Socialtjänstlagen i mötet

Karlstads universitet 651 88 Karlstad Tfn 054-700 10 00 Fax 054-700 14 60 Information@kau.se www.kau.se

Fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper Socialt arbete/Avdelning för sociala studier

Caroline W.M. Pooya & Johanna P. Östlund

Socialtjänstlagen i mötet

Socialarbetarens möjligheter

för att stärka individens egna resurser

Social Services Act in the meeting

Social workers' opportunities

to strengthen the individual's own resources

Examensarbete 15 hp

Socionomprogrammet

Termin: HT 2011

Sammanfattning

Syftet med denna studie var att undersöka socialarbetarens möjligheter att i mötet med klienter införliva socialtjänstlagens portalparagraf. En kvalitativ undersökning gjordes genom intervjuer av sex socialarbetare inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg. Socialarbetarna uppmuntrades att beskriva och berätta om de viktigaste aspekterna i ett ärende som utvecklades positivt respektive negativt. Motivationsteori, evidensbaserad praktik, empowerment och expert- expert förhållande är de teorier och begrepp som vi använt för att analysera materialet. Studiens främsta slutsats vad gäller positiv utveckling i ärenden är att socialarbetaren ska lyfta fram klientens resurser i mötet. Både i utredning och i behandling är det av vikt att ge utrymme för klientens självbestämmande, livsberättelse och kunskaper. Då detta sker skapas motivation och ökad förändringsbenägenhet hos klienten. Resultatet målar även upp en komplex bild av resurser och hinder hos socialarbetaren och klienten, som påverkar ett ärendes utveckling. Undersökningen visar att motivation, självbestämmande, frivillighet, långsiktighet, tid, stärkande av resurser och en god relation är viktiga faktorer för införlivandet av socialtjänstlagens portalparagraf.

Nyckelord

Abstract

The purpose of this study was to examine the resources and barriers that social workers have incorporating the Social Service Act states during meetings with clients, using and developing the client's skills and knowledge, develop their own resources and to promote the use of self-determination. A qualitative study was done by interviewing six social workers working within the in social service’s department for family and individual welfare. Social workers were encouraged to describe and discuss the key aspects of cases that developed positively respectively negatively. Motivation theory, evidence-based practice, empowerment, and expert-expert relationship are the theories and concepts that we used to analyze the material.

The study's main conclusion is that the most important prerequisite for positive development of cases is that the social worker emphasizes and stimulates the client's own resources during meetings. Both during analysis and treatment, it is important to allow for client self-determination, life story and personal skill. When this occurs motivation and increased willingness to change are stimulated in the client. The results also paint a complex picture of resources and barriers, both within the social worker and the client, which affect the development of a case. The survey shows that motivation, self-determination, voluntariness, sustainability, time, resources and the strengthening of good relations is important factors for the incorporation of the Social Service Act states.

Keywords

Förord

För uppsatsens samtliga delar har gemensamt ansvar tagits. Moment i arbetet har skett enskilt såsom intervjusituationer och transkribering. Växlandet mellan individuellt arbete och samarbete har genomgående gjorts för att bearbeta materialet tillsammans. Det har fungerat tillfredsställande.

Vi vill tacka de intervjupersoner som gett av sin tid och sina erfarenheter. Ett stort tack till vår handledare Alireza Moula som inspirerat och handlett oss genom studien.

5

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 7

1.1. Förförståelse ... 7

1.2. Syfte och frågeställning ... 8

1.3. Begreppsdefinitioner ... 8

1.4. Disposition ... 9

2. Socialtjänstlagen ... 10

3. Modell för studiens upplägg ... 11

4. Tidigare forskning ... 12

4.1. Evidensbaserad praktik utifrån fyra kunskapskällor ... 12

4.2. Skild problembild och avsaknad av sammanvägning ... 13

4.3. Expert–expert - från påverkan till medverkan ... 13

5. Teoretisk referensram ... 15 5.1. Självbestämmande teori ... 15 5.2. Empowerment ... 15 6. Metod ... 17 6.1. Metodval ... 17 6.2. Urval ... 18 6.3. Etiska överväganden... 18 6.4. Genomförande ... 18 6.5. Transkribering ... 19 6.6. Analysmetod ... 19 7. Resultat ... 22 7.1. Mötet ... 22 7.2. Socialarbetarens möjligheter ... 23 7.3. Klientens förutsättningar... 25 7.4. Målet ... 27 7.5. Sammanfattning av resultatet ... 28 8. Analys ... 30

8.1. Motivation - en drivkraft för klientens handlingar ... 30

8.2. Socialarbetarens verktyg ... 30

6

8.4. Expert–expert förhållande mellan socialarbetare och klient ... 32

8.5. Införlivandet av socialtjänstlagens portalparagraf ... 33

9. Slutsats ... 35

10. Diskussion ... 36

10.1. Syftet med uppsatsen ... 36

10.2. Metod ... 37

10.3. Teori ... 38

10.4. Frågeställningar för vidare forskning ... 38

Källförteckning ... 40

7

1. Inledning

Ett stort antal människor kommer dagligen i kontakt med kommunens socialtjänst. Ofta möter socialarbetare barn, ungdomar och vuxna som är i kris av olika anledningar. Människors kan vara i behov av stöd tillfälligt eller varaktigt. En del kontakter sker på grund av att anmälningar inkommit från exempelvis skola, barnomsorg, granne eller polis. Andra människor söker själva hjälp för stöd i missbruk, våld, konflikter eller psykisk ohälsa. Socialarbetare arbetar för att skydda barn så de inte kommer till skada och för att klienten ska återfå tillgången till sina resurser.

Vårt intresse för hur människor i kris kan stödjas på bästa sätt har lett till att vi som blivande socionomer riktar vår uppmärksamhet till socialtjänsten. Vi har ett intresse för socialarbetarens roll, dess förutsättningar, inverkan, kunskapsanvändning, syn på klientens roll och hur detta påverkar ett ärendes utveckling. Nordlanders (2006) studie pekar bland annat på att socialsekreterare och klienter ofta har skiljd problembild, vilket påverkar socialarbetarens förståelse för klienten och torde utgöra ett problem när samförstånd inte råder. Socialtjänstlagens portalparagraf som utgör ramlagstiftningen för verksamheten poängterar vikten av att agera utifrån respekt för klientens självbestämmanderätt. Hur gör socialarbetaren för att hantera skiljd problembild och förverkliga socialtjänstlagens portalparagraf i det specifika mötet med klienten, vilka hinder och resurser föreligger?

Den här studien fokuserar på socialarbetarens erfarenheter kring ärenden som utvecklats positivt respektive negativt, och undersöker resurser och hinder för socialarbetarens införlivande av socialtjänstlagens portalparagraf i mötet med klienten. Socialtjänstlagen SoL 1:1 beskriver att

Socialtjänsten skall under hänsynstagande till människors ansvar för sin och andras sociala situation inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser. Verksamheten skall bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet. (SFS 2001:453)

Enligt propositionen (1979/80:1) som ligger till grund för portalparagrafen ska socialarbetaren sträva efter att finna en samlad lösning på sociala svårigheter i den enskildes totala situation. Lagen bygger på enhelhetssyn där varje enskilt ärende ska betraktas utifrån alla sina aspekter (Clevesköld et al. 2008).

Undersökningen ger en inblick i socialarbetarnas erfarenheter om faktorer som påverkar ett ärendes utveckling.

1.1. Förförståelse

8

erfarenheter som klient inom individ- och familjeomsorgen. Våra akademiska studier och diskussioner utgör en gemensam teorietisk ståndpunkt och kunskapsbank, vilken påverkar vad vi ser och inte ser i empiri och analys.

1.2. Syfte och frågeställning

Syftet är att undersöka socialarbetarens möjligheter att i mötet med klienten införliva socialtjänstlagens portalparagraf.

Forskningsfråga:

Vilka resurser och hinder föreligger för socialarbetarens införlivande av socialtjänstlagens portalparagraf i mötet med klienten inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg, för att på bästa sätt frigöra och utveckla klientens egna resurser och främja självbestämmanderätten?

1.3. Begreppsdefinitioner

Klienten: Inom individ- och familjeomsorgen kan klienten vara både barn och vuxna,

som antingen anmälts till socialtjänsten på grund av oro för barnets situation eller som har sökt hjälp hos socialtjänsten.

Socialarbetare: Begreppet socialarbetare inkluderar både tjänstemän som arbetar med

myndighetsutövning/utredning och behandling. I uppsatsen används begreppet med hänseende på de socialarbetare som arbetar inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg.

Möjligheter: Består av hinder och resurser hos både socialarbetare och klient. De

9

1.4. Disposition

10

2. Socialtjänstlagen

Socialtjänstlagen, SoL, är en målinriktad ramlag som ger stort utrymme för kommunerna att tolka, utforma och utveckla lagen för att tillgodose kommunmedlemmens behov (Clevesköld et al. 2008). Lagen tydliggör socialtjänstens uppdrag och innehåller principer som uttrycks i lagens första paragraf, den så kallade portalparagrafen. Den fastslår att socialtjänstens verksamhet ska utgå från en helhetssyn och bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt, integritet och att utformning av insatser alltid ska utgå från den enskildes behov och livssituation. Varje enskilt ärende ska betraktas utifrån alla sina aspekter.

Socialstyrelsen (2010) poängterar att kärnan i det sociala arbetet är det som sker i mötet mellan socialarbetare och klient. Förtroendefull samverkan och respekt för den enskildes personliga integritet har stor betydelse för kvaliteten. Det är väsentligt att socialarbetaren visar lyhördhet och inlevelseförmåga i den enskildes förhållanden samt att denne har insyn och inflytande över de insatser som ges.

Vägledande principer för individuella insatser inom socialtjänsten är helhetssyn, frivillighet och självbestämmande, normalisering, kontinuitet, flexibilitet och närhet (Socialstyrelsen 2008). Helhetssynen innefattar klientens totala sociala situation såsom sociala nätverk, möjlighet till arbete och bostad, samt social tillhörighet. En helhetssyn ska antas istället för symtomtänkande och verkar för att undvika utslagning, fattigdom och segregation. Det förutsätter samarbete mellan olika professioner och sektorer. Frivillighet och självbestämmande skall genomsyra och vägleda handledningen av ärenden. Klienten har rätt att själv avgöra om denne vill ta emot hjälp från socialtjänsten eller inte, inom ramen för de befintliga resurser som kommunen erbjuder. Socialarbetarens uppgift är att motivera klienten att ta emot den hjälp som erbjuds. Principen om normalisering handlar om att stödinsatser ges så att klienten inte känner sig stämplad eller utpekad. Insatsen ska ges i närmiljö, vilket kräver en flexibilitet inom socialtjänsten för att möta klientens behov. Kontinuitetsprincipen handlar om att klienten i så stor utsträckning som möjligt skall få möta samma socialarbetare och inte ett flertal olika personer (Socialstyrelsen 2008).

11

3. Modell för studiens upplägg

Vi vill här förtydliga genom en modell (se figur 1), hur forskning och teori som presenteras i nästkommande kapitel, valts ut och använts i analysen av empirin. Modellen hjälper oss att förstå, tolka och belysa våra resultat om hur socialtjänstlagens portalparagraf kan införlivas i mötet mellan socialarbetare och klient. Det sociala arbetets praktik handlar om att förbättra människors situation. Därför har val av teori och tidigare forskning med gemensamma beröringspunkter för hur ett bestående och framgångsrikt förändringsarbete kan komma tillstånd. Självbestämmande teorin är en motivationsteori som är relevant då den belyser vad människan behöver få tillfredsställt för att motivation ska skapas. Evidensbaserad praktik, utifrån fyra kunskapskällor, har vi valt då de bland annat kan utgöra en modell för socialarbetarens kunskapsanvändning, men också för att empirin visade betydelsen av socialarbetaren som sitt eget verktyg. Empowerment, är en teori för hur det sociala arbetet kan utföras med respekt för klientens självbestämmanderätt. Slutligen använder vi oss av expert–expert förhållandet mellan socialarbetare och klient för att tydliggöra hur ovan nämnda teorier och tidigare forskning används för att tolka och förstå införlivandet av socialtjänstlagens portalparagraf i det specifika mötet med klienten. I mötet skapas motivation, stärkande av resurser och användningen av kunskapskällorna uttrycks. Ingen nivå är isolerat fristående utan påverkan löper genomgående i båda riktningarna. Gemensamt för dessa valda teorier och forskning är att de främjar förändringsarbetet i mötet med klienten.

Figur 1. En illustration om hur teorier och tidigare forskning använts i uppsatsen för att tolka och förstå införlivandet av socialtjänstlagens portalparagraf i mötet.

Självbestämmande teori

Evidensbaserad praktik

Empowerment

12

4. Tidigare forskning

Nedan presenteras relevant tidigare forskning. Den består av Gilguns vetenskapliga artikel om evidensbaserad praktik, Nordlanders doktorsavhandling som belyser skild problembild mellan klient och socialarbetare samt socialarbetarens avsaknad av sammanvägning mellan kunskapskällor. Vidare behandlas en bok av Goolishian och Andersson som bygger på artiklar publicerade i vetenskapliga tidskrifter och handlar om expert–expert förhållande mellan praktiker och klient.

4.1. Evidensbaserad praktik utifrån fyra kunskapskällor

Gilguns (2005) artikel visar evidensbaserad praktik, EBP, i en bredare vetenskaplig kontext där lärdomar från evidensbaserad medicin, omvårdnad och socialt arbete ges utrymme. Socialstyrelsens definition av EBP innefattar tre kunskapskällor; brukarens erfarenheter och önskemål, bästa tillgängliga vetenskapliga kunskap och den professionelles kunskap (SOU 2008:18). Vi har istället valt att använda Gilgun då hon utvidgar och kompletterar Socialstyrelsens definition av den evidensbaserade praktikens kunskapskällor från tre till fyra.

Gilguns fyra kunskapskällor består av:

1. Vad socialarbetaren vet från forskning och teori.

2. Vad socialarbetaren och andra yrkesgrupper lärt av klienter, praktisk visdom och professionella värderingar.

3. Vad socialarbetaren lärt sig av personlig erfarenhet. 4. Vad klienten säger.

EBP kräver att socialarbetaren utvecklar hög grad av reflektion och medvetenhet. Då den ska nyttja bästa tillgängliga forskning och teori, sina och kollegors praktiska erfarenheter, personlig erfarenhet samt klientens kunskap för att sammanväga kunskapskällorna och finna den för klienten bästa lösningen. Klientens kunskap om sin situation ska alltid överväga forskning, socialarbetarens professionella visdom och personliga erfarenhet, hävdar Gilgun. När socialarbetaren har relevant forskning måste denne vara beredda på att modifiera kunskapen för att svara upp till klientens behov. Oavsett vilken kunskapskälla som används måste den alltid testas och kunna förändras genom klientens tyckande. Hon menar att genom sammanvägning av klinisk expertis och klientvärderingar kan utveckling ske.

I den tredje kunskapskälla lyfter Gilgun (2005) det faktum att personliga ideologier, värderingar och antaganden påverkar vad socialarbetaren ser och förväntar sig, hur denne tänker och bemöter andra. Utöver det anser hon att medier, mellanmänskliga relationer och kulturarv avspeglas i vår syn på oss själva och omvärlden. Därför är det nödvändigt att socialarbetaren är öppen för att ompröva sina idéer och antaganden. När evidensbaserat socialt arbete utförs så som Gilgun beskriver det, kommer evidens kunna baseras i arbetet utifrån flera kunskapskällor.

13

4.2. Skild problembild och avsaknad av sammanvägning

Nordlander (2006) avser med sin avhandling Mellan kunskap och handling att kartlägga hur kunskapsanvändningen i utredningsarbetet ser ut, utifrån de satsningar som Socialstyrelsen gjorde 1999-2000 för en utökad evidensbaserad praktik inom socialtjänsten. Nordlander menar att genom kartläggning av kunskapsanvändningen kan en gemensam grund skapas och strategier utvecklas, för att öka och fördjupa de kunskaper som krävs för ett förbättrat och mer ändamålsenligt socialt arbete. Nordlander påvisar att skilda problemdefinitioner ofta råder, där socialsekreterare och klient har olika uppfattningar om problemet. Ett exempel på detta är då en ungdom beskrev att problemet handlade om dennes föräldrar som inte lyssnade, medan socialsekreteraren uppfattade att problemet handlade om ungdomens alkoholkonsumtion. Nordlander pekar också på att det ofta saknas dokumenterad teorianknytning i socialarbetares beslutsfattande.

4.3. Expert–expert - från påverkan till medverkan

Gemensamt och jämlikt samarbete och utforskande kring klientens livsberättelse, problem och lösning är kännetecknande för Andersson och Goolishans (1992) dialogmodell. Tillvägagångssättet beskrivs som ett lösningsfokuserat problem-upp-lösande system med målet att utveckla en dialog där man kan hitta en ny mening. När det sker upplöses tidigare mening, så att inlärning och förändrig påbörjas. De beskriver dialogen som en ram för förändring.

Andersson och Goolishian (1992) poängterar vikten av att förstå och sätta sig in i klientens världsbild och värderingar genom att anta ett icke vetande förhållningssätt och med nyfikenhet följer berättelsen. På så vis skapas utrymme för klientens eget språk och berättelse i dialogen. Socialarbetarens förutfattade meningar om vad klienten kan behöva ska tvättas bort och istället ge klienten utrymmet för sin livsberättelse. Eftersom det som professionella lärt sig från generella vetenskaper och teorier, stämmer inte alltid in på den unika individen. Andersson och Goolishian betonar att man inte kan förändra en annan människa, utan bara sig själv och därför är tron på människors egen förmåga relevant. I processen är den professionelle, här socialarbetaren, den som inte vet och klienten den som vet. Förhållningssättet skapar förtroende vilket leder till att klienten inte behöver förklara sig eller gå i försvar utan istället kan känna sig förstådd. När klienten kan berätta finns förmågan att omformulera sig och möjligheter att lära och förändra. Utifrån den basen skapas en gemensam problembild och förståelse vilket möjliggör ett samtal där plats för nya tankar och meningar kan ta form.

14

för klienten att hitta alternativ till sin situation och handlingar. Andersson och Goolishian (1992) säger att det förutsätter ett respektfullt förhållningssätt och att utrymme ges för klienten.

15

5. Teoretisk referensram

Nedan presenteras teorierna självbestämmande teori (self- determination theory) och empowerment.

5.1. Självbestämmande teori

Självbestämmande teorin hanterar självbestämmande i relation till motivation och prestation. Teorin som består av flera teorier som handlar om kognitiv utveckling, inre och yttre motivation samt individuella skillnader och mål. Den pekar på att när klienten har kontroll och själv beslutar över sina val och mål, leder det till kreativitet och inlärning med hög kvalitet, vilket påverkar motivationen positivt och ökar möjligheten att lyckas.

Grundantagandet i självbestämmande teorin är att människan av naturen har tre psykologiska behov, autonomi, kompetens och samhörighet (Deci & Ryan 2002). Autonomi handlar om att människans behov av självbestämmande, där friheten att välja och styra sitt eget liv är viktigt. Tillgång till valmöjligheter stärker känslan av självbestämmande, vilket främjar utvecklandet av inre motivation. Kompetensbehovet innebär att människor naturligt strävar efter att utvecklas och förbättra sig. En förutsättning för känsla av kompetens är positiv feedback och rätt nivå på åtagande. Samhörighet är ett behov av att relatera till och värna om personer i sin omgivning och att själv bli sedd. För att nå en högre grad av engagemang och vilja är det viktigt med en stödjande social kontext som verkar för människors upplevelse av god autonomi, kompetens och samhörighet (Deci & Ryan 2002).

Deci och Ryan (2002) redogör genom ett kontinuum olika motivationstyper, inre och yttre motivation och hur människans handlingar påverkas av inre och yttre faktorer som skiljer sig genom grad av självbestämmande. Exempelvis när man är omotiverad finns ingen intention att agera. Lågt självbestämmande leder till låg prestation. När individen själv får påverka sättet att nå målet och känna en större egen kontroll, stärks den inre motivationen. Mer självbestämmande gör att motivationen utvecklas.

5.2. Empowerment

Empowerment innebär att stödja och stärka klienten till att lösa sina problem och vara aktör. Empowerment är intentionen, processen och en människosyn (Moula 2009; Payne 2008). Intention och människosyn handlar om socialarbetarens inställning och syn på klienten, att se klienten som kunskapsbärare om sitt liv, sin situation, förutsättningar, mål och förmåga till förändring. Tro på förändring och förbättring kallas för ameloration (Moula 2009). Amelioration är viktig en egenskap för socialarbetare. Processen handlar om den arbetsprocess där klienten stärks att ta makten över sin situation, beslut och handlingsutrymme i sitt liv (Payne 2008).

16 känner emotionell energi.

För att förstå empowerments komplexitet och för att utgöra ett ramverk i det sociala arbetets praktik har Thompson och Thompson (2001) utvecklat personlig-, kulturell- och strukturell analys, PCS-analys, som handlar om makt och inflytande på tre nivåer. Nivåerna är följande:

1. Personliga planet handlar om den enskildes förmåga att påverka sin situation och andra människor. Faktorer såsom karisma, social kompetens, personlighet, förtroende och kommunikation är viktiga. Socialarbetarens uppgift är att stödja klientens egenmakt genom att främja utvecklingen av ovanstående resurser. Personligt inflytande är en förutsättning för kulturell och strukturell empowerment. Nivån gäller både kollektivt och individuellt.

2. Det kulturella planet handlar om rådande diskurser, antaganden, språk och stereotyper. De menar att kategorisering av människor sker subtilt och får den inverkan att de negativa bilderna av människor blir omedvetna och en del av sammanhanget. Den kulturella makten upprätthåller och reproducerar mönster av ojämlikhet och makt. För att främja empowerment på denna nivå gäller det att bli medveten om den egna praktiken och att göra den fri från nedlåtande attityder och språk och diskriminering i handling. För att skapa en positiv förändring krävs hög grad av självgranskning och medvetenhet för att inte gå i försvar, hamna i bitterhet eller skapa utanförskap.

3. Ålder, klass, kön och etnicitet kategoriseras på den strukturella nivån. Människor tillskrivs sociala ställningar som vilka påverkar livs möjligheter, status, makt, trovärdighet och sociala resurser. Sociala ordningar upprätthålls genom reproduktion av strukturer och makt. Det krävs ett långsiktigt perspektiv för att förändra den sociala ordningen.

17

6. Metod

I detta kapitel behandlas metodval, urval, etiska överväganden, genomförande, transkribering, analysmetod och tematisering.

6.1. Metodval

Utifrån studiens syfte och frågeställning som handlar om möjligheter, hinder och resurser för socialarbetarens införlivande av socialtjänstlagens portalparagraf i mötet med klienten, anser vi att en kvalitativ studie är mest gynnsam. Malterud (2009) menar att kvalitativa metoder lämpar sig för att studera mänskliga upplevelser, tankar, attityder, erfarenheter, egenskaper eller nyanser i händelser. Genom den kvalitativa metoden kan vi gå på djupet, fokusera på innehållet och betydelse i berättelsen. På så vis får vi tillgång till socialarbetarnas unika erfarenhet och berättelser. En kvantitativ systematisk studie valdes bort eftersom denna har svårt att fånga den komplexa natur som råder i mötet mellan socialarbetare och klient samt ger en mer generell bild.

Studien inspireras av induktiv ansats, vilket innebär att vi genom intervjuer har undersökt ett fenomen och sammanfattar ett resultat utifrån materialet. Vi utgår från empirin och går sedan till teorin för att få ökad förståelse. Genom ett induktivt perspektiv kan tolkningen växa fram utifrån underlaget och erfarenheter systematiseras som bygger generalisering från observerade fall (Sohlberg & Sohlberg 2009). Frågor formuleras där socialarbetaren ges utrymme att berätta utifrån sin erfarenhet och beskriva sin ståndpunkt.

Som datainsamlingsmetod valdes intervjuer, med syftet att komma åt enskilda socialarbetares erfarenheter av mötet med klienten. Genom att be socialarbetaren berätta om ett ärende som utvecklats positivt, respektive negativt och erfarenheten kring relationen i mötet, bjuder vi in till berättande och frågan konkretiseras. Risken för tillrättalagda och bekräftande svar minskar genom att prata om ett konkret ärende och kunskap nås om hur relationen såg ut, hur socialarbetaren såg på klienten som kunskapskälla, vad socialarbetaren såg som viktigt i relationen och vad det var som gjorde att ärendet utvecklades positivt. Fördelen med intervjuer är att få ta del av den enskilde socialsekreterarens erfarenhet och tankar kring mötet och relationen till klienten. En nackdel är att metoden ger ett omfattande material som kräver tidsomfattande analys. Vi vänder oss till det specifika istället för det generella. Alternativet var att ha en fokusgrupp med flera socialarbetare, men vi anser att risk förelåg att samtalet ska landa på en generell och tillrättalagd nivå. För att öka möjligheten att få en djupare inblick gjordes sex enskilda intervjuer.

18

frågor som belyser ämnet, därefter ombads socialarbetaren berätta om ett ärende som utvecklats negativt (se Bilaga). De teman som intervjuguiden bestod av var ärende, beslut, kunskapsreproduktion och mirakelfrågan.

6.2. Urval

För att svara på studiens syfte och få en variation i urvalet valdes att intervjua olika yrkeskategorier inom socialtjänsten som lyder under samma lagstiftning. Urvalet baseras på två kriterier, socialarbetare inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg och som arbetar med utredning eller behandling. Som benämningen på båda yrkeskategorierna använder vi oss av socialarbetaren. Intervjupersonerna består av sex socialarbetare, varav tre arbetar med utredning och tre med behandling.

6.3. Etiska överväganden

Urvalet är gjort utifrån forskningsfrågan men också utifrån etiska aspekter. Genom att vända oss till socialarbetare och inte klienter underlättas hanteringen av etiska dilemman. Socialarbetarnas sekretess gjorde att inga känsliga uppgifter om klienter hanterades i undersökningen. Socialarbetaren avidentifieras vid transkribering. Uppgifter kring socialarbetarna så som kön, ålder och ort är inte relevant för studien.

Det grundläggande individskyddskravet konkretiseras genom de fyra forskningskraven enligt Vetenskapsrådet (2002). Informationskravet uppfylldes genom att vi gav muntlig information om undersökningens syfte, frivilligt deltagande och rättigheten att när som helst avbryta sin medverkan. Information gavs även om konfidentialitetskravet. Konfidentialitetskravet uppfylldes genom avidentifiering vid transkribering och genom aktsamhet med materialet. Endast personer över 18 år deltog i studien och vi fick deras samtycke till medverkan efter vår muntliga information. Nyttjandekravet har uppfyllts genom att vi behöll intervjumaterialet till uppsatsarbetets färdigställande, för att sedan förstöra detta.

Innan intervjun beaktades etiska dilemman som kan uppstå exempelvis om frågeställningarna skapar skuld och ångerkänslor hos intervjupersonen. Genom att pröva frågeställningarna på varandra och bearbeta dem vidare där vi själva ställde oss i försvarsposition minskades risken. Det handlade om hur vi ställde frågorna och vilka ordval vi gjorde i frågeställningen. Ett exempel på hur denna process påverkade intervjuguiden är de två öppna frågeställningarna om ett positivt och negativt ärende, vilket gav socialarbetaren möjlighet att fritt välja vilket ärende denna ville delge. På så vis stimulerades socialarbetarens berättande och minskades risken för att vi skulle ifrågasätta och kränka.

6.4. Genomförande

19

Vid intervjusituationen inledde vi mötet med att informera om de forskningsetiska principerna och efter intervjupersonens godkännande av att diktafon används inleddes intervjun. Användningen av diktafon säkerställde att vi fick med oss allt som berättades, samtidigt som fokus riktades mot socialarbetaren. Någon intervjuperson var avslappnad och trygg, medan andra var mer spända och besvärade. Som intervjuare har det handlat om att bjuda in till samtal och skapa ett gott tillåtande klimat för dialog. Malterud (2009) betonar vikten av att skapa en lugn intervjusituation för att skapa utrymme för berättandet. Frågor om socialtjänstlagen och evidensbaserad praktik krävde en balansgång för att inte uppfattas som kunskapsfrågor, med rätt eller fel svar. Ibland kunde raka frågor och följdfrågor ställas enkelt och ibland var det svårare. Frågorna krävde fingertoppskänsla för att få tillgång till intervjupersonens egna tankar och undvika att kränka, få tillrättalagda svar och att personen går i försvar. Eftersom socialarbetaren i sitt yrkesutövande använder sig själv och sin personlighet som verktyg, kan ärenden med misslyckande ligga personen mycket nära.

Under intervjusituationen utgjorde intervjuguiden stöd och trygghet. Dock frångicks ordningsföljden vid något tillfälle, en del frågor besvarades utan att de behövde ställas och frågor utöver intervjuguiden blev aktuella för att följa intervjupersonens berättelse.

6.5. Transkribering

Diktafon användes i intervjusituationerna och var till hjälp vid transkribering. Tekniken gav god kvalitet och kunde enkelt överföras dator. I transkribering avidentifierades personerna och gavs fiktiva namn. Vid transkriberingen valdes huvuddelen av det dialektala språket bort och användningen av utskriftskonventioner för att få ett mer sammanhängande material. Kvale och Brinkmann (2009) anser att ett ordagrant utskrivet material kan uppfattas osammanhängande och oklart, vilket hänger ihop med att man överför talspråket till skriftspråk. De menar att man ska beakta att det kan leda till en oetisk stigmatisering och fördummande av intervjupersonen.

Intervjumaterialet omfattar cirka sex timmars ljudupptagning och 110 sidors transkriberat material.

6.6. Analysmetod

20

I andra fasen organiserades texten så att det relevanta som belyser problemställningen sorterades ut från det irrelevanta. Jämförelser gjordes mellan intervjuerna för att hitta gemensamma teman. Ur det empiriska materialet framkom fyra teman som återkommer i studiens resultatdel, nämligen mötet, socialarbetarens möjligheter, klientens förutsättningar och målet. Sedan identifierade vi meningsbärande enheter under varje tema, en dekontextualisering skedde. Dialekt och små ord som m och ja togs bort.

I den tredje fasen abstraheras innehållet i de meningsbärande enheterna. Denna fas inkluderar kondensering, subgrupper inom temat och koncentrationsbeskrivningar av innehållet från meningsbärande enheter inom temat. Materialet från intervjuerna insorterades under subgrupperna hinder och resurser. Vi gick även tillbaks till ursprungstexten för att få med ytterligare text som belyser temat under de två subgrupperna. Under temat ”målet” gjordes kategorisering av ärenden som utvecklats positivt respektive negativt. Socialarbetarna berättade om ärenden som utvecklats positivt respektive negativt. I analysen av temat ”målet” ordnades de ärenden som utvecklats positivt respektive negativt för sig, samt vilka hinder och resurser som förelåg i dessa ärenden. Genom att sedan titta närmare på de ärenden som utvecklats positivt kunde gemensamma faktorer urskiljas. Det samma gäller även de ärenden som utvecklats negativt.

I den fjärde fasen gjordes en sammanfattning av det material som fanns i subgruppen och citat hämtades från ursprungsmaterialet för att illustrera subgruppen och ge en deskriptiv bild av det vi hittat. Genom att gå tillbaks till ursprungstexten rekontextualiseras materialet (Malterud 2009).

21

Forskningsfråga Tema Belysande citat

Vilka resurser och hinder finns för socialarbetarens införlivande av socialtjänstlagens portalparagraf i mötet med klienten, för att på bästa frigöra och utveckla klientens egna resurser och främja självbestämmanderätten? Mötet Socialarbetarens möjligheter Klientens förutsättningar Målet

Det är i sig ett hot att komma till socialtjänsten, ska man nå resultat så krävs det väldigt mycket träffar där man kan avdramatisera den här ständiga faran om någon ska ta mitt barn och att man inte måste försvara sig hela tiden. (Maja)

Det handlar om empowerment, man måste förlita sig på individens förmåga och stärka den, vi kan inte göra jobbet, vi ska guida och vägleda... (Eva)

Föräldrarna kunde formulera att de behövde stöd i en problematik, de kunde förstå, de var mottagliga och blev sugna på att få hjälpen. Tack vare att det kunde vi påbörja att hjälpa dom. (Anna)

Tanken är att socialtjänsten finns nära en familj en tid och att vi successivt ska backa från familjen och förhoppningsvis backa helt, i vissa familjer är vi ju alltid kvar, men vi har en förhoppning att dom själva ska klara av sin familjesituation. (Sara)

22

7. Resultat

Resultatet presenteras utifrån teman mötet, socialarbetarens möjligheter, klientens förutsättningar och målet. Under varje rubrik kommer hinder och resurser att återges. Inledningsvis går vi in på det mest grundläggande i det sociala arbetets praktik, nämligen mötet mellan socialarbetare och klient. Intervjumaterialet visar en komplex bild där både socialarbetarens och klintens hinder och resurser vägs samman för att nå målet. Detta avser vi synliggöra genom att först beskriva de förutsättningar som föreligger hos socialarbetaren och sedan hos klienten. Därefter presenteras närmare ärendes måluppfyllelse. Vi har använt oss av följande fiktiva namn på socialarbetarna Kim, Anna, Maria, Eva, Maja och Sara.

7.1. Mötet

Socialarbetaren använder sig själv som instrument. För att skapa en god relation till klienten krävs närvaro, ödmjukhet och inkännande. En resurs som flera informanter ansåg vara angeläget var att inneha en positiv människosyn och förmågan att förmedla tro, hopp och framtidsmöjligheter. Det är av stor vikt att socialarbetaren går försiktigt fram för att bygga en trygg och hållbar relation. Det är också viktigt att ha ett långsiktigt tidsperspektiv. Samtidigt betonas modet att våga sätta ned foten och vara tydlig gentemot klienten. Kim berättar om föräldrar som blivit lättade över att placering av deras barn blivit aktuell, då klienten har varit medveten om att det bästa inte sker för barnet, men själv inte vill vara den som ger upp. Flera av de intervjuade var samstämmiga om nödvändigheten av att vara rak och ärlig i förhållande till klienten. Att ha ett resonemang med föräldrarna om vad de har för behov av stöd är också angeläget. Det är av stor vikt att individen informeras och inkluderas i alla steg, inga hemligheter får finnas, betonar Kim, Maria och Anna. ”Det är den enskilde som vet vilka behov han har” (Anna). Citatet belyser vikten av att socialarbetaren i samtal med klienten låter denne berätta vilka behov som föreligger. Informanten betonar också vikten av att tillsammans med föräldrarna finna lämpliga lösningar och stödinsatser.

Medvetenhet om att relationsskapandet tar tid och hur viktigt det är att inte rusa in i någonting lyfts fram som en resurs. Genom att ha is i magen, planera för problemlösning och insatser möjliggör ofta hållbara lösningar, beskriver Kim. Tre informanter återger att de till en början hjälpt klienten praktiskt och på så vis skapat förtroende. När det är en fördel för klienten att ha kontakt med socialtjänsten ökar motivationen. I vissa ärenden är socialarbetaren inledningsvis inte accepterad och kan upplevas som ett hot, klienten befinner sig i ett underläge och tenderar då att gå i försvar.

... den du möter är ofta någon som många gånger ligger ner och så kommer du och ska försöka få till någon förändring, som inte hade blivit påtalad om inte den här personen hade förekommit i en utredning ... klienten har ett underläge bara som människa tänker jag. (Maja)

23

kan hotet avdramatiseras, säger Kim, Sara och Maja. I takt med att rädslan för myndighetsutövning lägger sig ökar acceptansen för socialarbetaren. Anna beskriver att när acceptans fanns började klienten alltmer vända sig till socialarbetaren och se sin egen problematik. Först när den förstod att socialarbetaren hade en ärlig avsikt att hjälpa kunde diskussionen och resonemanget påbörjas.

Socialarbetarna beskriver hinder för att hjälpa någon är när man inte lyckas skapa motivation eller om lösningen är påtvingad. Lösningar som kommer från klienten är en resurs som upplevs positiva och är lättare att acceptera för denne. Socialarbetaren kan se att någon behöver hjälp och formulera hur hjälpen ska se ut, men en förutsättning för att lyckas är att klienten vill, menar samtliga informanter.

Det är inte min värld som ska avspeglas i klientens värld, jag måste försöka se hans värld och hans möjligheter. Hittar man rätt där då kanske man kan börja på och skapa ett förändringsarbete. (Anna)

Det är farligt som utredare att bilda sig en uppfattning för tidigt, det är ju själva utredningen i sig som ska komma fram till vad det finns för behov hos den här familjen och behoven vet ju den enskilde. (Anna)

Anna belyser i citaten ovan vikten av att utgå från klienten i förändringsarbetet.

Intervjupersonerna beskriver att en god arbetsallians kräver mycket av klienten, det handlar om förmågan att föra ett resonemang, se och acceptera sina brister och inse behovet av hjälp. Klienten behöver vara delaktig för att nå ett bra resultat.

Några socialarbetare berättar att de ibland ses som en väninna, en familjemedlem eller en kompis. De lyssnar på klienten, är ett stöd, ställer rimliga krav och är någon som klienten kan lita på. Sara berättar om ett ärende som utvecklades negativt trots flera försök kom inte tilliten till stånd. Klienten kunde aldrig lita på att Sara skulle hjälpa henne.

7.2. Socialarbetarens möjligheter

De samlade erfarenheterna och kompetenserna som finns hos chef och kollegor inom professionen är en viktig kunskapskälla, där samtliga ofta hämtar stöd och kunskap ifrån. Att kunna resonera och ta stöd av andra uppges vara betydelsefullt. Maja beskriver det som en kontinuerlig läroprocess. Handledning och interna grupper är väsentliga forum för samråd. Att dela med sig av sina faktiska framgångar samt att kunna ge och ta kritik är inte alltid en självklarhet. Rädslan för att såra och för att vara förmer än någon annan, påverkar socialarbetarens förmåga till att kritiskt reflektera.

24

sårbart, menar Anna och Eva. Socialtjänsten kan inte erbjuda och vara bra på alla metoder, men genom samarbete med andra aktörer och dess kompetenser kan klienten få bra stöd.

Forskning uppges också vara en resurs att ta stöd från. Det finns en önskan om att kunna ta del av ny forskning under arbetstid, vilket det idag ges litet utrymme för. Någon systematisk kunskapsinsamling finns inte. Socialarbetaren använder sig själv som ett verktyg där personligheten spelar stor roll. Sara poängterar att som socialarbetare behöver man anpassa sig till klientens språk, dess värld och begreppsanvändning. Det kan inte vara för stort glapp mellan socialarbetare och klient. Att vara personlig men inte privat nämner flera som en viktig komponent. Socialarbetarens egna normer, tankar och åsikter avspeglas i handlingar och beslut. Också ursprung, erfarenhet, hur länge man arbetat, grad av intresse och engagemang påverkar huruvida man använder sin individualitet på ett positivt eller negativt sätt. Socialarbetarens inställning och fokus på målet kan vara en resurs eller ett hinder i ärendet, menar Eva och säger:

Jag tänker på varför jag tar vissa beslut, då går jag även till mig som individ, och där är vi alla olika, jag tror att vi alla har olika trösklar för vad som är acceptabelt och inte för ett barn, jag tror att det kan påverkas av olika saker. (Eva)

Personlighet och erfarenhet avspeglas i socialarbetarens bedömning och agerande, vilket framhålls i citatet ovan.

Andra hinder är då socialtjänsten inte kan uppfylla klientens behov. Det kan bero på att arbetssättet inte möjliggör det stöd i den omfattning som krävs. Avsaknad av regelbundenhet och långsiktighet kan också vara hinder. En utredare önskar att kunna få följa familjer i utredningslägenheter oftare, för att se hur väl familjer fungerar. En behandlare berättar att den önskar vara tillsammans mer med klienten i vardagen för att praktiskt visa problemlösning vid olika situationer. Verksamheten uppfattas ibland som en kryckverksamhet, med återkommande stödinsatser i familjer där ingen förändring sker.

I citaten nedan beskriver socialarbetarna en begränsning i arbetet där socialtjänsten idag inte kan tillgodose eller möta klientens behov, då förändringsmöjligheten har en faktisk gräns.

... de är svåra att stötta dom behöver ju egentligen mycket mycket mer insatser eller de behöver insatser 24 timmar 7 dagar i veckan. (Maja) Ett missbruk kan man sluta med och då är man en normalbegåvad kvinna eller man, men är man svagbegåvad så har man ju inte så mycket att jobba med... (Sara)

Kim refererar till Lisbeth Pippings bok Kärlek och stålull som handlar om hennes uppväxt hos sin utvecklingsstörda mamma, vilken älskade sina barn men inte hade föräldraförmågan. Hon tvättade Lisbeth med stålull. Kim menar att kärlek finns, men barnen kan fara illa.

25

behov. Utökat tidsutrymme önskas för att få arbeta mer intensivt och kontinuerligt med ärenden. Anna är övertygad om att när socialtjänsten satsar mycket tid, stora resurser och samarbetet fungerar kan man hjälpa människor till en bättre situation, men för att skydda barnet idag sker en placering istället. Uppföljningar och utvärderingar av insatser tillsammans med klienten är en resurs, för att se om insatserna ger resultat.

Ett hinder som kan uppstå är när utrednings-, stöd- eller behandlingssamtal inte kommer till stånd. Dels vilar socialtjänstlagen på frivillighet och dels kan rädsla för myndighetsutövning, skam och meningsskiljaktigheter vara orsaker till att människor väljer att inte komma. En annan anledning kan vara att signaler missas av socialarbetaren, på grund av belastning eller dubbla roller. När ett möte inte sker anser Maria att man i större utsträckning ska analysera vad det beror på så att det inte händer igen.

Det finns många ärenden som man har börjat i, men som inte har gått att slutföra på grund av olika saker, att man inte har följt behandlingsplanen eller att man uteblir helt enkelt, hur många gånger som helst och inte visar att man vill. Om det beror på att jag inte har skapat något möte eller om det beror på att jag inte har fått möjligheten, det vet jag ju egentligen inte. (Maria)

Marias ord ovan vittnar om den komplexa problematiken kring förutsättningarna för att skapa ett möte.

Det är en tillgång när socialarbetaren identifierar och tillvaratar klientens resurser tidigt i processen. Genom att skaffa sig en egen bild av situationen, utreda behov, frigöra sig från egna förutfattade meningar och låta utredningen eller behandlingen ta sin tid anser många vara viktigt. Som socialarbetare måste man ha en positiv människosyn och tro.

Jag har alltid försökt att se människor där de är, och inte vad de ska bli eller ha varit. Utan försökt att få en positiv bild av framtiden och inge hopp, för det tror jag är viktigt. (Maria)

Saras citat ovan pekar på vikten av att kunna upptäcka och främja klientens egna resurser fri från förutfattade meningar om dåtid och framtid.

Anna ansåg att socialtjänstlagens mål är tydliga och att socialarbetare ska arbeta utifrån dem och inneha en förståelse för lagstiftningens betydelse i yrkesrollen. Verksamheten finns utifrån lagen och borde därför få ett större och tydligare utrymme. Eva var av den åsikten att socialtjänstlagens portalparagraf handlar om att frigöra och utveckla klientens resurser, vilket hon kopplade till empowermentbaserat socialt arbete. Vidare poängteras målet att stödja till självhjälp. En uppfattning var att socialarbetare ibland begränsar insatser av olika skäl, exempelvis tid eller ekonomi och då frångår rollen att utreda/uppfylla klientens behov utav stöd och insatser.

7.3. Klientens förutsättningar

26

identifieras och stärks klientens egna resurser och överförs på de områden där det finns svårigheter. På så vis stärks klienten som person och i förändringsprocessen. Alla människor är motiverade till någonting, det gäller att hitta det klienten är motiverad för, menar Sara. Det är få föräldrar som önskar ha sina barn placerade och fortsätta missbruket, de flesta vill ha ett bra liv tillsammans med barnen. Samtliga intervjupersoner betonar vikten av att ha med sig klienten i det som görs. Klientens vilja och motivation sägs vara avgörande för ett ärendes utveckling. Får socialarbetaren inte med sig klienten, sker ingen förbättring. Då klienten saknar motivation utgör det ett hinder för förändringsprocessen. Avsaknad av motivation kan bero på ett flertal saker, exempelvis att klienten saknar förmåga att förstå den komplexa och abstrakta problematik som föreligger. Det kan också handla om rädslor för att bli avslöjad eller för att förlora sina barn.

Man kan inte pocka på någon en insats som den egentligen inte är intresserad av ... Det är som en missbrukare, vill han ha hjälp är det inga problem, då finns det hjälp att få, men då vi säger att du behöver hjälp och försöker sätta in någonting, misslyckas det ofta, för att han inte är beredd eller motiverad och då går det inte. (Anna)

Citatet visar på att motivation måste finnas hos klienten för att en insats ska lyckas.

Kim säger att en av de viktigaste resurserna klienten kan ha är självinsikt, då förmågan att kunna se svagheter och styrkor hos sig själv lägger grunden för att utveckling kan ske. Nätverk uppges också vara en betydelsefull resurs, då nätverket ofta kan kompensera för de brister som föreligger inom familjen. Naturliga relationer är också en kraftfull resurs. En kapacitet är att i tanken vara öppen för olika lösningar.

Klienten ges inte alltid så mycket utrymme när det gäller beslut och vad som ska arbetas med, vilket utgör ett hinder, eftersom klientens aktiva deltagande i processen är avgörande för förändringsarbetet, berättar Anna och Maja. Det är väsentligt att socialarbetaren bjuder in och är tydlig med information. Eftersom det leder till att klienten känner ökad tillit och trygghet, vilket är en resurs i förändringsarbetet. Insikt och förståelse för problematiken påverkar motivationen till förändring, uppger samtliga. I de ärenden som utvecklas negativ tydliggörs detta extra tydligt. När det råder en gemensam problembild/målbild eller acceptans för den andres bild utgör det en resurs för förändringsarbetet. Anna och Maja beskriver att de erfarit att när klienten fattat beslut om förändring så har arbetet tagit fart. Socialarbetarens och klientens problembild kan skilja sig åt. Som i fallet med en socialarbetare som återger att klienten injicerade amfetamin, men ville aldrig prata om knark, där skiljde sig problembilden och då fokuserades det istället på den gemensamma målbilden. När klientens önskan står i fokus för det sociala arbetet ökar förutsättningarna för lyckat förändringsarbete. Anna beskriver följande;

Det är inte min värld som ska avspeglas i klientens värld, jag måste försöka att se hans värld och hans möjligheter. (Anna)

Citatet tydliggör socialarbetarens förståelse för klientens självbestämmanderätt.

27

eller förstå det som socialarbetaren belyser som ett problem. Då klienten ej accepterar problemet och inte anser sig behöva hjälp kan det utgöra ett hinder för en förändringsprocess. När motivation saknas är det svårt för socialarbetaren att hjälpa klienten.

...vi kan ju se att någon behöver hjälp och med våra ögon och våra tankar, formulera hur den hjälpen ska se ut, men det lyckas sällan om vi inte får med föräldrarna. (Anna)

Citatet illustrerar att socialarbetarens vilja att hjälpa inte alltid räcker.

I det sociala arbetets praktik föreligger en maktskillnad då socialarbetaren arbetar för en myndighet och har befogenhet att utöva makt gentemot klienten och gå emot dess vilja och önskan. Maria beskriver klienten som jämbördig, Maja uttrycker att den befinner sig i underläge och ”ligger ned” i mötet med socialarbetaren. Flera socialarbetare återger att det är en skam att behöva ta hjälp av socialtjänsten. Kim berättar att normer i samhället påverkar den enskilde, då en del känner skam för att ha med socialtjänsten att göra. Klienten kan exempelvis skämmas över sitt missbruk eller att den inte duger som förälder. Socialarbetarna är medvetna om denna maktskillnad och försöker förebygga den genom tydlighet och information.

Myndighetsutövning och frivillighet kan ha både positiva och negativa effekter för ett ärendes utveckling. Den största myndighetsutövningen, att omedelbart omhänderta ett barn, blev i ett ärende uppvaknandet som resulterade i beslut om förändring hos föräldern. Klientens frivillighet enligt socialtjänstlagen kan även utgöra ett hinder i förändringsprocessen. Då klienten inte vill ha hjälp kan inte socialtjänsten gå emot klientens vilja. Detta resulterar i att socialarbetaren ibland tvingas släppa ärenden där förhållandena inte är goda för barn, men heller inte så dåliga att omhändertagande är aktuellt.

7.4. Målet

Nedan redovisas hur de ärenden som socialarbetarna valde att berätta om, har utvecklats i relation till hinder och resurser hos klienten och socialarbetaren. Ärenden som utvecklats positivt och negativt och deras respektive gemensamma nämnare kommer att presenteras. Målet för det sociala arbetet är enligt våra intervjupersoner att klienten skall bli självständig och inte längre vara i behov av insatser från socialtjänsten. Målet är också att trygga en gynnsam och bra utveckling för barn.

28

Svårigheter i relationen mellan barn och förälder handlade ett annat ärende om. Hos en av föräldrarna fanns en vilja att arbeta för en positiv förändring. Efter ett paket med många tidsomfattande samtal och insatser från socialtjänsten, barn- och vuxenpsykiatrin, samarbete med föräldrar och deras respektive, så lyckades barnet etablera en relation till en av sina föräldrar och fick stöd i relationen till den andra föräldern. Barnet bor hos en av sina föräldrar idag, och har kunnat utvecklas och har klarat sin skolgång väl.

Ett ärende handlade om placeringen av ett barn. Resultatet blev positivt då Eva genom sin relation till föräldrarna fick deras samtycke till en frivillig placering. Detta var viktigt för barnets utveckling då det for illa i hemmet, samtidigt som det inte fanns underlag för en ansökan om vård enligt lagen om vård av unga, LVU. Socialarbetarens och föräldrarnas bild av problemet skiljde sig åt, men ändock lyckades utredaren få föräldrarnas samtycke till att placera barnet. Eva resonerar kring hur märkligt det är att hon tyckte detta var ett lyckat ärende då barnet togs ifrån sina föräldrar. Men för barnet var en placering den bästa lösningen för att säkerställa dess trygghet och utveckling. Genom den frivilliga placeringen kunde samarbete ske för att placeringen skulle gå tillväga på ett så bra sätt som möjligt för barnet.

Tre ärenden handlar om barn som far illa i hemmet. Ett barn på grund av pågående missbruk hos föräldern, ett barn på grund av en förälders aggressiva beteende och ett tredje barn som sökte kontakt med sina föräldrar men som inte lyckades nå dem. I det första ärendet där missbruk rådde hade föräldern även en funktionsnedsättning i form av två diagnoser som påverkade förälderns handlande och förmåga att förstå den problematik som fanns i familjen och hur det påverkade barnet. Sara lyckades inte etablera någon kontakt med föräldern då den aldrig kunde lita på socialarbetaren, ärendet utvecklades inte positivt. I det andra ärendet, där det rådde aggressivitet från förälderns sida, fanns det heller ingen förståelse för problematiken eller vilja till förändring hos föräldrarna. Detta innebar att föräldrarna inte var villiga att ta emot hjälp från socialtjänsten och utifrån klientens självbestämmanderätt lades ärendet ned, utan att få en förändring eller förbättring till stånd. I det tredje ärendet där barnet sökte kontakt med föräldrarna, lyckades inte heller Anna få en relation till föräldrarna. Hon trodde sig få kontakt och förstå vad föräldern önskade, men detta visade sig efter hand vara fel. Avsaknaden av uppföljning och utvärdering av insatserna resulterade i att ärendet utvecklades mycket negativt utan att socialtjänsten fångade upp familjen. Idag har barnet blivit äldre och har utvecklats mycket destruktivt och har stora svårigheter.

Ett annat ärende handlar om en ungdom som önskade samtalsstöd, men som inte hörsammades utav socialtjänsten. Det fanns då inga indikatorer på att det var nödvändigt. När Maja tänker tillbaka på ärendet anser hon att ungdomens önskan skulle ha lyssnats till för det visade sig senare att ungdomen var mest utsatt i familjen. Med stöd kunde det ha gått bättre för ungdomen.

7.5. Sammanfattning av resultatet

29

visa respekt för dennes kompetens och öka självbestämmanderätten, vilket skapar motivation hos klienten, en avgörande faktor för en positiv utveckling. Tid, öppenhet och ärlighet uppges vara faktorer för att skapa tillit och bygga en hållbar relation. För att förmedla hopp och trygghet krävs närvaro, ödmjukhet och inkännande gentemot klienten. Det är viktigt att klienten ges utrymme att beskriva sina behov och tillsammans med socialarbetaren finna lösningar som upplevs positiva. Den maktskillnad som råder kan skapa obalans i relationen och upplevas som ett hot för klienten, detta försöker socialarbetaren avdramatisera genom öppenhet och information.

Tabell 1. Hinder och resurser för socialarbetaren att stödja klienten mot det önskade målet.

Hinder Resurser

litet utrymme för samverkan öppenhet och ärlighet saknas bland kollegorna, stöd saknas

möte med klienten inte kommer till stånd

tidsutrymme som krävs för att tillgodose klientens behov saknas

utrymme saknas för att söka och använda sig av forskning när uppföljning inte sker klientens självbild klientens känsla av skam

klientens förståelse för socialarbetarens presenterade problembild

tillgång till intern och extern samverkan kollegialt stöd i vardagen och handledning möte med klienten

använda sig själv och sin person som redskap

positiv människosyn och tro på klientens förmåga

har utrymme för att möta klientens behov göra uppföljningar

ta del av forskning

30

8. Analys

I resultatdelen framträdde mönster som kommer att analyseras i detta kapitel. Med hjälp av teori och tidigare forskning analyseras resultatet för att förstå hur införlivandet av socialtjänstlagens portalparagraf sker i mötet med klienten. Analysen följer den modell som presenterades i kapitel 3.

8.1. Motivation - en drivkraft för klientens handlingar

Motivation benämns som en av de viktigaste faktorerna för att klienten ska medverka och att ett ärende ska utvecklas positivt. Då den utgör drivkraften för klientens handlingar. Deci och Ryans (2002) självbestämmande teori menar att inre motivation ökar möjligheten att upprätthålla ett positivt beteende, kreativitet och inlärning med hög kvalitet, medan yttre motivation är av sämre kvalitet. I socialarbetarnas berättelser påpekades att klientens utrymme att besluta om sina val och mål, självbestämmanderätten, påverkar dennes motivation till förändring. Det framkom också att klienten inte alltid får utrymme för sina önskningar, tillräckligt med tid eller de insatser som kunde ha förbättrat situationen. Deci och Ryans forskning visar att lågt självbestämmande leder till att motivation saknas och följden blir låg prestation. Självbestämmande teorin kan användas som en resurs för att upprätthålla socialtjänstlagen då det centrala självbestämmandet i teorin också genomsyrar lagen, speciellt när det gäller självbestämmandets påverkan på motivationen. När klienten får utrymme för självbestämmande ökar dennes motivation och klintens resurser stärks därigenom. Teorin uppmärksammar fördelaktiga infallsvinklar både för socialarbetarens egen utveckling och motivation likväl som vikten av att stimulera och förstå klientens behov.

Människans naturliga strävan efter känsla av samhörighet och kompetens enligt självbestämmande teorin, kan förklara den rädsla för kritisk granskning av arbetssätt och kollegor som socialarbetaren uttryckte. Då kollegor utgör en betydelsefull bas för samhörighet, kunskap och positiv feedback påverkas förutsättningarna positivt för utvecklandet av samhörighet och kompetens. För att nå en högre grad av engagemang och vilja är det viktigt med en stödjande social kontext som verkar för människors upplevelse av god autonomi, kompetens och samhörighet (Deci & Ryan 2002). För att undvika stagnation och reproduktion av ojämlikhet är det nödvändigt att kritiskt syna sin organisation och bli medveten om vad som sker. För att skapa en positiv förändring krävs hög grad av självgranskning och medvetenhet för att inte gå i försvar, hamna i bitterhet eller skapa utanförskap enligt Thompson och Thompson (2001). För att kunna stärka klienten krävs att socialarbetaren är medveten om strukturell och kulturell empowerment. En kombination mellan yttre och inre motivation går att hitta i mötet och dialogen mellan socialarbetare och klient. När detta sker skapas det en ny helhet som är gynnsam.

8.2. Socialarbetarens verktyg

31

kunskapskällor, personlig erfarenhet och kollegors praktiska visdom/professionella värderingar, i sina beslut och bedömningar. Enligt evidensbaserad praktik ska en sammanvägning av samtliga kunskapskällor ske, Gilgun (2005) går ett steg längre och menar att klientens vilja står över de treandra kunskapskällorna.

I empirin framkommer faktorer som socialarbetaren ska beakta och uppfylla i sin yrkesroll, det handlar om personliga egenskaper likväl som förmågor till inkännande, reflektion och kritisk granskning av dels sig själv men även av rådande diskurser och organisationen. Då socialarbetaren är sitt eget verktyg spelar vem socialarbetaren är som person och dess resurser roll och poängteras genomgående i materialet. När socialarbetaren arbetar med sig själv som verktyg och har med sina normer, värderingar, profession och erfarenheter in i mötet och har olika förutsättningar för att hantera sig själv. Vilket tydliggörs i Gilguns (2005) forskning där hon menar att den kräver att socialarbetaren utvecklar hög grad av reflektion och medvetenhet då personliga ideologier, värderingar och antaganden påverkar vad som ses och förväntas, hur denne tänker och bemöter andra. Socialarbetarens personliga värderingar, fingertoppskänsla att läsa av individen samt förmågan att skapa relation till klienten vari dialogen kan äga rum är viktigt.

Avsaknaden och efterfrågan av mer utrymme för forskning och teorier är något som också är tydligt i empirin. Den problembild gällande möjlighet att sätta sig in i ny och relevant forskning som socialarbetarna önskar sig överensstämmer med Gilguns (2005) studie som visade att förväntningar på evidensbaserat arbete finns men tid och resurser för inhämtning och fördjupning inte ges önskat omfång. Även Nordlanders (2006) undersökning visar att socialsekreterare i lägre grad teorianknyter sina bedömningar.

8.3. Empowermentbaserat arbete inom socialtjänsten

32

Thompson och Thompson (2001) tar upp att klienten till följd av exempelvis funktionsnedsättning, sjukdom eller kommunikationssvårigheter kan ha problem med att delta i och känna engagemang för förändringsprocessen. Genomgående i empirin påtalades den svårighet som finns när klienten är resurssvag och inte förmögen att utveckla bestående förändringar. När en förälder inte har förmåga till förändring och barn kommer till skada, räcker inte empowerment till för att skydda barnet eller utveckla föräldraförmågan.

Informanterna beskriver att klienten kan känna skam inför kontakten med socialtjänsten. Det är därmed av stor vikt att socialarbetaren tidigt i mötet arbetar för att skapa trygghet och tillit för att en positiv förändringsprocess ska kunna äga rum. Askheim och Starrin (2007) beskriver begreppet skam som en motpol till empowerment. Då klienten känner skam och misslyckande som förälder töms den på emotionell energi och förändringsarbetet dräneras. Skam kan utgöra ett hinder för införlivande av socialtjänstlagen, då socialarbetaren har svårt att få en förändring till stånd och att skapa en relation där klientens resurser kan identifieras och förstärkas. Genom att poängtera långsiktighet och ge tid kan socialarbetaren få klienten att känna ökad tillit, trygghet och delaktighet. Då ökar chanserna för att denne kommer till sin rätt, fylls av emotionell energi och kan agera.

Den maktskillnad som råder mellan socialarbetare och klient kan både kopplas till den strukturella och kulturella nivån av empowerment. Den strukturella nivån har att göra med kategorisering och tillskrivning av social ställning som påverkar klientens livsmöjligheter. Den sociala ordningen upprätthålls och reproduceras genom samhällsstruktur och maktordning. Den kulturella nivån har att göra med rådande diskurser, antaganden och stereotyper som också skapar kategorisering av människor. Den kulturella ordningen upprätthålls och reproduceras av kulturella mönster av ojämlikhet och makt. Utifrån de två nivåerna av empowerment är det av stor vikt att socialarbetaren är medveten om den egna praktiken, agerar och möter människor fri från diskriminering. Detta kräver medvetenhet och självgranskning av socialarbetaren (Thompson & Thompson 2001). Förhållningssättet inom empowermentbaserat socialt arbete kan kopplas till Andersson och Goolishians expert–expert förhållande.

8.4. Expert–expert förhållande mellan socialarbetare och klient

I mötet kan en relation skapas som ger utrymme för dialog och resonemang två experter emellan. Av socialarbetaren krävs ett icke vetande, aktivt lyssnande, tilltro till klienten och processen samt en sammanvägning av olika kunskapskällor, vilket öppnar upp för olika perspektiv på situationen. För klienten innebär detta förhållningssätt möjlighet att dela sin livsberättelse, respekt för självbestämmanderätten, samt möjlighet till en lärande- och förändringsprocess i önskad riktning.

33

vetande, lyssnande och är den som håller i processen. Informanterna beskriver liksom vikten av att socialarbetaren intar ett lyssnande till klientens berättelse och tar dennas definition av på problemet och lösningen på allvar.

Socialarbetarna beskriver vikten av klientens accepterande av problembilden och viljan att ta emot hjälp. Ser man detta utifrån Anderssons och Goolishians (1992) perspektiv, blir dels begreppet accepterande märkligt eftersom definitionen av problemet enligt dem ska ske genom dialogen. Däremot tydliggörs vikten av att problembilden skapas i dialogen mellan socialarbetare och klient i ett expert – expert förhållande, då klienten som är expert på sitt liv och sin situation. Uttrycket att det är viktigt att klienten accepterar problembilden pekar på att definitionen eventuellt inte har skett genom dialogen, utan att det är socialarbetaren som i själva verkat gjort definitionen på egen hand. Tydligt är att då klienten inte varit med i definitionen av problemet och dessutom inte håller med om problembilden, kommer ingen förändring till stånd. I de situationer då klienten utestängs från dialogen och därmed definitionen efterlevs heller inte socialtjänstlagens portalparagraf som handlar om att frigöra och tillvarata den enskildes resurser, samt att främja självbestämmanderätten. Informanterna vittnar om att detta även leder till att en positiv förändring inte kommer till stånd.

Förutsättningar för förändringsarbetet utgörs av att klienten har förmågan att berätta, beskriva och dela med sig av sina tankar och hur den ser på sin situation. Då kan klienten delta aktivt i dialogen, resonemanget och processen som ligger till grund för förändringsarbetet. När inte förmågan finns att aktivt delta i denna process eller då inte klienten in förmår förstå den problematik som socialarbetaren beskriver på grund av exempelvis en funktionsnedsättning kan klienten inte delta i diskussionen och processen på lika villkor som socialarbetaren. Ett expert – expert förhållande uppstår då inte mellan socialarbetare och klient. Klienten saknar förståelse och motivation till förändring vilket innebär ett stort hinder för att få en förändring och införlivandet av socialtjänstlagens portalparagraf begränsas.

Andersson och Goolishian (1992) beskriver vikten av ett jämlikt samarbete mellan praktikern och klienten. Denna jämlikhet påverkas av maktskillnaden som föreligger inom socialtjänsten. Grunden för maktutövning är de maktresurser såsom lagar och rätten att fatta beslut om insats men också möjligheten att få igenom sin vilja även om den skulle strida mot klientens (Swärd & Starrin 2006). En risk finns att socialarbetaren kopplar klientens berättelse till egen kunskap och erfarenheter och då tror sig förstå för snabbt (Moula 2009).

Resultatet pekar på att en god relation mellan socialarbetare och klient är en bra förutsättning för att kunna frigöra och tillvara ta individens egna resurser eftersom det är i dialogen som individen och socialarbetaren resonerar om behov, önskningar och lösningar. Därmed torde relationen vara avgörande för huruvida portalparagrafen införlivas i mötet med klienten.

8.5. Införlivandet av socialtjänstlagens portalparagraf

34