förskolan inte har tillräcklig många förskollärare får många barnskötare ta på sig mer ansvar, en anledning till detta anser hon är på grund av att få
utbildar sig till förskollärare. F1 och F2 betraktar det vardagliga arbetet som jämställt där alla utför samma arbetsuppgifter i fråga om pedagogik och omsorg. Dock menar F3 att alla utför samma uppgifter, men samtidigt poängterar hon att det finns bestämmelser från chefen att endast förskollärare får hålla i aktiviteter med de äldsta barnen på förskolan.
Barnskötarna anser även de att arbetsuppgifterna i barngruppen är detsamma både för förskollärare och också barnskötare. FC bekräftar mångas uppfattning om att det inte råder någon skillnad i arbetsfördelning i arbetet med barngruppen. Samtidigt lägger både B2 och B3 fram uppgifter om att det vardagliga arbetet görs tillsammans, men att det ligger på
förskolläraren ansvar att synliggöra verksamheten.
Jag har ju inte lika mycket dokumentation, men det beror ju på att jag inte har så mycket tid avsatt för det. Jag sitter ju inte heller med i pedagoggruppen, utan det är en
förskollärare som gör det (B3).
29 Ansvarsområden
I frågan om vem som ansvarar för inskolningen av barn till förskolan svarar samtliga respondenter att barnen delas lika och att både förskollärare och barnskötare ansvarar för inskolningen. B3 förtydligar inskolningen genom att förklara att på hennes avdelning har de ansvarsbarn. FC påpekar att det inte räcker med att inskolningen endast skulle falla på enbart förskollärare, och menar att ramarna är väldigt fria där både barnskötare och förskollärare är med och utformar upplägget.
Till skillnad från frågan om inskolning av barn som delas lika mellan barnskötare och
förskollärare svarar alla respondenter att inskolning till förskoleklassen samt fritidshem ligger under förskollärarnas ansvar. Samtidigt påpekar samtliga att orsaken till detta beror på att det endast är förskollärare som har det yttersta ansvaret av femåringarna på respektive förskola.
Samtidigt menar F2 att:
Men även fast förskolläraren förmedlar kontakten, så är det ju arbetslaget som ger sin gemensamma syn som förs vidare (F2).
Vem som sköter dokumentationen i verksamheten råder det lite skilda meningar om. F1 förklarar att det endast är förskollärare som är ansvariga och utför dokumentation på sin avdelning, där ingår både väggdokumentation och barns portfolie. F2 anser att det inte är någon skillnad i vem som sköter dokumentationen, där ingår veckodokumentation,
väggdokumentation med barnen samt deras portfolier. Däremot förklarar hon vidare att man dokumenterar med sina ansvarsbarn och därigenom får förskollärarna mer att dokumentera, då de har mer planeringstid. F3 klargör att dokumentationen i barnens portfolier gör båda
yrkesgrupperna men att väggdokumentation och veckodokumentation som är tänkt som ett sätt att visa upp verksamheten för föräldrarna, ligger på förskollärarnas ansvar. En orsak till detta tror hon beror på att förskollärare har mer planeringstid än barnskötare.
Barnskötarna i studien bekräftar förskollärarnas svar genom att klargöra att huvudansvaret ligger hos den andra yrkesgruppen, men att alla ändå är delaktiga i en del av dokumen- tationen. B2 antyder att planeringstiden man har för att göra dokumentation med sin grupp inte räcker till, vilket hon anser är negativt och något som borde lösas med mer personal och mindre barngrupper. B3 anser att hon inte har den tiden det krävs för att kunna delta i dokumentationen kring vägg- och veckodokumentationen. FC anser hon att det ligger på förskollärarnas ansvar att dokumentationen blir gjord. För att kringgå problemet med för lite
30 tid, anser hon att man ska förlägga dokumentationen i barngruppen, samtidigt som hon
antyder på att förskolläraren senare sedan ska gå iväg när materialet ska renskrivas.
Samtliga respondenter förklarar att både barnskötare och förskollärare ansvarar för
utvecklingssamtalen. Många arbetar med att inför varje utvecklingssamtal ge arbetslaget sin gemensamma syn på barnet, där många säger att det är deras skyldighet att ta huvudansvaret för sitt ansvarsbarn. B3, förklarar att inför varje utvecklingssamtal gör de också
barnintervjuer. Även FC lägger fram det faktum att både förskollärare och barnskötare delar på den delen, däremot förklarar hon att det inte är barnskötarnas skyldighet.
Känner barnskötarna att de inte vill ta det, får de säga nej. Detta gäller dock bara utvecklingssamtalen då huvudansvaret ligger på förskolläraren (FC).
Förskollärarna ser att de har ett självklart huvudansvar kring att stimulera barnen i sin utveckling inom fler områden, dock att barnskötarna också är delaktiga. F2 sammanfattar detta:
Ja, man kan känna ett större ansvar eftersom man har gått en utbildning och har kunskaper om det. Vi ska ju se till att det sker. Men alla genomför och utformar arbetet. Men jag tycker ändå att alla tar sitt ansvar, barnskötarna tar ju sitt ansvar och känner att de tar ett stort ansvar. Jag kan ju inte säga att jag har mer, jag kan känna att jag har ett ansvar och det känner nog barnskötarna också (F2).
F3 anser att huvudansvaret ligger på sin egen yrkesgrupp och att det är förskollärarna i stort som tar fram nya material och utformar dessa. FC anser att alla ska arbeta på samma villkor.
Samtliga barnskötare anser i skillnad från de flesta förskollärare att alla delar på ansvaret kring barns lärande i stort och hjälper varandra. B1och 3 anser att man arbetar med det som intresserar en och vem som har kunskap inom just det område som behandlas. B3 förklarar vidare att har kollegan gått på matematikkurs så är det naturligt att hon håller i matematiken.
31
Maktrelationer Yrkeslegitimation
Här är respondenterna eniga om att legitimationen för förskollärare är positivt för att öka kontrollen vilket utesluter obehöriga från yrket samt kan synliggöra lönesättning. FC tror att legitimationen kommer att öka statusen genom att förskolan även går in under Skolverket:
Man får en högre status då man går in under Skolverket, man har riktlinjer om hur man ska arbeta i hela Sverige. Nu kan verksamheten få tillsyn från Skolverket, så har det inte varit tidigare. Det har hänt mycket nu. Legitimationen och reviderade läroplanen var ju bara en väg till att vi hamnade under Skolverket (FC).
Vidare kopplas legitimationen till en yrkesstolthet. Däremot anser F1 att det kan var svårt att få ut alla legitimerade förskollärare ut till alla förskolor. Hon tror att det kommer vara lättare att rekrytera i storstäder än i glesbygder. B1 anser att legitimationen är lite av ett luftslott, som inte kommer att fungera i slutändan och att denna kommer att avskaffas, hon menar att det handlar om det egna yrkets självkänsla, men att det är kostsamt och onödigt.
Status hos förskollärare
En majoritet av respondenterna hoppas på en ökad status för förskolläraren, men det är inget som är märkbart i dagsläget. F1 anser att man måste bli tydligare i att förmedla vad som står i läroplanen samt det faktum att förskolan hamnat under Skolverket har en hög påverkan på statusen inom förskolan. B1 känner att politikerna nu vill ersätta alla barnskötare med förskollärare. B2 anser att hennes yrkesroll har hamnat lägre ner, men att det inte förändrats något märkbart mer än i lönekuvertet. FC anser att det inte har förändrats något ännu, men att det är en fråga om tid vilket resulterar i ökad lön hos förskollärare. Hon antyder att det inom en snar framtid kommer att ske stora pensionsavgångar och hon är orolig för hur väl det kommer att gå att rekrytera förskollärare, och anser därför att lönen borde höjas.
På frågan om legitimationen kommer att öka statusen för förskollärare ställer sig
respondenterna tveksamma till. Fler menar att ytterligare faktorer spelar in som utbildning och framförallt lönesättning. Förskollärarna anser att legitimationen tillsammans med ett reellt påslag i lönen skulle öka statusen, vilket betraktas som en självklarhet då många andra med likvärdig utbildning har högre lön. Barnskötarna menar på att status bland kollegorna kan
