I detta kapitel kommer resultatet analyseras med utgångspunkt från de teorier som studien bygger på.
6.1 Vilka metoder använder de intervjuade pedagogerna
för att träna barns språk?
Av resultatet visar det sig tydligt att de intervjuade pedagogerna har olika metoder för att träna barns språk. Informanterna på förskolan Grodan använder ofta rim och ramsor i verksamheten. De tycks använda det som en integrerad del i olika aktiviteter såväl vid aktiviteter inne som ute och även vid rytmiklekar. En annan metod de använder som stöd för språket är tecken (TAKK).
För informanterna vid förskolan Svanen är rim och ramsor ingen metod som medvetet används. De använder ibland någon räkneramsa eller något enstaka rim. De arbetar mer med veckans utforskande ord och med samtal och dialog samt sång och sånglekar. Några av pedagogerna på förskolan antyder att en förklaring till att de inte medvetet använder rim och ramsor kan vara att de anser att de har svårare att nå barnen med detta eftersom alla barnen har svenska som andraspråk.
6.2 Vilka syften med och åsikter om rim och ramsor har de
intervjuade pedagogerna?
Alla informanter uppger att rim, ramsor och andra språklekar är något som de uppmärksammat att barn upplever som lustfyllt. Även de informanter som inte ser lika stor värde av rim och ramsor håller med om att det förefaller så. Att barnen upplever
33
språklekar som lustfyllda är av stor betydelse för att barn skall behålla en positiv känsla för lärandet, menar Svensson (1995).
Några av informanterna upplever att användningen sig av rim och ramsor kan ge barnen en känsla av tillhörighet i gruppen när alla kan samma rörelser och ramsa. Några betonar vikten av repetition speciellt gällande de yngre barnen och barn med svenska som andraspråk. Frost (2009) menar att det sociala samspelet och glädjen att alla kan delta är viktigt för barnen. Han poängterar även vikten av att upprepning för speciellt de svagare barnen för att de då får chansen att känna sig delaktiga och stärker deras förutsättningar inför fortsatt talspråksutveckling.
Några av informanterna ser vikten av att träna barn i rytm och stavelser vilket är något som ingår i själva definitionen av vad ramsa är: ”rytmiska uppräkningar”. (ne.se) En av informant betonar att detta bör ske redan i tidig ålder för att kunna förebygga senare läs- och skrivproblem. Hagtvet (2006) konstaterar att eftersom barnens språk i tre- till femårsåldern utvecklas betydligt är lekar med rim, rytm och ljud speciellt viktiga för dem då.
Informanterna på förskolan Grodan uppger att rim och ramsor förekommer som en naturlig del i verksamheten och ser syftet som språkutvecklande på olika sätt. Genom att röra kroppen i takt med ramsans rytm eller ordets stavelser får barnen även uppfatta och känna språket genom kroppen, t.ex. kan barnen klappa sitt namn. Arnqvist (1993) uppger att bl.a. stavelser tränas genom rytmen i rim och ramsor. Hagtvet (2006) skriver även att i lek markera stavelser med kroppen som t.ex. ovan informanter uppger, är ett sätt för de yngre barnen att på ett roligt sätt uppleva stavelser av ord med kroppen även om de först senare blir medvetna om att orden består av olika ljud. Svensson (1995) menar att språklekar kans ses som en förberedelse för läsinlärning.
Några av informanterna betonar det vardagliga samtalet med barnen. En av informanterna tar speciellt upp vikten av att man är tydlig i sitt språk när man konverserar med barnen. Detta är något som Hagtvet (2004) menar är speciellt viktigt för barns språkutveckling gällande förståelse för ord och uttryck.
Vilken ålder barnen bör vara i för att kunna ta till sig rim och ramsor uppger flertalet är i fyra till sexårsåldern. Samtidigt tillägger de flesta att det är väldigt individuellt och beror framförallt på hur lång barnen kommit i sin språkmedvetenhet. Framförallt förmågan att rimma uppger många av informanterna förutsätter en viss grad av språkmedvetenhet. Lundberg, Frost & Petersen har delat upp språkmedvetenhet i tre
34
olika nivåer där rim är den tredje nivån. En av informanterna uppger att hon uppfattar det var lättare att arbeta med rim och ramsor i barngrupper med mer homogen åldersindelning. Några av informanterna menar att barnen får en känsla av att de behärskar något. Hagtvet (2004) menar att vikten av att pedagogerna känner till barns utvecklingszon är betydande för att kunna stötta och utmana barnen på ett lekfullt sätt så att de skall kunna nå sin nästa utvecklingszon.
Just rimmet är något som några av informanterna tar upp att de upplever visar hur långt barnen kommit i sin språkmedvetenhet. En indikation på att barnen kommit längre förtydligar en av informanterna i ett exempel. Barn som hon upplever börjar bli språkmedvetna väljer kombinationen hatt – katt istället för hatt – mössa när de själva leker med språket. Svensson (1998) menar att för att kunna rimma gäller det att man koncentrerar sig på uttalet av ett ord istället för dess betydelse. En av informanterna uppger att hon har en anslagstavla med ord som barnen frivilligt och i egen takt kan experimentera med. Hagtvet (1990) menar att det är ett bra sätt att utmana de äldre barnen genom att de får möjlighet att uppfatta samband mellan ljud och bokstav.
Rekvisita, som t.ex. bilder, dockor och sångpåsar, är något som alla informanter tycker är viktigt att använda sig av för att göra aktiviteter mer konkreta för alla barnen. Många av informanterna säger att de upplever det speciellt bra att använda när man arbetar med yngre barn och barn med svenska som andraspråk. Hagtvet (2004) menar att rekvisita är bra att använda för att ge stöd av andra sinnen i samtalet.
De flesta av informanterna uppger att de någon gång hört barn använda sig av rim och ramsor spontant, även om inte alla känner igen detta från sin aktuella barngrupp. Några tar exempel som när barnen leker, spelar rimmemory eller är ute och hittar en något att rimma på. Hagtvet (2006) menar att när barn experimenterar på detta sätt visas deras känsla för språkets formsida även om de fortfarande enbart har en omedveten kunskap om språket som system.
Hagtvet (2004) uppger att Fröbel tar upp vikten av leken som möjlighet för barn att upptäcka och utforska sin omgivning, vilket kan ses som lustfyllt lärande. Några av informanterna upplever vikten av att barn blir introducerade till rim och ramsor för att de sedan själva ska kunna experimentera och uppmärksamma det. De informanter som säger sig använda rim och ramsor i den dagliga verksamhet berättar att de hör barn även på egen hand använda och utveckla egna variationer som t.ex. nonsensrim. Svensson (1998) noterar att rimma på nonsensord kräver större språkmedvetenhet än rim av
35
befintliga ord. Hagtvet (2004) anger att Vygotsky anser att imitation är frågan om återskapande och en viktig del i det tidiga lärandet. Imitation är något som hjälper barnen att prestera över sin förmåga och som sedan i leken, vilken är fri från krav på att lyckas, får de möjlighet att experimentera och har möjlighet att nå sin nästa utvecklingszon.
Några av förskolelärarna tar upp rim och ramsors positiva del med att kunna vara nonsensbetonat vilket gör det icke kravfullt. På detta sätt läggs fokus på ljuden, rytmen och blir något spännande. En negativ aspekt som en informant tar upp är att rimmen och ramsorna ofta innehåller konstruerade meningar och ålderdomliga ord som barn har svårt att förstå. Många av informanterna uppger att ramsor är något som används mycket med även de yngre barnen som inte än kommit så långt i sin språkutveckling.
6.3 Hur och när använder de intervjuade pedagogerna av
rim och ramsor i verksamheten?
I studien framkom att de två förskolorna skiljer sig användningen av rim och ramsor väsentligt åt. I förskolan Grodan är detta ett stående inslag i verksamheten medan det i förskolan Svanen förekom det endast vid enstaka tillfällen.
Däremot uppger så gott som alla att de mött det under studiepraktiken och under sina första yrkesverksamma år. Flertalet informanter uppger att man rim och ramsor varken förr eller idag förekommer i lärarlagsdiskussionerna.
Rim och ramsor är något som alla informanter på något vis och någon gång arbetat med. Hur mycket och när detta förekommit skiljer sig dock markant åt mellan informanterna. Alla informanter är av uppfattningen att rim och ramsor förekom i större utsträckning förr och flera av dem menar att användningen av dessa ansågs viktigare då. Idag ställer sig vissa forskare, bl.a. Taube (2007) och Lundberg (2008), mer tveksamma till rim och ramsors direkta påverkan av barns språkutveckling och menar att detta i nyare forskning inte kunnat påvisas.
Informanterna på förskolan Grodan uppger att de använder sig av rim och ramsor i
många olika situationer både planerade, t.ex. på samlingen och mer spontana, t.ex. när de hjälper barnen på med vantarna eller när de ser en kotte på utflykten. Den observerade samlingen på förskola Grodan visade att många planerad och spontan rim
36
och ramsor användes. Vid samlingen på förskola Svanen användes rim och ramsor inte vid något tillfälle, vilket överensstämmer med vad de intervjuade pedagogerna berättat. Både Svensson (1995) och Frost (2009) menar att rim, ramsor och språklekar bör användas så fort lämpligt tillfälle ges i förskoleverksamheten vardag.
37