6.1 Tema 1: På vilket sätt uttrycks jämställdhet/ojämställdhet mellan
pojkar och flickor när de arbetar i grupp och hur påverkar det
könsskapandet mellan dem?
Vad visar resultatet egentligen? För att börja någonstans framhäver jag min första frågeställning: På vilket sätt uttrycks jämställdhet/ojämställdhet mellan pojkar och flickor när de arbetar i grupp och hur påverkar det könsskapandet mellan dem? Jag delade upp detta i två olika underrubriker. Den första var pojkarnas och flickornas syn på att jobba tillsammans och att få bestämma i grupparbetena samt den andra som löd: Trakasseringar mellan pojkarna och flickorna i grupparbetena. Jag kommer nedan först att presentera pojkars och flickors bestämmande i grupparbetena och hur detta kan ha påverkat könsskapandet. På samma sätt kommer jag göra med trakasseringarna mellan pojkarna och flickorna.
När det gäller bestämmandet i grupparbetssituationerna så beskriver både pojkarna och flickorna att pojkarna får bestämma mer i grupparbetena vilket i sig är ett ojämställt förhållande. Detta påstående refererar jag till jämställdhetsbegreppets innebörd som bland annat innefattar att kvinnor och män ska ha samma möjligheter och rättigheter på livets alla områden och likvärdigt sätt delar på makt och inflytande.104 Någonting som skildras klart i detta anser jag är genussystemets andra princip hierarki vilket refererade till att de manliga
alltid är mer värt än de kvinnliga och att mäns åsikter behov och intressen hamnar i fokus.105
Detta visar enligt mig på flickors och pojkars olika villkor. Holm framhäver forskning som visar på att pojkarna ofta dominerar över flickorna i klassrummet.106 Resultatet visar att detta också sker i grupparbetssituationen.
Hur påverkar det då könsskapandet mellan dessa pojkar och flickor? Eftersom hierarkin skildras i grupparbetena gör detta enligt min mening att pojkarna och flickorna skapas som motpoler. Men samtidigt så tillskriver pojkarna och flickorna varandra olika egenskaper i dessa maktförhållandena/grupparbetssituationer vilket också skapar motpoler exempelvis hur tjejer är och killar är. Hedlin beskriver genussystemets första princip dikotomi som handlar om att man inte blandar det som anses vara kvinnligt och manligt vidare att isärhållandet sker
104
Mark, Eva (2007). Jämställdhetsarbetets teori och praktik, s. 16 & Lif, Jan (2008). Allt du behöver veta innan du arbetar med
jämställdhet i skolan, s. 15-19 & Hedlin, Maria (2006). Jämställdhet- En del av skolans värdegrund, s. 11-12
105 Riksidrottsförbundet (2003). Idrott, kön och genus- en kunskapsöversikt, s. 8 & Hedlin, Maria (2010). Lilla genushäftet 2.0- om genus och
skolans jämställdhetsmål, s. 19-20,
http://www.skolverket.se/content/1/c6/01/79/42/lilla%20genush%E4ftet%202010.pdf
106
39
redan tidigt och att vi tillskriver människor olika egenskaper beroende på könet och vi förväntar oss vissa saker av pojkar och andra av flickor.107 P1 belyser bland annat killar är bäst på det mesta, mer målmedvetna, tjejer följer med i vad som sägs, de har inga åsikter samt att de har sämre självförtroende. P2 nämner exempelvis att tjejer har lättare att koncentrera sig även om det är ljud. Flickorna beskriver att pojkarna är mer bestämmande och uttrycker att de är mer översittare. F1 beskriver att tjejerna inte påpekar om någonting är fel. F2 beskriver att tjejer är mer lyssnare än killar och att hon föredra att jobba med tjejer. Utifrån tjejernas påstående och p1 kan det också finnas en tendens till att faktiskt bara vilja umgås med tjejer respektive pojkar vilket skulle göra att man helst inte vill blanda pojkar och flickor. Men detta påstående är mer grundat i min helhetsuppfattning och tolkning av intervjuerna.
När det gäller trakasserier i grupparbetena så uppfattar pojkarna och flickorna att pojkarna trakasserar mest vilket också stödjer tidigare forskningen.108 Utifrån tjejerna så trakasserar också killar mest mot dem. Detta uttryckts bland annat i att pojkarna påpekar flickorna hur fel de har i saker och ting vilket i sig är ett ojämställt förhållande, inte för att tjejerna ska få trakassera lika mycket vilket skulle vara befängt att mena men utifrån DO som menar att man ska främja allas lika rätt och möjligheter oavsett kön att inte bli trakasserade109 så finns det indikationer på att flickorna är utsatta enligt mig.
Detta påverkar också könsskapandet, exempelvis hierarkin där pojkars åsikter sätts i centrum vilket skapar motpoler genom att pojkarna blir överordnade och flickor underordnas. Lif belyser att pojkar ofta utnyttjar genussystemets strukturer genom att bland annat
könsmärka och nedvärdera flickors åsikter.110 Andra trakasseringar i gruppsituationen
påverkar också könsskapandet, jag syftar då till bland annat de trakasserier f1 beskriver mellan tjejer där ord är vanligt förekommande exempelvis ”ful” och ”tjock” som också antyder på att visa hur tjejer ska se ut och inte se ut, vilket också visar på tidigare forskning där flickors trakasseringar mot varandra kan handla om att påvisa brister i kvinnligheten som inte uppfylls.111 P1 använder ”bög” för att påvisa feminina egenskaper hos andra pojkar, p2 beskriver att det kan förekomma ord som ”fitta” mot pojkar vilket hade betydelsen att denne är ”mesig”. Detta visar också på tidigare studier där pojkar könstrakassera andra pojkar med
107 Hedlin, Maria (2010). Lilla genushäftet 2.0- om genus och skolans jämställdhetsmål, s. 17,
http://www.skolverket.se/content/1/c6/01/79/42/lilla%20genush%E4ftet%202010.pdf
108 SOU (2010:66). Barns perspektiv på jämställdhet I skola- En kunskapsöversikt, s. 42,
http://www.regeringen.se/content/1/c6/15/30/94/c54679be.pdf
109Diskrimineringsombudsmannen (2010). Upplevelser av diskriminering – en sammanfattande rapport samt analys baserat på en kvalitativ
undersökning om upplevd diskriminering, s. 9,
http://www.do.se/Documents/Material/Rapporter/Upplevelser%20av%20diskriminering%20Rapport.pdf
110 Lif, Jan (2008). Allt du behöver veta innan du arbetar med jämställdhet i skolan, s. 34
111 Holm, Ann-Sofie (2008). Relationer i skolan- En studie av femininiteter och maskuliniteter i år 9, s. 33-34 & Lif, Jan, (2008). Allt du
40
exempelvis visa hur mindre manliga de är genom att påpeka brister i deras kroppar, attityder och sexualitet och att det anses vara viktigt att upprätthålla gränsen mot det som anses vara
kvinnligt.112 I detta sammanhang beskrivs också den underordnande maskuliniteten som anses
vara längst ner i hierarkin och män förknippas då med kvinnor. Exempelvis homosexuella män, men också män som anses vara ”svaga” eller ”mesiga”.113 I detta visar sig enligt mig också vilka olika villkor pojkarna och flickorna ska förhålla sig till vilket påverkar könsskapandet vilket också begränsar deras möjlighet till att forma sina egna liv.
Könsskapandet påverkas också av hur pojkarna och flickorna tar dessa trakasseringar. Flickorna beskriver att pojkarna skämtar bort det och att de inte bryr sig lika mycket så som flickorna vilket också pojkarna uttrycker på samma sätt i tema två under rubriken Flickornas
och pojkarnas utrymme verbalt i klassrummet. Detta kan också refereras till känslomässiga relationerna som beskrivits under rubriken könsregimer i skolan där detta handlar om känslor
och beteende som ofta förknippas med ett visst kön exempelvis är det vanligt sammankopplat att flickor/kvinnor förväntas att vara mjukare och omsorgstagare. Pojkar/män däremot förväntas ta en tuffare roll.114 Här finns också tydliga spår av dikotomier, exempelvis att manligt och det som anses vara kvinnligt inte blandas.
6.2 Tema 2: Pojkarnas och flickornas utrymme och inflytande i
klassrummet
Under denna rubrik samt nästa kommer jag att försöka beskriva jämställdhet/ojämställdhet från läraren till eleverna i klassrummet, vilket jag hade som syfte. För att besvara denna hade jag en mer specifik frågeställning: Hur ser pojkarna och flickorna på deras möjlighet att få utrymme och inflytande i klassen? För att besvara denna hade jag också två underteman i resultatet vilka var 1: Flickornas och pojkarnas utrymme verbalt i klassrummet och 2: Hur pojkarna och flickorna vill få mer utrymme samt hur deras möjlighet är att påverka kring en uppgift i klassrummet.
När det gäller pojkarnas och flickornas utrymme verbalt i klassrummet så beskriver både pojkarna och flickorna att det är pojkarna som får komma till tals mest, vilket också visar på
112 Lif, Jan (2008). Allt du behöver veta innan du arbetar med jämställdhet i skolan, s. 34 & SOU (2010:51). Könsskillnader i
skolprestationer- idéer om orsaker, s. 37-38,
http://www.regeringen.se/content/1/c6/14/91/37/08eec22b.pdf
113 Holm, Ann-Sofie (2008). Relationer i skolan- En studie av femininiteter och maskuliniteter i år 9, s. 20-21 & Öqvist, Anna (2009).
Skolvardagens genusdramaturgi- En studie av hur femininiteter och maskuliniteter görs i år 5 med särskilt fokus på benämningar som hora och kärring, s. 16-18
114
41
tidigare forskning. Samtidigt uppfattar både pojkarna och flickorna att flickorna blir rädda för pojkarna eftersom de kan bli trakasserade om de säger någonting fel vilket också visar på tidigare forskning där pojkar ofta trakasserar flickor än tvärt om.115 Det som var intressant och som tyvärr inte framkom från alla informanter just i denna fråga var det f1 nämnde att läraren och lärarna kan agera mot de pojkar som skrattar åt henne men att det inte blev någon större tillsägelse vilket enligt henne var för lite. Men det framkommer från båda pojkarna i tema tre att det kan gå ett tag innan läraren tar tag i trakasserierna i klassrummet. Utifrån hela denna del belyses ojämställdhet som sker i klassrummet. I Lpo 94 beskrivs att både pojkar och flickor ska ha lika stort inflytande och utrymme i undervisningen. Men också att den som verkar inom skolan ska främja jämställdhet mellan könen samt aktivt motverka alla former av kränkande behandling.116 Detta indikerar på brister vad gäller att ta tag i trakasserierna vilket leder till att flickorna inte ”vågar” ta utrymme. Konsekvenserna blir att flickorna marginaliseras enligt min mening. Viktigt för mig var att också fråga eleverna om läraren ger ordet även till de som inte räcker upp handen. Pojkarna menar att han kan göra det ibland vilket f1 också menade. F2 uppvisade mer förakt och menade att han sällan gör det och att det är killarna som räcker upp handen vidare att läraren har mer diskussioner med killarna vilket gör att hon känner sig utestängd. Utifrån detta är det svårt att avgöra huruvida eleverna få komma till tals eftersom ordet ibland kan vara svårtydigt. Men att det kan bli mycket bättre visas inte minst från f2.
Som jag nämnt tidigare så får pojkar mer utrymme verbalt och med detta i åtanke är det heller inte så konstigt att pojkarna känner att de har tillräckligt med utrymme men f1 beskriver att hon gärna vill ta bort killarna som är störande men uttrycker att det inte är möjligt. F2 menar att det hade varit bättre med små grupper eftersom killarna kommer till tals mer i helklass. Holm framhävde bland annat att organisationen i klassrummet kan ha betydelse för utrymmet för elever exempelvis att använda helklassundervisning där pojkar kan få komma till tals.117 Jag ser en koppling i detta sammanhang. Däremot vill jag gärna påpeka att man inte bör överge helklassundervisning utan att jag som lärare tar tag i problemen i situationen. Vidare är det självklart att en jämn fördelning av olika undervisningsformer är att rekommendera anser jag.
När det gäller bestämmandet över en uppgift så anser alla att de få komma till tals eftersom det är röstning, men det visar sig också från f1 och pojkarna att pojkarna få komma till tals
115 SOU (2009:64). Flickor och pojkar i skolan – hur jämställt är det?, s. 28,
http://www.sweden.gov.se/content/1/c6/12/94/34/1994d30d.pdf
116 Lärarförbundet, (2004) Lärarens handbok, s. 18, 55 117
42
mer i sådana situationer. Exempelvis belyser f1 att killarna är mer bestämda och få sin röst mer hörd än tjejerna i den situationen. F2 menade på att det inte fanns någon skillnad. P1 och p2 beskriver att tjejerna hänger med i vad som sägs. Även om jag tycker att röstning i klassen är ett bra förhållningssätt så kan jag inte förbise att det finns indikationer på att pojkarna får sin röst mer hörd i detta, vilket har förvånat mig men som ger fingervisningar på ett ojämställt förhållande. Som jag tidigare nämnt så ska både pojkar och flickor ha lika stort inflytande och
utrymme i undervisningen.118
Det visar sig i detta tema att pojkarna uppfattar som helhet att de få mycket utrymme och inflytande och flickorna det motsatta vilket indikerar på ett ojämställt förhållande från läraren till eleverna.
6.3 Tema 3: Lärarens bemötande till eleverna i klassrummet
Min sista frågeställning löd: Vilka uppfattningar har pojkarna och flickorna kring lärarens bemötande till dem i klassrummet? Jag delade in detta i 4 underteman. En av dessa var pojkars och flickors syn på lärarens tillrättavisningar mot dem. Här visade sig att det inte var någon större skillnad i hur läraren tillrättavisade pojkarna och flickorna. F1 och p2 uppfattade ingen skillnad. F2 uppfattade heller ingen skillnad och vidare beskrev att läraren behövde tillrättavisa de som tidigare inte tagit åt sig med en strängare ton. P1 belyser däremot att läraren bara behöver säga flickornas namn och till killarna mer strängare. Men det är oklart huruvida detta förefaller sig, eftersom läraren kanske har sagt till killarna innan och behövt säga till dem mer med en strängare ton. Detta visar mer på ett jämställt förhållande från läraren att tillrättavisa pojkar och flickor på samma sätt än de omvända anser jag. Jag ville veta hur detta förefall sig eftersom Hedlin belyst tidigare forskning som visat på skillnader i hur lärare kan tillrättavisa pojkar och flickor.119
Det andra undertemat var pojkarnas och flickornas uppfattning om hur läraren hanterar trakasserier. Jag hade tidigare nämnt i analysen i tema två att pojkarna uppfattar att det kan gå ett tag innan läraren tar tag i det och jag diskuterade därför det i tema två. Därför blir det mer fokus på ord som ”bög” och ”hora” i detta undertema. P1 beskriver att de är vanliga ord men sägs inte högt i klassrummet. F1 menar att läraren tar tag i det direkt. Detta är svårt att uttala
118 Lärarförbundet, (2004) Lärarens handbok, s. 18
119 Hedlin, Maria (2004). Lilla genushäftet- Om genus och skolans jämställdhetsmål, s. 13,
43
sig om förutom att f1 uppfattar att läraren tar tag i det vilket är bra. Däremot är det svårt att avgöra hur läraren bemöter orden, exempelvis ”bög”. Att bara påvisa att ”så säger man inte” kan också enligt min mening göra saken värre. Detta eftersom meningen i sig kan tolkas att det är fel att vara ”bög”. Därför är det viktigt anser jag att faktiskt både förkasta personens syfte att trakassera samtidigt föra diskussion kring exempelvis normer, värderingar och sexualitet och inte minst värdegrund. Någonting annat kontroversiellt är de p2 och f2 uppfattar. De menar att läraren accepterar orden ”bög” och ”hora” ibland eftersom att denne kan avgöra om det är mer på allvar eller inte. Detta synsätt har också de två informanterna, att det är mer rättfärdigat ibland. Det förbryllar mig att dessa ord är så vanliga utifrån de två informanterna, samtidigt att läraren framställs som att det är mer accepterat ibland vilket speglas till eleverna. Det beskrivs tydligt i Lpo 94 att den som verkar i skolan skall aktivt
motverka alla former av kränkande behandling.120 Jag anser att det kräver en stor diskussion
kring dessa ord i klassrummet. Att knyta denna del till det faktiska syftet anser jag inte går förutom de jag redan analyserade i tema två kring trakasserier. Däremot anser jag att detta är viktigt och behövs diskuteras.
Det tredje undertemat handlade om lärarens kamratlighet till flickorna och pojkarna. P1 uppfattar att det är en väldigt liten skillnad till fördel pojkar, p2 har inte märkt någon skillnad, f1 och f2 beskriver att läraren kan vara kamratlig med de som få komma till utrymme mer vilket är killarna. F2 uppvisar också en god tillit till läraren samt att han lyssnar på henne. Här finns inga tydliga svar och att dra några slutsatser av detta är omöjligt men svaren visar att det finns indikationer på, om än lite mer kamratlighet till pojkarna. Den tidigare forskning kring detta visade på att en del lärare vanligtvis manliga kan skapa en humoristisk och kamratlig känsla till pojkarna vilket marginaliserar flickorna. 121 I detta ser jag ingen markant indikation på att så är fallet.
Det fjärde undertemat handlade om elevernas kännedom kring jämställdhet. Det visade sig att alla informanter menade på att jämställdhet inte kommit till uttryck i undervisningen så mycket utan istället uppkommit under enstaka gånger och under någon temadag, detta förklara nog också att de flesta inte har något minne av detta exempelvis p2, f1 och f2. Jag blir också sorgsen när p1 beskriver att han varken brytt sig eller lärt sig någonting under dessa få tillfällen men vad kan man begära om det bara visar sig någon gång? Detta ser jag som ett misslyckande hos alla på skolan. Som jag tidigare nämnt i min bakgrund är att rektorer har ett ansvar i att ämnesövergripande kunskapsområden som jämställdhet ska integreras i all
120 Lärarförbundet, (2004) Lärarens handbok, s. 18, 55 121
44
undervisning.122 Lif belyser och som jag tolkar berör alla lärare, att skolan har huvudsakligen två uppdrag vilka är kunskapsuppdraget och demokratiuppdraget vilket dessa också innefattar jämställdhet. Jämställdhet är ett kunskapsområde, en förmåga samt ett grundläggande värde och ska integreras i allt vilket handlar om jämställdhetsintegrering ”gender mainstreaming”.
Lif framhäver också att bara använda enstaka temadagar blir därmed problematiskt.123
Samtidigt uppvisas ingen reflektion från informanterna att jämställdhet har tagits upp i religionsundervisningen vilket är ett ämne som i synnerhet tar upp jämställdhetsfrågor och som är en naturlig koppling till etikundervisningen.124
När det gäller elevernas kunskaper kring jämställdhet och vad det betyder så uppfattar jag att de kan formulera sig till viss del även om en del blandar ihop jämlikhet och jämställdhet. Dessvärre fick jag inga större yttranden och diskussioner från informanterna om jämställdhet i intervjusituationerna utan jag fick mer egga dem för att nämna någonting. Detta kan också ha i betydelse att de såg denna fråga som någon faktafråga vilket jag märkte fanns indikationer på, men jag klargjorda för dem flera gånger att jag inte var ute efter något rätt svar, jag förklarade istället att jag bara ville höra deras uppfattning och att det inte handlade om rätt och fel.
122 Lärarförbundet, (2004) Lärarens handbok, s. 21
123 Lif, Jan (2008). Allt du behöver veta innan du arbetar med jämställdhet i skolan, s. 115, 116, 130, 147-148 124 Skolverket (2004) Hur är det ställt? Tack, ojämt!- Erfarenheter av jämställdhetsarbete
45