I resultatdelen framträdde mönster som kommer att analyseras i detta kapitel. Med hjälp av teori och tidigare forskning analyseras resultatet för att förstå hur införlivandet av socialtjänstlagens portalparagraf sker i mötet med klienten. Analysen följer den modell som presenterades i kapitel 3.
8.1. Motivation - en drivkraft för klientens handlingar
Motivation benämns som en av de viktigaste faktorerna för att klienten ska medverka och att ett ärende ska utvecklas positivt. Då den utgör drivkraften för klientens handlingar. Deci och Ryans (2002) självbestämmande teori menar att inre motivation ökar möjligheten att upprätthålla ett positivt beteende, kreativitet och inlärning med hög kvalitet, medan yttre motivation är av sämre kvalitet. I socialarbetarnas berättelser påpekades att klientens utrymme att besluta om sina val och mål, självbestämmanderätten, påverkar dennes motivation till förändring. Det framkom också att klienten inte alltid får utrymme för sina önskningar, tillräckligt med tid eller de insatser som kunde ha förbättrat situationen. Deci och Ryans forskning visar att lågt självbestämmande leder till att motivation saknas och följden blir låg prestation. Självbestämmande teorin kan användas som en resurs för att upprätthålla socialtjänstlagen då det centrala självbestämmandet i teorin också genomsyrar lagen, speciellt när det gäller självbestämmandets påverkan på motivationen. När klienten får utrymme för självbestämmande ökar dennes motivation och klintens resurser stärks därigenom. Teorin uppmärksammar fördelaktiga infallsvinklar både för socialarbetarens egen utveckling och motivation likväl som vikten av att stimulera och förstå klientens behov.
Människans naturliga strävan efter känsla av samhörighet och kompetens enligt självbestämmande teorin, kan förklara den rädsla för kritisk granskning av arbetssätt och kollegor som socialarbetaren uttryckte. Då kollegor utgör en betydelsefull bas för samhörighet, kunskap och positiv feedback påverkas förutsättningarna positivt för utvecklandet av samhörighet och kompetens. För att nå en högre grad av engagemang och vilja är det viktigt med en stödjande social kontext som verkar för människors upplevelse av god autonomi, kompetens och samhörighet (Deci & Ryan 2002). För att undvika stagnation och reproduktion av ojämlikhet är det nödvändigt att kritiskt syna sin organisation och bli medveten om vad som sker. För att skapa en positiv förändring krävs hög grad av självgranskning och medvetenhet för att inte gå i försvar, hamna i bitterhet eller skapa utanförskap enligt Thompson och Thompson (2001). För att kunna stärka klienten krävs att socialarbetaren är medveten om strukturell och kulturell empowerment. En kombination mellan yttre och inre motivation går att hitta i mötet och dialogen mellan socialarbetare och klient. När detta sker skapas det en ny helhet som är gynnsam.
8.2. Socialarbetarens verktyg
Resultatet visar att samtliga socialarbetare trots att de anser det vara viktigt med klientens motivation, delaktighet och medverkan, ändå oftast vänder sig till två
31
kunskapskällor, personlig erfarenhet och kollegors praktiska visdom/professionella värderingar, i sina beslut och bedömningar. Enligt evidensbaserad praktik ska en sammanvägning av samtliga kunskapskällor ske, Gilgun (2005) går ett steg längre och menar att klientens vilja står över de treandra kunskapskällorna.
I empirin framkommer faktorer som socialarbetaren ska beakta och uppfylla i sin yrkesroll, det handlar om personliga egenskaper likväl som förmågor till inkännande, reflektion och kritisk granskning av dels sig själv men även av rådande diskurser och organisationen. Då socialarbetaren är sitt eget verktyg spelar vem socialarbetaren är som person och dess resurser roll och poängteras genomgående i materialet. När socialarbetaren arbetar med sig själv som verktyg och har med sina normer, värderingar, profession och erfarenheter in i mötet och har olika förutsättningar för att hantera sig själv. Vilket tydliggörs i Gilguns (2005) forskning där hon menar att den kräver att socialarbetaren utvecklar hög grad av reflektion och medvetenhet då personliga ideologier, värderingar och antaganden påverkar vad som ses och förväntas, hur denne tänker och bemöter andra. Socialarbetarens personliga värderingar, fingertoppskänsla att läsa av individen samt förmågan att skapa relation till klienten vari dialogen kan äga rum är viktigt.
Avsaknaden och efterfrågan av mer utrymme för forskning och teorier är något som också är tydligt i empirin. Den problembild gällande möjlighet att sätta sig in i ny och relevant forskning som socialarbetarna önskar sig överensstämmer med Gilguns (2005) studie som visade att förväntningar på evidensbaserat arbete finns men tid och resurser för inhämtning och fördjupning inte ges önskat omfång. Även Nordlanders (2006) undersökning visar att socialsekreterare i lägre grad teorianknyter sina bedömningar.
8.3. Empowermentbaserat arbete inom socialtjänsten
Empirin vittnar om att mötet mellan socialarbetare och klient utgör en möjlighet till empowermentbaserat förändringsarbete. Empowerment handlar om att stödja klienten till att ta makt och kontroll över sin situation (Moula 2009). På det personliga planet handlar empowerment för socialarbetaren om att stödja klienten till egenmakt genom att främja och utveckla dennes egna resurser (Thompson och Thompson 2001). Empowerment innebär att stödja och stärka klienter att lösa sina problem och vara aktörer (Payne 2008). Klienten har den bästa kunskapen om sin situation och sin målsättning som skall stärkas (Payne 2008). Genom empowermentbaserat socialt arbete stärks klienten att ta makten över sitt liv och därmed öka självbestämmanderätten. Det leder till att klientens motivation till förändring stärks vilket informanterna beskriver som en avgörande faktor för en positiv förändring. Empowermentbaserat arbete sker enligt informanternas beskrivning i samstämmighet med socialtjänstagens portalparagraf som är ledstjärnan för att frigöra och utveckla de egna resurserna samt främja klientens självbestämmanderätt. Ett empowermentbaserat arbete utgör därmed en resurs för socialarbetarens införlivande av socialtjänstlagens portalparagraf i mötet med klienten. Ibland finns hinder för empowermentbaserat arbete då klienten är förälder med utvecklingsstörning som påverkar föräldraförmågan, där bestående förbättringar och stärkande av resurser är målbilder som det är orealistiskt att uppnå för klienten.
32
Thompson och Thompson (2001) tar upp att klienten till följd av exempelvis funktionsnedsättning, sjukdom eller kommunikationssvårigheter kan ha problem med att delta i och känna engagemang för förändringsprocessen. Genomgående i empirin påtalades den svårighet som finns när klienten är resurssvag och inte förmögen att utveckla bestående förändringar. När en förälder inte har förmåga till förändring och barn kommer till skada, räcker inte empowerment till för att skydda barnet eller utveckla föräldraförmågan.
Informanterna beskriver att klienten kan känna skam inför kontakten med socialtjänsten. Det är därmed av stor vikt att socialarbetaren tidigt i mötet arbetar för att skapa trygghet och tillit för att en positiv förändringsprocess ska kunna äga rum. Askheim och Starrin (2007) beskriver begreppet skam som en motpol till empowerment. Då klienten känner skam och misslyckande som förälder töms den på emotionell energi och förändringsarbetet dräneras. Skam kan utgöra ett hinder för införlivande av socialtjänstlagen, då socialarbetaren har svårt att få en förändring till stånd och att skapa en relation där klientens resurser kan identifieras och förstärkas. Genom att poängtera långsiktighet och ge tid kan socialarbetaren få klienten att känna ökad tillit, trygghet och delaktighet. Då ökar chanserna för att denne kommer till sin rätt, fylls av emotionell energi och kan agera.
Den maktskillnad som råder mellan socialarbetare och klient kan både kopplas till den strukturella och kulturella nivån av empowerment. Den strukturella nivån har att göra med kategorisering och tillskrivning av social ställning som påverkar klientens livsmöjligheter. Den sociala ordningen upprätthålls och reproduceras genom samhällsstruktur och maktordning. Den kulturella nivån har att göra med rådande diskurser, antaganden och stereotyper som också skapar kategorisering av människor. Den kulturella ordningen upprätthålls och reproduceras av kulturella mönster av ojämlikhet och makt. Utifrån de två nivåerna av empowerment är det av stor vikt att socialarbetaren är medveten om den egna praktiken, agerar och möter människor fri från diskriminering. Detta kräver medvetenhet och självgranskning av socialarbetaren (Thompson & Thompson 2001). Förhållningssättet inom empowermentbaserat socialt arbete kan kopplas till Andersson och Goolishians expert–expert förhållande.
8.4. Expert–expert förhållande mellan socialarbetare och klient
I mötet kan en relation skapas som ger utrymme för dialog och resonemang två experter emellan. Av socialarbetaren krävs ett icke vetande, aktivt lyssnande, tilltro till klienten och processen samt en sammanvägning av olika kunskapskällor, vilket öppnar upp för olika perspektiv på situationen. För klienten innebär detta förhållningssätt möjlighet att dela sin livsberättelse, respekt för självbestämmanderätten, samt möjlighet till en lärande- och förändringsprocess i önskad riktning.Informanterna betonar vikten av klientens aktiva deltagande för en gynnsam förändringsprocess. Andersson och Goolishian (1992) betonar vikten av expert– expert förhållande mellan socialarbetare och klient. De menar att definitionen av problemet ska ske i dialogen, där klienten är expert på sin situation och genom dialog skapas den lösning som kan fungera i dennes liv och praktikern, i det här fallet socialarbetaren, är experten på att föra dialogen. Socialarbetaren har rollen som icke
33
vetande, lyssnande och är den som håller i processen. Informanterna beskriver liksom vikten av att socialarbetaren intar ett lyssnande till klientens berättelse och tar dennas definition av på problemet och lösningen på allvar.
Socialarbetarna beskriver vikten av klientens accepterande av problembilden och viljan att ta emot hjälp. Ser man detta utifrån Anderssons och Goolishians (1992) perspektiv, blir dels begreppet accepterande märkligt eftersom definitionen av problemet enligt dem ska ske genom dialogen. Däremot tydliggörs vikten av att problembilden skapas i dialogen mellan socialarbetare och klient i ett expert – expert förhållande, då klienten som är expert på sitt liv och sin situation. Uttrycket att det är viktigt att klienten accepterar problembilden pekar på att definitionen eventuellt inte har skett genom dialogen, utan att det är socialarbetaren som i själva verkat gjort definitionen på egen hand. Tydligt är att då klienten inte varit med i definitionen av problemet och dessutom inte håller med om problembilden, kommer ingen förändring till stånd. I de situationer då klienten utestängs från dialogen och därmed definitionen efterlevs heller inte socialtjänstlagens portalparagraf som handlar om att frigöra och tillvarata den enskildes resurser, samt att främja självbestämmanderätten. Informanterna vittnar om att detta även leder till att en positiv förändring inte kommer till stånd.
Förutsättningar för förändringsarbetet utgörs av att klienten har förmågan att berätta, beskriva och dela med sig av sina tankar och hur den ser på sin situation. Då kan klienten delta aktivt i dialogen, resonemanget och processen som ligger till grund för förändringsarbetet. När inte förmågan finns att aktivt delta i denna process eller då inte klienten in förmår förstå den problematik som socialarbetaren beskriver på grund av exempelvis en funktionsnedsättning kan klienten inte delta i diskussionen och processen på lika villkor som socialarbetaren. Ett expert – expert förhållande uppstår då inte mellan socialarbetare och klient. Klienten saknar förståelse och motivation till förändring vilket innebär ett stort hinder för att få en förändring och införlivandet av socialtjänstlagens portalparagraf begränsas.
Andersson och Goolishian (1992) beskriver vikten av ett jämlikt samarbete mellan praktikern och klienten. Denna jämlikhet påverkas av maktskillnaden som föreligger inom socialtjänsten. Grunden för maktutövning är de maktresurser såsom lagar och rätten att fatta beslut om insats men också möjligheten att få igenom sin vilja även om den skulle strida mot klientens (Swärd & Starrin 2006). En risk finns att socialarbetaren kopplar klientens berättelse till egen kunskap och erfarenheter och då tror sig förstå för snabbt (Moula 2009).
Resultatet pekar på att en god relation mellan socialarbetare och klient är en bra förutsättning för att kunna frigöra och tillvara ta individens egna resurser eftersom det är i dialogen som individen och socialarbetaren resonerar om behov, önskningar och lösningar. Därmed torde relationen vara avgörande för huruvida portalparagrafen införlivas i mötet med klienten.
8.5. Införlivandet av socialtjänstlagens portalparagraf
Undersökningens svar på forskningsfrågan om hinder och resurser för införlivandet av socialtjänstlagens portalparagraf i mötet med klienten, pekar på en paradox.
34
Resultatet pekar på att ett införlivande av portalparagrafen sker i de allra flesta ärenden. I de ärenden som utvecklats positivt har socialtjänstlagens portalparagraf införlivats på det sättet att klientens egna resurser har frigjorts och utvecklats så att den enskilde blivit självständig. Men i de ärenden som utvecklades negativt har endast vissa delar av lagen uppfyllts det vill säga självbestämmanderätten och socialtjänstlagens frivillighet. Där har inte målet med att frigöra och utveckla resurser kunnat uppfyllas. Socialtjänstlagens portalparagraf kan därmed utgöra både ett hinder och en resurs för socialarbetarens möjlighet att stärka klienten. Frivilligheten gör att klienten kan utebli helt eller neka de insatser som socialarbetaren anser skulle bidra till en bättre situation för klienten eller dess familjemedlemmar. Portalparagrafen räcker heller inte till att luta sig emot när det gäller bestående funktionsnedsättningar hos föräldrar där barn kommer i kläm. Där kan inte självbestämmanderätten och frivilligheten anammas.
35