För att lyckas bedriva en undervisning i svenska som andraspråk som uppfyller målen enligt styrdokumenten, är det uppenbarligen en nödvändighet att pedagogerna i en verksamhet är medvetna om kursplanens innehåll. I detta fall
menar jag grundskolans kursplan för svenska som andraspråk. Men för att den enskilde pedagogen ska kunna ta till sig kursplanen utan svårigheter är det viktigt att den är formulerad och utformad på ett lätthanterligt och översiktligt sätt. Jag frågade intervjupersonerna om de tycker att målen i kursplanen för svenska som andraspråk generellt känns verklighetstrogna och hanterbara. Observera att jag inte ställde denna fråga om kursplanerna till förskolläraren, eftersom hon inte arbetar efter grundskolans kursplan för svenska som andraspråk.
Den biträdande rektorn känner att kursplanerna står något för sig själva och används för lite i undervisning och planeringsarbete:
Som här så tycker jag generellt att lärare, pedagogers kunskaper om kursplaner är väldigt, väldigt dåliga. [---] Om du tänker efter hur många gånger ser du nån pedagog när dom planerar nåt område titta i kursplanen, ”vad är det nu de ska ha uppnått i femman?” [---]
Var i kursplanen står det att man ska jobba med Sveriges alla landskap? Det står ingenstans. [---]
Lärare generellt är väldigt, väldigt dåligt pålästa på kursplanerna, jobbar väldigt, väldigt mycket utifrån traditioner och inte vad som står i nya… man säger fortfarande ”nya läroplanen”, har du tänkt på det?
Jag tycker det är rätt skrämmande. (Biträdande rektor)
Hon anser m.a.o. att de allmänna kunskaperna om kursplanerna är alldeles för dåliga och att pedagogen måste göra mycket mer för att medvetandegöra mål att sträva mot och mål att uppnå för att jobba i rätt riktning med eleverna. Hon pratar alltså inte bara om kursplanen för svenska som andraspråk utan även kursplaner för andra ämnen.
Lärare år 3 upplever att det finns ett ”glapp” mellan målen i kursplanen och praktiken och menar att man måste sätta in mer resurser för att kunna uppnå målen:
[---] det är fråga om resurser hela tiden, ska man kunna nå mål att sträva mot, det är en sak. Men även dom här målen att uppnå, det är som i alla andra ämnen. Alla elever kommer ju inte att nå dit hur mycket vi än anstränger oss, tror jag. (Lärare år 3)
Hon fortsätter sina invändningar mot kursplanen om att den är svår att applicera på verkligheten och att en del som står skrivet kanske är lite väl stora ord:
Det är väldigt fint, både läroplan och kursplan. Och jag kan skriva under på att allt är ju sånt som dom borde ha för att klara sig längre upp i studierna och även sen senare i livet, självklart. Men jag tror i alla fall - på den här skolan – det har gått lite för fort. Jag tror inte riktigt dom har hunnit med och förstått behovet. (Lärare år 3)
Lärare år 4 delar samma uppfattning men tydliggör denna inställning ytterligare när hon menar att det ofta känns svårt att komma fram till de avsatta målen. I hennes svar skymtar även ett visst behov av mer resurser i form av antingen fortbildning eller mer personal för att målen ska kunna bli genomförbara:
Alltså, målen är ju jättetrevliga och så… och dom är ju jättebra, men det är ju målen överlag i kursplanerna, det är ju en sorts utopi. [---] Som det ser ut i dagens skolor, framförallt hos oss – jag kan ju bara jämföra hos oss – alltså, vi har inte rätt verktyg… vi kan inte nå upp till målen om vi inte får mer stöd än vad vi får. [---] Nej, det känns inte riktigt hanterbart, faktiskt. (Lärare år 4)
En av specialpedagogerna uttrycker att hon inte har helt klart för sig i detalj om vad som står i kursplanen för svenska som andraspråk. Hon tycker däremot att hon har kontroll över de övergripande målsättningarna. Specialpedagog 1: ”Alltså, jag ska erkänna att jag inte kan hela kursplanen när det gäller svenska som andraspråk, så i stora drag kan jag den, men jag kan inte den i detalj.”
På samma fråga, om målen i kursplanen känns verklighetstrogna, svarar specialpedagog 2: ”Jo, det tycker jag nog.”
Lärare år 4 ser, av tidigare citat att döma, mindre positivt på samma mål:
”I kursplanen står det ju att man ska ha förstaspråksnivå i svenska. Och hur ska man klara det? Det finns ju ingen chans att man gör det. Det kan jag konstatera att jag har ett visst antal elever som aldrig kommer att göra det.”
Den biträdande rektorn tror däremot att pedagogerna koncentrerar sig alldeles för mycket på läromedlen istället för kursplanernas mål. Hennes svar ger intrycket av att det ibland verkar som att pedagogerna försvårar sin uppgift genom att tro att allt material i läroboken måste hinnas med. Hon säger:
Dels är det generellt en okunskap om vad kursplanerna verkligen innehåller och liksom att faktiskt ha det i fokus hela tiden när jag planerar ett arbetsområde. Strunt i vad det finns för böcker! Titta på vad
målet är! Sen kan man ju använda den boken och den boken, men om vi säger på X-skolan är det ju böckerna som styr, i vissa klasser ju.
(Biträdande rektor)
Den generella bilden jag får av informanternas svar angående kursplanens mål i svenska som andraspråk är att de flesta av dem har svårt att ta dem till sig. De har svårt att se målen uppfyllda i praktiken och några av dem menar att de behöver mer stöd för att kunna hjälpa sina elever att lyckas med målen. Det är däremot inte riktigt alla sex som anser att kursplanen på något sätt är svårhanterlig.