Inramningen av den digitala undervisningsmiljön på
universitetsnivå under Covid- 19
En kvalitativ studie med studenter och lärare
Författare: David Geidenmark & Henrik Widén
Institutionen för samhällsstudier
Kandidatuppsats i sociologi 15 hp år 2020
Abstract
Title: The framework of the digital learning environment at university level during Covid-19 – A qualitative study with students and teachers
Authors: David Geidenmark & Henrik Widén
The aim of this study is to provide a deeper understanding of how frameworks of learning have shifted from a physical to a digital approach during the Covid- 19 pandemic. As a result of the pandemic, many societies have suffered substantial setbacks for instance the closing down of several institutions such as universities. Consequently, universities around the world adapted to a digital approach for teaching and learning, and, as a result, teachers and students were required to familiarise themselves with new digital techniques.
The pandemic has forced a paradigm shift in how education is delivered, and, as this is unprecedented in terms of research, we were eager to learn how the affected individuals in the educational sector perceive these societal changes.
The study is based on eight semi-structured interviews with five students and three teachers who are either studying or working at Swedish universities. The outcome shows that there is a fluctuation in how social interactions changes from informal everyday encounters to more formal appointments. We found that the new frames on digital learning have different structural and institutional frames where laws and regulations differ from traditional physical learning. “New Normal” was an interesting term that arose during the interviews, which relates to the aforementioned changes. Finally, we attempt to define this concept in terms of a post Covid-19 society.
Nyckelord
Framework, new normal, digital learning, front and back stage
Tack
Vi vill tacka våra intervjupersoner, både lärare och elever som valde att medverkade i vår uppsats. Trots en ortodox intervjumetod och stressiga tider så är vi otroligt tacksamma, för utan er så hade inte vår uppsats existerat. Vi vill också rikta ett stort tack till Karina Petersson som hjälpt oss utveckla och assistera oss till en bra uppsats.
Innehållsförteckning
1 Inledning 1
2 Syfte 3
2.1 Frågeställning 3
3 Tidigare forskning 4
3.1 The New Normal 4
3.2 The new normal i undervisningskontext 5
3.3 Digitaliserad undervisning på universitetsnivå 6
4 Teoretiskt ramverk 9
4.1 Goffmans ramverk 9
4.2 Inramning av undervisning 11
4.3 Face-to-face 12
4.4 Främre region 12
4.5 Bakre region 13
5 Metod och Material 15
5.1 Utformandet av intervjuguide 15
5.2 Urval 16
5.3 Tillvägagångssätt 18
5.4 Bearbetning av materialet 19
5.5 Etiska förhållningssättet 20
5.6 Metodkritik 21
6 Analys och Resultat 23
6.1 Det nya ramverket inom digital undervisning 23 6.1.1 Lärares erfarenheter av den digitala undervisningsmiljön 24 6.1.2 Studenters erfarenheter av den digitala undervisningsmiljön 26 6.2 Nya möjligheter i den digitala undervisningen 29
6.3 Det nya normala 32
6.4 Ramverkets begränsningar 35
6.4.1 Lärarens perspektiv 36
6.4.2 Studentens perspektiv 37
7 Slutsats 41
7.1 Det nya ramverket inom digital undervisning 41
7.2 Nya möjligheter & new normal 41
7.3 Ramverkets begränsningar 42
8 Diskussion 44
9 Vidare forskning 46
10 Referenslista 47
Bilagor
1 Bilaga 1: Intervjuguide studenter 1 2 Bilaga 2: Intervjuguide lärare 3
1 Inledning
Den 31 december 2019 upptäcktes ett nytt virus i stadsdelen Wuhan i Kina.
Viruset spred sig sedan vidare mellan provinser i Kina för att sedan spridas ut i världen. WHO (2020) klassade den elfte mars viruset som en ny pandemi där världen var tvungen att agera. Världen runt har samhällen och städer tagit till åtgärder för att minska smittspridningen via begränsade fysiska aktiviteter, skyddsmasker och även totala nedstängningar av samhällen samt utegångsförbud för invånarna. Detta har lett till att social distansering har blivit ett frekvent använt begrepp för hur människor i samhällen bör eller ska agera.
Samhällsförändringar har också självklart skett i Sverige, dock med ett mer avvaktande och defensivt inriktat förhållningssätt. På ett systematiskt sätt har Sverige begränsat offentliga evenemang och ändrat gränser för hur många personer som få vistas på offentliga platser. Även restriktioner kring det privata har införts, att inte gå på bröllop, fester, begravningar eller träffa de som är i riskzonen av att dö i Covid - 19 (Folkhälsomyndigheten, 2020).
Hela samhället har påverkats av pandemin genom anpassningar till samhällets nya rekommendationer och restriktioner, i synnerhet skolor och universitetens sätt att undervisa. Sättet som universiteten har anpassat sig är att distansera undervisningen i form av digitala klassrum. I Sverige har undervisningen tidigare skett i fysisk form, där det historiskt sett finns institutionella normer och regler för hur undervisningen går till (Universitets- och högskolerådet, 2029). Vad som blir intressant är hur den nya typen av digital undervisningen har förändrat de ramar som tidigare var implementerade i universitetets värld och dess undervisning. Digital undervisning är inget nytt fenomen i sig, utan har länge funnits inom både arbete och skola, däremot har pandemin skapat ett tvång att använda sig av den specifika undervisningsmetoden mer frekvent och utbrett än tidigare.
Vi som uppsatsförfattare kommer använda Covid-19 som case i vår studie, dock är det viktigt att argumentera och förklara att inramningen av digital undervisning inte är specifikt för Covid-19 som case. Vi tog istället tillfället att studera fenomenet på grund av tvånget av övergång till digital undervisning. Digital undervisning hade kunnat införas på grund av andra händelser som hade förhindrat fysisk undervisning på universitet, såsom stora samhällsförändringar genom krig eller naturkatastrofer. Det är viktigt att förklara att tvånget till digitaliserad undervisning är generaliserbart på andra case.
2 Syfte
Syftet med vår uppsats är att genom intervjuer identifiera studenter och lärares erfarenheter av digital undervisning. Vi vill undersöka hur ramarna av det institutionella lärandet erfaras via en digital kontext. Vad som blir intressant är att få en inblick i hur de sociala inrättningarna ser ut idag inom den digitala kontexten, exempelvis hur framträdanden, ramar och störningar ter sig i det digitala klassrummet. Vi tar hjälp av Goffmans strukturella ramverk samt begreppet new normal, för att synliggöra och beskriva intervjupersonernas svar relaterat till våra frågeställningar. Förhoppningsvis kan vår studie kunna bidra med kunskap om huruvida de institutionella ramarna har förändrats av den digitala undervisningsmiljön.
2.1 Frågeställning
● Vilka erfarenheter har studenter och lärare av den förändrade institutionella ramen av digital undervisning?
● Hur har handlingsutrymmet förändrats i den digitala inramningen i form av framträdande och deltagande?
● Vilka begränsningar respektive möjligheter upplever lärare och studenter i inramningen av digitala undervisning?
3 Tidigare forskning
Vår tidigare forskning i denna studie består främst av vetenskapliga artiklar och litteratur som berör inramningen av digital undervisning, digital undervisning som generell undervisningsmetod samt vad the new normal inom undervisning kommer vara efter Covid-19. Det blir viktiga att nämna att det finns begränsad tidigare forskning om hur just Covid-19 har påverkat undervisning. Genom att använda oss av så kallade spårhundsbegrepp letade vi upp vetenskapliga artiklar och litteratur för att hitta relevant tidigare forskningen som ansågs vara användbar för vår studie. Spårhundsbegreppen som vi användes oss av var digital learning, covid-19, framing education, the new normal. Det gjordes främst för att hitta relevant forskning som behandlade universitetsstudier, digitaliserad undervisning, inramningen för social interaktion bland studenter och new normal.
3.1 The New Normal
New normal var ett begrepp som användes i en science-fiction roman av Robert Anson Heinlein (Heinlein, 1966, s. 152). En dystopisk berättelse om hur människor koloniserar månen, då en koloni på månen blev det nya normala till skillnad från livet på jorden (Heinlein, 1966). Dock var det inte förrän 2005 som begreppet användes inom forskning i en vetenskaplig artikel om fågelinfluensan av Sandman och Lenard (2005). I artikeln beskriver Sandman och Lenard (2005) new normal som ett begrepp där en risk eller hotfull situation har uppstått som individer är tvungna att finna sig i och anpassa sig efter. Med tanke på att fågelinfluensan var en hotfull situation, krävdes det att människor började vara mer aktsamma och försiktiga än vad de normalt var vana vid. Sandman och Lenard (2005) förklarar det som en justeringsreaktion vilket innebär att individer behövde justera sitt vardagliga liv för att vänja sig vid det new normal.
New normal har efter 2005 använts under flera tillfällen under 2000-talet och ofta under perioder då allvarliga situationer eller kriser uppstått, till exempel finanskrisen 2007–2008 (See‐Yan, Lin, 2015 s, 163–167). I och med att new normal används i flera olika kontexter behövs en beskrivning förtydligas av själva begreppet. Den kommande definitionen är vad vi kommer använda oss av i vår studie. Begreppet new normal kan beskrivas genom att någonting som tidigare varit normalt inte längre är normalt och har ersatts med ett nytt accepterande tillstånd. Denna förändring kan ske genom händelser med flera intensiva förändringar och påfrestningar (Cahapay, 2020; Pacheco, 2020).
På samma sätt som fågelinfluensan, så har new normal blivit ett återkommande begrepp under 2020 då världen drabbats av pandemin Covid-19. Då i olika sammanhang så kommer den tidigare forskningen främst rikta in sig på new normal i utbildning och undervisningskontext. Barrett-Fox et al., (2020) nämner i artikeln hur universitetsstudier har förändrats på grund av Covid-19.
Barrett-Fox et al., (2020) förklarar att det som tidigare varit normalt för universitet har varit fysisk undervisning, som sker på plats i en undervisningssal. Den fysiska undervisningen har istället skiftat till en digital undervisning, där digitala plattformar har blivit den nya kanalen för kommunikation mellan studenter och lärare emellan (Pacheco, 2020). Pacheco (2020) fortsätter med att förklara möjligheter och planer för att utveckla den digital undervisning har funnits bland flera institutioner, där tanken varit långsiktig. Dock när Covid-19 bröt ut krävdes dock en snabb anpassning för hur undervisning skulle utföras på universitet runt om i världen.
3.2 The new normal i undervisningskontext
Benito et al (2021) nämner i sin studie att studenters och fakultetsmedlemmars enkätsvar visade på att det fanns en positiv inställning till hur den digital undervisningen fungerat. Trots att det var en väldigt snabb förändring från fysisk undervisning till digital undervisning visar studien att det ändå har
fungerat bra (Benito et al., 2021). Studenter och fakultetsmedlemmar svarade även på att de i framtiden kan tänka sig en hybridundervisning. Alltså en kombinerad undervisning som har både fysiska och digitala inslag. Studenter svarade dock på att de finner den fysiska face-to-face-undervisning mer lärorik och engagerande (Benito et al., 2021). Benito et al (2021) nämner även i studien hur själva pandemin påskyndade beslutet och introducerade den digitala undervisningen som komplement för att möjliggöra utbildningar och undervisning. Fakultetsmedlemmar svarade även att deras undervisningar och effektiviteten inte varit densamma som den är under en fysisk undervisning face-to-face (Benito et al., 2021). Benito et al (2021) skriver att en mer kombinerad undervisningsmetod med mer digitala inslag antagligen kommer förbättras när the new normal väl kommer.
Xie, Siau och Nah (2020) skriver även i sin artikel hur det new normal kommer leda till en bredare användning av digital undervisning inom olika högre utbildningar. Det nämns även hur studenter antagligen skapat en nyanserad bild av digital undervisning under året med pandemin (Xie, Siau & Nah, 2020).
Xie, Siau och Nah fortsätter med att beskriva hur investeringen inom undervisningsteknologi har ökat kraftigt under 2019 och kommer fortsätta att öka de kommande åren. Möjligheten för onlineundervisning och en hybrid undervisningsmetod kommer vara grundläggande för universitetens överlevnad. Vilket också kan leda till att universitet kan erbjuda en mer rättvis utbildning och undervisning genom att erbjuda digitala utbildningar och kurser till personer som inte har det ekonomiska stöd eller geografiska möjligheten att vara närvarande på fysisk undervisning (Xie, Siau & Nah, 2020).
3.3 Digitaliserad undervisning på universitetsnivå
Undervisningen på universitetsnivå har ständigt anpassat sig efter den digitala utvecklingen. I samband med digitaliseringen har universitet tvingats till en digital förändring och börjat använda mer av digitaliserade verktyg. Denna
diskussion har varit aktuell under det senaste decenniet där fokus främst varit om vilken undervisning som är mest pedagogiskt givande, fysisk undervisning kontra digital undervisning (Davidovitch & Belichenko, 2016). Barrett-Fox et al., (2020) diskuterar hur det skett en renässans gällande den pedagogiska undervisningen de senaste åren. Den tidigare fysiska undervisningen som fokuserat på den kollektiva fysiska undervisningen på universitet, har skiftat till en online-baserad individuell undervisning via digitala plattformar. Det nämns även av Barrett-Fox et al., (2020) hur online undervisning har utökat de pedagogiska verktygen för lärare samt att undervisningen har kunnat fortsätta utan att behöva avbrytas eller pausas.
Auster (2016) utförde en studie med studenter för att se hur studenterna upplevde en kombinerad undervisningsmetod. De två olika metoderna var förinspelade föreläsningar som kallas screencast. De förinspelade föreläsningarna skulle studenter använda sig av och titta på utanför undervisningstid. Auster beskriver att tanken med denna studie var att de förinspelade föreläsningarna skulle förklara relevanta begrepp och teorier som studenterna sedan skulle kunna använda sig av under fysisk undervisning face- to-face. Det skulle möjliggöra mer tid åt diskussioner i fysisk undervisning samt finnas tillgängligt för studenter att använda sig av under utbildningens gång samt att ta del av i efterhand.
Auster (2016) samlade in studenternas svar under två undervisningstillfällen, en fysisk enkät som delades ut under undervisning samt en enkät som var online-baserad. Det resultat Auster fick fram av sin studie var att studenterna personligen uppskattade de förinspelade föreläsningarna, samt att studenterna använde sig av detta inför examinationer. Vidare skriver Auster (2016) att trots att det främst var en positiv inställning från studenternas sida går det inte säga om de förinspelade föreläsningarna faktiskt bidrog till en förändring i studenternas resultat av examinationer eller den inlärda kunskapen. Austers
studie är relevant då den visar på hur en kombination av undervisningsmetoder kan fungera samt att studenterna hade en positiv inställning till denna typ av kombinerad undervisning (Auster, 2016).
4 Teoretiskt ramverk
I detta avsnitt beskrivs det teoretiska ramverket för studien. För att besvara syftet och frågeställningarna huruvida ramarna inom den digitala undervisningskontexten har förändrats i form av nya ramar, roller, normer, störningar och förändringar mot fysisk undervisning. Teorin som kommer användas i studie är Goffmans strukturella teori framework, begreppet frame och framework kommer i studien översättas till ordet inramning och ramverk.
Goffman beskriver begreppet inramning som en situationsdefinition där olika institutionella och organisatoriska principer följs av de deltagande individerna, i detta fall av lärare och studenter på universitetet (Goffman, 1986, s. 21–22).
Vi kommer också att använda oss av den svenska sociologen Anders Persson (2012) utvecklar Goffmans strukturella perspektiv. I teorin kommer vi ytterligare använda oss av några fler begrepp som Goffman använder, några även med en interaktionistisk karaktär. Detta för att kunna skapa en djupare förståelse av vad det är som skapar själva ramen av digital undervisning.
Vi kommer slutligen att återkoppla till en del av den tidigare forskningen som berör begreppet new normal, där förhoppningen är att utveckla begreppet för att skapa en förståelse om hur det new normal inom undervisning kan se ut när pandemin är över. Nedan redovisas de begrepp som ingår i det teoretiska ramverket.
4.1 Goffmans ramverk
De institutionella principerna kan förklaras som en inramning av en situation som flera deltagande individer finner sig inom. Inramning är en situationsdefinition av individernas subjektiva engagemang och erfarenheter.
Detta innebär att inramningen får en mening av det som sägs, händer och görs inom en social institution De handlingar eller händelser som sker är beroende av en situation där flera deltagare befinner sig och skapar en betydelse (Goffman, 1986, s. 21–22). Goffman menar att inramningen betyder att
individer lokaliserar och identifierar specifika aktiviteter och händelser i situationen. Goffman invänder dock med att förklara att individer inte definierar själva situationen utan istället läser och tolkar av vad som krävs i själva situationen (Goffman, 1986, s. 2, 21). Det görs genom att individen samlar in den sociala information som finns inom ramen för att vet hur den ska agera och interagera med de andra som befinner sig inom ramen (Goffman, 1986).
För att konkretisera vad frame innebär krävs det att själva ramen avgränsar från andra ramverk, att en situation behöver utesluta en annan. Det finns även fall där en inramning av ‘’ingenting’’ betyder mer än ingenting i form av att inramningen får en betydelse av att efterlikna ingenting (Goffman, 1986, s. 8–
9; Persson, 2012, s. 291). Goffman fortsätter med att förklara att inramningen ofta påverkas av strukturella institutioner som formar själva aktiviteten. Därför blir inramningen av undervisning inte lika flexibel då det finns institutionella normer och lagar för de deltagande individerna att följa. Med det sagt finns det olika aspekter som spelar stor roll för formandet av inramningar. Individerna som befinner sig i inramningen lär sig genom deltagandet. Universitet är en strukturell institution där det finns normer och regler om inramningen av en undervisning. Det är vad Goffman beskriver som ett socialt primärt ramverk.
Goffman förklarar att ett socialt primärt ramverk är det som fungerar utifrån olika mekanismer som lagar, normer, kultur, organisationer eller institutioner (Goffman, 1986, s. 22–23). När de olika mekanismerna inte uppfylls eller om individen handlar utanför dem kan det uppstå stigma. Det finns flera tolkningar av stigma, men av Goffman används det främst som en misskreditering i ett sammanhang, att en individ inte passar in i diverse sammanhang (Goffman, 2011, s. 9). Social ordning är ett begrepp som används av Goffman och Manning (2010) där de beskriver hur ordningen ser ut i små grupper när det kommer till sociala miljöer och interaktioner. Ramen av de informella mötena har också normer och moraliska förpliktelser som individer förhåller sig till.
Samhället är beroende av den sociala ordningen och samhället är också byggt av densamma.
4.2 Inramning av undervisning
Inramningen av utbildning och undervisning är väldigt abstrakt och det finns inte en specifik framställd inramning av det. Persson (2014) förklarar hur de olika ramverken inom utbildning och skola är konstruerade utifrån olika ramfaktorer. Persson skriver inramningen av skola kan ses på tre olika sätt: 1) inramningen av skolan som institution. 2) inramningen av skolan som organisation. 3) Inramningen av skolan som ett seminarium/föreläsning (Persson & Johansson, 2014). Inramningen av skolan som institution beskriver Persson (2014) som en långvarig organisation vilket har ett återkommande och beständigt handlingsmönster. Inramningen av skolan i en institutionell bemärkelse kan styras av olika reformer eller regleringar där skolplikt är en av de vanligaste i Sverige (Persson & Johansson, 2014). Persson fortsätter att förklara inramningen av skolan som organisation genom att använda sig av kommunaliseringen av skolan som exempel. Skolan som organisation styrs av en ledning där målstyrning är något som är centralt för organisationen.
Inramningen av skolan som seminarium förklarar Persson som den fysiska närvaron i ett klassrum. Elever ska vara på plats i skolan, lära sig och få kunskap om det som lärs ut samtidigt som det fungerar som en stimulans för elever att nå högre kunskap (Persson & Johansson, 2014)
Persson använder sig av exempel som styrande dokument av institutioner eller organisationer som kan förskjuta ramverket och dynamiken av den sociala interaktionen (Persson & Johansson, 2014). Persson fortsätter förklara hur det skapas en speciell känsla när individer delar och ramar in en situation på liknande sätt, vilket blir drivmedlet för hur interaktioner styrs inom den givna situationen. Persson skriver hur inramningen av utbildning skiftar och ändrar mönster beroende på vilken ramfaktor som spelar in. När det sker en skiftning
av ramverket kan det beskrivas som en nyansförskjutning, vilket kan förklaras som att aktiviteten som sker i själva inramningen inte förändras, utan ramverket skiftar eller omvandlas (Persson & Johansson, 2014). Persson (2014) förklarar hur en nyansförskjutning av ramen för skolan skapar en skiftning i dynamiken av den sociala interaktionen. När individer interagerar och inramar en situation på liknande sätt kan det ses som att själva ramen utgör ett speciellt förnuft (Persson & Johansson, 2014).
4.3 Face-to-face
Goffman (1964) fokuserade främst på de sociala interaktioner som uppstår mellan människor, alltså de fysiska interaktionerna mellan två och fler individer. Goffman använde sig av ett begrepp som kallas social information, vilket enligt Goffman är den information en individ får fram av en social interaktion. Denna sociala information som Goffman nämner är de utsända och överförda uttryck som informationen förmedlas genom. De utsända uttrycken är hur individer för sig verbalt samt andra symboler som kan användas för att uttrycka information. Överförda uttryck beskrivs av Goffman som det kroppsspråk en individ har (Goffman, 1964). Goffman beskriver att även om en individ väljer att sluta kommunicera, så kommer individen fortfarande att överföra uttryck genom kroppsspråk. En enklare förklaring på detta kan beskrivas som att två individer står pratar med varandra, även om den ena individen väljer att sluta prata kommer individen fortfarande utsöndra överförda uttryck, som till exempel kroppsspråk, mimiken eller skiftande ansiktsuttryck (Goffman, 1964).
4.4 Främre region
Goffman (2007) förklarar begreppet region som en valfri plats där en viss del är avgränsat av sinnesintryck. Goffman använder sig av exemplet kontorslandskap, där de anställda på kontoret sitter och är avgränsade med skärmväggar vilket gör att regionen kan isoleras visuellt men inte auditivt, då
skärmväggarna inte hindrar en individ för auditiva sinnesintryck (Goffman, 2007).
Den främre regionen blir då den relevanta plats där själva framträdandet äger rum. I kontexten av vår studie kan ett exempel på ett framträdande i den främre regionen vara en lärare som har en föreläsning för sina studenter. Detta framträdande i en främre region kan vara ett försök till att ge och skapa intryck för publiken genom att förkroppsliga och upprätthålla vissa normer. Goffman delar in dessa normer i två olika grupper och nämner det som hövlighetsnormer och anständighetsnormer. Hövlighetsnormer förklarar Goffman som det sätt en individ agerar och behandlar sin publik, samt hur individen väljer att engagera sig i utbyte av kroppsspråk som nickningar eller gester som ersättning. Anständighetsnormer förklarar Goffman som de normer den framträdande individen måste förhålla sig till när individen befinner sig inom hör- och synhåll för publiken men inte nödvändigtvis talar till publiken (Goffman, 2007). Till exempel behöver studenter och lärare förhålla sig till anstädighetsnormer under ett seminarium. Det hade varit en märklig situation om en av studenterna eller läraren valde att börja klä av sig under tiden någon pratade. Det hade inte ansetts vara ett anständigt beteende i själva situationen.
4.5 Bakre region
En bakre region är ett begrepp Goffman definierar som den region en framträdande person kan vara sig själv. Den framträdande individen kan slappna av, kliva ur sin roll och inte tänka på att förhålla sig till ett manus eller sina repliker. I den bakre regionen är det bara den framträdande personen som är närvarande. Den publik som finns i en främre region är inte närvarande vilket tillåter den framträdande personen att inte behöva engagera sig i vilka uttryck som överförs eller vara orolig för att det ska påverka individens framträdande (Goffman, 2007). I den bakre regionen behöver inte aktörer förhålla sig till hövlighetsnormer eller anständighetsnormer då individen inte har en publik framför sig. Den bakre regionen ska vara separerad från den
främre regionen (Goffman, 2007). Goffman tar även upp ett antal exempel på hur aktörens bakre region kan bli rubbad i fall publiken lyckas ta sig in. Ett exempel på detta kan vara hur studenter nu får tillträde att se in i lärares bakre region genom digitala föreläsningar eller möten.
5 Metod och Material
En samhällsvetenskaplig metod, oavsett kvalitativ eller kvantitativ baseras på att genom en insamling av material förstå och belysa kunskap om ett samhällsfenomen (Ahrne & Svensson, 2005). Ahrne och Svensson (2005) förklarar begreppet kvalitativ metod som en övergripande term för de metoder som bygger på insamlande av material genom intervjuer, observationer eller analyser av olika texter. I och med att vi ville förklara hur inramningen av digital undervisning såg ut för studenter och lärare, gjordes valet att använda en kvalitativ intervjumetod. Valet av den kvalitativa inriktningen valdes på grund av att vi ansåg att intervjuer är ett bra sätt att få tillgång till individens egna reflektioner och tankar gällande erfarenheterna angående den digitala undervisningssituationen. I vår analys blev det viktigt att få en bild av våra intervjupersoners beskrivningar av hur deras subjektiva erfarenheter inom inramningen av digitala undervisningen. Intervjupersonerna som vi använde i vår studie baserades på en limiterad grupp studenter och lärare inom den samhällsvetenskapliga fakulteten på ett universitet i Sverige. Anledningen till den specifika gruppen baserade vi på tydlighet i undervisningsmetoder då många fakulteter varierar mellan praktisk undervisning, seminarier, föreläsningar och workshops. Valet blev fakulteten för samhällsvetenskapliga studier då vi ansåg att undervisningsmetoden var mer linjär och tydlig vilket vi betraktade vara viktigt för att få ett mer representativt svar för vår studie (Ahrne & Svensson, 2015).
5.1 Utformandet av intervjuguide
Till studien blev valet att använda oss av två intervjuguider med intervjufrågor som konstruerades av oss som författare. Båda intervjuguiderna var snarlika med viss modifikation då en del frågor var yrkesrelaterade för lärarna (se.
bilaga 1,2). Vi valde att använda oss av en semistrukturerad intervju då vi även ville att intervjun skulle ha spelrum för öppna frågor. Resultatet blev då att tematisera intervjuguiden efter de områden vi fann relevanta, därefter en
struktur om hur samtalet skulle utvecklas med rum för vidare utveckling (Alvehus, 2019, s. 87). I tematiseringen av intervjuguiden tog vi hjälp av det Kvale och Brinkmann (2019) beskriver som teoretiskt klargörande av de teman som ska undersökas. Tematiseringen av intervjuguiden ledde till att tre teman konstruerades, Covid-19, digital undervisning och kommunikation. Temat Covid-19 involverade öppna frågor om hur intervjupersonen upplever den social distansering, digital undervisning och en minskning av fysiska möten. I temat digital undervisning använde vi oss av vad och hur-frågor av personens beskrivning av distansundervisning (Rennstam & Wästerfors, 2015). Detta för att personen skulle beskriva vilka möjligheter eller begränsningar som tillkommit av den digitala undervisningen. Exempelvis nya möjligheter eller nya begränsningar genom den digitala kontexten. Det tredje temat Kommunikation fick personerna frågor om deras erfarenheter av kommunikationsverktyget Zoom fungerat, hur de upplever den sociala interaktionen när det sker digitalt och hur inramningen fungerar i en digitaliserad undervisningsmiljö.
5.2 Urval
Eftersom syftet med vår studie var att undersöka hur de institutionella ramarna har förändrats i universitetsundervisningen, ville vi med hjälp av urvalet använda oss av aktörer och medlemmar inom institutionen, vilket definieras som lärare och studenter. Målet var att få beskrivningarna av relationer i den formella och informella kontexten i skolans värld så valde vi två sorters urval när vi valde intervjupersoner (Ahrne & Svensson, 2015). Utifrån detta valde vi att använda oss av två målstyrda urvalstyper, detta för att välja ut deltagare på ett strategiskt sätt för att besvara våra forskningsfrågor (Bryman & Nilsson, 2018, s. 496). Syftet med urvalet var att få en beskrivande bild av hur studenter och lärare på universitet erfar den inramning av digital undervisning som utspelar sig i det digitala klassrummet och hur det skiljer sig från det fysiska.
Detta genom att leta efter en beskrivning från hur studenter och lärare
beskriver ramarna av digitaliserad undervisning och deras erfarenheter om fysisk undervisning. Lärare och studenter delar ett klassrum vilket gör att relationen mellan yrkesgrupperna blir påtaglig i en digital undervisningskontext. En intressant frågeställning i urvalet blir därför hur lärare och studenter korresponderar med varandra utifrån det förändrade ramverket i digitaliserad undervisning. Valet av att ha med lärare som intervjupersoner var främst för att få en beskrivning av hur de anser att den digitala undervisningen har förändrat inramningen i form av engagemang, deltagande och klassrumsnormer från sina studenter och med sina arbetskollegor. Valet av studenterna baseras på samma sorts interaktioner men med rollerna, lärare och kurskamrater. Vad vi ville få ut med svaren av våra intervjupersoner grundar sig i en hermeneutisk teori som riktar in sig på existentiella tolkningar. Exempelvis livssituationen och känslan av exkludering och inkludering som kan ske av digital undervisning (Fejes &
Tornberg, 2019, s. 74).
Urvalet av intervjupersoner gjordes av ett snöbollsurval samt ett kriteriestyrt urval. Snöbollsurvalet användes för studenterna och det kriteriestyrda urvalet användes för lärare. Den främsta anledningen till valet av snöbollsurval för studenter berör tillgängligheten och studiemetoderna, då vi ville ha studenter som studerar inom fakulteten samhällsvetenskapliga studier. Snöbollsurvalet gjordes genom att först kontakta en bekant student till oss som valde att delta i studien (Bryman & Nilsson, 2018). Efter intervjun blev studenten tillfrågad om hen kunde hänvisa till några andra studenter som studerar inom den samhällsvetenskapliga fakulteten. Främst valdes denna student som intervjuperson för att det är en bekant till oss båda, samt att studenten i fråga hade ett bredare socialt nätverk av studenter än vad vi hade. Fördelen med just snöbollsurval är att det är smidigt att hitta personer som passar för studien. Det var givetvis en fördel för oss med tanke på den tidsram som vi var tvungna att förhålla oss till. En risk som finns med ett snöbollsurval som Ahrne och
Svensson (2015) nämner är att intervjupersonerna tipsar om vänner eller bekanta som besitter liknande inställning eller attityder som de själva. Ahrne och Svensson (2015) nämner även att en risk som kan förekomma är att intervjupersonerna kommer från samma geografiska område, vilket kan leda till att det inte blir någon spridning i materialet. Dock ansåg vi inte att detta inte hade någon påverkan på vår studie då vi främst ville undersöka och förstå hur studenterna på ett utvalt svenskt universitet beskrev sina erfarenheter om när digital undervisning infördes. Varken kön eller ålder har en större påverkan på vår studie, det som är mest intressant är vilket år studenterna studerade.
Detta med tanke på att studenter som påbörjade sina studier under vår eller höstterminen 2020 inte har någon tidigare erfarenhet av fysisk undervisning på universitetsnivå.
För lärarna användes ett kriteriestyrt urval. Bryman och Nilsson (2018, s. 496–
497) beskriver ett kriteriestyrt urval där deltagarna väljs ut efter ett eller flera kriterier som uppfylls. I detta fall var de kriterium i urvalet, lärare på svenskt universitet och lärare inom den samhällsvetenskapliga fakulteten. Lärarna som har valts ut baseras på att de besitter erfarenheter, upplevelser och kunskap som kan vara av intresse för vår studie. Det blir relevant för studien att få lärares aspekter på hur inramningen av den digital undervisningen ser ut, samt vilka begränsningar eller möjligheter lärare upplever med att undervisa digitalt (Bryman & Nilsson, 2018, s. 497; Dalen, 2015, s. 60–61).
5.3 Tillvägagångssätt
Speciella förutsättningar skapade en annorlunda process för vår intervjuteknik genom studien. Våra möten dominerades i dessa tider av digitala möten, då fem av åtta intervjupersoner valde att intervjuas på distans istället för fysiskt.
Detta har lett till att dessa fem intervjuer tog plats på det digitala verktyget Zoom, där vi också fick de intervjuades godkännande att programmet kunde användas som plattform för intervjun. Mötet tog plats via en avtalad tid som
intervjupersonen bestämde, en Zoom-länk skickades sedan ut på morgonen samma dag som intervjun skulle äga rum. I de tre fysiska mötena hade vi avtalat en plats och tid för mötet som intervjupersonen själv bestämde. Innan vi påbörjade de fysiska intervjuerna satt vi med studenterna och pratade lite allmänt samtidigt som vi hade bjudit dem på fikabröd och kaffe. Detta valde vi att göra för att studenterna skulle känna sig välkomnade och avslappnade inför att bli intervjuade.
5.4 Bearbetning av materialet
Efter våra intervjuer med studenter respektive lärare så gjorde vi en ordagrann transkribering av det insamlade materialet. När vi sedan läste igenom det transkriberade materialet använde vi oss av sortering, reducering och argumentering som förklaras av Wästerfors och Rennstam (2015) som en metod för att kategorisera empirin för att få ut det som var mest relevant gentemot vår studie och frågeställningen. Sorteringen gjordes genom att sortera empirin i olika teman för att lättare hantera den. Dessa teman blev ramverket inom digital undervisning, begränsningar, möjligheter och Covid- 19. Det var de fyra olika teman som användes för att analysera och navigera i det empiriska materialet för att hitta det som var mest relevant för att besvara frågeställningarna. Vi tolkade och analyserade det insamlade materialet genom att använda oss av excerpt-commentary units, vilket Emerson och Shaw (2011) beskriver som en analysmetod för etnografiskt material. Tanken med metoden var att vi skulle få en uppfattning huruvida intervjupersonerna förhåller sig till normerna och hur de påverkar dess handlingar, i detta fall inramningen i digital undervisning. Syftet var att få fram tolkningar av materialet som gick att exemplifiera i vår analys. Vi läste igenom de transkriberade intervjuerna för att sedan koda materialet till olika teman för analysen. De valda teman presenteras i analysdelen av studien. Där vi först ger en beskrivning av varje tema för att sedan använda oss av utdrag från empirin för att sedan skapa en argumenterande analytisk poäng, detta kopplat till den
valda teorin och de begrepp som ansågs vara applicerbara och relevanta för varje enskilt tema. Det empiriska materialet användes som stöd för att styrka vår analytiska poäng (Emerson & Shaw, 2011).
I bearbetning av det empiriska materialet användes även det som kallas analytic bracketing som Rennstam och Wästerfors skriver om (2015). Det insamlade materialet analyserades genom användning av vad och hur-frågor.
Detta används främst för att ge en djupare förståelse av vad det är intervjupersonerna beskriver. Genom att använda sig av en kombination av både vad och hur-frågor kan det öppnas upp för svar på varför-frågor. Detta användes i analysen av materialet för att få en uppfattning om vad intervjupersonerna beskriver förändringar som skett med digital undervisning samt hur de beskriver de förändringar och varför de väljer att dela med sig av den informationen (Rennstam & Wästerfors, 2015).
5.5 Etiska förhållningssättet
Både under och efter studiens gång har vi förhållit oss till de forskningsetiska kraven. De fyra forskningsetiska kraven är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2002). Informationskravet förhöll vi oss till genom att förklara studiens syfte och utförande för varje intervjuperson.
Samtyckeskravet förhöll vi oss till genom att de medverkande intervjupersonerna gav oss deras samtycke att delta och använda det som sagt under intervjun för studien. Konfidentialitetskravet förhöll vi oss till genom att intervjupersonerna har anonymiserats med namn, könsidentifikation, ålder eller plats, då detta inte hade någon större betydelse för vårt syfte. Det var tre lärare som blev intervjuade, dessa tre lärare gav samtycke till att använda deras yrkestitel. Detta för att det var viktigt för vårt syfte att får en inblick i hur lärares erfarenheter av den förändring som skett sen distansundervisning infördes. Nyttjandekravet förhöll vi oss till genom att efter studie var färdigställd, förstördes allt det tidigare insamlade materialet från
intervjupersonerna. Det vill säga transkriberingar, röstinspelningar och videoinspelningar. Detta för att materialet inte ska hamna hos någon obehörig plus för att försäkra oss att vi förhållit oss till alla de forskningsetiska kraven och att intervjupersonerna ska känna sig trygga (Vetenskapsrådet, 2002).
5.6 Metodkritik
Först och främst kan det riktas kritik till tematiseringen av de intervjuguider vi gjorde. I efterhand blev det tydligt hur vi kunnat gå miste om användbar och intressant information av intervjupersonerna om tematiseringen hade förändrats samt om fler intervjufrågor hade formulerats. Samtidigt använde vi oss av Covid-19 som specifikt case vilket även gjorde att vi formade väldigt många intervjufrågor ut efter det, istället för att ställa mer allmänna frågor om den sociala distanseringen, den digitala undervisningen, vad som hade kunnat förbättras, för- och nackdelar med digital undervisning och hur intervjupersoner upplevde att det skulle påverka den kommande framtida undervisningen. Inför intervjuerna så hade vi genom artikeln av Barrett-Fox, et al., (2020) en egen föreställning om att distansundervisningen skulle påverka individer på olika sätt baserat på den förändrade digitaliseringen i studierna. Detta även genom egna erfarenheter av digitaliserade föreläsningar och seminarier. Efter ett flertal intervjuer (både studenter och lärare) fick vi också bekräftat att the new normal var ett faktum för många, men att det var ett svårförklarligt begrepp att diskutera. I efterhand skulle vi använt oss av flera hypoteser innan vi började skriva vår intervjuguide, vi var lite väl ivriga att starta intervjuerna och kan därför ha missat viktiga frågor som vi kunnat ha med (Kvale & Brinkman, 2019, s. 151). Om frågorna som omgärdade begreppet hade förändrats eller ställts på ett annat sätt, så kan svaren hos våra intervjupersoner varit annorlunda, vilket i sin tur hade resulterat till mer tydliga argument för vår studie. Även eftersom vi senare även tillförskaffade oss mer tidigare forskning om begreppet new normal, exempelvis från Benito et al (2021), Xie, Siau och Nah (2020) och Pacheco (2020). Om vi hade
integrerat dessa artiklar i ett tidigare stadie så hade vi också kunnat formulera vårt frågebatteri mer utifrån begreppet new normal. Vi kan även nu i efterhand rikta kritik till vårt tillvägagångssätt för intervjuernas utförande. Till exempel hade det varit nödvändigt och intressant att faktiskt göra en provintervju först för att se få en överblick av vad för material vi hade samlat in. Det hade hjälpt oss att precisera och specificera intervjufrågorna i intervjuguiderna som möjligen påverkat vårt insamlade material.
6 Analys och Resultat
Som nämnt i ovanstående metodavsnitt så har intervjupersonerna tilldelats fiktiva namn för att behålla anonymiteten enligt konfidentialitetskravet. De fiktiva namnen för lärare är Erik, Mike och Bo. För studenterna är det Tim, Sara, Emma, Lovisa, Daniella.
Utbildning och undervisning på universitetsnivå kan förklaras som en institutionell inramning. Den institutionella inramningen av fysisk undervisning består av strukturella lagar och regler. De strukturella lagar och regler kan exempelvis vara att inramningen av fysisk undervisning sker på universitetet i ett fysiskt rum där studenter och lärare befinner sig i. I analysen kommer vi använda oss av Goffmans ramverksteori samt ett antal av Goffmans begrepp och till slut ska vi försöka koppla den tidigare forskningen till resultaten som vi kommer fram till.
6.1 Det nya ramverket inom digital undervisning
Det går att beskriva en föreläsningssal som en främre region för lärare där de håller sitt framträdande inför en publik vilket är studenterna i denna kontext.
Den fysiska föreläsningssalen har fungerat som en främre region för lärare och studenter där ett utbyte av social information har skett både genom utsända och överförda uttryck (Goffman, 1964). Den främre regionen som beskrivs har under detta år skiftat eller ändrat form från var det tidigare varit. För både lärare och studenter har den främre regionen varit ett socialt rum där framträdandet utförs, dock har studenterna och lärarna kunnat lämna den främre regionen och kunnat återvända till sin bakre region. Den bakre regionen för studenter hade kunnat vara deras studentlägenheter till exempel, medan för lärare hade deras bakre region kunnat vara kontoret, personalrum eller deras bostad (Goffman, 2007).
6.1.1 Lärares erfarenheter av den digitala undervisningsmiljön
I intervjuerna med lärarna beskrivs en förändring huruvida digitala föreläsningar ser ut i en jämförelse med de fysiska. Lärarna beskriver hur det finns en avsaknad av face-to-face-kontakten med studenter.
Kommunikationsverktyget som används för undervisning har funktioner som att stänga av kamera eller mick, vilket istället skapar en tom bild med studentens namn på. Erik beskriver hur den digitala undervisningen kan se ut för honom;
“[…] man pratar till en kamera, till en skärm […] det är men ibland kommer man in och ser ingen alls utan bara ett namn, blir lite HALLÅ HALLÅ?
liksom, man undrar vem är där? bakom?” (Erik, Lärare)
Det Erik beskriver tolkar vi som att ramarna för att utföra en föreläsning har förändrats. Det kan vara så att bristen av studenter som vill ha sin kamera på leder till en saknad av den sociala informationen som läraren försöker förmedla. De utsända uttrycken genom tal kan fortfarande förmedlas, dock uppstår en brist i de överförda uttrycken (Goffman, 1986). Detta eftersom läraren går miste om studenternas kroppsspråk, mimik och ansiktsuttryck när kamerorna är avstängda (Goffman, 1964). Avsaknaden av detta kan leda till att det uppstår en kommunikationslucka på grund av avsaknaden av överförda uttryck. Erik fortsätter att beskriva hur det ramarna av det digitala klassrummet skiljer sig från ramarna i den fysiska ‘’traditionella’’ undervisningsmiljön.
‘’[…]mycket av de aspekterna vi har i ett fysiskt klassrum försvinner liksom, interaktioner, det fysiska rummet i sig, sakerna i klassrummet, bänkar, lampor liksom, projektor. Man blir så himla reducerad till att sitta i en skärm på det här sättet liksom.’’ (Erik, Lärare)
Detta citat tolkar vi som att den fysiska miljön har stor betydelse för hur Erik agerar i sitt framträdande under en föreläsning. För Erik är många saker och ting som finns i en föreläsningssal av stor betydelse och har en mening för honom, De meningsfulla symboler som finns i en fysisk föreläsningssal har fått sin mening genom det sociala samspelet som skett i salen. En föreläsningssal full med studenter riktade mot en whiteboard, en projektor i taket, en kateder längst fram, dessa saker och ting har fått sin mening just genom den sociala interaktion som sker mellan en lärare och studenterna i inramningen (Goffman, 1986). Han beskriver själv i citatet hur det digitala klassrummet begränsar dessa symboliska intryck. Även Bo beskriver hur han ser på det förändrade undervisningsmiljön på distans:
“Det blir ju en tvådimensionell gemenskap, istället som ersätter en analog tredimensionell gemenskap. Där nej men alltså saker som, vilken ton man använder när man säger någonting eller hur ens kroppsspråk ser ut när man säger någonting eller någon suckar, gör miner, sånt finns ju närvarande i ett slags analogt, tredimensionellt möte. medan i det här digitala så blir vi liksom väldigt platta för varandra, på ett sätt som jag tror inte underlättar kommunikationen” (Bo, Lärare)
Det Bo beskriver tolkar vi likt föregående citat med tanke på hur undervisningsmiljön har förändrats och handlingsutrymmet ser annorlunda ut i det digitala rummet, även hur materiella ting ersätts av en platt skärm.
Däremot så tolkar vi det som att Bo beskriver en svårighet i hur han ska förmedla information via tal. Talet har också en stor sociologisk betydelse eftersom det är ett verktyg för kommunikation med vår omgivning. Talet hänger också ihop med uttryck och i samspel med andra fysiska interaktioner (Persson, 2012). Bristen av att se individers uttryck och reaktioner kan därför leda till att talet också begränsas i ett digitalt klassrum.
6.1.2 Studenters erfarenheter av den digitala undervisningsmiljön
I detta avsnitt beskriver även studenterna hur den digitala undervisningen skiljer sig från den fysiska. I och med att ramen av undervisning har förändrats har även engagemanget och deltagandet skiftat i den digitala undervisningen.
Vissa av studenterna beskriver att det inte finns ett tvång med att ha på kamera under en föreläsning. Vilket gör att de kan befinna sig i den bakre regionen utan att lärare eller kursdeltagare får en insyn i den. Dock berättar några studenter att kameran ska vara på under exempelvis ett seminarium. Då får kursdeltagare och lärare en insyn in i studentens bakre region vilket kan tolkas som att studenter inte blir lika bekväma i det sociala utbytet av information eller interaktioner. I nedanstående citat beskriver Emma hennes känsla av användningen av digitala föreläsningar:
‘’Den här speglingen av rörelser tillsammans, ansiktsuttrycken som man delar med varandra och ögonkontakt, alltså även om en föreläsare står längst fram framför liksom 50 elever så ser man ändå att den här kollar ut över klassrummet och liksom, och man blir sedd och hörd, skulle man behöva diskutera, man kan gå efter eller på rasten eller efter eller innan föreläsningen och prata och få en känsla utav läraren. Det får man inte när en person sitter och kollar in i en kamera’’ (Emma, Student)
Även Emma beskriver hur kontexten av hur en fysisk föreläsningssal skapar en symbolisk interaktion främst med lärare genom situationer som uppstår under och omkring lektionen. Vad vi tolkar är att lärarens roll är mer lättillgänglig för studenterna i en föreläsningssal då face-to-face-interaktion ständigt är pågående. Emma utvecklar genom att beskriva ‘’kan lätt bara så här stänga av kameran’’ Här tolkar vi det som att Emmas beskriver att det istället inte finns en face-to-face-interaktion i digitala föreläsningar. Genom att stänga av kameran så försvinner de överförda uttrycken som förmedlas via
ansiktsuttryck och ögonen. En annan aspekt är att när kameran är på så kan individen befinna sig i en miljö som betraktas som den bakre regionen, till exempel ett studentrum. Detta kan resultera till att man inte är lika trygg att interagera med andra när man inte själv befinner sig i den kontexten som man annars blivit van vid i tidigare undervisning. Daniella fortsätter att beskriva hur den fysiska närvaron ser ut i det digitala klassrummet:
”Det är man väl inte van vid. så sitter man hemma med och man kanske inte, man kanske sitter i pyjamas typ eller ligger i sängen som jag gjorde under denna vecka när jag var sjuk, det är liksom, man är inte förberedd, ska man säga fysisk och psykisk i den här närvaron att vara i klassrum’’ (Daniella, Student)
Utifrån det Daniella beskriver tolkar vi det som att studenter inte är vana vid att befinna sig i den bakre regionen under en föreläsning eller seminarium.
Studenter har tidigare varit vana med att ha formella samtal och möten i den främre regionen som varit en föreläsningssal och har följt de normer som ingår i den fysiska klassrumsmiljön. Anständighetsnorm kan till exempel variera från den främre och bakre regionen, vi förutsätter att man oftast inte kommer till en fysisk föreläsning i pyjamas eller underkläder (Goffman, 2007). Nu när studenterna befinner sig i sin bakre region där kursdeltagare och lärare får tillträde så ändras också ramarna för vad som är normativt. Eftersom fältet är relativt outforskat så finns det ännu inga satta normer och regler för hur studenter och lärare ska agera i det digitala klassrummet. När normerna väl är satta så går det att diskutera en implementering av new normal.
Ramarna som tidigare varit tydliga mellan den främre och bakre regionen i fysisk undervisning har sakta men säkert avlägsnats. Ramen för undervisning på universitetsnivå har tidigare ägt rum på fysisk plats där vissa regler och
lagar har varit upprättade (Persson & Johansson, 2014). Det är vad Persson (2014) beskriver som en nyansförskjutning av själva ramen. Det vill säga att aktiviteten inte har förändrats i sig, det är fortfarande ramen inom undervisning, den har bara omvandlats där deltagarna upplever den annorlunda än tidigare (Goffman 1986, s. 43–43; Persson & Johansson, 2014, s.394–395).
Den främre regionen handlar om framträdanden och samförstånd där vi kan hänvisa till tidigare förklarad social ordning (Goffman & Manning, 2010).
Lärarna står inför ett så kallat framträdande varje gång de ska hålla en föreläsning för ett visst antal åhörare (Goffman, 2007). Vad som i detta fall är komplext är hur rum-tid-dimensionen är förändrad med tanke på användningen av det digitala verktyget Zoom. I ett framträdande så har inramning stor betydelse, där vi förhåller oss till två typer av normer. Den första normen handlar om hur aktören förhåller sig till publiken, detta genom en föreläsning som ska uppvisa ett engagemang. Vad som sker i den digitala kontexten är att lärarna känner en avsaknad av reaktioner och bekräftelse från studenterna, vilket de uppfattar försvårar undervisningen genom avsaknaden av face-to-face-interaktionen (Goffman, 2007). Den andra normen handlar om hur aktören istället försöker kommunicera till publiken, vilket också beskrivs har försämrats i den digitala undervisningen. Detta beskriver Bo i stycket ovanför, hur han under sina föreläsningar jobbar med att försöka förmedla en inspiration och nyfikenhet. Erik beskriver även hur den symboliska kontexten påverkar det sociala rummets betydelse (Mead & Arvidson, 1976). Det största problemet i framträdandet blir att dessa två oumbärliga normer för framträdande inte kan uppfyllas på samma sätt i ett digitalt klassrum (Goffman, 2007, s. 99).
Den bakre regionens huvudsakliga funktion har egentligen varit att fungera som en skyddad plats, eller som en oas för aktören från publiken (Goffman, 2007). På grund av digital undervisning har detta lett till att den ram inom fysisk undervisning som tidigare fanns har suddats ut, eller snarare bytt skepnad. Detta har skett genom att studenter och lärare nu befinner sig i en ny inramning när digitala föreläsningar och seminarier hålls. Det har alltså skett en nyansförskjutning i ramverket (Goffman, 1986; Persson & Johansson, 2014). Denna digitaliserad förändring har gett ett omedvetet tillträde för både aktörer och publik att få insyn i respektives bakre region. Studenter befinner sig helt plötsligt i en annan miljö än de gjort tidigare under deras studier. En föreläsningssal som tidigare varit inramningen för interaktioner mellan studenter och lärare har nu skiftat. Inramningen för interaktioner innefattar även den bakre regionen nu. Det har istället skapats ett ofrivilligt tillträde att få komma in till respektives bakre regioner (Goffman, 2007). Vare sig det är frivilligt eller inte har det förändrats för både lärare och studenter. Det övertramp på de respektive parternas bakre region har formats om till att bli den temporära främre regionen (Goffman, 2007, s.102–103).
6.2 Nya möjligheter i den digitala undervisningen
I detta avsnitt tas det upp hur möjligheterna hos individerna har förändrats i form av nya förhållningssätt till sin undervisning, studietid och arbetsliv.
Ramen har även skapat nya möjligheter för undervisningen genom att använda sig av de digitala verktygen för att underlätta både för studenter och lärare.
“Det är någonting jag uppskattar med distansundervisning som jag har tänkt på är att jag tycker det är så fruktansvärt skönt att många föreläsningar spelas in och läggs ut på Mymoodle. För då kan man gå in och titta efteråt och det har jag verkligen uppskattat, men nej inte alltså förinspelade då vill jag hellre sitta och titta på det” (Tim, student)
Det som Tim beskriver tolkar vi som att studenten ändå har positiva erfarenheter av att undervisning enbart sker digitalt nu. Ramarna av den digitala föreläsningar har förändrats gentemot ramarna som fanns inom den fysiska undervisningen. Digital undervisning har trots allt öppnat upp för nya möjligheter som tidigare varit begränsade inom undervisning. Till exempel att föreläsningar spelas in och läggs ut på lärplattformen beskriver studenter som en uppskattning gentemot tidigare. Ramarna av den digital undervisningen har inte enbart bestått av begränsningar, utan de har öppnat upp för nya arbetssätt att driva undervisning på. Att lärare nu spelar in både förinspelade föreläsningar samt föreläsningar som senare läggs ut på plattformen har ändå skapat en stor möjlighet både för studenter och lärare. För studenter skapas helt plötsligt en möjlighet att gå tillbaka till de tidigare föreläsningarna för att kunna repetera vad som sagts, anteckna eller få större förståelse över vissa saker som inte varit tydligt. Emma fortsätter att beskriva hur inspelade föreläsningar även kan vara till bra hjälp på andra sätt.
“Alltså jag tycker om att ha alternativet att det är inspelat och kolla på det i fall man skulle missa. Nu har vi jättemånga internationella studenter som lever i en annan tidszon, så vi måste ha dom inspelade i fall dom inte kan vara med på liveföreläsningen” (Emma, student)
Det studenten beskriver tolkar vi som att ramarna för den digital undervisningen har öppnat upp för större tillgänglighet. Ramarna har även förändrats för studenter som inte aktivt bor på plats i staden eller landet som universitetet ligger i. Ramarna av föreläsningar har tänjts på och istället för att vara platsberoende har det öppnat upp för möjligheten att kunna ta del av en föreläsning om studenter inte skulle kunna delta i den live. Det var inte fallet innan den digitala undervisningen infördes och alla restriktioner sattes. Bo fortsätter med att beskriva hur inspelade föreläsningar är en möjlighet.
“Jag menar den här vägen mot förinspelade föreläsningar och genomgångar tror jag i sig inte är negativt [...] där tror jag det finns en stor fördel med förinspelade föreläsningar i att man ständigt kan återgå, lyssna igen för det som inte hängde med första gången, där tror jag det är en jättefördel både egentligen, för studenterna som kanske behöver den möjligheten, och utnyttja den möjligheten, att få en föreläsning repeated, men också för oss om vi kan använda de verktygen på ett bra sätt” (Bo, Lärare)
Ovanstående citat av Bo kan vi tolka som att ramarna av digital undervisning har öppnat upp nya möjligheter. Som nämnts tidigare öppnar det upp för nya fördelar för både studenter och lärare. Lärare har haft möjligheten att använda sig av förinspelade föreläsningar, vilket i sig kanske har öppnat upp för mer arbetstid som kan läggas på andra uppgifter för lärare. Även de institutionella ramarna av digital undervisning har förändrats i den mån att den ska vara tillgänglig för alla studenter. Tidigare har inspelade föreläsningar inte förekommit alls i samma utsträckning, antingen om det har varit för att alla studenter har befunnit sig på plats eller deltagit fysiskt. Under den pågående pandemi som förhindrar resor till olika länder har den enklaste lösningen för utbytesstudenter blivit inspelade föreläsningar.
Både lärare och studenter är positivt inställda till digital undervisning i deras subjektiva beskrivningar av metoden. En av fördelarna som tas upp är att undervisningen oftast inte är platsberoende i en digital kontext. Inramningen av en fysisk föreläsning eller ett klassrum tenderar oftast att ha normer, regler eller miljöer som är specifika för mötet som äger rum, där institutioner har några fasta ramar som gäller för undervisning (Persson, 2012, s. 291). Som Goffman (1986, s. 22–23) förklara tenderar institutionella ramar ofta att hämma individens flexibilitet av de regler och normer som är uppsatta. Den
digitala undervisning har antagit ett nytt ramverk under pandemin som har tänjt på de institutionella regler och lagar som tidigare funnits inom ramen för fysisk undervisning. Akademisk kvart, informella möten utanför klassrummet, när läraren pratar så lyssnar eleverna, mimik och uttryck. I ett strukturellt rollperspektiv så skapas det nya förhållningssätt till rollerna, alltså att ramarna i mötet förändras. Rollerna intas fortfarande inom det digitala klassrummet, men vad som skiljer sig åt är miljön, du kan i stort sett göra hundra saker du inte hade kunnat göra samtidigt som du lyssnar på föreläsningen i ett digitalt möte kontra ett fysiskt (Persson, 2012, s. 85). Det skapas nya möjligheter, men det skapas också nya begränsningar för roller, exempelvis för läraren. Bristen av att se sina elever, se om de hänger med och att bjuda hem studenter till sina bakre regioner. Rollerna förändras för läraren inom undervisningskontexten på ett outforskat plan i många hänseenden, något vi kommer utveckla under analysens gång (Goffman, 2007). Även likt det Benito et al (2021) diskuterar huruvida studenters positiva respons till digital undervisning visar sig också i vår analys. Där hybridlösningar är något som kan ses som ett alternativ inom framtida lärande.
6.3 Det nya normala
Hur undervisningen kommer ske eller vara upplagd efter pandemin är över är svårt att visualisera och ännu svårare att finna ett rakt svar på. De nya ramarna av undervisning har både skapat begränsningar och möjligheter i olika utsträckningar, dock är inte digital undervisning något som borde överges helt.
Både den tidigare forskningen och intervjupersonerna i vår studie svarar på att en framtida undervisningsmetod kan kunna vara en variation av undervisningsmetoder eller en hybridlösning som består av en kombination av digitala verktyg och fysisk undervisning. Studenten beskriver hur det var tänkt med en kombinerad undervisning.
“Men ja, tanken var ju att vi skulle ha hybrid föreläsningar den här kursen, vi skulle vara på plats men det skulle även filmas och spelas in. så de hade tänkt att det skulle vara så och det kanske det blir framöver också, det kanske blir nya normen, vad vet jag” (Sara, student)
Vad Sara beskriver riktas just mycket mot vad som tagits upp angående begreppet new normal. Legitimiteten i att digital undervisning ska bedrivas i större skala, grundar sig i hur institutionen och dess medlemmar förhåller sig till metoden. Hon beskriver att det skulle vara en hybridlösning redan innan tvånget av digital undervisning hade trätt i kraft. Med detta sagt så skulle metoden redan testas för att implementeras i undervisningen. Det nämns också hur digitala eller hybridlösningar inom föreläsningar kan bli den nya normen för hur undervisningen kan se ut i framtida lärosäten, och om det blir den nya normen så kan vi därefter klassa det som det nya normala. Det är inte bara studenten som talar om en hybrid undervisning, utan även lärare i studien beskriver deras tankar angående en mer hybrid undervisningsmetod.
“Alltså med kanske med mer inslag, det, det fysiska ska definitivt dominera, synnerhet seminarier, där man behöver interagera, med många. Men jag tror, men jag tror möjligtvis att det kan finnas, ja det skulle kunna finnas digitalt inslag i högre grad” [...] (Mike, lärare)
“ […] men delar av den fysiska undervisning skulle kunna göras digital, som kanske handlingar exempelvis eller om man kombinerar digitalt och fysiskt, eller någon typ av hybridlösning tror jag. men det är klart liksom att i ja, det är klart det är roligare att liksom vara i ett klassrum” (Erik, lärare)
Vad de två lärare beskriver ovan tolkar vi som en framtida möjlig undervisningsmetod. Att den digitala undervisningen har visat på vilka nya
möjligheter som kan komma till användning när pandemin är över. En kombination av fysisk undervisning som består av vissa digitala inslag som inspelade föreläsningar som studenter har tillgång till på läroplattformen.
Ramarna av den digitala undervisningen kan även förändra det framtida planerandet av undervisning för lärare. Då förinspelade föreläsningar om viss kurslitteratur eller relevanta begrepp underlättar för lärare att spendera mer tid på att utforma ett seminarium för just kurslitteratur eller olika begrepp istället för att behöva lägga ner tid på att förklara en bok. De institutionella ramarna angående undervisning kommer antagligen förändras när pandemin väl är över.
Det är svårt att säga att det kommer gå tillbaka till den normala undervisningen, snarare att det kommer bli som nämnts, den nya normala undervisningen. Där digital och fysisk undervisning kombinerad för att underlätta både för studenter och lärare. Studenter skulle kunna ha möjligheter att ta del av inspelat material och lärare hade kunnat spendera mer tid på andra arbetsuppgifter som kräver mer tid att förbereda, samt att institutionen kommer spara in mer pengar genom att dra ner på föreläsningstillfällen och resor för lärare och föreläsare (SVT, 2021)
Av det som nämnts ovan kommer det nya normala inom undervisning möjligen vara en hybrid undervisning där digital och fysisk kombineras. Våra intervjupersoners svar korrelerar till viss del med det som Xie, Siau och Nah (2020) och Benito et al (2021) nämner i sina studier, att new normal inom undervisning lutar mot en mer hybrid undervisningsmetod. Pacheco (2020) och Benito et al., (2021) förklarar även att universitet har planerat att använda sig mer av digitala verktyg inom undervisningen dock ur ett mer långsiktigt perspektiv. Pandemin påskyndade givetvis den långsiktiga planen och skapade ett ultimatum där universitet var mer eller mindre tvungna att skifta till digital
