Som blivande förskollärare är det viktigt att fundera kring olika metoder för att nå barnen uppmärksamhet och intresse för språk och stötta dem i deras språkutveckling. Enligt Lindö (2002) är de första sex åren extra viktiga då barnen under denna tid utvecklar språkliga redskap och tillägnar sig grunderna i språkets grammatik. Därför har förskollärare ett särskilt ansvar att både utmana och stötta barnen att på ett lekfullt sätt så att de har möjlighet att nå sina nära utvecklingszoner.
Denna studie föranleddes av frågor kring rim och ramsors vara eller icke vara i förskolan, som ett redskap för barns språkutveckling, idag. Studien visar en stor skillnad på pedagogernas användning av rim och ramsor på de två förskolorna. Pedagogerna på förskolan Grodan uppger sig använde rim och ramsor i stor utsträckning oavsett vilket tema eller profil som förskolan arbetar utifrån. Pedagogerna på förskola Svanen uppger däremot att rim och ramsor inte är något som naturligt integreras i verksamheten utan förekommer enbart vid enstaka tillfällen. Denna stora skillnad mellan förskolorna tycks framförallt bero på pedagogernas egen inställning till rim och ramsor men speglar säkert samarbetet pedagogerna emellan. På varken förskola Grodan eller Svanen förekommer diskussioner angående rim och ramsor i lärarlaget utan att där ligger fokus på andra metoder och arbetssätt som även förekommer på förskolorna. Att inte diskussioner om rim och ramsor inte förekommer i lärarlaget på förskola Grodan är mer förvånande när pedagogerna uppger att det förekommer som ett naturligt och kontinuerligt inslag i verksamheten och då det i Lpfö98 skrivs om arbetslagets ansvar för arbetet i arbetsgruppen. Skälen till att det inte diskuterats kan säkert vara många, men två som jag tycker verkar troliga är att andra metoder hela tiden pockar på uppmärksamheten och att det tas som ett självklart inslag i verksamheten, som därför inte behöver diskuteras.
Min fundering på om rim och ramsor var ett lite föråldrat sätt att arbeta med barn motsades av att de flesta pedagogerna inte ser det som tidsbundet även om det förekom
38
mer förr. Även den av pedagogerna som just upplevde rim och ramsor som lite ålderdomliga kan se dess lustfyllda potential.
Pedagoger från båda förskolorna menar att rim och ramsor är ett lustfyllt och laborerande sätt att arbeta med språket. Angående dess potential att bidra till att barn får en större språkmedvetenhet visar litteraturen är tvetydighet när det gäller rim och ramsors betydelse. Nyare forskning sägs inte kunna visa att det finns en direkt påverkan på språkutvecklingen. Däremot finner jag att alla forskare, både de som ställer sig mer skeptiska inställda och de som inte är det, är överens om att rim och ramsor står för ett lustfyllt sätt att arbeta med barn och språk. De rekommenderar också att rim och ramsor används i verksamheten. Vidare säger bl.a. Hagtvet och Arnqvist att genom rytmen i ramsor ges stora möjligheter att träna barns uppfattning av stavelser. Några informanter menar sig kunna se barns ökade språkmedvetenhet genom deras sätt att behandla rim. Detta är också något som nämnts i litteraturen. Någon informant uttrycker det som så att hon inte träffat något barn som är språkmedvetet utan att kunna rimma.
Intressant är som speciellt specialpedagogen Gull betonar vikten av tidig rytm- och stavelsetränings har för betydelse för senare läs- och skrivutveckling. Hon menar att barn som har dyslexi talar och/eller hör språket otydligt men att genom att dela upp ord i stavelser så blir det tydligare. Att använda sig av rytm och klappa stavelser är något som uppges göras på förskolan Grodan. Detta tycker jag verkar som en intressant aspekt att ha med som tyder på att rim och ramsor kan spela en roll för barnen att nå sin nästa utvecklingszon gällande språkmedvetenhet. Andra sätt att arbeta med rytm och stavelser finnas, men med man får det gratis i ramsorna som Gull säger.
Att ha kroppen som redskap till rim och ramsor eller sånglekar är något som många av pedagogerna är övertygade om ger barnen något mer. Det man lär sig med många sinnen är något som fastnar lättare. Som Sia sa det man lär sig med kroppen det stannar i knoppen. Många av informanterna tar som exempel att de t.ex. hoppar och klappar ramsor.
Användningen av rim och ramsor tycks oftast göras gemensamt i barngruppen, på förskola Grodan, och upprepas så att alla barn kan vara med. Denna aktivitet medför element av imitation där det enskilda barnet tillsammans med andra barn och med stöd av pedagoger får möjlighet att ta nå sin nära utvecklingszon.
På Grodan används det planerat i samlingarna och spontant t.ex. ute i sandlådan och när de hjälper ett barn på med skorna. De betonar även att de använder kroppen,
39
rekvisita och bokstäver för att ge rim och ramsor ytterligare dimensioner. På Svanen är det bara en av pedagogerna som uppger att hon använder ramsor och det när behov uppstår som t.ex. vem som ska få mat först vid matbordet. Vad gäller sång och sånglekar, vilka ligger nära ramsan, så är det något som i större utsträckning används på samlingarna. Såväl litteraturen som informanterna poängterar att användningen av rekvisita samt genom exempelvis rörelse förstärker inlärningen.
Som förskolelärare på båda förskolorna konstaterar behöver barn oftast bli introducerade till rim och ramsor innan de själva tar upp det i sin lek. På förskolan Svanen kan inga av informanterna påminna sig att de någonsin hört barnen rimma eller ramsa spontant. Detta kan bero på många olika saker naturligtvis. En trolig orsak är att de kanske just inte blivit introducerade för det. Andra orsaker är säkerligen, som förskolelärarna gör tydligt, att barnen har annat modersmål och har en rastlöshet i sig som enligt en av pedagogerna beror på bl.a. yttre stress i uppväxtförhållandena.
Att studera ett område öppnar naturligtvis upp för ytterligare nyfikenhet. Jag hade t.ex. tyckt att det skulle vara intressant att under en längre period följa några barns språkutveckling från förskoleåldern upp i skolan. Genom att göra det skulle man kunna studera om skillnader förekom mellan barn som tränat språket med hjälp av rim, ramsor och stavelselekar och dem som inte gjort det och hur dessa i så fall såg ut. Det hade varit speciellt intressant att se om det skulle skilja sig mellan barngrupperna gällande läs- och skrivinlärning och i så fall på vilket sätt.
Ett ytterligare intressant område är lärarlagets roll gällande metoder. Rim och ramsor är något som enligt de pedagoger jag intervjuat ”alltid” funnits och kanske därför inte reflekteras över och diskuteras djupare pedagoger emellan. Om pedagoger hade diskuterat detta mer, skulle det vara något som fler förskolor skulle använda aktivt eller inte?
Till slut konstaterar jag att studien har varit intressant och fått mig att inse vikten av att alla språkutvecklande metoder bör diskuteras och kritiskt granskas av alla utövande pedagoger så att barnen i denna speciellt språkutvecklande ålder får bästa möjliga stöttning för att hela tiden utvecklas sitt språk.
40