Analys

I detta kapitel kommer studiens resultat förklaras och problematiseras med hjälp av tidigare forskning, systemteori och begreppet samverkan. Det kommer att ske genom tre

underrubriker där individualisering, förväntningar, och politikens påverkan på prioriteringar behandlas.

6.1 Individualiseringens påverkan på prioriteringar

Det mest framträdande kategorin i studien är Enskilda elever. Det framkommer tydligt i resultatet att enskild elev värderas högt och därav prioriteras den först. Att stötta elever är en stor del av skolkuratorers uppdrag (Skollag, 2010), vilket gör det rimligt att enskilda elever prioriteras högt. Studiens deltagare uppgav att vara närvarande och bygga relationer med elever är ett viktigt redskap, för att i slutändan kunna hjälpa dem. Flygare (2019) förklarar att socionomers arbete är relationellt eftersom det handlar om att samverka med klienter för att hitta lösningar till det problem som uppstått. Studiens resultat bekräftar det resonemang som Flygare gör. Det handlar om att bygga förtroende för att i slutändan kunna bistå eleverna med den hjälp de behöver för att dels nå skolmålet, och dels för att eleverna som individer ska kunna utvecklas. Att kunna samverka och samspela och skapa relationer med eleverna kan ses som en del i att få tillgång till de olika system som elevernas liv består av, ur ett systemteoretiskt perspektiv. Eftersom skolkuratorer strävar efter en helhetsbild av elevens situation kräver det att de lär känna eleverna och att eleverna lär känna skolkuratorn. Det handlar om att eleverna ska våga delge, och se det som meningsfullt att delge skolkuratorn väsentlig information, så att skolkuratorn i slutändan kan besluta om rimlig insats.

Resultatet visar för att kunna bygga relationer och sänka trösklar för att elever ska våga ta kontakt med skolkuratorn, använder skolkuratorer sin egen närvaro bland eleverna som

29

strategi för att möjliggöra detta. Den strategin medför däremot mer jobb till skolkuratorerna på grund av att det skapar en större efterfrågan på enskilda samtal med elever. Samma

slutsats återfinns hos Jansson (2018). Det är inte så lätt att enbart fokusera på hälsofrämjande och förebyggande insatser eftersom skolkuratorer blir mer synliga, vilket skapar fler möten med elever och lärare som genererar i fler möten. Dilemmat uppstår när antalet enskilda samtal med elever blir fler i jämförelse med tiden skolkuratorer har till sitt förfogande. Utifrån att individuella ärenden tenderar att prioritera sig själva, med hänvisning till utredningen Framtidens socialtjänst (2018) samt till hur en del skolkuratorer i denna studie har uttryckt sig, ges en bild av att det är svårare att neka elever som kommer och ber om hjälp. I sådana situationer kan det te sig naturligare att prioritera bort exempelvis

hälsofrämjande och förebyggande insatser, då konsekvenser av dess uteblivande inte går att urskilja i lika stor utsträckning som konsekvenser av att inte möta upp en enskild elevs behov. Liknande resonemang förs av Jansson (2018) där hon menar att det handlar om att det är enklare att skjuta upp gruppbaserade insatser än att avvisa en elev vid dörren. Det här bekräftar det dilemma skolkuratorer kan tänkas stå inför när det kommer till att prioritera mellan arbetsuppgifter.

Medvetenheten kring att, syns de mer får de mer arbete, gör att en del skolkuratorer styr i viss utsträckning hur stor deras arbetsbelastning blir. Möjligheten att styra sin arbetsbelastning, går att återkoppla till den flexibla professionsroll resultatet visar att skolkuratorn har. Skolkuratorerna upplever sig kunna utforma deras arbete efter eget tycke och efter vad som efterfrågas av skolan. Som nämnts i kapitel 2.1.3 i uppsatsen finns exempel på

arbetsuppgifter beskrivna i bland annat Vägledning för elevhälsan (Socialstyrelsen och Skolverket, 2016). Då vägledningen ger mer av en ram, en fingervisning på vad skolkuratorer kan göra, än bestämmelser om specifika uppgifter, får skolkuratorer en naturligt flexibel professionsroll. De kan ta sig an vitt skilda saker beroende på hur de resonerar kring exempelvis hälsofrämjande och förebyggande arbete, samt möta upp de behov som finns. Den flexibla rollen som skolkuratorerna upplever kan kopplas till det handlingsutrymme de har. Det återfinns i tidigare forskning som menar att i och med de icke detaljerade

arbetsuppgifterna finns möjlighet för skolkuratorer att utforma dem efter det upplevda

behovet (Isaksson, 2014; Svensson, 2020). Det stora handlingsutrymmet som Isaksson (2014) menar att skolkuratorer har kan även återfinnas i hur flertalet av deltagarna uttryckt sig, att det finns möjlighet för dem att utforma sina arbetsuppgifter i den riktning de vill. Kan då skolkuratorerna själva, utifrån det stora handlingsutrymmet, vara en del av upprätthållandet av att enskilda samtal fortsätter att ta upp en stor del av deras tid?

Att eleverna är viktigast är en röd tråd genom alla intervjuer. Skolkuratorn är till för att hjälpa och stötta eleven, oavsett vad. Studiens resultat ger en tydlig bild av att de flesta

skolkuratorer har individuella samtal med elever under en stor del av sin arbetstid. Kan det vara till följd av föreställningen att eleven bär problemet? Tidigare forskning har påvisat att skolan har en tendens att individualisera problemet istället för att se att det kan vara

skolmiljön som är problemet (Backlund, 2007), och att synen av att problemet ligger hos individen präglar elevhälsan (Hjörne, 2018). Ingen av de intervjuade skolkuratorerna

30

uttryckte att problemet oftast ligger hos eleven. Utan snarare tryckte de på att som

skolkurator vill man förstå helheten i elevens situation, vilket visar att de förhåller sig till ett systemteoretiskt perspektiv. Frågan är om mängden av individuella samtal upprätthåller synen av att individen bär problemet (individualiseringen av problem) och den

systemteoretiska kompetens som skolkuratorerna besitter på ett sätt hamnar i skymundan? Deltagarna i studien lyfte att deras helhetstänk upplevdes som uppskattad i skolan.

Förebyggande arbete verkar vara en stor del av skolkuratorers kompetens i och med att de har en systemteoretisk kunskap. Ändå prioriteras det förebyggande och hälsofrämjande arbetet inte i den utsträckning som styrdokument förespråkar. Varför kommer den systemteoretiska kompetensen i form av förebyggande och hälsofrämjande insatser inte till sin fulla rätt? Svaret kanske kan återfinnas i dagens samhälle där det ligger ett stort fokus på människan som individ. Hela samhället präglas av det synsättet och kan tendera att influera alla på ett omedvetet sätt och då även skolkuratorer och möjligtvis hur de prioriterar. Eller handlar det om förväntningar, dels från andra, såsom pedagoger, rektorer, elever och föräldrar som gör att stort fokus läggs på individuella samtal?

6.2 Förväntningarnas påverkan på prioriteringar

I likhet med tidigare forskning (Isaksson & Larsson, 2017; Lindblad & Backlund, 2017), visar studiens resultat att samverkan mellan professioner påverkar skolkuratorns arbete. Samverkan med pedagoger anses som viktig ur skolkuratorns synvinkel. Utifrån systemteorin kan relationen eller samverkan med pedagogerna ses som ett av alla system som

skolkuratorer måste förhålla sig till. För att bibehålla en god samverkan kan dock skolkuratorn motvilligt ta sig an ett samtal med en stökig elev utifrån pedagogers

förväntningar, trots att skolkuratorn ser att ett samtal hos hen inte löser problemet. Det kan efterliknas den strävan efter balans och hushållning av energi som är en grundtanke i systemteorin, enligt Svedberg (2012). I situationen ovan beslöt skolkuratorn att spara på energin vid första anblick genom att gå pedagogens önskan till mötes. Hen ansåg att det skulle krävas mer energi att förklara för pedagogen, som kanske inte var villig att lyssna i den stunden, att det finns bättre lösningar. Därför sparade skolkuratorn på energi genom att ta diskussionen i ett senare skede med andra förutsättningar, då pedagogen kanske var mer mottaglig för en annan lösning. Ovan exempel ger en bild av att skolkuratorer besitter en god förmåga att värna om samverkan med pedagoger och i slutändan ändå kunna ge eleven den hjälp som hen behöver. Dock kan samverkan påverka hur skolkuratorerna prioriterar. Finns det förväntan på att skolkuratorn ska ta individuella samtal med enskilda elever så kan det vara svårt att gå emot de förväntningarna om man som skolkurator vill värna om samverkan. På samma sätt har samverkan med rektorn inverkan på hur skolkuratorer prioriterar.

Resultatet visar att rektorn kan antingen utgöra en trygghet i form av att styra upp arbetet på ett handfast sätt, i enlighet med skolkuratorns egen prioriteringsordning. Eller så kan rektorn utgöra ett hinder om denne har andra prioriteringar än vad skolkuratorn har, på grund av den beslutanderätt rektorn har. Återkopplat till Isakssons (2014) studie om skolkuratorers

31

Att rektorn kan vara styrande och påverka skolkuratorers handlingsutrymme och på så sätt påverka deras prioriteringar gör sig synligt i denna studie då en skolkurator upplevde att hen kunde få argumentera med rektorn om en insats. Den argumentationen kunde ibland övergå till tjat. Legitimitet är i detta avseende aktuellt att fundera över. Isaksson (2020) förklarar legitimitet som att samhället erkänner och accepterar professionen utifrån den kunskap de besitter samt utifrån de intressen och värden som professionen eftersträvar. I skolkuratorns fall skulle tjatet kring en insats kunna påvisa att hen inte har den legitimitet som hen skulle vilja inför rektorn. Hade skolkuratorn haft större legitimitet kanske hen inte hade upplevt att hen måste tjata för vissa insatser.

Frågan är om skolkuratorer som profession har tillräckligt med legitimitet i förhållande till de professioner som finns i skolan? Svaret blir av vikt då det skulle kunna ge en förklaring till vad som kan vara styrande i skolkuratorers prioriteringar. Den legitimitet som skolkuratorer idag anses ha kan ifrågasättas utifrån de förväntningar andra professioner hade på

skolkuratorerna i den här studien. Skolkuratorerna beskrev en frustration att det fanns en förväntan, främst från pedagoger, att skolkuratorerna skulle lösa problem som redan fanns hos enskilda elever. Genom att tillmötesgå den förväntan utesluter det på ett sätt

hälsofrämjande och förebyggande insatser på gruppnivå. Det blir en slitning mellan deras egna prioriteringar och andras förväntningar som kan skapa en frustration. Frustrationen skulle även kunna förklaras utifrån utgångspunkten att skolkuratorer arbetar på annan professions arbetsområde, vilket Isaksson och Sjöström (2017) skriver om. Skolan har lärandet i fokus, medan skolkuratorerna har elevernas välmående i fokus. Skolkuratorernas och skolans grunduppdrag skiljer sig åt (Isaksson, 2020). De skilda grunduppdragen kan skapa olika förväntningar på vad skolkuratorer borde prioritera eller inte, och som inte alltid stämmer överens med vad skolkuratorer själva upplever att fokus bör ligga på. Med tanke på att skolkurator har en rådgivande roll gentemot skolans professioner har de i den meningen inte lika stort mandat när det kommer till vilka beslut som ska tas. Det här skulle kunna göra att de förväntningar som finns på skolkuratorer styr deras arbete och på så vis även de

prioriteringar de gör. Finns det förväntan på att prioritera den enskilda eleven så är det rimligt att den kommer att prioriteras i större utsträckning.

Varför är det så viktigt att ha god samverkan med pedagoger och rektorer? Varför spelar deras förväntan någon roll egentligen? En förklaring finns utifrån ett systemteoretiskt

perspektiv. Pedagogerna och rektorerna är båda olika system som påverkar eleven på ett eller annat sätt. Skolkuratorerna vill stötta eleverna och därför är det viktigt att ta tillvara på dessa system och ha en god samverkan med professionerna. Skolkurator och pedagoger behöver ha god samverkan för att pedagogerna ska vilja acceptera de råd som ges. En problematisering av att alltid värna om samverkan, och förhålla sig på god fot till de system som påverkar eleven, utgår ifrån att det kan ge utrymme för kompromisser som kan påverka skolkuratorers arbete åt en annan riktning än vad deras uppdrag är tänkt att bestå av. Dessa kompromisser, som att alltid ta tid för enskilda samtal för att tillmötesgå exempelvis pedagogerna, kan betyda att det förebyggande och hälsofrämjande arbetet skjuts undan.

32

6.3 Politikens påverkan på prioriteringar

Förutom samverkan mellan professioner som redogjorts ovan beskrev skolkuratorerna att många olika faktorer, såsom organisatoriska och samhälleliga faktorer, påverkar deras arbete på ett eller annat sätt. Dessa faktorer är något som de också måste ta hänsyn till i sin vardag. Isaksson (2020) förklarar att skolkuratorers arbete är beroende av att till exempel barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) fungerar som samarbetspartner. Hon menar att politikerstyrda nedskärningar på BUP kan försvåra det samarbete som skolkuratorn och personal på BUP har byggt upp. Nedskärningar på BUP kan innebära längre väntetid för de som är i behov av hjälp. Långa väntetider på BUP lyfter en fundering om även det kan påverka skolkuratorers arbete. Att skolkuratorer då har en viss tendens att ta på sig fler enskilda samtal för att hjälpa elever som är i behov av stöd när BUP inte kan tillgodose de behoven under en rimlig

tidsgräns. Återigen är skolkuratorers uppdrag att se till elevers välmående, och får inte eleven tid hos BUP, ter det sig naturligt för skolkuratorn att fortsätta finnas till hands genom

exempelvis enskilda samtal. På så vis påverkas skolkuratorers prioriteringar som kan göra att hälsofrämjande och förebyggande insatser inte får lika stor plats. Utifrån ett systemteoretiskt perspektiv kan BUP ses som en del av skolans utvidgade system. Ett system som

skolkuratorn har att förhålla sig till och som kan påverka den hjälp skolkuratorn kan erbjuda eleverna. Ett fungerande samarbete med andra organisation eller myndigheter, som BUP, är som sagt till fördel, men opåverkbara faktorer, såsom politiska beslut, kan vända upp och ner på samarbetet och utbytet dem emellan. Det kan i sin tur påverka de prioriteringar

skolkuratorer tvingas göra.

Att skolan påverkas av politisk styrning och kan snabbt förändra förutsättningarna inom verksamheten, som Isaksson (2020) beskriver, är av stor vikt att skolkuratorer har förståelse kring. De intervjuade skolkuratorerna i den här studien uppgav sig vara medvetna om de förutsättningar och ramar som skolan, och de själva, har att förhålla sig till, exempelvis antalet elever de har ansvar för. Samtidigt fanns det en frustration till det förhållandevis stora elevantalet per skolkurator som kunde påverka hur de utförde sitt arbete. Det stora elevantalet per skolkurator tillsammans med förväntan på enskilda samtal, blir i den meningen en

begränsning för det hälsofrämjande och förebyggande arbetet. Den tid en skolkurator har till sitt förfogande räcker inte till för att möta alla elever med hjälp av enskilda samtal och samtidigt arbeta med hälsofrämjande och förebyggande insatser.

Sammanfattningsvis har analysen visat ur ett systemteoretiskt perspektiv att skolkuratorer ingår i skolans system. Skolans system består av en mängd relationer och aktörer. Det handlar om elever, pedagoger, ledning, föräldrar samt andra myndigheter och organisationer som alla ingår i skolans system och påverkar varandra ömsesidigt. Skolkuratorns fokus inom skolans system är först och främst eleverna, men skolkuratorn behöver god samverkan till de andra aktörerna för att vara eleven till hjälp. Tre centrala faktorer som påverkar skolkuratorers prioriteringar har urskilts från analysen. 1. Relationsskapande skapar efterfrågan på enskilda samtal. 2. Stort elevantal och resursbrist. 3. Förväntningar från andra professioner som skiljer

33

sig från det förebyggande och hälsofrämjande uppdraget. Dessa tre faktorer kommer diskuteras nedan.