Peter Stilbs och Åke Ortmark skrev en artikel 2014 som titulerades Expressen, gå inte på
klimatbluffen. Artikeln var en i en serie på Expressens debattsida som var kritiska mot en del av Expressens tidigare uttalanden, detta i ett försök att visa att det går att föra en saklig debatt från flera synvinklar med högt tak och ömsesidig respekt. Peter Stilbs är professor i fysikalisk kemi på KTH och Åke Ortmark är journalist och författare om klimatkrisen.
Forbes är ett globalt magasin som inriktar sig på affärer, investering, teknik, entreprenörskap et cetera och riktar sig till människor med intresse för företagsvärlden. Artikeln som valts ut från Forbes publicerades 2013 och är skriven av James Taylor, doktorand i juridik och tidigare studerande inom atmosfärsvetenskap. I artikeln Global Warming Alarmists Caught Doctoring '97-Percent Consensus'
Claims talar Taylor om olika områden inom klimatdebatten där han bland annat ställer sig kritisk till flera av IPCCs mest centrala argument.
Der Spiegel är det största veckomagasinet i Tyskland och är speciellt känd för att ha oberoende faktagranskare som arbetar åtskilt från journalisterna. Fokus ligger på långa och fördjupande artiklar om olika områden från politik till social media. Vi har två artiklar från Der Spiegel, den första en intervju med den svenska meteorologen Lennart Bengtsson titulerad A Famous scientist becomes a sceptic. Artikeln är skriven av Axel Bojanowski och publicerades 2014. I artikeln pratas det om Bengtssons tidigare involvering med klimatrörelser, och att han på senare tid gått över till en organisation som är känd för sin klimatskepsis. Den andra artikeln är publicerad 2012 och är en intervju i två delar med Fritz Vahrenholt skriven av Olaf Stampf och Gerald Traufetter. Vahrenholt är politiker, har en doktorand i kemi och är även författare till en bok som ifrågasätter IPCCs forskning om klimatkrisen.
Facts debunking global warming alarmism är en artikel publicerad på The Australian år 2009 skriven av Bob Carter. Carter är doktorand i paleontologi och har även en examen i geologi och är även känd för att vara central inom den klimatskeptiska rörelsen. I artikeln tas olika argument upp som ifrågasätter etablerad forskning, av IPCC och andra forskare.
Artikeln Enögt fokus på CO2-utsläpp leder felpublicerades i Göteborgs Posten år 2012. Artikeln är skriven av ett flertal författare. Peter Stilbs, som tidigare nämnts som medverkande i artikeln från Expressen, professor i fysikalisk kemi. LArs Jonsson, konstnär och författare, Sten Kaijser, professor emeritus i matematik. Samt Ingemar Nordin, professor i vetenskapsteori på Linköpings universitet. C-G Ribbing, professor i fasta tillståndets fysik. Artikeln menar att forskare fokuserar för mycket på att koldioxidutsläpp är den främsta orsaken till global uppvärmning och menar att det finns andra orsaker som inte IPCC bekräftar.
John Roberts publicerade en artikel på Fox News år 2013 - UN's massive new climate report adds little
explanation for 'pause' in warming, som handlar om kritik till den senast publicerade IPCC- rapporten.
Artikeln tar upp två kritiska forskare, Anastasios Tsonis och Judith Curry, men lyfter även en forskare som ställer sig på IPCCs sida - Michael Mann. Tsonis är en amerikansk forskare inom atmosfär och är professor på University of Wisconsin-Milwaukee. Curry är rektor för School of earth and Atmospheric science vid Georgia Institute of Technology samt forskare inom klimatologi. Mann är forskaren bakom “the hockey stick graph” som refereras till av bland annat IPCC.
The Sydney Morning Herald är en australiensisk tidning och är en av de äldsta tidningarna i landet som ägs av Fairfax Media - ett mediebolag som äger flera av de australiensiska tidningarna. Artikeln som används i denna studie är titulerad Majority report: why consensus is all the rage av Michael Bachelard, publicerad 2011. Fokus i artikeln ligger på på att kritisera den etablerade forskningen, och viljan att “settle science”, att ha en fullständig enighet kring en viss fråga, där alla forskare är överens om vad som är sant. Kritik riktas även till Fairfax Media för att de i sina olika källor sällan använder sig av studier från andra än IPCC.
Artikeln It's no wonder the world's cooling on climate change skriven av James Delingpole 2012 publicerad av Daily Mail. Daily Mail är Storbritanniens näst mest populära tidskrift och är en konservativ tidning. Delingpole är journalist och ställer sig kritisk till många etablerade klimatrörelser, däribland IPCC. I artikeln argumenterar Delingpole för att den etablerade forskningen kring klimatet är missvisande och felaktig.
Russian academic says CO2 not to blame for global warming är en artikel publicerad av Sputnik News år 2007 med okänd författare, som handlar om Habibullo Abdsunamatov, en rysk forskare som menar att CO2-utsläpp är en effekt, snarare än en orsak, av global uppvärmning. Abdusamatov ställer sig kritisk till IPCC, men även till Kyotoprotokollet och dess nödvändighet.
Som tidigare nämnts återfanns mönster bland de olika artiklarna som genererade ett antal teman. Det mönster vi fann mest av i det insamlade materialet benämner vi som underminering. Underminering kan ta sig många uttryck. Ett exempel är ur Expressen;
“IPCC låtsas inte heller om stora delar av den vetenskapliga litteraturen. Där finns bland annat flera rapporter om faktiska mätningar av solens aktivitet. Den
har ett tydligt inflytande på vårt klimat, som tydligt kan spåras under planetens
hela historia.” – Stilbs och Ortmark, Expressen 2014
Här syns modalitet och transivitet. I koden kopplas IPCC ihop med vetenskaplig litteratur, men enligt talaren är det inte den litteratur som är bäst lämpad för deras forskning. I koden är det tydligt att talaren instämmer med det framskrivna påståendet, ord som “kanske” och “det kan orsaka…” används inte, utan det är formulerat som en faktisk sanning. Här undermineras IPCC genom att skribenterna påstår att deras material inte är av önskvärd kvalitet, utan att de väljer bort “stora delar” av det material som finns tillgängligt. Påståendet kan tolkas som att IPCC inte bedriver forskning som går att lita på, utan som är baserad på tveksamma grunder.
Liknande resonemang syns även senare i samma artikel, då skribenterna menar att media överdriver när det kommer till klimatkrisen, och att IPCC inte driver någon egen forskning utan att de istället endast skulle inrikta sig på att leta efter svar som bekräftar deras hypoteser.
“Klimatkrisen, med de överdrifter man ser i medierna, ger närmast intryck av ett påhitt. IPCC gör ingen egen forskning, utan söker som grupp stöd för en given hypotes - att koldioxiden har en avgörande betydelse för jordens framtida klimat.”
– Stilbs och Ortmark, Expressen 2014
Skribenterna menar att IPCC gör sig skyldiga till bekräftelsebias, att enbart leta efter fakta som stödjer den egna poängen. Den första meningen som uttalar sig om media ser vi också tecken på modalitet - att media skulle ge en vinklad bild av det faktiska läget verkar för talaren som en etablerad sanning. I en annan artikel från Forbes, intervjuas ett antal forskare som ställer sig kritiska till IPCC, och här finner vi liknande mönster som i tidigare exempel från Expressen;
“What it is observed right now is utter dishonesty by the IPCC advocates. … They are gradually engaging into a metamorphosis process to save face. … And in this way they will get the credit that they do not merit, and continue in defaming critics
like me that actually demonstrated such a fact since 2005/2006,” - James Taylor, Forbes 2013
Även här framställs IPCC som opålitliga forskare. Detta stycke visar även på ett tema som vi valt att kalla polarisering, alltså uppdelning. Polariseringen syns i den bemärkelsen att Scafetta nämner IPCC som “them” och sedan positionerar sig själv som “critics like me”, alltså en kritiker utanför IPCC. Det finns även en aspekt som vi finner särskilt intressant, och det är att IPCC betraktas som det mest
etablerade forskningsorganisationen för miljöfrågor och klimat. Forskare som ställer sig utanför IPCCs slutsatser benämns som enskilda kritiker, eller skeptiker. IPCC benämns ofta som en etablerad institution som inte går att ifrågasätta, vilket framstår som en negativ och kanske förtryckande aspekt av IPCC. IPCC anses i många fall ha monopol på forskning kring klimatet, vilket många kritiker ifrågasätter.
Temat polarisering återfinns inom flera koder i de utvalda artiklarna. Följande är ett citat ur den tyska tidningen Der Spiegel där Fritz Vahrenholt, politiker, doktorand, och klimatskeptiker talar om global uppvärmning.
”The fear mongers are still shaping the political debate. According to the German Advisory Council on Global Change, environmentally minded countries should forcibly bring about reduced consumption for the sake of protecting the climate.
This takes us in the direction of an environmental dictatorship.” - Fritz Vahrenholt, Der Spiegel 2012
I citatet inleder Vahrenholt meningen med att beskriva de som formar debatten som “fear mongers”, en svensk motsvarighet hade varit några som sprider fruktan. Vi ser detta som en transivitet då denna formulering kopplar samman de som för debatten om klimatet med en negativ benämning. Debatten är objektet som de förbinds med. Enligt Vahrenholts mening är de som driver debatten grupper som använder fruktan och rädsla för att påverka vilken riktning de vill att diskussionen ska ta. Detta uttryck visar på att det finns en uppdelning i debatten där olika sidor ställs mot varandra. Den motsatta sidan beskrivs även på ett specifikt sätt; som den sidan med maktposition. Vahrenholt menar att fear
mongers är de som kan styra och forma debatten i önskvärd riktning, om debatten skulle gå åt ett håll som underminerar deras ställning. Sedan kommer en liknelse till en klimatdiktatur, vilket i detta fall ger oss en bild av hur synen på klimatdebatten ser ut som helhet. Detta citat är dock inte riktat till just IPCC, utan till en systerorganisation - the German Advisory Council on Global Change. Trots detta
går det här att se hur medlemmar av en grupp som inte delar samma ideologi som en individ av en annan grupptillhörighet, framställs på ett sätt som inte går att beskriva positivt - inom just klimatdebatten.
I en artikel från Daily Mail finns vidare exempel på polarisering, där IPCC och klimatföreträdare i allmänhet beskrivs som “dem” medan “vi” är the real world, den verkliga världen. IPCC och klimatföreträdare positioneras med andra ord som några som lever i förnekelse av sanningen. Det framställs också som att författaren inte är ensam om sin ståndpunkt, utan i texten så menar han att ingen utanför de gröna rörelserna tar dem seriöst längre, just på grund av att det påstås att rädsla är ett verktyg som används. Språket i citatet visar även på modalitet då skribenten är övertygad om sitt påstående, satserna skrivs fram med formuleringar som visar på att det inte finns några osäkerheter kring påståendet, det finns inget “kanske”.
”The three IPCC reports since then have confirmed this prognosis with increasingly shrill certainty. [...]But, unfortunately, no one outside the Government and the green movement takes them very seriously any more, because
the real world has stubbornly refused to act in accordance with all the climate scientists’ scary predictions.” – James Delingpole, Daily Mail 2012
Vid flera tillfällen ser vi att skribenterna använder fakta eller information som underlag eller
komplement för de underminerande satserna som framställs av IPCC. Med detta menas att vi fann att
det ofta fanns ett samband mellan dessa teman, underminering och faktabaserade påståenden och att de
ofta användes för att stärka varandra, antingen medvetet eller omedvetet. Ett exempel på detta finner vi
i tidigare artikel från Forbes, där flera forskare intervjuas. En av forskarna har tidigare studerat solens
aktivitet i anslutning till global uppvärmning, och följande citat är tagen ur den delen av intervjun. “This means that part of the 20th century [warming] should be attributed to the increased solar activity and that 21st century warming under a business as usual scenario should be low (about 1°C).” ... “I couldn't write these things more explicitly in the paper because of the refereeing, however, you don't have to be a genius to reach these conclusions from the paper”, - Shaviv ur James Taylor, Forbes 2013 I citatet ovan refereras till forskning som studerat solens aktivitet och som där ifrågasätter varför IPCC väljer att inte ta med denna aspekt i sina rapporter, Solens aktivitet skulle då vara en annan tänkbar
klimatpåverkan än koldioxidutsläpp. Efter presentationen av denna aspekt av forskningen avslutar talaren med att påstå att man inte behöver vara ett geni för att dra den slutsatsen av studien, utan att det
borde vara en självklarhet att detta perspektiv är viktigt. Anmärkningen om att de som inte dragit
denna slutsats enligt uttalandet inte kan ses som särskilt intelligenta öppnar även här upp en tolkning
om polariserade sidor där det finns de som, enligt denne forskare, förlitar sig på IPCCs “felaktiga
forskning” och de som fokuserar på alternativa, mer “korrekta informationskällor”. De som förhåller
sig till IPCC får därmed sin tankeförmåga ifrågasatt, vilket vi kopplar till en slags underminering som
riktar sig både till IPCC i sig, men även de som håller med IPCCs forskning. Här går det att se ett antal
kopplingar som görs, mellan subjekt och objekt. De som inte drar samma slutsats av resultatet positioneras som ett “dem”, och de beskrivs inte specifikt. Men det går ändå att få fram en generell
bild av hur de beskrivs med hjälp av intertextualitetsbegreppet. Det går även att se olika språkliga
formuleringar; presentationen av fakta är formulerad på ett formellt sätt, medan den andra satsen är
mer vardaglig, med en underton av sarkasm, som är mer inriktad till vardagliga situationer. Detta är ett
tecken på intertextualitet, då det går att se olika texter, eller former av texter, i samma artikel. En kod inom samma tema finner vi i en annan intervju med Fritz Vahrenholt som utgivit en bok där han ställer sig skeptisk till IPCC:s forskning;
”Climatologists should be putting a far greater effort into finding ways to more accurately determine the effects of the sun on climate. For the IPCC and the politicians it influences, CO2 is practically the only factor. The importance of the sun for the climate is systematically underestimated, and the importance of CO2 is
systematically overestimated. As a result, all climate predictions are based on the wrong underlying facts.” - Vahrenholt, Der Spiegel, 2012
Även Vahrenholt menar att man bör fokusera mer på solens inverkan på klimatet och att IPCC har
fokuserat för mycket på koldioxidutsläpp i förhållande till andra tänkbara orsaker bakom global
uppvärmning. I och med att koldioxid är den största faktor som tas med i beräkningarna baseras
prognoserna som IPCC gjort på felaktig fakta, enligt Vahrenholt. Ett tredje återkommande tema relaterat till faktabaserade påståenden var yttringar som inte kunde kopplas till tydliga, utskrivna referenser eller citat från vetenskapliga källor. Vanligt förekommande var att information lyftes men att det inte refererades till någon källa för informationen, och att samtalet sedan fortsatte vidare till andra ämnen, därmed ser vi ingen synlig intertextuell kontext, det
vill säga ingen koppling till texter som informationen baseras på. Detta ser vi tydligt tecken på i koder
som valts ut från Daily Mail som yttrar ett antal påståenden angående klimatkrisen. Det vi fann var att
det var ungefär lika ofta som det refererades till faktakällan som det inte lämnades någon referens. Detta gällde mer eller mindre samtliga artiklar, det gick att se ett något mer vetenskapligt språk i de
artiklar skrivna av författare med forskarbakgrund - av förklarliga själ. Detta är också ett exempel på
att klimatdebatten är väldigt mångfaldig, den engagerar individer i olika samhällsgrupper. Det är alltså
inte bara forskare och politiker som diskuterar klimatet, utan även journalister och privatpersoner. Kort sagt går det att mena att klimatet är en del av samhällsdebatten. Därför är det inte förvånande att olika
former av språk syns i debatten. Detta tror vi är något positivt, av flera olika anledningar. Först och
främst innebär det att det finns en länk mellan vardagen och den vetenskapliga världen. Då det är ett
ämne som är beroende av olika uttalanden från forskare, exempelvis hur ser atmosfären ut idag? Finns
det några förändringar som vi måste bli medvetna om? För dessa svar är en meteorolog lämplig att
vända sig till. Men en meteorolog kan inte svara på alla frågor som rör alla aspekter av klimatet.
Därför behövs det flera olika infallsvinklar och arbetssätt. Även de från individer utanför forskningsvärlden, då klimatförändringar påverkar alla människor oavsett yrkesgrupp. I och med att
det för vardagliga människor närmare forskningsvärlden, för det även forskningsvärlden närmare människor. Detta kan medföra att människor får en större förståelse för hur vetenskapliga arbeten går
till, och hur de tar fram informationen som presenteras i resultatet. Vi menar att det kan vara enklare
att förstå om man har följt processen, och inte bara läser delar av ett resultat som är presenterat i en
helt annan artikel. För det andra tror vi att detta gör att forskningen blir mer tillgänglig för fler
människor. Om forskare publicerar en massa forskning som allmänheten tar del av diskuterar, och inte
förstår - så bör forskningsvärlden anpassa sig för att göra kunskapen mer lättillgänglig, för att
allmänheten ska förstå innebörden av forskarnas arbete. För det tredje menar vi att det kan minska
polariseringen, att ta del av flera texter ur olika källor kan på många sätt ge ett bredare perspektiv. Det
kan åtminstone bidra med ny kunskap från olika håll. Här utgår vi ifrån att mer och bredare kunskap är
något positivt. Med detta sagt vill vi poängtera att hög intertextualitet inte nödvändigtvis innebär en
varierad kunskapsbank, och att kunskapen som presenteras i artikeln är adekvat. Vi vill snarare betona vikten av att vara öppen för olika perspektiv av samma ämne.
Ett exempel på att flera olika referenser till information inte nödvändigtvis medför ett starkt argument;
”Global warming no longer seems to be quite the urgent threat it was after a succession of bitingly cold winters and miserable summers. […] Sea levels have
not risen dramatically. ‘Threatened’ regions such as Tuvalu, the Maldives and Bangladesh have not drowned. Polar bear populations continue to thrive. Arctic
sea ice is recovering while the Antarctic ice is expanding. But, most damningly of all, global warming stopped at the end of the last century.” James Delingpole,
Daily Mail 2012
Här görs en rad uttalanden om vanliga ämnen som brukar tas upp när det talas om den globala uppvärmningens orsaker och effekter, men ingen källa eller referens nämns. Personen som gjort dessa uttalanden är inte forskare, och kan därför inte referera till egen forskning gällande området, utan måste ha fått dessa uppgifter från en annan källa, men det framgår inte vilken eller vilka källor det rör sig om. Det kan alltså handla om helt legitima uppgifter som är framtagna av framträdande forskare, men det går inte att avgöra genom detta uttalande eller i andra delar av artikeln, det görs alltså ingen hänvisning alls i artikeln till var denna fakta kommer från. Detta fenomen är vanligt inom alla debatter. Då vi lär oss i samspel med andra är vi beroende av att få information från andra människor, skolan, arbetet, experter och så vidare. Det är därmed inte konstigt att författaren använt sig av information från andra källor, problemet ligger snarare i att verifiera uppgifterna.
I nästa exempel ur Göteborgsposten från februari 2012 framgår en underminerande inställning gentemot den etablerade forskningen som framförs i klimatdebatten.
”Det faktum att spannet av osäkerhet inte minskat på trettio år borde göra att en klocka ringer hos varje människa med intresse för naturvetenskap. Letar vi verkligen på rätt plats? Att flera vetenskapliga arbeten sedan 2007 visat på att