De händelser som uppdagades i Srebrenica har utgjort exempel där interna-tionella samfundet FN brustit i sin roll att skydda civila och förhindra brott mot mänskligheten. Händelserna som inträffade har lett till stort bakslag för organisationens legitimitet, förtroende och kraft i handlande. Stor kritik har utdelats för bl.a FN:s ställningstagande i konflikten både externt men också internt. I kombination med FN:s svaga handlingskraft och oenigheten mellan de permanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd har FN numera vidtagit en mer passiv roll gällande militära interventioner (Sarooshi, D 2008: 242).
6 Analys och slutsats
Detta avsnitt härleds utifrån det empiriska material som presenterades i föregående avsnitt med den teoretiska referensramen som ligger till grund för vilka slutsater som kan dras. Analysen härleds utifrån Helen Feins teori och terminologi om risk-faktorer, primär och sekundär prevention av folkmord.. Därmed kategoriseras ana-lysen i detta kapitel utifrån de teoretiska terminologierna som presenterades i det teoretiska avsnittet.
6.1 Bakomliggande riskfaktorer i forna Jugoslavien
De bakomliggande riskfaktorerna i Feins terminologi har nedan identifierats i den historiska bakgrunden i fallet forna Jugoslavien. En kort resumé av risk-faktorerna presenteras för att sedan klassificera de i fallet forna Jugoslavien och dess händelseförlopp som presenterats.
6.1.1 Riskfaktorer
Helen Feins terminologi om riskfaktorer kännetecknar så kallade bakomlig-gande orsaker som hon menar kan utvecklas till brott mot mänskligheten och folkmord. Riskfaktorer eller även kallade early-warnings menar Fein är det underliggande problemet och folkmord således en mekanism för dessa. Den-na terminologi avser ett förebyggande arbete för att upptäcka och kartlägga faktorerna som kan utgöra risk för folkmord i senare skede. Detta avsnitt av-ser att identifiera riskfaktorer som påvisats i konflikten i forna Jugoslavien utifrån den empiri som presenterats.
Därmed är det viktigt att vara uppmärksam på i synnerhet fyra riskfaktorer som Fein redogjort för, vilka följer nedan.
Den första riskfaktorn (1) innefattar en extrem ideologi som exkluderar mi-noriteter och/eller favoriserar majoritetsgruppen i samhället. Det gäller såle-des ideologier som avhumaniserar eller demoniserar mindre grupper i sam-hället. En sådan ideologi som genomsyrar ett samhälle menar Fein, har stor benägenhet för att begå folkmord. Feins riskfaktorer och early-warnings till utbrytandet av folkmordet kan identifieras på flera håll i konflikten i forna Jugoslavien. År 1991 kom nationalistiska krafter till makten i Serbien vilket ämnade att avkräva delrepublikernas och provinsernas autonomi. Den poli-tiska makten och den bakomliggande ideologin ämnade därmed att centrera makten till huvudstaden Belgrad. Genom att ålägga eller kväva delrepubli-kernas och provinsernas autonomi kan en distinktion göras där den politiska makten utesluter och exkluderar minoriteter i landet Jugoslavien. Den poli-tiska makten som styrdes från Belgrad planerade för ett enat land Jugoslavien
med stark makt-centrering till Belgrad, varvid minoriteter (i det här fallet alla befolkningsgrupper i Jugoslavien undantagsvis serber) skulle missgynnas eller exkluderas i form av självbestämmande.
Denna aspekt och riskfaktor utifrån Feins terminologi går även in i nästkommande riskfaktor (2) som redogör för uppkomsten av totalitära sta-ter. Den andra faktorn kännetecknas av att den politiska makten vidmakthål-ler den politiska makten med en synnerlig stark makt-centrering. Vid tiden för Milosevics presidentskap innefattade hans förda politik främst av en poli-tik som skulle bli gynnsam för serber med nationalistiska tendenser gentemot andra grupper i samhället. Tidigare försök till makt-centrering i Belgrad un-der president Titos ämbete har resulterat i oro bland delrepublikerna och pro-vinserna vilket utmynnade i en ny konstitution med autonomi för delrepubli-kerna och provinserna. Den största frågan i det politiska landskapet vid peri-oden för konflikten inbegrep således makt-centrering och delrepublikernas och provinsernas suveränitet.
Den tredje faktorn (3) i Feins terminologi om riskfaktorer innefattar en strukturell delning av människor och befolkning efter etnicitet varvid et-niska grupperingar är vanligt förekommande. Denna typ av riskfaktor kan särskilt karaktäriseras i fallet Jugoslavien. Bosnien och Hercegovina var vid tiden för Jugoslavien ett hem för minoriteter och således utan en befolk-ningsmajoritet varvid multietniska grupperingar dominerade. Denna karak-tärisering var ansenligt ovanlig i jämförelse med andra delrepubliker. En vik-tig distinktion är det paradigmskifte som skedde i samband med nationalis-mens uppkomst. Den jugoslaviska nationella identiteten som en gång ge-nomsyrade landet oberoende av etnicitet eller religiös tillhörighet var som bortblåst. Den jugoslaviska identiteten blev nu istället uppdelad utifrån etnis-ka grupperingar som sattes före allt annat. Konflikten angick främst utifrån territoriell kontroll varvid enorma folkfördrivningar och systematiskt
dödan-de sk. etnisk rensning tog plats enbart grundat på etnicitet. Bosnien och Her-cegovinas multietniska befolkning kan därför utgöra skäl till dess särskilda utsatthet i kriget. Fein betonar också att den ledande befolkningsmajoriteten tenderar att vara mer benägna till att begå brott mot mänskligheten och folk-mord. Det kan bekräftas utifrån det serbiska övertaget i konflikten och senare även delaktigheten i folkmordet i Srebrenica.
Den fjärde och slutliga riskfaktorn (4) benämner en statligt reglerad exploatering av naturresurser som är tillhörande ursprungsbefolkningen, där staten därefter begår handlingar som förgör eller kväver ursprungsbefolk-ningens chanser att fortleva. I konflikten i forna Jugoslavien kan ingen sådan riskfaktor identifieras, då konfliktens natur främst grundade sig i territoriell kontroll och övertag och inte i naturresurser.
Sammanfattningsvis har Feins terminologi om riskfaktorer kunnat identifie-ras i forna Jugoslavien utifrån den empiri som presenterats. Många orsaker gällande konflikten indikerar och kan identifieras med Feins terminologi om riskfaktorer som således innefattar stor benägenhet att vidareutvecklas till folkmord. Riskfaktorerna betonar signifikansen av vilka faktorer som kan utgöra hot i ett land. Av den anledningen är det därmed viktigt för internatio-nella samfund att också ha ett etablerat system för att detektera riskfaktorer. Utifrån det insamlade och därefter presenterade material i studien kan inga sådana inrättade kontroller eller analyser kunnat identifieras. FN:s agerande i konflikten var huvudsakligen när militära motsättningar initierade till följd av Slovenien och Kroatien som proklamerade sig självständiga.
6.2 FN: förebyggande och fredsbevarande åtgärder
Feins terminologi om primär och sekundär prevention kommer här nedan att beaktas och identifieras i FN:s agerande i konflikten. Detta avsnitt kartlägger uteslutande FN:s agerande och handlingar utifrån Feins teori. Likaså presen-teras en kort resumé på terminologierna för att sedan kunna analysera FN:s åtgärder utifrån dem.
6.2.1 Primär prevention
Den primära preventionen innefattar att förutse de riskfaktorer som kan utgö-ra risker för folkmord. Därför är det väsentligt att dels ha kännedom om hi-storiska händelser i stater som kan förefalla som ostadiga eller labila. Det är också viktigt att ha kunskap om bakomliggande riskorsaker för att kunna göra en riskbedömning. Den primära preventionen kan kännetecknas som omvärldsanalyser för att kunna förutse ”early-warnings”. Internationella samfund kan även tillämpa primära preventioner genom att arbeta progres-sivt och understödja demokratiska värden i staten. Primär prevention är den första åtgärden i förhindrandet av folkmord där brott mot mänskligheten i regel inte har brutit ut än. Det handlar snarare om att tillämpa åtgärder i före-byggande syfte. Utifrån det empiriska material gällande FN:s roll och age-rande i konflikten som denna studie täckt har inga sådana preventiva åtgärder kunnat utskiljas. Däremot reserverar sig studien för att direkt avfärda att så-dan verksamhet inte bedrivits, även om det således inte kunnat identifieras vid insamlandet av material. Det empiriska material i forna Jugoslavien och Bosnien är främst koncentrerat på krigets sönderfall och mindre på FN:s om-världsanalys i tidigare skede. Utifrån det har studien enbart kunnat identifiera FN:s agerande i form av åtgärder när konflikten redan brutit ut. I och med det
kan FN:s arbete i forna Jugoslavien endast identifieras inom terminologin om sekundära preventioner.
6.2.2 Sekundär prevention
Fein har redogjort för sekundär prevention som den åtgärd som måste tillgås när primära preventioner misslyckats och ett folkmord är påväg att begås. FN:s agerande i konflikten kan således endast urskilja åtgärder som kan klas-sas in i den sekundära preventiva terminologin utifrån den empiri som pre-senterats. Den sekundära preventionen avser interventioner varvid interna-tionella samfund som huvudsaklig aktör. Det är huvudsakligen FN närmare bestämt FN:s säkerhetsråd som internationell upprätthållare av säkerhet och fred som disponerar största förmågan att förhindra ett folkmod. De interven-tioner som urskiljts i FN:s agerande är inrättningen av säkra områden (UN-PAs) och UNPROFORs fredsbevarande styrka i syfte att stabilisera och be-vara freden i områdena. Interventionen kan främst karaktäriseras som en hu-manitär intervention med fredsbevarande syften. Militära ingripanden är ute-slutna trots att det är en styrka som tillsattes eftersom styrkan inte innefattar befogenhet att ingripa i strider och väpnade konflikter. Många resolutioner antas under perioden då kriget utspelar sig, varav den första anbelangar han-delsförbud och ekonomiska sanktioner som åtgärd för att avleda spänningar-na i konfliktens begynnelse. Fredsstyrkan etablerades med enhällighet av medlemmarna i FN:s säkerhetsråd. En betydelsefull del är UNPROFORs oförändrade strategi och arbetsuppgifter under konfliktens gång. Den sekun-dära preventionen betonar att förutsättningarna för en framgångsrik preven-tion är en tydlig målstyrning och strategi. Många resolupreven-tioner antogs av FN under konflikten, varav Resolution 836 är värd att uppmärksammas. Resolu-tion 836 fastslog att UNPROFOR genom handling och understöd av
natio-nella styrkor skulle skydda de säkra zonerna utmärkta av UNPA. Det fast-slogs däremot inte vilka maktmedel som skulle tillgås och för vilka ändamål. Konsekvensen av detta blev således att målstyrningen och strategin blev oförändrad för styrkan under konfliktens gång trots att konflikten trappades upp. Styrkan verkade genom fredsbevarande och humanitära syften som ge-nom internationell närvaro ämnade att stabilisera situationen. Agerandet uti-från den oförändrade strategin kan tyckas oförmögen att handla adekvat mot de utmaningar som fanns, eftersom konfliktens natur inte var i behov av fredsbevarande åtgärder. Det fanns ingen fred att bevara. Srebrenica var där-igenom klassad som en säker zon med FN-soldater närvarande. Ansvaret inom den sekundära preventionen läggs huvudsakligen på internationella samfund och i det här fallet FN:s säkerhetsråd. Trots att nationella styrkor understödde UNPROFOR i områden så är det trots det FN:s och Säkerhets-rådets ansvar att delge mandat och befogenheter till styrkan. FN:s säkerhets-råd och dess organisationsstruktur kan också utgöra hinder eftersom beslut enbart kan tas utifrån en enhällig votering gällande känsliga frågor, exempel-vis frågor rörande intervention i konflikt. Då Säkerhetsrådet är bestående av 15 medlemsländer varav 5 medlemmar erhåller vetorätt krävs därmed en enad vilja och handlingskraft.
Trots den höga internationella närvaron i landet så var FN:s interventioner inte framgångsrika motsvarande den utmaning som de stod inför. Genom ti-digare riskbedömningar kan slutsats dras utifrån Feins teoretiska ansats att adekvata åtgärder mer effektivt kunnat tillsättas som lämpar sig till konflik-tens natur och genom ett förebyggande arbete kunnat underkuva det som slutligen kulminerade i folkmord.
År 1993 inrättade FN en krigstribunal (ICTY) för specifikt konflikten i forna Jugoslavien. Inrättningen kan betänkas som ett agerande men blir således inte en direkt åtgärd för folkmord. Det kan heller inte betraktas som en direkt FN intervention i landet. ICTY inrättades två år innan folkmordet ägde rum, av den anledningen kan det snarare ses som en insats för att ställa krigsför-brytare till rätta, men som senare även efter år 1995 utdömde folkmord. I efterhand kan man betrakta upprättningen som en åtgärd för FN att ta ställ-ning och visa sin ståndpunkt gentemot sådana brott. Inrättandet är som tidi-gare stadgats förenligt med folkmordskonventionen stadgar. Upprättandet av internationell domstol för forna Jugoslavien är därmed till för att utdöma brottslingar och krigsförbrytare när brotten väl har begåtts, och inte en åtgärd för förebyggande verksamhet innan de inträffar. Upprättandet kan utifrån det inte klassificeras som varken en primär eller sekundär prevention utifrån Fe-ins teoretiska ansats. Däremot kan inrättandet identifieras som en FN-åtgärd förenligt med Folkmordskonventionens stadga genom att ta till straffrättsliga åtgärder. Åtgärden hålls dock separat från varför folkmord inte kunde för-hindras, då det som nämnt är tillsatt som straffutmätning i efterhand.
Avslutningsvis kan studien utifrån Helen Feins teori konstatera att folkmor-det i Srebrenica inte kunde förhindras till följd av ett flertal faktorer. De framstående orsakerna har visat sig vara den bristande primära preventionen där ett tydligt förebyggande arbete inte kunnat identifieras. Samtidigt har agerandet krävt en sammanhållen målstyrning som enligt Fein är ett villkor för ett framgångsrikt förhindrande. Dock är en framgångsrikt förhindrande en sammansättning av alla de komponenter som nämnts i studien. Utan kun-skap om faktorer som kan kulminera i folkmord kan inga lämpade åtgärder inrättas vilket också är det vi sett i fallet Srebrenica. Missbedömda åtgärder som inrättats har följaktligen ingen större chans mot folkmordens brutaliteter.
6.3 Slutsats
Genom en överblick kan slutsatser dras om att konflikten i forna Jugoslavien bekräftade ett flertal riskfaktorer som förenligt med Feins terminologi avser riskfaktorer för folkmord. Primära preventioner kan ses som en förlängning av de riskfaktorer presenterade, då man genom en omvärldsanalys kan upp-täcka dessa och därmed tillsätta åtgärder tidigare. Analysen utgår därmed från det insamlade material som täckts i studien varvid ingen sådan om-världsanalys har identifierats. FN:s agerande i konflikten avser snarare se-kundära preventioner som enligt Fein bedöms som internationella interven-tioner. Tillsättningen av säkra områden (UNPA) och fredsbevarande styrkan UNPROFOR kan klassificeras vara en sådan intervention då den var av tradi-tionell fredsbevarande karaktär och inte militär. Genom otydlig målstyrning i enlighet med resolution 836 kom den bedrivna fredsbevarande verksamheten att förbli oförändrad trots att konflikten upptrappades. Gällande folkmordet i Srebrenica hade därmed FN-soldater samma jurisdiktion som när de inrätta-des i Bosnien. Föredragsvis bör en analys erhålla försiktighet gällande direk-ta slutsatser, dock kan det fastställas att FN:s agerande inte var tillräckliga eller lämpade för den typ av utmaning som stod inför dem till följd av un-dermåliga åtgärder och bristen på förebyggande arbete i den omfattning som krävdes.
Utifrån Helen Feins teoretiska ansats kunde inga primära preventioner identi-fieras utifrån det insamlade material. Sekundära preventioner kunde därmed definieras utifrån humanitära interventioner, genom tillsättandet av UNPA (säkra områden) samt fredsbevarande styrka UNPROFOR. Den fredsbeva-rande styrkan erhöll därmed samma jurisdiktion under hela konfliktens gång, varvid verksamheten karaktäriserades som fredsbevarande arbete och stabili-sering i regionen utifrån internationell närvaro. Styrkan hade således inga
befogenheter att ingå i väpnade konflikter utan bistod främst med internatio-nell närvaro med fredsbevarande egenskaper. FN:s brist på primära preven-tioner i form av omvärldsanalyser och understöd av demokratiska värden ut-göra en faktor som omintetgjorde dess chanser att bedöma och senare bemöta utmaningarna med adekvat handling. Dessa typer av insatser hade tillika kunnat underlätta för FN att bedöma konfliktens natur i tidigare skede och därigenom haft en större chans och bättre utsikt att förhindra folkmord och brott mot mänskligheten.
6.4 Avslutande diskussion
Genom att undersöka hur FN agerat i folkmordet i Srebrenica med syfte att fånga varför det inte kunnat förhindras har studien bidragit till medvetande kring FN:s brist på tidiga åtgärder, primär prevention och bakomliggande orsaker enligt Feins terminologi. Viktigt att urskilja är att studien utgått från de förutsättningar och den verksamhet som bedrivits vid tiden för folkmor-det, vilket kan se annorlunda ut idag. Studien har bidragit med en inblick i FN:s humanitära intervention i konflikten och har presenterat några faktorer som kan anses avgörande i fråga om varför folkmordet inte kunnat förhind-ras. Därmed har studien till största del avhandlat s.k sekundära preventioner, som dominerade FN:s ingripanden och ageranden i konflikten.
Helen Feins bidrag har bidragit med en förståelse kring klassificeringar rö-rande att framgångsrikt avstyra ett folkmord. Mary Kaldors teori om nya och gamla krig och ny krigsföring hade kunnat inkluderas som ett komplement till Feins teori för att få en större förståelse kring konflikten samt vilka lämp-liga åtgärder som varit att föredra. Studien har påvisat att FN:s åtgärder inte var relevanta i förhållande till konfliktens natur. Därmed hade Kaldors teori om nya och gamla krig varit behjälplig i fråga om medvetande kring
konflik-tens natur i s.k nya krig och krigsföring. Mycket av den tidigare forskning som bedrivits rörande folkmord har klassificerat riskfaktorer som kan initiera folkmord. Däremot kan en urskiljning göras utifrån den presenterade tidigare forskningen där forskarna understryker olika riskfaktorer som kritiska. Det kan vara användbart att utgå ifrån sitt fall och konflikt vid val av forskning och dess förklaringsmöjligheter. Därmed hade FN:s agerande i folkmordet i Srebrenica kunnat kompletteras med förklaringsmöjligheter från ytterligare en teoretisk ansats som fokuserar till andra kritiska synpunkter och aspekter.
Studiens resultat kan utgöra grund för vidare forskning av huruvida förhåll-ningssättet utvecklats jämförelsevis med tiden för händelsen och nu. Denna studie ämnar således enbart att förklara FN:s förhållningssätt och agerande beträffande händelserna i Srebrenica, utifrån de omständigheterna och struk-turerna som styrde vid tillfället. De teoretiska förklaringsaspekterna av FN:s förhållningssätt kan erbjuda kunskap om de brister i det förebyggande arbetet och handlingskraften under inbördeskriget. Studiens resultat kan bekräfta Feins teoretiska ansats om att en utbredd förebyggande verksamhet hade va-rit nödvändig för att kunna inrätta åtgärder i tidigare skede. FN:s brist på så-dan förebyggande verksamhet i form av kunskap och därmed uppmärksam-het om riskfaktorer, omvärldsanalyser samt understöd av demokratiska vär-den understryker således varför folkmordet inte kunde förhindras.
Referenser
Akademisk litteratur
Agrell, Wilhelm; Alcalà, Jesús (1997) Den rättsliga interventionen,
folkrätten, Haagtribunalen i forna Jugoslavien. Norstedts juridik, Stockholm
Agrell, Wilhelm (2003). De omänskliga rättigheterna – bokslut över en
FN-deklaration, Stockholm: Ordfront förlag.
Asbjørn Johannessen. Per Arne Tufte (2003). Introduktion till
samhällsveten-skaplig metod, Malmö.
Berdal, Mats (2008). The UN Security Council and Peacekeeping. in V Lowe, R. Welsh, J & Zaum D (eds). The United Nations Security Council
and war: The evolution of thought and practice since 1945. Oxford
Universi-ty Press.
Bloxham, Donald (2005). The Great Game of Genocide - Imperialism,
Na-tionalism and the Destruction of the Ottoman Empire. Oxford University
press, Storbritannien.
Bring, Ove (2002). FN-stadgan och världspolitiken – Om folkrättens roll i en
föränderlig värld, Göteborg: Nordstedts Juridik AB
Cassese, A. Gaeta, P. Baig, L. Fan, M. Gosnell, C & Whiting, A (2013)
Cas-sese’s International Criminal Law. 3rd ed. Oxford University Press.
Eriksson, Lars; Granath, Berith; Halldén, Birger (2005). FN – Globalt
Upp-drag (fakta historia framtid), Stockholm: FN-Förbundet
Fein, Helen (2002). Prevention of Genocide, I Encyclopedia of genocide Vol. 2 redigerad av Israel W. Charny, Oxford: ABC-Clio
Gabrielson, Kim, (2006), Folkmord – inget nytt i historien. Andra upplagan. Kunskapsföretaget.
Gerner, Kristian; Karlsson, Klas-Göran (2005). Folkmordens historia:
per-spektiv på det moderna samhällets skuggsida, Stockholm: Atlantis AB
Harff, Barbara (2003) ‘No Lessons Learned from the Holocaust? Assessing
Risks of Genocide and Political Mass Murder Since 1955’, American
Politi-cal Science Review
Kaldor, Mary (2012). New and old Wars: organizes violence in a global era 3rd ed. Cambridge, Polity press.
Krain, Matthew (1997) State-Sponsored Mass Murder: The Onset and
Seve-rity of Genocides and Politicides. Journal of Conflict Resolution, 41
Mikael Gilljam, Henrik Oscarsson & Lena Wängnerud (2012)
Metodprakti-kan: konsten att studera samhälle, individ och marknad. Norstedts Juridik
AB.
Salander, Henrik (2002). Detta är FN - En introduktion till Förenta