Syftet med vår undersökning är att undersöka lärares och elevers uppfattningar om lärandesituationen i skolämnen och det sociala samspelet i åldersintegrerade respektive åldershomogena klasser. Undersökningen avser dock inte att få fram ett resultat som avgör vilken organisationsform som är mer fördelaktig än den andra. Däremot är vi intresserade av uppläggens möjligheter och svårigheter i de olika skolformerna.
I detta kapitel redovisar vi resultatet som vi grundar på svaren från våra intervjuer med både lärare och elever. Vi presenterar resultatet under kategorierna: det sociala samspelet och lärande i skolämnen. Vi har valt att ha både lärares och elevers tankar under samma kategori, detta för att lättare kunna se eventuella skillnader mellan de båda. Upplägget är tematiserat på så sätt att vi börjar presentera lärarnas åsikter, för att sedan presentera elevernas. Dessa åsikter jämför vi med tidigare forskning inom området. Avslutningsvis ser vi på de olika skolformernas likheter och skillnader ur ett sociokulturellt perspektiv, om ett sådant finns. Vi börjar med att presentera de två skolornas organisation för att lättare kunna skapa en bild av hur det ser ut på respektive skola.
6.1 Skolornas organisation
På den åldershomogena skolan går det ca 225 elever, från förskoleklass till årskurs sex. Enligt lärarna vi intervjuade växer skolan underifrån och så småningom kommer det att vara två klasser i varje årskurs. Den första läraren vi intervjuade kallar vi för Cilla, hon har gått lärarutbildningen i Malmö och har arbetat på skolan i åtta år. Nu arbetar Cilla som en resursperson i årskurs fem tillsammans med klassföreståndaren. I klassen går det 27 elever och anledningen till att de är två lärare i klassen är att den har ”haft det lite tufft”, enligt Cilla. Den andra läraren på den åldershomogena skolan är
klassföreståndare i en trea. Även hon är utbildad lärare och har arbetat på skolan i 19 år, mestadels som klasslärare i mellanstadiet. Vi kallar denna lärare för Gunilla. I Gunillas klass går det 21 elever.
Den åldersintegrerade skolan har elever från förskoleklass upp till nian och det går ca 550 elever på skolan. De åldersintegrerade klasserna började man med för åtta år sedan. Fram till förra året hade skolan åldersintegrerat i förskoleklass till trean men nu har man utökat de åldersintegrerade klasserna även i fyran och femman. Skolan har två spår med fyr-femmor och i varje spår går det ca 60 elever, uppdelat på fyra mentorsgrupper. I varje mentorsgrupp går det ca 15 elever. Förutom mentorsgrupperna är eleverna uppdelade i andra olika grupper. Det kan t ex vara en engelskgrupp, men det kan också vara grupper i estetämnen osv., en elev kan tillhöra fyra olika grupper. Den första läraren vi intervjuade på denna skola kallar vi för Birgitta. Hon har arbetat på skolan i 35 år och är utbildad mellanstadielärare. Birgitta har arbetat åldershomogent i nästan alla hennes yrkesverksamma år fram tills förra året, då hon började arbeta i en fyr-femma. Den andra läraren kallar vi för Lena, hon har också arbetat många år som lärare, enligt henne själv ”nästan lika länge som Birgitta”. Hon är utbildad mellanstadielärare i Malmö. Både Birgitta och Lena ingår i samma arbetslag. På frågan varför skolan har infört åldersintegrerade klasser trodde både Birgitta och Lena att det var en kombination av pedagogiska och ekonomiska skäl. De största ekonomiska fördelarna tros vara att klasserna kan fyllas på, istället för att behöva göra helt nya klasser samt att vikarier inte behövs sättas in vid kortare frånvaro, då lärarna istället täcker upp för varandra.
6.2 Det sociala samspelet
I detta avsnitt följer en redogörelse för vad vi kom fram till i våra intervjuer när det gäller det sociala samspelet. Vi kommer även att jämföra våra resultat med tidigare forskning inom området för att se om resultaten skiljer sig åt. Analysen ses genom ett sociokulturellt perspektiv, kommer vi att se några skillnader i de olika skolformerna? Genomsyras de båda skolformerna av ett sociokulturellt tänk?
6.2.1 Elevers sociala positioner
Samtliga lärare i vår undersökning anser att alla elever i en grupp får en position, oavsett om man är elev i en åldershomogen eller i en åldersintegrerad klass. Denna position kan vara hög eller låg i den sociala hierarkin. Lärarna anser också att eleverna får en roll i gruppen. Det kan vara en ledarroll, en clownroll eller något annat. Begreppen position och roll är väldigt nära förknippade med varandra och därför kommer båda begreppen att diskuteras i detta avsnitt. På den åldershomogena skolan menar Cilla att ibland är det några som tar på sig roller som de egentligen inte vill och ibland får de roller som de inte förtjänar. Oavsett, så kan det vara roller som är svåra att bryta.
Hur är det då med den sociala positionen? När vi frågade om det är möjligt för en elev att kunna få en annan social position i klassen svarade Cilla att det säkert är lättare för en elev som är äldre att ta en ledarroll. I en åldersintegrerad klass borde det då vara lättare än i en åldershomogen klass att få en roll med bättre social status eftersom eleverna någon gång kommer att vara äldst. Denna åsikt delas av de andra lärarna. Lena, som är lärare på den åldersintegrerade skolan menar också att: ”det är en fördel att röra om i grytan lite grann varje år”. Med detta menar hon att det kanske finns de elever som inte är så givna, som får en ny chans med nya kompisar. Detta tyder på att de sociala positionerna kan förändras i en åldersintegrerad klass, medan de kan ligga mer fasta i en åldershomogen klass. Dessutom menar Lena att genom olika gruppkonstellationer motverkas fasta roller hos eleverna, t ex att den som i en viss grupp alltid tar initiativ kanske står tillbaka mer i en annan grupp. Just detta med gruppdynamik var något som framförallt Lena diskuterade under intervjun. Hon menade att på den åldersintegrerade skolan pratar lärarna mycket om vem som tar kommandot i gruppen. Ibland gör lärarna medvetet grupper där ingen tar kommandot och ”då kan de sitta där och vänta på vem som ska ta kommandot”. Ibland kan de göra grupper där alla vill ta kommandot och det kan bli väldigt intressant när de sedan gör en utvärdering av vad som hände inom gruppen. Detta tyder på att även roller kan förändras om gruppens sammansättning förändras.
Vad tycker då eleverna själva? Enligt våra intervjuer menade tre av fyra elever att de äldre hjälpte de yngre, detta kan tyda på att det är lättare att få en ledarroll ju äldre man är. På frågan om eleverna ansåg att de lekte åldersblandat för att därigenom kunna
förändra sin roll eller sociala position skiljde sig svaren åt beroende på om det var en flicka eller en pojke. Pojkarna ansåg att de mest lekte med jämnåriga och flickorna svarade att de lekte med både äldre och yngre kamrater. Samtidigt menar eleverna att de inte tänkt på att gruppen ändras varje år, det är inget som man som elev har funderat särskilt mycket på. Detta kan tyda på att de lekt åldershomogent eller också kan det vara så att barn helt enkelt accepterar situationen som den är eftersom de oftast inte har så mycket att jämföra med. Här kan vi bara spekulera eftersom vår undersökning inte ger oss svar på detta.
Sammanfattningsvis är samtliga lärares uppfattning att det kan vara en fördel att gå i en åldersintegrerad klass då ens sociala position och roll i gruppen kan förändras då nya elever kommer och andra försvinner. För att ändra sina sociala positioner förutsätts dock att barn leker åldersblandat med varandra. Enligt Sundell (1993, s.31) leker barn helst med jämnåriga och detta är något som vår undersökning till viss del stödjer. Flickorna men inte pojkarna svarade dock att de lekte åldersblandat vilket kan tolkas som att det är skillnad på pojkars och flickors sätt att välja kamrater. Detta ger vår undersökning dock inga svar på och följaktligen fördjupar vi oss inte vidare i detta.
Sett ur ett sociokulturellt perspektiv är samtliga lärares tankar om grupper och sociala positioner präglade av ett sociokulturellt tänk. Samtliga menar att det är inom gruppen som man som elev får en position och roll och att det är i samspel med andra som detta kan förändras och utvecklas. I vilken skolform man arbetade som lärare var alltså ovidkommande i denna fråga.
6.2.2 Ansvarstagande gentemot varandra
Att hjälpa varandra och att ha ett ansvarstagande elever emellan är något som ses som naturligt och positivt av samtliga lärare, oavsett om man som lärare arbetar i en åldersintegrerad eller åldershomogen klass. Lena, som arbetar i en åldersintegrerad klass menar att ibland kan det vara en fördel att medvetet göra en väldigt ojämn grupp i t ex matematik. Då kan de som är längre fram kunskapsmässigt hjälpa de som inte är så långt i sin kunskapsutveckling. Även i de åldershomogena klasserna delar lärarna in elever i grupper för att de ska kunna hjälpa varandra. Här skiljer det sig däremot åt
genom att grupperna blir indelade så att eleverna ska ha kommit ungefär lika långt i sitt kunskapsinhämtande.
Elevernas tankar om att hjälpa varandra skiljer sig åt. Några menar att de äldre tog hand om de yngre och hjälpte varandra när det var tillåtet. Någon menar att det var de yngsta i klassen som fick ”göra mest” medan en annan tycker att de äldsta fick göra mest i grupparbeten eftersom de kunde mest. En av eleverna tycker att de hjälper varandra mer idag i en åldershomogen klass, eftersom det finns många fler hjälpare att välja på då alla arbetar på ungefär samma nivå. På grund av dessa motsägelsefulla svar är det svårt att få en klar bild. Kanske det ser olika ut i olika klasser? För att få svar på denna fråga hade en större undersökning krävts.
I tidigare forskning som bl.a. Sandqvist (1995, s.66) gjort kring åldersintegrerade klasser fann hon att det kunde ses som positivt att yngre elever kan få hjälp av äldre elever, dock var det fler elever i undersökningen som svarade att de kunde hjälpa till än att de kunde få hjälp. En negativ aspekt som framkom i Sandqvist undersökning var att arbetsmiljön var orolig. I vår undersökning menade en elev av fyra att det var mycket ”stökigare” i den åldersintegrerade klassen än vad det är i en åldershomogen. Med tanke på att endast en elev ansåg detta, kan inte vår undersökning stödja Sandqvists resultat.
Det sociokulturella perspektivet är synligt i båda skolformerna, nämligen att vi lär i mötet med andra människor. I de åldersintegrerade klasserna har lärarna tagit ett steg längre och genom att medvetet sätta ihop ”ojämna” grupper låter man som lärare de mer erfarna eleverna hjälpa de mindre erfarna eleverna, och den proximala utvecklingszonen kan uppnås. Det sociokulturella perspektivet är alltså tydligare i den åldersintegrerade klassen i denna fråga.
6.2.3 Regler och normer
En fördel som framkommit i tidigare forskning när det gäller de åldersintegrerade klasserna är att de yngre lär sig regler och normer av de äldre samt att toleransen och självkänslan ökat (Andrae Thelin, 1991, s. 34). Är detta något som överrensstämmer med vår undersökning? Lärarna på den åldersintegrerade skolan instämmer att det kan finnas fördelar med att en del av gruppen redan är inskolade i de befintliga reglerna och i lärarens sätt och tankegångar, medan lärarna på den åldershomogena skolan
förespråkar att eleverna tillsammans får göra upp regler. De menar att det är viktigt att eleverna får vara med och bestämma och att de känner att de kan vara med och påverka. Detta försöker man uppnå på den åldershomogena skolan genom att anordna olika råd. Det kan vara klassråd, elevråd, matråd, miljöråd m.m.
Samtliga lärare ansåg det vara viktigt med regler för att behålla trivseln i klassrummet och på skolan. Regler och normer verkar ligga mer fasta i de åldersintegrerade klasserna, men Birgitta, lärare i den åldersintegrerade klassen, poängterar att ibland kan det hända att barnen kommer till henne och vill göra nya regler och då gör man det. I de åldershomogena klasserna däremot är det något som ses som självklart att man varje år tillsammans gör upp nya regler.
Regler och normer verkar inte vara något som eleverna själva tänker på i samma utsträckning som vuxna. ”Man vet mer när man är äldre” var det en pojke som sade. Ingen av eleverna nämnde att skillnader i regler och normer beror på ålderssammansättningen i klassen, däremot ansåg alla att ju äldre man blir desto större frihet får man. De verkade se frågan som en mognadsfråga och vi får därför inte ett klart svar på vår fråga om även elever anser att toleransen och självkänslan ökat med hjälp av regler och normer i åldersintegrerade klasser som Andrae Thelin (1991, s.34) menade i sin granskning.
Båda skolformerna ser vi sociokulturella influenser hos men när det gäller att skapa regler och normer tycks de åldershomogena klasserna ha större fokus på det sociokulturella perspektivet. Genom att tillsammans i gruppen skapa regler och normer skapar man en gemensam plattform. I de åldersintegrerade klasserna inskolas de nya eleverna i redan befintliga normer och regler, och kan därigenom inte påverka så mycket.
6.2.4 Att känna sig trygg
Samtliga lärare i de båda skolformerna poängterar hur viktigt det är att de yngre eleverna inte är rädda för de äldre eleverna. För att motverka detta har man på den åldershomogena skolan varje år särskilda dagar då man åldersblandar eleverna för att lära känna varandra, och menar att detta gett resultat, att det är väldigt fin kontakt mellan de yngre och de äldre eleverna. På den åldersintegrerade skolan fokuseras också
på att eleverna ska känna sig trygga. Här nämner även lärarna hur viktigt det är att ha en tillåtande syn på att alla är olika och även de anser att deras elever känner sig trygga. Lena som arbetar i en åldersintegrerad klass säger att de har fått en mer tillåtande syn tack vare att de nu arbetar åldersintegrerat.
Vad anser då eleverna om att känna sig trygga? I våra elevintervjuer säger tre av de fyra eleverna att visserligen vågar de prata mer inför klassen idag än när de gick åldersintegrerat, men att det nog snarare beror på att man känner sig säkrare ju äldre man blir och att det inte har att göra med om man går i en åldershomogen eller åldersintegrerad klass. En av eleverna, en flicka, säger att hon aldrig haft något problem med att prata inför klassen.
I denna fråga visar tidigare forskning på olika resultat. Östmar, som förespråkar åldersintegrerade klasser menar att tryggheten i skolan ökat i och med att man infört åldersintegrerade klasser, men att även olikheter mellan eleverna har blivit naturligare och därmed har det blivit en ökad acceptans (1981, s.42). Vinterek (2003, s.137) visar däremot en helt annan bild i sin undersökning. Hon menar att de yngre eleverna känner oro inför att uttrycka sig i klassrummet bland dem som är äldre och att för att trygga relationer ska uppstå krävs det att eleverna lärt känna varandra ordentligt. Detta ges inte tid eftersom klassen ändras varje år.
På den åldersintegrerade skolan säger man sig arbeta mer för en ökad acceptans nu än förr och en av eleverna säger sig aldrig haft några problem med att känna sig trygg. Detta skulle kunna stödja Östmars (1981, s.42) studie som visar en ökad acceptans av olikheter. Vintereks undersökning (2003, s.137) kan däremot få stöd av de tre barnen som säger att de känner sig tryggare att prata inför klassen idag när de går åldershomogent än när de gick åldersintegrerat, även om eleverna antyder att det har med mognad att göra.
Ur ett sociokulturellt perspektiv sett arbetar båda skolorna med samma grundsyn: att skapa en ökad förståelse elever emellan, oavsett ålder. I de åldersintegrerade klasserna pågår detta naturligt hela tiden medan i den åldershomogena skolan är det mer tillrättalagt. Vi kan inte se någon skillnad i lärarnas sätt att förhålla sig till denna fråga vare sig man jobbar som lärare i en åldersintegrerad eller åldershomogen klass. Samtliga lärare vill uppnå samma resultat.
6.2.5 Kamrater
När det gäller frågan om hur eleverna väljer sina kamrater menar båda lärarna i de åldersintegrerade klasserna att den totala bilden är att eleverna leker åldershomogent men att det finns en liten ”klick” som blandar sig. Huruvida denna ”klick” består av elever som har svårt att hitta kamrater framgick inte ur intervjun, detta kan vi bara spekulera i. Om så är fallet skulle detta vara positivt för dessa elever genom att de får en ny chans att hitta nya kamrater. Lena, lärare på den åldersintegrerade skolan menar att eleverna leker mer blandat detta år än de gjort innan. En anledning kan vara att de lekt tillsammans när de gick åldersintegrerat i förskoleklass till trean och att de nu hittat tillbaka till varandra. På den ålderhomogena skolan menar lärarna att alla elever leker med alla på rasterna, alltså över åldersgränserna. Tilläggas bör att på den åldershomogena skolan får eleverna röra sig fritt på skolgården och detta kanske gör att fler möjligheter till nya kamratkontakter sker. På den åldersintegrerade skolan får eleverna hålla sig inom ett område fram till dess att de går i fjärde klass.
I våra elevintervjuer svarar alla utom en flicka att man inte tänkt på detta så mycket, om man lekt med jämngamla eller inte. De har heller inte upplevt det som jobbigt att klassen förändras varje år. Detta tyder på att kamraterna mest varit i samma ålder som de själva. De har också behållit sina kompisar förutom flickan som svarade något annorlunda än de andra. Hon menade att det var tråkigt om man hade någon kompis som var äldre som flyttade ”upp”, då träffades man inte så mycket mer.
Även när det gäller detta område visar tidigare forskning på motsatta resultat. Östmar (1981, s.42) menar att elever som har svårt att hitta kamrater gynnas av att klassen förändras varje år, då de kan få en ”ny chans”. Detta stöds av svaren från lärarna i de åldersintegrerade klasserna i vår undersökning som menar att de elever som har svårt att hitta kamrater kan få en ny chans när nya elever tillkommer. Andrae Thelin (1991, s.40) däremot uppger att en svårighet med åldersintegrerade klasser är att eleverna inte får någon möjlighet att bygga upp en klassgemenskap under någon längre tid. Detta var inte något som upplevdes som något problem enligt våra elevintervjuer, förutom av en flicka som tycker att den åldershomogena klassen hon går i nu ”känns mer som en grupp”. När flickan gick i åldersintegrerat delades klassen upp i mindre grupper mycket oftare.
Ur ett sociokulturellt perspektiv sett kan det vara en fördel att få en ny chans till nya kamrater som i de åldersintegrerade klasserna och därigenom få förutsättningar till social utveckling i samspel med andra. Även i de åldershomogena klasserna tycks förutsättningarna för att utveckla kamratrelationer finnas och därigenom kunna utveckla de sociala spelreglerna. Vare sig man som elev går i en åldersintegrerad eller åldershomogen klass finns det möjligheter att hitta kamrater, även om möjligheten verkar vara större i en åldersintegrerad klass.
6.2.6 Sammanfattning av analys gällande det sociala samspelet
Tidigare forskning rörande det sociala samspelet i åldersintegrerade klasser har visat på bådemöjligheter och svårigheter. För vår del har det varit särskilt intressant att jämföra vår undersökning med Vintereks (2003), då hon precis som vi tar med elevernas åsikter i undersökningen. Vinterek menar bland annat att en viss otrygghet upplevs bland eleverna i en åldersintegrerad klass och att trygga relationer aldrig hinner etableras, eftersom klassen förändras varje år (a.a., s.37). I vår undersökning var eleverna mycket positivare till åldersintegrerade klasser än vad Vintereks undersökning visar. Visserligen tyder våra resultat på att eleverna till stor del leker åldershomogent, precis som Vinterek menar, men eleverna vi intervjuat var positiva till åldersintegrerade klasser och tyckte att det var kul att lära känna nya kamrater. Att de kände sig tryggare idag när det går i en ålderhomogen klass menade de berodde på att man känner sig säkrare ju äldre man blir och att det inte har med hur klassen är organiserad.
Genom att undersöka åldersintegrerade respektive åldershomogena klasser genom