Analys av SOU 2008:20

Individens rätt kontra samhällets nytta – Vad empirin säger:

Kommissionen skriver att människovärdesprincipen är en av de grundläggande etiska principerna. Människovärdesprincipen innebär att människans värde är förankrat i hennes existens och inte i hennes funktioner som hon kan bidra med (SOU 2008, s. 137-138). Vidare skriver kommissionen att genteknik och dess följder riskerar leda till att människan reduceras till att bli ett medel och ett instrument för ett visst mål. Om människan används som ett medel strider detta enligt kommissionen mot människans integritet. Kommissionen definierar integritet som att ingen har rätt att undersöka eller forska på någon annans kropp utan samtycke. Inte heller individens åsikter eller värderingar får kränkas. Vidare skriver kommissionen att en del av människans integritet är den genetiska integriteten. Den innebär att ingen får utsättas för exempelvis forskning utan individens i fråga samtycke.

Aspekter: Idealtyper:

Utilitarism Libertarianism

Individens rätt kontra samhällets nytta: 1 3

Rättssyn: 2 1

Syn på resursfördelning och äganderätt: 1 1

Kommissionen skriver att om forskning eller liknande skulle ske utan samtycke blir den människan reducerad till ett medel, vilket strider mot människovärdet. Skyddet för den enskildas integritet är således självbestämmandet, Självbestämmandet är kopplat till varje individs autonomi, det vill säga rätten för varje individ att bestämma över sin kropp och dess beståndsdelar. Kommissionen ser autonomi som förmågan att själv bestämma vad som ligger i ens eget intresse. För att vidare användas vid forskning måste individen gett sitt informerade samtycke, vilket innebär att individen måste få sanningsenlig information att basera sitt beslut på (SOU 2008, s. 139-143).

Kommissionen skriver att det är en skillnad mellan forskning med människor inblandade och behandling av människor. Vid behandling av människor ska behovs- och solidaritetsprincipen följas. Den innebär att resurser ska läggas till dem som behöver det mest. Detta gäller även om konsekvensen blir att inte alla kan få sina behov tillgodosedda (SOU 2008, s. 143-144).

Individens rätt kontra samhällets nytta - Tolkningar och poängplaceringar:

I synen på individens rätt kontra samhällets nytta framgår att det finns både libertarianska och utilitaristiska idéer. De libertarianska idéerna är mycket starka. Detta eftersom kommissionen tar bestämt avstånd till att det skulle vara legitimt om människan blev behandlad som ett medel. Att det ska råda åtskildhet mellan individens rätt och samhällets nytta stärks av att kommissionen tar ställning för självbestämmandet och individens personliga autonomi. Om individen inte samtycker till att delta i forskning så är det omoraliskt att gå vidare. Samhällets nytta får alltså inte ske på bekostnad av individens rättigheter. Således uttrycks mycket starka idéer om att individens rättigheter ska hållas åtskilda från samhällets nytta. Det finns svaga utilitaristiska idéer, detta visar sig genom att kommissionen gör en distinktion mellan forskning på respektive behandling av människor. Vid behandling av människor ska dem som behöver det mest prioriteras, vilket kan antydas som att behandlings insatser läggas där de gör mest nytta. Med detta resonemang får inte alla individer samma rätt att få sina behov tillgodosedda, eftersom deras behov rangordnas. Behandling ges där den bedöms göra mest nytta, vilket ligger nära idén om att öka samhällsnyttan. Utilitarism tilldelas en poäng.

Libertarianism tilldelas tre poäng.

Rättssyn – Vad empirin säger:

Kommissionen skriver att det finns två huvudtraditioner i etiken. Kommissionen skriver att den konsekvensetiska traditionen inte utgår från absoluta värden eller normer. ”Enligt

konsekvensetiken finns det således inga handlingar som per definition är felaktiga. Istället är den handling riktigast som får de bästa konsekvenserna” (SOU 2008, s.134). Kommissionen skriver vidare att eftersom konsekvensetiken inte bygger på absoluta värden så måste den kompletteras med en värdeteori som anger vad som är bra respektive dåliga värden. Här skriver kommissionen att nyttoteorin används för att komplettera konsekvensetiken.

Nyttoteorin innebär att den handling som skänker störst nytta till flest människor är etiskt försvarbar. Kommissionen skriver vidare att konsekvensetiken och dess nyttoteori är problematisk eftersom konsekvensetiken och nyttoteorin leder till att ändamålen helgar medlen (SOU 2008, s. 133). Den andra traditionen som kommissionen lyfter fram är pliktetiken:

Pliktetik […] innebär att vissa handlingar har sådana egenskaper att de alltid är fel och därför bör vara förbjudna […]. Dessa handlingar kan således aldrig rättfärdigas av den handlandes avsikter eller av konsekvenserna av handlingen.

(SOU 2008, s. 135)

Pliktetiken innebär enligt kommissionen att vissa värden och rättigheter är absoluta och alltid gäller. Kommissionen skriver att pliktetikens svaghet är att hantera konflikter mellan olika plikter och intresseavvägningar. Kommissionen skriver vidare att det finns sätt att minska motsättningen mellan konsekvensetiken och pliktetiken. Kommissionen skriver att man primärt bör utgå från pliktetikens absoluta värden. Men om dessa kommer i konflikt med varandra blir det nödvändigt att kritiskt granska de värden som är i konflikt med varandra.

Kommissionen skriver vidare att en ömsesidig anpassning av de båda värdena i fråga kan vara aktuell, för att söka skapa harmoni mellan dem. Kommissionen skriver avslutningsvis att det gäller att göra en intresseavvägning mellan positiva och negativa konsekvenser för olika handlingsalternativ, då två pliktetiska värden kommer i konflikt (SOU 2008, s. 136-137).

Rättssyn – Tolkningar och poängplaceringar:

Inom rättsynen finns det både utilitaristiska och libertarianska idéer. Kommissionen förespråkar en kombination av två olika etiska traditioner, nämligen den konsekvensetiska och den pliktetiska. Kommissionen anser dock att pliktetiken ska vara det man primärt utgår ifrån när man värderar en handlings etiska status. De inneboende värdena i en handling är alltså överordnade konsekvenserna av en handling då det gäller att värdera handlingens etiska status. Detta är ett uttalande som stöder naturrätten, som även den anser att vissa handlingar

har inneboende etiska värden. Men då två absoluta värden kommer i konflikt, ska denna konflikt enligt kommissionen lösas genom att söka anpassa de båda värdena till varandra.

Förutom att försöka anpassa de två konkurrerande absoluta värdena till varandra, menar kommissionen att man ska göra en intresseavvägning av konsekvenserna som följer av det värde man väljer. Detta uttalande av kommissionen tyder på att kommissionen inte ser värden som absoluta. Detta med motiveringen att då konkurrerande värden kommer i konflikt ska en intresseavvägning ske med hänsyn till konsekvenser. Om en värde konflikt, där absoluta värden är inblandade, leder till en intresseavvägning för att se till olika handlingsalternativs konsekvenser, så är värdena inte längre absoluta. Värdena är då beroende av konsekvenser, vilket leder till att en handlings etiska status ses ur ett konsekvensetiskt perspektiv. De rättspositivistiska idéerna ses som tydliga, motiveringen till att de rättspositivistiska dragen inte ses som mycket starka är att nyttokalkyler ska göras sekundärt, och endast då de så kallade absoluta värdena kommer i konflikt. De naturrättsliga idéerna ses som svaga.

Kommissionen menar visserligen att man ska utgå från pliktetiken, men om det ändå uppstår en värde konflikt ska konsekvenserna bedöma handlingsalternativens etiska status. Detta visar på att de så kallade absoluta värdena kan upphöra att vara absoluta. Utilitarism tilldelas två poäng. Libertarianism tilldelas en poäng.

Syn på resursfördelning och äganderätt – Vad empirin säger:

En människa som har bidragit med biologiskt material, t.ex. ett blodprov, till ett medicinskt forskningsprojekt kan känna oro för att en DNA-sekvens som har isolerats ur detta blodprov senare kommer att ingå i en uppfinning […].

(SOU 2008, s. 145)

Kommissionen skriver att rättigheterna till material som en människa bidragit med hänger ihop med autonomibegreppet om att individen har rätt till självbestämmande om sin kropp.

Om en person som bidragit med biologiskt material såsom ett blodprov vid ett forskningsprojekt, samtidigt lämnat sitt samtycke till att detta material får användas vid uppfinningar, finns det ingen konflikt mellan autonomibegreppet och forskningens användning av materialet. Vidare skriver kommissionen att det är viktigt att vinningar ur sådant som ses som människans gemensamma egendom, såsom gener, bör komma alla till nytta (SOU 2008, s. 147).

Syn på resursfördelning och äganderätt – Tolkningar och poängplaceringar:

I synen på resursfördelning och äganderätt finns både libertarianska och utilitaristiska idéer.

Det är individen själv, enligt kommissionen, som ska få bestämma om han vill delta i ett forskningsprojekt. Det är alltså upp till individen själv att avgöra om de prover han eller hon lämnar ska få användas vidare inom forskning. Därmed beaktas dels att resursfördelning är individbaserad, i bemärkelsen att det är individen själv som bestämmer över fördelning av resurser som tillhör honom. Dels beaktas den absoluta äganderätten som individen har över sin kropp och det den producerar. Därmed ses idéer om individbaserad resursfördelning och absolut äganderätt ses som mycket starka. Vidare finns det svaga idéer om att resursfördelning och äganderätt ska vara nyttoberoende. Detta med motiveringen att kommissionen anser att människans gemensamma egendom, såsom gener, bör komma alla till nytta. Utilitarism tilldelas en poäng. Libertarianism tilldelas tre poäng.

Tabell 2.3 Poängsummering SOU 2008:20

Aspekter: Idealtyper:

Utilitarism Libertarianism

Individens rätt kontra samhällets nytta: 1 3

Rättssyn: 2 1

Syn på resursfördelning och äganderätt: 1 3