Syftet med denna studie var att undersöka hur verksamma lärare i idrott och hälsa uppfattar och arbetar med hälsa i sin undervisning. Nedan diskuteras resultatet utifrån det valda perspektivet, vilket sedan kopplas till den litteratur som tidigare presenterats i uppsatsen.
Undersökningen syftar att svara på tre huvudsakliga frågor om hälsa; lärarens uppfattning av hälsoperspektivet, lärarnas syn på att undervisa om hälsa samt lärarnas syn på utvecklingen av hälsoperspektivet i undervisningen.
Den första forskningsfrågan som ligger under denna studies syfte är: Hur uppfattar lärarna hälsoperspektivet? Det som framkom i resultatet var att samtliga lärare i undersökningen beskriver att hälsoperspektivet innefattar fysisk aktivitet i någon form. Alla är även överens om att kosten är viktig för att må bra. De lärare som har arbetet längst i yrket har en bredare syn på hälsa och beskriver hälsa utifrån ett vidare sammanhang. De återger att hälsa handlar om att ha en fungerande tillvaro i stort med jobb och vänner för att må bra.
Att samtliga lärare beskriver hälsoperspektivet i termer om sömn, kost och motion kan bero på att ämnet idrott och hälsa under en lång tid tillbaka haft en sådan prägel. Att förebygga skador och sjukdom för att nå hälsa. Ett patogent synsätt, beskriver Quennerstedt (2006) som något statiskt. Det motsatta salutogena perspektivet där KASAM ingår, är istället ett mått på en persons motståndskraft mot psykiska, fysiska och sociala ohälsofaktorer i omgivningen (Raustorp, 2000) Detta synsätt har inte en lika stark förankring inom ämnet, och lärarna har på så vis inte lika stor samhörighet med detta. Men några lärare har ett vidare hälsoperspektiv, där de betonar vikten av att ha en bra familj, vänner och arbete för att nå hälsan. Detta bredare hälsoperspektiv kan kopplas till begreppet KASAM, ett begrepp som inte enbart innefattar den fysiska hälsa. Utan även den sociala hälsan med vänner, familj och samhället i stort. Detta begrepp ser till livsstilens och den fysiska aktiviteten i samspel föra att nå en god hälsa. Man talar i termer om begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Alltså ett samband mellan flera faktorer än enbart fysisk aktivitet och kost.
26
I Ericsson, Gärdsell, Lindén och Karlssons (2006) artikel om Bunkefloprojektet beskrivs hur utökad idrottsundervisning kan förbättra barns hälsobeteende och studieresultat. De insatser som inrättats i skolan betonar den fysiska hälsans betydelse för att påverka barns hälsa. Vilket även de flesta lärarna i denna undersökning ger uttryck för, det vill säga att eleverna ska lära sig om hälsa via utövandet av olika former av fysiska aktiviteter. Kunskap genom rörelse.
Om det blir naturligt att röra på sig varje dag i skolan, ökar sannolikt elevernas förståelse för sambandet mellan fysisk aktivitet och hälsa. Genom att stärka sin kondition orkar de mer, både fysisk och psykiskt i skolan och på fritiden. Elevernas hälsobeteende kan stärkas om de får möjlighet att röra på sig varje dag. Ämnets styrdokument var tidigare inriktat mot fysiska aktiviteter, där de fysiska färdigheterna var viktigast. Idag är ämnet mer uppbyggt kring att ge eleverna kunskap om den fysiska aktivitetens betydelse för hälsan. Där det handlar om att eleverna ska utveckla tillräckliga förkunskaper om betydelsen av att vara fysiskt aktiv, för att de i framtiden ska kunna anamma en hälsosam livsstil. Eleverna ska genomföra olika fysiska aktiviteter och reflektera kring dessa. Lära sig ett sunt utövande och få ett begrepp om hur kropp och själ kan påverkas av hur man rör på sig. Ämnet behöver bli än mer fokuserat på hälsa. Idrottsdelen har under lång tid varit det centrala och elevernas fysiska prestationer har varit viktigast. Eleverna i ämnet Idrott och hälsa har inte till uppgift att utbilda elitidrottare som springer snabbast och kastar längst, utan ämnet ska bidra till att barn och ungdomar får kännedom om till exempel hur fysisk aktivitet, kost och sömn hör samman. Detta är viktig kunskap för att senare i livet kunna ta ställning till vilka faktorer som är bra för den egna hälsan. Framför allt för att kritiskt kunna granska vilka faktorer som inte är bra för hälsa.
Media kan ibland beskriva hälsa på ett osunt sätt, främst via dieter och kroppsideal. Har eleverna kunskapen om vet vilka faktorer som gynnar hälsan, har de större möjlighet att välja ett livslångt fysiskt aktivt liv som främjar en hälsosam livsstil.
Åberg m.fl.(2009) kommer fram till att fysisk aktivitet kan bidra till en bättre hälsa och bättre studieresultat senare i livet. Även Ericsson och Cederberg (2008) belyser att ämnet idrott och hälsa har ett samband med elevernas övriga studie resultat. Detta var också något som de flesta lärarna i denna studie menade att undervisning om hälsa syftade till, det vill säga att eleverna ska finna en fysisk aktivitet de tycker är rolig och kan utöva långt fram i livet.
Vad gäller svaren kopplade till den andra forskningsfrågan: Hur ser lärare i idrott och hälsa på att undervisa om hälsa? Visade de sig att samtliga lärare ansåg att hälsa var en viktig del i
27
ämnet och de försökte belysa detta för eleverna, genom att tala om hälsa i termer om kost, sömn och motion. Samtliga lärare anser att eleverna ska lära sig att hälsa handlar om att sköta om sin kropp sitt eget välbefinnande. De vill att eleverna ska hitta en rörelseform som de tycker är rolig och kan utöva genom hela livet. Detta genom att eleverna ska få prova på många olika aktiviteter. De är även noga med att skilja på att idrottsundervisningen inte enbart handlar om att prestera utan att förstå samband mellan olika saker som sömn, kost och
motion. Lärarna i undersökningen strävar efter att belysa för eleverna att hälsa är en viktig del i ämnet. Genom att skapa ett sammanhang kring de aktiviteter som utförs ska eleverna få begrepp om hälsans betydelse för sitt eget välbefinnande. Detta synsätt har sina likheter i begreppet KASAM. Ett begrepp som består av tre komponenter, begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet (Raustorp, 2000). När eleverna förstår att t ex. kost är viktigt för att orka motionera, så menar idrottslärarna att eleverna också har lättare för att förstå och hantera meningen med att sträva efter att äta en väl sammansatt måltid. Man anser även att det är viktigt att eleverna har lättare för att förstå och hantera en fungerande vardag med kompisar och familj för att nå en god hälsa, där de inte alltid behöver träna för att må bra. Bra kompisar och familj kan enligt de intervjuade lärarna således vara resurser som gör att man klarar av att bemästra livets utmaningar.
Gällande idrottslärarnas arbete med hälsan utifrån kursplanen så jobbar lärare i de lägre årskurserna mer konkret med hälsa i ord och begrepp, då de är lätta för eleverna att förstå.
Detta speglar Skolverkets centrala innehåll för hälsa och livsstil som beskrivs så här för årskurs 1-3. Hälsa och livsstil: ”Ord och begrepp för och samtal om upplevelser av lek, hälsa, natur- och utevistelser” (Skolverket, 2011). Lärarna som är verksamma på gymnasiet anser att eleverna ska förstå sambandet mellan fysisk aktivitet, kostvanor och den egna hälsa, vilket även anges i det centrala innehållet för gymnasiet ”Den fysiska aktivitetens och livsstilens betydelse för kroppslig förmåga och hälsa” (Skolverket, 2011). Mer konkret om hur hälsa ska bedrivas enligt kursplanen har lärarna svårt att ge tydliga beskrivningar om. Det verkar som lärarna till stor del får tolka kursplanens centrala innehåll utefter sin egen syn på hälsoämnet.
Detta ger upphov till olika tolkningar, där framför allt en lärare uttrycker att kursplanen är svår att tolka gällande hälsa. Övriga lärare anser att den är tydligare än förut men fortfarande lite luddig. En lärare tycker att den speglar hur denne vill arbeta med hälsa i ämnet.
28
En stor fördel skulle vara om ämnet idrott och hälsa kunde enas om en gemensam syn på vad hälsa i undervisningen ska handla om. Nu bir denna del i ämnet lätt undanskymd då det är upp till berörd lärare att tolka och arbeta med hälsa utefter egen tolkning och intresse.
Hälsobegreppet är brett vilket denna studie visar, men om ämnet idrott och hälsa kan enas om en definition så får ämnet ett tydligare syfte gällande hälsa, vilket i sin tur kan leda till att ämnet som helhet stärks i skolan.
Den tredje forskningsfrågan som ligger under studiens syfte är: Hur vill lärarna utveckla hälsoperspektivet i undervisningen? Thedin, Jakobsson (2007) beskriver vikten av begreppet KASAM i idrott och hälsoundervisning. Hon anser att det är viktigt att trycka på och
reflektera över begreppet KASAM och hur man kan strukturera upp sin skolundervisning för att det ska bli meningsfullt, greppbart och hanterbart för eleverna. När lärarna får beskriva hur de ser på utvecklingen av hälsoperspektivet i undervisningen, så beskriver samtliga lärare att de vill fördjupa och strukturera upp arbetet med hälsa inom undervisningen, men att
lektionstiden måste utökas för att de ska ha möjlighet att ge eleverna en större inblick om hälsans betydelse i idrottsämnet.
Den snäva tidsramen i ämnet är ett stort problem enligt många lärare. De vill fördjupa sig och reflektera mer över hälsobegreppet individuellt med eleverna. Jag anser dock att det inte enbart är tidsaspekten som är problemet, utan att det även råder ett synsätt inom ämnet där hälsa inte främst ses ur ett KASAM perspektiv utan genom ett patogent synsätt. Det kan vara svårt att bryta väl inarbetade mönster, men om lärarna får möjlighet att diskutera kring begreppet KASAM mer med varje enskild elev så skulle strukturen på undervisningen gällande hälsa säkert bli mer tydlig för eleverna. Då KASAM bygger på begreppen
meningsfullhet, begriplighet och hanterbarhet (Thedin, Jakobsson, 2007) ger det en tydlig syn på vad undervisningen syftar till. Men om lärare och elever enbart träffas en gång i veckan så blir detta svårt att följa upp. På så sätt får eleverna ingen bra struktur på vad hälsa egentligen innebär i ämnet och de kan inte koppla att hälsa är en viktig del i ämnet idrott och hälsa.
I rapporten ”Hälsa – vad är det i ämnet idrott och hälsa?” beskriver Thedin, Jakobsson (2005) att lärarna i ämnet tycks vara bundna mellan två resonemang i ämnet. En som betonar leken,
29
att det ska vara roligt och lustfyllt och en annan som betonar kroppslig prestation i form av kroppsligt kunnande. Detta speglar det respondenterna berättar gällande hälsobegreppet i undervisningen. Svårigheterna i att eleverna ska få prova på och hitta en lustfylld fysisk aktivitet som de kan utöva i ett längre perspektiv. Samtidigt som eleverna ska lära sig vad som händer i kroppen vid träning och hur man främjar god hälsa.
Till detta kan även tidsaspekten i ämnet kopplas. Tiden i ämnet idrott och hälsa har länge debatterats och Folkhälsoinstitutet (2006) beskriver att det hösten 2003 inrättades ett viktigt tillägg i läroplanen om att erbjuda alla elever mer daglig fysisk aktivitet. Detta tillägg riktade sig dock till hela skolan, inte till idrottsämnet specifikt. Mer tid specifikt till ämnet idrott och hälsa innebär inte per automatik att hälsoperspektivet stärks. En lärare beskriver att fler kortare lektionspass flera gånger i veckan är att föredra än få långa. Eleverna har lättare att vara fokuserade då, samt att det är lättare som lärare att bygga starkare relationer till eleverna om de träffas oftare varje vecka.
I RF:s studie idrott och rörelse i skolan - en studie av idrotten i skolan (RF, 2007) framgår det att den fysiska aktiviteten ökat i hela skolan då handslaget inrättades. Handslaget var ett samarbete med det lokala föreningslivet. Detta gav förutsättningar för ökad fysisk aktivitet i skolorna och möjligheter att avsätta mer tid till fysisk aktivitet. Skolans roll som total hälsoarena stärktes. Det som framkom i resultatet var att lärarna i framtiden vill arbeta mer ämnesövergripande och på så vis påverka att hälsa belyses inom hela skolan. Vilket visade sig i RF:s studie där handslaget stärkte hälsoprofilen i skolan. På liknande sätt kan ett mer
ämnesövergripande samarbete i skolan leda till att hälsobegreppet stärks än mer. Då handslaget byggde på samarbete med instanser utanför skolans ramar, så kan denna integration säkerligen bli än mer betydande för skolans hälsoprofil i framtiden. Om flera ämnen i skolan arbetar mot ett gemensamt hälsoperspektiv och lyfter fram hälsans betydelse för välmående, så får hälsoundervisningen sannolikt ett större genomslag och blir lättare att ta till sig för både elever, personal och föräldrar.