Analys av styrdokument
I teorikapitlet har vi redogjort för postkolonial teori och lyft fram de strukturer som påverkar biståndsarbetare än idag. Vi har också fått en förståelse för de problem och dilemman man stöter på i kontexten kring bistånd. I hälsoteorin visades det på hur det inom detta område finns ett slags västerländskt sätt se på frågan om hälsa och att även detta synsätt påverkar oss omedvetet. Genom att se närmare på de styrdokument och policys som ligger till grund för Sida och Afrikagruppernas arbete med hiv och aids i Sydafrika ska vi nu undersöka vilket synsätt på arbetet som framträder i planer och strategier. Genom studiens syfte och frågeställningar och från det teorietiska materialet har vi kunnat urskilja tre temaområden vilka vi i analysen väljer att utgå ifrån. Dessa är partnerskap, bilden av Afrika samt ett svenskt perspektiv på hälsa.
Partnerskapet
Sida beskriver på sin hemsida hur de, som myndighet, definierar partnerskapet. Man menar att partnerskapet ska innebära ett ökat ansvar för samarbetsländerna och ett minskat biståndsberoende. Det ska också stärka samarbetsländernas positioner i världshandeln och i det internationella samarbetet. Utgångspunkten är att resurser utifrån aldrig ska vara avgörande för ett lands utveckling. De menar att internationellt utvecklingssamarbete kan spela en viktig roll genom att skapa förutsättningar för samarbetsländernas eget arbete och ansvarstagande. Man skriver att partnerskapet innebär att Sida ska ha en mer tillbakadragen roll och att samarbetslandets röst ska vara tongivande eftersom det är de som bär ansvaret för sin egen utveckling. Det är de som ska ansvara för planering och genomförande av insatserna medan Sida ska delta som rådgivare och finansiär.106 Det framgår tydligt i Afrikagruppernas styrdokument att även de vill arbeta utifrån ett partnerskap. Det framgår dock inte hur de definierar partnerskapet. Vi utgår därför ifrån att de sympatiserar med Sidas definition eftersom Afrikagrupperna i stort delar Sidas värderingar.
Inom partnerskapet ser man av erfarenhetsutbyte som något som är viktigt för partnerskapsrelationen. Afrikagrupperna skriver att man genom ett erfarenhetsutbyte vill bidra
106
till ökad kunskap om levnadsvillkor och förhållanden i sina samarbetsländer samt skapa en medvetenhet om och ett engagemang för problematik och möjligheter i Södra Afrika. Detta ska även skapa möjligheter för att nå högre insamlingsresultat för Afrikagrupperna. Utbytet ska ske:
− Regionalt, i södra Afrika, mellan våra partners i olika samarbetsländer.
− I södra Afrika, genom att stödgrupper från Sverige besöker utvecklingsprojekt och tar del av verksamheten.
− I Sverige, genom att samarbetspartners och volontärer besöker stödgrupper, medlemsorganisationer, lokalgrupper och andra intresserade och informerar om sitt arbete.
− I Sverige, genom att Afrikagrupperna deltar i olika nätverk.107
Det utbyte som beskrivs uppfattar vi främst är till för svenskar som ska uppleva Södra Afrika. Det preciseras inte i syftet för utbytet hur samarbetsländerna ska få behållning av det, därför kan man ifrågasätta hur tanken om partnerskapet samspelar med den här typen av erfarenhetsutbyte. Att Afrikagrupperna använder utbytet som ett sätt att öka sina insamlingsresultat kommer i slutänden förhoppningsvis att finansiellt gynna de sydafrikanska samarbetsorganisationerna, men partnerskapet ska ju per definition inte bara handla om pengar och kanske missar man en viktig aspekt av relationen om man inte jobbar mer för ett ömsesidigt utbyte?
Vid varje projektberedning ska Afrikagrupperna göra en riskbedömning ur ett hiv/aidsperspektiv och att de ”ska bedöma vilka konsekvenser epidemin kan ha för utvecklingssamarbetet och hur denna sårbarhet kan förebyggas. Afrikagruppernas regionala hiv/aidsrådgivare skall ha en central roll i detta arbete”.108 Sida skriver att det är Sidas uppgift att analysera de insatser som samarbetsländerna själva vill genomföra och är beredda att avsätta egna resurser för samt att de ska avgöra vilka insatser som kan ge resultat och att därefter bygga kunskap och förmedla kapital.109 Enligt partnerskapsprincipen är det samarbetsländernas röst som ska vara tongivande eftersom det är de som ska ansvara för sin utveckling, planera och genomföra insatserna. Sida och Afrikagrupperna ska ha en rådgivande roll och bidra med resurser. Utgångspunkten för partnerskapet ska vara att resurser utifrån
P107 Afrikagruppernas långtidsplan 2004, s. 5.
108
Afrikagruppernas hiv/aids policy, s. 3.
109
aldrig ska vara avgörande för ett lands utveckling. I detta fall är det dock oklart om dessa principer verkligen efterföljs eftersom det blir svårt att kombinera partnerskapstanken med de ovan nämnda direktiven om vilka insatser som ska stödjas.
Samma fråga kan ställas gällande val av samarbetspartners eller åtaganden av projekt. Några av de grundläggande kriterier Afrikagrupperna ställer upp för att stödja ett projekt är att det ska finnas ett uttalat behov och en förfrågan ett om samarbete från mottagarlandet samt en organisation i landet som tar ansvar för projektet. De uppger att de av resurs- och effektivitetsskäl bara arbetar med de med organisationer där samarbete redan sedan tidigare upprättats. Projektet ska också ingå i något av Afrikagruppernas fyra programområden. ”Afrikagruppernas strategi är att samarbeta med lokala partners inom ramen för de enskilda ländernas hiv/aidspolicys, i de stycken dessa sammanfaller med Afrikagruppernas ställningstaganden.”110 För att en ansökan om ekonomiskt stöd ska beviljas av Sida krävs det att initiativet faller inom ramarna för Sidas Strategiska plan för Sydafrika, att det riktar sig till en specifik målgrupp inom vilken förändringar kan åstadkommas med små medel samt att om möjligt stärka de initiativ som redan blivit beviljade stöd från Sida.111 Fokus ska ligga på områden där Sverige har relevanta erfarenheter. Om samarbete endast upprättas med redan antagna samarbetspartners eller med projekt som faller inom ramarna för prioriterade områden drar vi slutsatsen att man utgår från att de projekt som inte ”passar in”, enligt Sida och Afrikagrupperna, inte bör finansieras. Enligt partnerskapsprincipen är det samarbetsländerna som ska ansvara för sin egen utveckling. I detta fall måste det innebära att egna insatser och initiativ inte uppmuntras och att samarbetsländerna, i enlighet med Maria Eriksson Baaz teorier, tvingas anpassa sina strategier till givarnas.
Vi har sett att partnerskapet, i dokumenten, hos både Sida och Afrikagrupperna, beskrivs som en av de viktigaste förutsättningarna för att utvecklingssamarbetet med Sydafrika ska fungera bra. I begreppet partnerskap ingår bland annat att samarbetet ska vara på lika villkor och att sydafrikanerna själva ska leda insatserna. Det finns dock flera svårigheter med att få partnerskapet att fungera, något som vi återkommer till i analysen av intervjuerna.
110
Afrikagruppernas hiv/aids policy, s. 2.
111