Som nämnt i ovanstående metodavsnitt så har intervjupersonerna tilldelats fiktiva namn för att behålla anonymiteten enligt konfidentialitetskravet. De fiktiva namnen för lärare är Erik, Mike och Bo. För studenterna är det Tim, Sara, Emma, Lovisa, Daniella.
Utbildning och undervisning på universitetsnivå kan förklaras som en institutionell inramning. Den institutionella inramningen av fysisk undervisning består av strukturella lagar och regler. De strukturella lagar och regler kan exempelvis vara att inramningen av fysisk undervisning sker på universitetet i ett fysiskt rum där studenter och lärare befinner sig i. I analysen kommer vi använda oss av Goffmans ramverksteori samt ett antal av Goffmans begrepp och till slut ska vi försöka koppla den tidigare forskningen till resultaten som vi kommer fram till.
6.1 Det nya ramverket inom digital undervisning
Det går att beskriva en föreläsningssal som en främre region för lärare där de håller sitt framträdande inför en publik vilket är studenterna i denna kontext.
Den fysiska föreläsningssalen har fungerat som en främre region för lärare och studenter där ett utbyte av social information har skett både genom utsända och överförda uttryck (Goffman, 1964). Den främre regionen som beskrivs har under detta år skiftat eller ändrat form från var det tidigare varit. För både lärare och studenter har den främre regionen varit ett socialt rum där framträdandet utförs, dock har studenterna och lärarna kunnat lämna den främre regionen och kunnat återvända till sin bakre region. Den bakre regionen för studenter hade kunnat vara deras studentlägenheter till exempel, medan för lärare hade deras bakre region kunnat vara kontoret, personalrum eller deras bostad (Goffman, 2007).
6.1.1 Lärares erfarenheter av den digitala undervisningsmiljön
I intervjuerna med lärarna beskrivs en förändring huruvida digitala föreläsningar ser ut i en jämförelse med de fysiska. Lärarna beskriver hur det finns en avsaknad av face-to-face-kontakten med studenter.
Kommunikationsverktyget som används för undervisning har funktioner som att stänga av kamera eller mick, vilket istället skapar en tom bild med studentens namn på. Erik beskriver hur den digitala undervisningen kan se ut för honom;
“[…] man pratar till en kamera, till en skärm […] det är men ibland kommer man in och ser ingen alls utan bara ett namn, blir lite HALLÅ HALLÅ?
liksom, man undrar vem är där? bakom?” (Erik, Lärare)
Det Erik beskriver tolkar vi som att ramarna för att utföra en föreläsning har förändrats. Det kan vara så att bristen av studenter som vill ha sin kamera på leder till en saknad av den sociala informationen som läraren försöker förmedla. De utsända uttrycken genom tal kan fortfarande förmedlas, dock uppstår en brist i de överförda uttrycken (Goffman, 1986). Detta eftersom läraren går miste om studenternas kroppsspråk, mimik och ansiktsuttryck när kamerorna är avstängda (Goffman, 1964). Avsaknaden av detta kan leda till att det uppstår en kommunikationslucka på grund av avsaknaden av överförda uttryck. Erik fortsätter att beskriva hur det ramarna av det digitala klassrummet skiljer sig från ramarna i den fysiska ‘’traditionella’’ undervisningsmiljön.
‘’[…]mycket av de aspekterna vi har i ett fysiskt klassrum försvinner liksom, interaktioner, det fysiska rummet i sig, sakerna i klassrummet, bänkar, lampor liksom, projektor. Man blir så himla reducerad till att sitta i en skärm på det här sättet liksom.’’ (Erik, Lärare)
Detta citat tolkar vi som att den fysiska miljön har stor betydelse för hur Erik agerar i sitt framträdande under en föreläsning. För Erik är många saker och ting som finns i en föreläsningssal av stor betydelse och har en mening för honom, De meningsfulla symboler som finns i en fysisk föreläsningssal har fått sin mening genom det sociala samspelet som skett i salen. En föreläsningssal full med studenter riktade mot en whiteboard, en projektor i taket, en kateder längst fram, dessa saker och ting har fått sin mening just genom den sociala interaktion som sker mellan en lärare och studenterna i inramningen (Goffman, 1986). Han beskriver själv i citatet hur det digitala klassrummet begränsar dessa symboliska intryck. Även Bo beskriver hur han ser på det förändrade undervisningsmiljön på distans:
“Det blir ju en tvådimensionell gemenskap, istället som ersätter en analog tredimensionell gemenskap. Där nej men alltså saker som, vilken ton man använder när man säger någonting eller hur ens kroppsspråk ser ut när man säger någonting eller någon suckar, gör miner, sånt finns ju närvarande i ett slags analogt, tredimensionellt möte. medan i det här digitala så blir vi liksom väldigt platta för varandra, på ett sätt som jag tror inte underlättar kommunikationen” (Bo, Lärare)
Det Bo beskriver tolkar vi likt föregående citat med tanke på hur undervisningsmiljön har förändrats och handlingsutrymmet ser annorlunda ut i det digitala rummet, även hur materiella ting ersätts av en platt skärm.
Däremot så tolkar vi det som att Bo beskriver en svårighet i hur han ska förmedla information via tal. Talet har också en stor sociologisk betydelse eftersom det är ett verktyg för kommunikation med vår omgivning. Talet hänger också ihop med uttryck och i samspel med andra fysiska interaktioner (Persson, 2012). Bristen av att se individers uttryck och reaktioner kan därför leda till att talet också begränsas i ett digitalt klassrum.
6.1.2 Studenters erfarenheter av den digitala undervisningsmiljön
I detta avsnitt beskriver även studenterna hur den digitala undervisningen skiljer sig från den fysiska. I och med att ramen av undervisning har förändrats har även engagemanget och deltagandet skiftat i den digitala undervisningen.
Vissa av studenterna beskriver att det inte finns ett tvång med att ha på kamera under en föreläsning. Vilket gör att de kan befinna sig i den bakre regionen utan att lärare eller kursdeltagare får en insyn i den. Dock berättar några studenter att kameran ska vara på under exempelvis ett seminarium. Då får kursdeltagare och lärare en insyn in i studentens bakre region vilket kan tolkas som att studenter inte blir lika bekväma i det sociala utbytet av information eller interaktioner. I nedanstående citat beskriver Emma hennes känsla av användningen av digitala föreläsningar:
‘’Den här speglingen av rörelser tillsammans, ansiktsuttrycken som man delar med varandra och ögonkontakt, alltså även om en föreläsare står längst fram framför liksom 50 elever så ser man ändå att den här kollar ut över klassrummet och liksom, och man blir sedd och hörd, skulle man behöva diskutera, man kan gå efter eller på rasten eller efter eller innan föreläsningen och prata och få en känsla utav läraren. Det får man inte när en person sitter och kollar in i en kamera’’ (Emma, Student)
Även Emma beskriver hur kontexten av hur en fysisk föreläsningssal skapar en symbolisk interaktion främst med lärare genom situationer som uppstår under och omkring lektionen. Vad vi tolkar är att lärarens roll är mer lättillgänglig för studenterna i en föreläsningssal då face-to-face-interaktion ständigt är pågående. Emma utvecklar genom att beskriva ‘’kan lätt bara så här stänga av kameran’’ Här tolkar vi det som att Emmas beskriver att det istället inte finns en face-to-face-interaktion i digitala föreläsningar. Genom att stänga av kameran så försvinner de överförda uttrycken som förmedlas via
ansiktsuttryck och ögonen. En annan aspekt är att när kameran är på så kan individen befinna sig i en miljö som betraktas som den bakre regionen, till exempel ett studentrum. Detta kan resultera till att man inte är lika trygg att interagera med andra när man inte själv befinner sig i den kontexten som man annars blivit van vid i tidigare undervisning. Daniella fortsätter att beskriva hur den fysiska närvaron ser ut i det digitala klassrummet:
”Det är man väl inte van vid. så sitter man hemma med och man kanske inte, man kanske sitter i pyjamas typ eller ligger i sängen som jag gjorde under denna vecka när jag var sjuk, det är liksom, man är inte förberedd, ska man säga fysisk och psykisk i den här närvaron att vara i klassrum’’ (Daniella, Student)
Utifrån det Daniella beskriver tolkar vi det som att studenter inte är vana vid att befinna sig i den bakre regionen under en föreläsning eller seminarium.
Studenter har tidigare varit vana med att ha formella samtal och möten i den främre regionen som varit en föreläsningssal och har följt de normer som ingår i den fysiska klassrumsmiljön. Anständighetsnorm kan till exempel variera från den främre och bakre regionen, vi förutsätter att man oftast inte kommer till en fysisk föreläsning i pyjamas eller underkläder (Goffman, 2007). Nu när studenterna befinner sig i sin bakre region där kursdeltagare och lärare får tillträde så ändras också ramarna för vad som är normativt. Eftersom fältet är relativt outforskat så finns det ännu inga satta normer och regler för hur studenter och lärare ska agera i det digitala klassrummet. När normerna väl är satta så går det att diskutera en implementering av new normal.
Ramarna som tidigare varit tydliga mellan den främre och bakre regionen i fysisk undervisning har sakta men säkert avlägsnats. Ramen för undervisning på universitetsnivå har tidigare ägt rum på fysisk plats där vissa regler och
lagar har varit upprättade (Persson & Johansson, 2014). Det är vad Persson (2014) beskriver som en nyansförskjutning av själva ramen. Det vill säga att aktiviteten inte har förändrats i sig, det är fortfarande ramen inom undervisning, den har bara omvandlats där deltagarna upplever den annorlunda än tidigare (Goffman 1986, s. 43–43; Persson & Johansson, 2014, s.394–395).
Den främre regionen handlar om framträdanden och samförstånd där vi kan hänvisa till tidigare förklarad social ordning (Goffman & Manning, 2010).
Lärarna står inför ett så kallat framträdande varje gång de ska hålla en föreläsning för ett visst antal åhörare (Goffman, 2007). Vad som i detta fall är komplext är hur rum-tid-dimensionen är förändrad med tanke på användningen av det digitala verktyget Zoom. I ett framträdande så har inramning stor betydelse, där vi förhåller oss till två typer av normer. Den första normen handlar om hur aktören förhåller sig till publiken, detta genom en föreläsning som ska uppvisa ett engagemang. Vad som sker i den digitala kontexten är att lärarna känner en avsaknad av reaktioner och bekräftelse från studenterna, vilket de uppfattar försvårar undervisningen genom avsaknaden av face-to-face-interaktionen (Goffman, 2007). Den andra normen handlar om hur aktören istället försöker kommunicera till publiken, vilket också beskrivs har försämrats i den digitala undervisningen. Detta beskriver Bo i stycket ovanför, hur han under sina föreläsningar jobbar med att försöka förmedla en inspiration och nyfikenhet. Erik beskriver även hur den symboliska kontexten påverkar det sociala rummets betydelse (Mead & Arvidson, 1976). Det största problemet i framträdandet blir att dessa två oumbärliga normer för framträdande inte kan uppfyllas på samma sätt i ett digitalt klassrum (Goffman, 2007, s. 99).
Den bakre regionens huvudsakliga funktion har egentligen varit att fungera som en skyddad plats, eller som en oas för aktören från publiken (Goffman, 2007). På grund av digital undervisning har detta lett till att den ram inom fysisk undervisning som tidigare fanns har suddats ut, eller snarare bytt skepnad. Detta har skett genom att studenter och lärare nu befinner sig i en ny inramning när digitala föreläsningar och seminarier hålls. Det har alltså skett en nyansförskjutning i ramverket (Goffman, 1986; Persson & Johansson, 2014). Denna digitaliserad förändring har gett ett omedvetet tillträde för både aktörer och publik att få insyn i respektives bakre region. Studenter befinner sig helt plötsligt i en annan miljö än de gjort tidigare under deras studier. En föreläsningssal som tidigare varit inramningen för interaktioner mellan studenter och lärare har nu skiftat. Inramningen för interaktioner innefattar även den bakre regionen nu. Det har istället skapats ett ofrivilligt tillträde att få komma in till respektives bakre regioner (Goffman, 2007). Vare sig det är frivilligt eller inte har det förändrats för både lärare och studenter. Det övertramp på de respektive parternas bakre region har formats om till att bli den temporära främre regionen (Goffman, 2007, s.102–103).
6.2 Nya möjligheter i den digitala undervisningen
I detta avsnitt tas det upp hur möjligheterna hos individerna har förändrats i form av nya förhållningssätt till sin undervisning, studietid och arbetsliv.
Ramen har även skapat nya möjligheter för undervisningen genom att använda sig av de digitala verktygen för att underlätta både för studenter och lärare.
“Det är någonting jag uppskattar med distansundervisning som jag har tänkt på är att jag tycker det är så fruktansvärt skönt att många föreläsningar spelas in och läggs ut på Mymoodle. För då kan man gå in och titta efteråt och det har jag verkligen uppskattat, men nej inte alltså förinspelade då vill jag hellre sitta och titta på det” (Tim, student)
Det som Tim beskriver tolkar vi som att studenten ändå har positiva erfarenheter av att undervisning enbart sker digitalt nu. Ramarna av den digitala föreläsningar har förändrats gentemot ramarna som fanns inom den fysiska undervisningen. Digital undervisning har trots allt öppnat upp för nya möjligheter som tidigare varit begränsade inom undervisning. Till exempel att föreläsningar spelas in och läggs ut på lärplattformen beskriver studenter som en uppskattning gentemot tidigare. Ramarna av den digital undervisningen har inte enbart bestått av begränsningar, utan de har öppnat upp för nya arbetssätt att driva undervisning på. Att lärare nu spelar in både förinspelade föreläsningar samt föreläsningar som senare läggs ut på plattformen har ändå skapat en stor möjlighet både för studenter och lärare. För studenter skapas helt plötsligt en möjlighet att gå tillbaka till de tidigare föreläsningarna för att kunna repetera vad som sagts, anteckna eller få större förståelse över vissa saker som inte varit tydligt. Emma fortsätter att beskriva hur inspelade föreläsningar även kan vara till bra hjälp på andra sätt.
“Alltså jag tycker om att ha alternativet att det är inspelat och kolla på det i fall man skulle missa. Nu har vi jättemånga internationella studenter som lever i en annan tidszon, så vi måste ha dom inspelade i fall dom inte kan vara med på liveföreläsningen” (Emma, student)
Det studenten beskriver tolkar vi som att ramarna för den digital undervisningen har öppnat upp för större tillgänglighet. Ramarna har även förändrats för studenter som inte aktivt bor på plats i staden eller landet som universitetet ligger i. Ramarna av föreläsningar har tänjts på och istället för att vara platsberoende har det öppnat upp för möjligheten att kunna ta del av en föreläsning om studenter inte skulle kunna delta i den live. Det var inte fallet innan den digitala undervisningen infördes och alla restriktioner sattes. Bo fortsätter med att beskriva hur inspelade föreläsningar är en möjlighet.
“Jag menar den här vägen mot förinspelade föreläsningar och genomgångar tror jag i sig inte är negativt [...] där tror jag det finns en stor fördel med förinspelade föreläsningar i att man ständigt kan återgå, lyssna igen för det som inte hängde med första gången, där tror jag det är en jättefördel både egentligen, för studenterna som kanske behöver den möjligheten, och utnyttja den möjligheten, att få en föreläsning repeated, men också för oss om vi kan använda de verktygen på ett bra sätt” (Bo, Lärare)
Ovanstående citat av Bo kan vi tolka som att ramarna av digital undervisning har öppnat upp nya möjligheter. Som nämnts tidigare öppnar det upp för nya fördelar för både studenter och lärare. Lärare har haft möjligheten att använda sig av förinspelade föreläsningar, vilket i sig kanske har öppnat upp för mer arbetstid som kan läggas på andra uppgifter för lärare. Även de institutionella ramarna av digital undervisning har förändrats i den mån att den ska vara tillgänglig för alla studenter. Tidigare har inspelade föreläsningar inte förekommit alls i samma utsträckning, antingen om det har varit för att alla studenter har befunnit sig på plats eller deltagit fysiskt. Under den pågående pandemi som förhindrar resor till olika länder har den enklaste lösningen för utbytesstudenter blivit inspelade föreläsningar.
Både lärare och studenter är positivt inställda till digital undervisning i deras subjektiva beskrivningar av metoden. En av fördelarna som tas upp är att undervisningen oftast inte är platsberoende i en digital kontext. Inramningen av en fysisk föreläsning eller ett klassrum tenderar oftast att ha normer, regler eller miljöer som är specifika för mötet som äger rum, där institutioner har några fasta ramar som gäller för undervisning (Persson, 2012, s. 291). Som Goffman (1986, s. 22–23) förklara tenderar institutionella ramar ofta att hämma individens flexibilitet av de regler och normer som är uppsatta. Den
digitala undervisning har antagit ett nytt ramverk under pandemin som har tänjt på de institutionella regler och lagar som tidigare funnits inom ramen för fysisk undervisning. Akademisk kvart, informella möten utanför klassrummet, när läraren pratar så lyssnar eleverna, mimik och uttryck. I ett strukturellt rollperspektiv så skapas det nya förhållningssätt till rollerna, alltså att ramarna i mötet förändras. Rollerna intas fortfarande inom det digitala klassrummet, men vad som skiljer sig åt är miljön, du kan i stort sett göra hundra saker du inte hade kunnat göra samtidigt som du lyssnar på föreläsningen i ett digitalt möte kontra ett fysiskt (Persson, 2012, s. 85). Det skapas nya möjligheter, men det skapas också nya begränsningar för roller, exempelvis för läraren. Bristen av att se sina elever, se om de hänger med och att bjuda hem studenter till sina bakre regioner. Rollerna förändras för läraren inom undervisningskontexten på ett outforskat plan i många hänseenden, något vi kommer utveckla under analysens gång (Goffman, 2007). Även likt det Benito et al (2021) diskuterar huruvida studenters positiva respons till digital undervisning visar sig också i vår analys. Där hybridlösningar är något som kan ses som ett alternativ inom framtida lärande.
6.3 Det nya normala
Hur undervisningen kommer ske eller vara upplagd efter pandemin är över är svårt att visualisera och ännu svårare att finna ett rakt svar på. De nya ramarna av undervisning har både skapat begränsningar och möjligheter i olika utsträckningar, dock är inte digital undervisning något som borde överges helt.
Både den tidigare forskningen och intervjupersonerna i vår studie svarar på att en framtida undervisningsmetod kan kunna vara en variation av undervisningsmetoder eller en hybridlösning som består av en kombination av digitala verktyg och fysisk undervisning. Studenten beskriver hur det var tänkt med en kombinerad undervisning.
“Men ja, tanken var ju att vi skulle ha hybrid föreläsningar den här kursen, vi skulle vara på plats men det skulle även filmas och spelas in. så de hade tänkt att det skulle vara så och det kanske det blir framöver också, det kanske blir nya normen, vad vet jag” (Sara, student)
Vad Sara beskriver riktas just mycket mot vad som tagits upp angående begreppet new normal. Legitimiteten i att digital undervisning ska bedrivas i större skala, grundar sig i hur institutionen och dess medlemmar förhåller sig till metoden. Hon beskriver att det skulle vara en hybridlösning redan innan tvånget av digital undervisning hade trätt i kraft. Med detta sagt så skulle metoden redan testas för att implementeras i undervisningen. Det nämns också hur digitala eller hybridlösningar inom föreläsningar kan bli den nya normen för hur undervisningen kan se ut i framtida lärosäten, och om det blir den nya normen så kan vi därefter klassa det som det nya normala. Det är inte bara studenten som talar om en hybrid undervisning, utan även lärare i studien beskriver deras tankar angående en mer hybrid undervisningsmetod.
“Alltså med kanske med mer inslag, det, det fysiska ska definitivt dominera, synnerhet seminarier, där man behöver interagera, med många. Men jag tror, men jag tror möjligtvis att det kan finnas, ja det skulle kunna finnas digitalt inslag i högre grad” [...] (Mike, lärare)
“ […] men delar av den fysiska undervisning skulle kunna göras digital, som kanske handlingar exempelvis eller om man kombinerar digitalt och fysiskt, eller någon typ av hybridlösning tror jag. men det är klart liksom att i ja, det är klart det är roligare att liksom vara i ett klassrum” (Erik, lärare)
“ […] men delar av den fysiska undervisning skulle kunna göras digital, som kanske handlingar exempelvis eller om man kombinerar digitalt och fysiskt, eller någon typ av hybridlösning tror jag. men det är klart liksom att i ja, det är klart det är roligare att liksom vara i ett klassrum” (Erik, lärare)