7.1 Ökande krav
Pedagogerna jag har intervjuat upplever alla generellt att kraven på pedagogen i skolan har ökat när det gäller svenska som andraspråk. En skillnad jag har kunnat utläsa av svaren är att den biträdande rektorn anser mer än de övriga intervjupersonerna att det hänger mycket på det egna agerandet och att man är ansvarig för att ständigt medvetandegöra ämnet i sin undervisning. Hon tycker sig se en tendens att många pedagoger gör ämnet svenska som andraspråk svårare än vad det är. Hennes uttalande bygger dock på en inställning om att undervisningen i svenska som andraspråk ska genomsyra all undervisning och att ingen tydlig gräns bör finnas från övriga ämnen. Detta strider ju något från styrdokumenten, som gör det tydligt att svenska som andraspråk är ett eget ämne med egen kursplan.
De intervjuade pedagogerna uppskattar mycket den satsningen på fortbildning som är skräddarsydd för deras skola. Min uppfattning är att en del av pedagogerna känner sig något osäkra på hur man ska gå tillväga rent metodiskt med eleverna med annat modersmål. För att kunna möta dem på bästa sätt känns det självklart viktigt att få en bredare kunskap och på så vis bli säkrare i sin yrkesroll.
7.2 Modersmålslärarens roll
Att arbeta med flerspråkiga barn är krävande men samtidigt väldigt intressant och utvecklande. Det sistnämnda har jag mellan raderna utläst som en genomgående uppfattning hos informanterna. Alla har inte uttryckt det i ord, men intresset och nyfikenheten finns där hos samtliga.
Av intervjupersonernas svar att döma i frågan om hur man jobbar med modersmålslärarna och vilken roll de anser att modersmålslärarna har, kan utläsas att det förekommer en stor brist på samarbetet mellan de två yrkesgrupperna. Det finns i stort sett inget samarbete. Detta förhållande gör det än mer förbryllande med tanke på att samtliga intervjupersoner anser att kraven på dem har ökat i andraspråksundervisningen. Jag har därmed svårt att förstå varför man inte samarbetar mer för att underlätta varandras situation. Till saken hör att pedagogerna själva verkar vara högst medvetna om att resurser går till spillo.
Specialpedagog 2 uttrycker däremot sin förståelse för modersmålslärarnas krävande arbetsmiljö, som består i ett frekvent farande mellan skolor. Hon tycker den övriga
personalen bör tänka på sin inställning till modersmålslärarna så att det blir ett så positivt möte som möjligt.
Jag ställer mig ändå frågan: varför inte ta mer hjälp av varandra när kraven på andraspråksundervisningen ökat så?
7.3 Föräldrarnas roll
De sex deltagarna är helt klart överens om föräldrarnas roll i barnets andraspråksutveckling; att föräldrarna bör stödja förstaspråket hemma eftersom det är det de är experter på, som en av specialpedagogerna uttryckte det. Därmed står informanterna bakom de många forskare som uppmanar föräldrar att koncentrera sig på barnets, eller närmare bestämt familjens förstaspråk.
Jag upplever det som att pedagogerna överlag känner att samarbetet med föräldrarna fungerar bra, även om det med jämna mellanrum uppstår svåra situationer med en del föräldrar, där det blir delade meningar om barnets språkinlärning.
Jag vill framhäva specialpedagog 1-s argument om att man måste respektera föräldrarna och uppmana dem varsamt inom vissa områden. De måste känna att deras roll är viktig för barnets trygghet och utveckling.
7.4 Skolverkets kritik
Frågan som handlade om hur mina intervjupersoner ser på Skolverkets kritik mot undervisningen i svenska som andraspråk framkallade svar som var intressanta att tolka. Informanterna delgav mig att vissa anmärkningar gjorts av Skolverket på just X-skolan, vilket jag inte var medveten om när jag började mitt arbete. Då blev det än mer intressant att höra vad de tycker borde förbättras på deras skola när det gäller andraspråksundervisningen.
De flesta av informanterna är av den uppfattningen att skolan inte har hunnit med i utvecklingen, d.v.s. det stora behovet av andraspråksundervisning på grund av det ökande antalet invandrarbarn som har uppstått i området. En del av informanterna tycker inte att undervisningen har förändrats eller anpassats så mycket under de senaste åren, vilket den borde ha gjort eftersom behoven hör ökat så pass mycket. Klasslärarna som jag intervjuade hade synpunkter på organisationen och menade att det måste komma klarare direktiv från ledningen om situationen ska kunna förbättras. Situationen idag tycker de inte är hållbar. Jag har förståelse för att de känner sig något ambivalenta i sitt agerande när det gäller andraspråksundervisningen, eftersom ledningen har gått efter en linje som kanske
inte helt är överensstämmande med Skolverkets. Däremot anser jag att X-skolans förhållningssätt till svenska som andraspråk är helt och hållet det rätta. Jag har svårt att se en fungerande andraspråksundervisning som går ut på att det är ett enskilt ämne. För mig är det naturligt att låta det integreras i hela undervisningen, bara man gör det på ett medvetet sätt så att ämnet inte glöms bort.
Det finns likheter i en del svar som uppstod när det gäller förbättringar av andraspråksundervisningen. En av dem är att i stort sett alla informanterna svarade att de önskar mindre grupper i undervisningen. De menar att det är svårt att hinna med alla barnens behov p.g.a. de stora grupperna. Generellt handlar det om att de vill få mer resurser så att de kan göra mindre grupper och utefter det kanske nivågruppera dem.
Jag håller självklart med om resursbehovet, samtidigt är jag övertygad att man hade vunnit mycket på att omfördela samarbetet på skolan. Det innebär t.ex. ett närmare samarbete med modersmålslärarna.
7.5 Kunskaperna om kursplanen
Under mina intervjuer fick jag intrycket av att kursplanen för svenska som andraspråk är ett dokument som kanske inte används alltför flitigt i det dagliga planeringsarbetet. Den biträdande rektorn upplever att kunskaperna om kursplanen är bristfälliga och att man måste bli bättre på att arbeta efter målen och mindre utefter läroböckerna. Jag kan hålla med om att det ofta är läromedel som styr alltför mycket och att man glömmer bort vilka kunskapsmål man egentligen strävar efter. Mina egna erfarenheter säger mig att läromedlen har haft otroligt mycket makt när det gäller vad eleverna ska lära sig.
En orsak till varför kursplanen inte används som ”lathund” i den grad som det är tänkt, kan vara utformningen av den. Styrdokument överhuvudtaget har en tendens att vara högtravande i sin formulering och svårtolkade. Det kan vara svårt ibland att sätta olika styrdokuments text i relation till den praktiska verkligheten.