Vid referering till regeringen, som kan ses nedan, gäller det den regering som satt vid makten de åren då respektive proposition skrevs.
5.1 Proposition 1999/2000:30
Vid sekelskiftet framkom det att det att det fanns behov av att göra om det svenska försvaret. Vad regeringen ville uppnå var ett betydligt mindre försvar med bättre kvalitet som kunde användas till en mängd olika insatser (Prop, 1999/00:30, s.1). I propositionen (1999/00:30, s.1) beskrivs det att invasionsförsvaret skulle avskaffas och bytas ut mot ett modernt insatsförsvar som var anpassningsbart för framtiden. För att kunna nå denna nya inriktning framgår det i propositionen (1999/00:30, s.1) att ett
stort antal organisationsenheter inom Försvarsmaktens grundorganisation därför skulle läggas ner.
Bakgrunden till denna försvarsreform är att den säkerhetspolitiska situationen helt förändrats i omvärlden, och att det nu var möjligt att frigöra sig ifrån det kalla kriget (Prop, 1999/00:30, s.12). Regeringen ville därför modifiera det gamla försvaret, som var grundat på tanken att Sverige skulle kunna skydda sig mot ett angrepp, då det inte längre verkade troligt att detta skulle kunna ske under de kommande 10 åren (Prop, 1999/00:30, s.12). En grundläggande försvarskapacitet var dock viktig för att kunna genomföra dessa förändringar enligt regeringen (Prop, 1999/00:30, s.12).
Det som är slående i denna proposition är reformen av försvaret, där en genomgripande förändring av såväl försvarets omfattning som struktur blev resultatet (Prop, 1999/00:30, s.10). Det regeringen tryckte på i denna proposition var att de ville kunna bidra till den kollektiva säkerheten i Europa med både diplomati och totalförsvarsresurser, och att de således ville ställa om försvaret så att det skulle bli bättre lämpat för internationell krishantering (Prop, 1999/00:30, s.11). De menade också att de insett vikten av att kunna agera gemensamt i internationella samarbeten för att kunna stoppa liknande händelser som kriget på Balkan (Prop, 1999/00:30, s.31). De skriver att den internationella utvecklingen har visat att kriser snabbt kan utvecklas och få långtgående konsekvenser och att behovet av internationella insatser för krishantering därmed understryks (Prop, 1999/00:30, s.11). Regeringen ansåg även att förmågan att kunna bidra till säkerhet och fred i omvärlden skulle vara en högt prioriterad uppgift för försvarsmakten (Prop, 1999/00:30, s.13). De skriver att ”I 2000-talets Europa tryggas säkerheten främst genom ett succesivt alltmer omfattande politiskt, ekonomiskt och kulturellt samarbete” (Prop, 1999/00:30, s.26). Regeringen beskriver i denna proposition att EU som institution är viktig för konfliktlösning (Prop, 1999/00:30, s.27).
Det breda internationella samarbetet för säkerhet i Europa är av grundläggande betydelse för de stora förbättringar som skett i det säkerhetspolitiska läget sedan kalla krigets slut (Prop, 1999/00:30, s.30). De skriver också att Sverige bör utöka och förstärka sitt bidrag till gemensam säkerhetsfrämjande verksamhet och krishantering inom ramen för medlemskapen i EU, FN, OSSE och samarbetet med Nato (Prop,
1999/00:30, s.26). Regeringen tryckte även på vikten av att inkludera Ryssland i det internationella säkerhetssamarbetet i denna proposition (Prop, 1999/00:30, s.28). Det nämns även att det säkerhetspolitiska läget anses vara positivt, och att en fortsättning av att reducera resurserna för att försvara Sverige därför är möjlig (Prop, 1999/00:30, s.34). De betonar även vikten av det civila försvarets funktion för att kunna bidra till fred och säkerhet i omvärlden, då främst genom internationella institutioner (Prop, 1999/00:30, s.129).
Detta går tydligt att koppla till liberala indikationer på både försvar, hur hot ska bemötas och vikten av samarbete. Tanken var här att utforma försvaret till att bemöta de nya hoten som till exempel sönderfallande stater, regionala och lokala konflikter.
Fokus läggs därför på reformera försvaret, från invasionsförsvar till insatsförsvar, så att det kan medverka i internationella gemensamma insatser. Försvaret bör dock ha en grundläggande kapacitet att skydda nationen och för att klara av denna omställning.
Diplomati och fri- och rättigheter nämns ofta i samband med EU och FN, och betydelsen av dessa när det kommer till att försöka lösa konflikter och kriser. Även den gemensamma säkerhetspolitiken i EU nämns som ett sätt att stärka Sveriges egen säkerhet. Realistiska indikationer är inte det som framkommer i denna proposition eftersom tyngden här ligger på institutioner, gemensamma insatser för konflikthantering och kriser, förhandlingar, diplomati samt ett försvar som är betydligt mindre än tidigare, vilket bäst förklaras av liberalismen.
5.2 Proposition 2004/2005:5
Denna proposition fortsätter på den utstakade vägen, där en förändrad inriktning av det svenska försvaret fortgår. Den säkerhetspolitiska situationen i närområdet beskrivs som positiv, dynamisk och som kännetecknas av ökande integration (Prop, 2004/05:5, s.1). Mellanstatliga spänningar har minskat både globalt och i Sveriges närområde sedan kalla krigets slut, dock har nya hot vuxit sig starkare och dessa hot bör mötas genom konfliktförebyggande insatser och konflikthantering i det aktuella området, menade regeringen (Prop, 2004/05:5, s.13). Omvärlden kan på detta sätt bidra till stabilisering och därmed begränsa effekterna av konflikten. Internationellt samarbete beskrivs fortfarande som viktigt för både den egna och den gemensamma säkerheten
då de skriver följande: ”Genom att stärka vår förmåga att delta i internationellt arbete och krishanteringsinsatser stärks internationell fred och säkerhet för Sverige, EU och vår omvärld” (Prop, 2004/05:5, s.1). De skriver också att ”Hot mot freden och vår säkerhet kan bäst avvärjas i gemenskap och samverkan med andra länder” (Prop, 2004/05:5, s.23). De skriver även att: ”Under en överskådlig tid är de hot som kan riktas mot Sveriges säkerhet också gemensamma hot för oss och övriga EU-länder, och hot mot EU:s gemensamma säkerhet kan också innebära hot mot Sverige” (Prop, 2004/05:5, s.34). Därför bör ambitionen vara att bidra till att förebygga och hantera kriser i omvärlden genom att medverka i fredsfrämjande insatser, menade regeringen (Prop, 2004/05:5, s.35) FN, EU, OSSE och Nato beskrivs fortfarande som de viktigaste institutionerna då de på olika sätt bidrar till den gemensamma säkerheten (Prop, 2004/05:5, s.14-17). Ryssland beskrivs som stabilt och pålitligt (Prop, 2004/05:5, s.19), och det är enligt regeringen integrationen av Ryssland i de euroatlantiska säkerhetsstrukturerna som förbättrar förutsättningarna för att utveckla samarbetet med omvärlden (Prop, 2004/05:5, s.19, 29). De betonar även i denna proposition vikten av det civila försvarets funktion för att kunna bidra till fred och säkerhet i omvärlden (Prop, 2004/05:5, s.212).
För att kunna fortsätta på planerade vägen så valde regeringen att även i detta försvarsbeslut att lägga ner ett stort antal organisationsenheter inom försvarets grundorganisation (Prop, 2004/05:5, s.2). De understryker att de besparingar som görs i och med denna omdaning delvis kan användas för att finansiera den ökade ambitionsnivån att agera i internationella insatser (Prop, 2004/05:5, s.32). Regeringen skriver att denna reform av försvaret är menad för utveckling. Utvecklingen är till för att försvaret skall kunna bemöta en bredare hotbild (Prop, 2004/05:5, s.12). Det framkommer även i denna proposition att en väpnad attack enskilt mot Sverige fortfarande är osannolik under en överskådlig tid och det är därför möjligt att fortsätta reformerna. Dock så skall försvaret upprätthålla en grundläggande försvarsförmåga då det kan ske i framtiden (Prop, 2004/05:5, s.12). Ytterligare en reform i denna proposition är förändringen av värnplikten. Värnplikten beskrivs som ålderdomlig då den var anpassad till invasionsförsvarets behov (Prop, 2004/05:5, s.13) och förändringen är till för att göra värnplikten mer frivillig då det anses skapa en ökad förmåga med hög kvalificeringsgrad (Prop, 2004/05:5, s.83). De platser som inte fylls av frivilliga skall dock tillsättas av plikttjänstgöring (Prop, 2004/05:5, s.83). En extra
frivillig termin på militärtjänsten införs också i denna proposition. Denna extra termin ska inneha fokus på internationella insatser (Prop, 2004/05:5, s.13).
Även i proposition 2004/2005:5 framkommer det en klar lutning mot de liberala indikatorerna på försvar, hur hot bör bemötas och vikten av samarbete. Även om försvaret bör ha en grundläggande kapacitet att skydda nationen, så framkommer det i både denna och förra propositionen ett klart fokus på att reformera försvaret till ett betydligt mindre sådant. Det ska bli bättre lämpat för att främja internationella samarbeten och insatser samt de internationella åtaganden som Sverige har genom medlemskap i diverse institutioner.
5.3 Proposition 2008/2009:140
I denna proposition lägger regeringen fram en ny försvarspolitisk inriktning och försvaret ska nu göras mer tillgängligt och bättre lämpat för det ökade kravet på internationella insatser (Prop, 2008/09:140, s.8). De skriver, ”Försvaret ska kunna användas här och nu, och i ökad utsträckning bidra till Sveriges säkerhet som stabilitet i omvärlden” (Prop, 2008/09:140, s.8). Det nämns att försvaret genom en ökad operativ tillgänglighet och flexibilitet, bättre kommer kunna möta kriser och konflikter även då de uppstår med kort varsel (Prop, 2008/09:140, s.8). Det blir i denna proposition tydligt att Sverige ska fortsätta att reformera försvaret så att det passar för de internationella insatserna och för de åtaganden som finns (Prop, 2008/09:140, s.8, 9, 15). Det som ska göras för att ytterligare anpassa försvaret för internationella samarbeten och insatser är att helt göra om värnpliktssystemet (Prop, 2008/09:140, s.77). Detta system läggs nu helt vilande och försvarets styrkor skall endast bestå av frivilliga, i alla personalkategorier (Prop, 2008/09:140, s.77). De skriver att ”… ingen pliktpersonal ska finnas i framtidens insatsorganisation” (Prop, 2008/09:140, s.8). Försvarets utformning ska också göras om. Tidigare har det varit en nationell insatsorganisation och en särskild utlandsstyrka. Dessa ska nu göras till en och samma enhet så att försvaret blir bättre anpassat för insatser, vare sig de sker i Sverige, i närområdet eller utanför närområdet (Prop, 2008/09:140, s.10).
En utvecklad syn på civil-militär samverkan och mer internationellt samarbete samt ökad samverkan med våra grannländer är några av de nya målen för försvaret (Prop, 2008/09:140, s.10). Betydelsen av samarbeten är en tongång genom hela propositionen och regeringen påpekar att det är viktigt att de fortsätter, då det underlättar arbetet för en bättre gemensam säkerhet (Prop, 2008/09:140). Regeringen menar att multilateralt samarbete är avgörande för hanteringen av de globala utmaningarna och att det ligger i Sveriges intresse att utveckla samarbetet med andra i bi- och multilaterala fora för att främja målen för säkerhet (Prop, 2008/09:140, s.15). I propositionen framgår det även att det ligger i Sveriges intresse att främja internationellt säkerhets- och försvarssamarbete då detta skapar förtroende mellan stater och lägger grunden för gemensam säkerhet. Det nämns också att Sveriges engagemang i ISAF (International Security Assistance Force) och KFOR (Kosovo Force), vilka är uppdrag utfärdade av FN, bör vara långsiktiga. De menar också i propositionen att försvaret inte endast kan vara utformat för att skydda den egna staten, utan även måste kunna bidra till global och regional säkerhet och utveckling i enlighet med principerna i FN-stadgan, EU-fördraget och EU:s säkerhetsstrategi (Prop, 2008/09:140, s.15, 29).
I propositionen görs det tydligt att solidaritetsförklaringen står fast som omfattar EU-medlemmar samt Island och Norge. Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland eller ett nordiskt land, och den svenska regeringen förväntar sig att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige skulle drabbas (Prop, 2008/09:140, s.9) FN, EU, Nato och OSSE beskrivs som de viktigaste institutionerna eftersom de på olika sätt kan organisera internationella samarbeten och insatser för att bevara en gemensam säkerhet i Europa och världen (Prop, 2008/09:140, s.17-21). Vidare nämns det euroatlantiska samarbetet mellan EU och USA, som beskrivs som viktigt då många regionala och globala konflikter enbart kan bemötas om EU och USA samarbetar (Prop, 2008/09:140, s.19).
Ryssland beskrivs som allt mer oroligt politiskt, med drag åt det auktoritära hållet samt att de återigen rustar upp militären med mål att återta sin roll som stormakt på den globala säkerhetspolitiska scenen (Prop, 2008/09:140, s.23). Regeringen anser att globaliseringen, näringslivets intressen och de ömsesidiga beroendena mellan EU och Ryssland, är faktorer som kan motverka försämrade relationer och som på sikt kan göra att förbindelserna mellan Ryssland och omvärlden normaliseras (Prop,
2008/09:140, s.25). Det som dock krävs för att en sådan riktning kan tas är att Ryssland utvecklas mot en fördjupad demokrati och en fungerande rättsstat (Prop, 2008/09:140, s.25).
Denna proposition har också tydligt liberala indikationer när det kommer till hur man ser på försvar, hur hot bör bemötas och vikten av samarbete. Regeringen ändrar nu helt om det gamla värnpliktssystemet och gör tjänstgöringen helt frivillig, samtidigt som insatsorganisationen görs till en enhet för att tjäna insatsförsvarets syfte.
Betoningen på samarbete, solidaritet och vikten av internationella institutioner för att säkerställa både den egna och den gemensamma säkerheten, går att följa genom hela propositionen.
5.4 Ds 2014:20, Försvarsberedningen
I Försvarsberedningens rapport framkommer det att det säkerhetspolitiska läget i världen har förändrats (Ds 2104:20, s.9-11). Mycket har att göra med den ryska aggressionen mot Ukraina, vilken Försvarsberedningen menar har ändrat det säkerhetspolitiska läget i hela Europa (Ds 2014:20, s.14). Den ryska aggressionen mot Ukraina är ett bevis på att Rysslands tröskel för att använda våld mot forna Sovjetrepubliker i det egna närområdet, som inte är EU- och Nato medlemsländer har minskat betydligt (Ds 2014:20, s.14). Det påpekas att Ryssland fortsätter att sträva efter att bli en stormakt (Ds 2014:20, s.17), att den politiska utvecklingen får allt tydligare auktoritära drag (Ds 2014:20, s.16), samtidigt som försvaret kraftigt rustas upp (Ds 2014:20, s.16). Detta påverkar svensk säkerhetspolitik, menar Försvarsberedningen (Ds 2014:20, s.16, 17). För att göra en kraftfull motreaktion mot Ryssland krävs det enligt Försvarsberedningen en bred uppslutning inom FN, enighet inom och mellan EU, Nato och deras medlemsländer, OSSE och att USA och EU samarbetar och agerar tillsammans (Ds 2014:20, s.17). Det är alltså internationella institutioner och bi- och multilaterala samarbeten som efterfrågas för att bemöta problemen, och detta gäller även för att möta säkerhetspolitiska utmaningar överlag menar Försvarsberedningen (Ds 2014:20, s.85- 98).
Utöver utvecklingen i Ryssland beskrivs de hot som Sverige står inför idag som både gräns- och sektorsöverskridande och att de kan vara såväl antagonistiska som icke
antagonistiska. De kan till exempel vara terrorism, sönderfallande stater, ekonomisk kris, politisk och religiös extremism, migrationsströmmar, naturkatastrofer och väpnat angrepp (Ds 2014:20, s.21). Konflikter kan orsakas av många anledningar och några av dem kan vara att aktörer prioriterar egenintresse eller riskminimering framför vad som borde vara gemensamma intressen och värden, menar Försvarsberedningen (Ds 2014:20, s.28). Försvarsberedningen anser även att Sveriges säkerhet är nära kopplad till utvecklingen i vår omvärld, och bör därför bidra till civila och militära krishanteringsinsatser internationellt (Ds 2014:20, s.22). De nämner också att Sverige är ett av världens mest globaliserade länder med ett omfattande handelsutbyte och att Sveriges säkerhet och välstånd är nära förknippat med grannländerna, men även med andra regioner längre bort. Detta leder till Försvarsberedningens betoning av att Sverige varken kan eller vill isolera sig mot omvärlden (Ds 2014:20, s.22).
Försvarsberedningen trycker även på att Sverige inte är ensamt när det kommer till säkerhet. I rapporten går det att läsa följande, ”Säkerhet byggs solidariskt tillsammans med andra och hot mot fred och säkerhet avvärjs i gemenskap och samverkan med andra länder och organisationer” (Ds 2014:20, s.22). Solidaritetsförklaringen ges vikt i dessa sammanhang och Försvarsberedningen skriver i rapporten att det inte går att se att militära konflikter i vårt närområde, endast skulle drabba ett land. Sverige kommer inte förhålla sig passivt om ett angrepp eller en katastrof skulle drabba ett annat EU-medlemsland eller ett nordiskt land och Försvarsberedningen menar att de förväntar sig att dessa länder skulle agera på samma sätt om Sverige skulle drabbas (Ds 2014:20, s.23). Försvarsberedningen anser vidare att den solidariska säkerhetspolitiken ska vara grunden för den svenska försvars- och säkerhetspolitiken (Ds 2014:20, s.23). Den nya inriktningen för det svenska försvaret som beslutades av riksdagen 2009 avsåg till att skapa ett modernt försvar med ett ökat fokus på de militära förbandens operativa effekt. Detta har medfört att Sverige idag har en modern och kvalificerad försvarsmakt (Ds 2014:20, s.35). Försvarsberedningen menar att den enskilt viktigaste delen i den kommande försvarsinriktningsperioden efter 2015, är att öka den operativa förmågan i krigsförbanden. Detta kommer att hända i takt med att krigsförbanden fylls upp med frivillig personal och samövas (Ds 2014:20, s.35).
I Försvarsberedningens rapport går det åter se att de liberala indikationerna innehar en klar majoritet. Även om Ryssland rustar upp sitt försvar, beskrivs som politiskt
oroligt, med drag åt det auktoritära hållet och som har stormaktsambitioner betonar Försvarsberedningen vikten av gemenskapens, samanhållningens och de internationella institutionernas roll för att stärka både den egna nationens säkerhet och den gemensamma säkerheten i Europa och världen. Realismens indikator, om staters respons på upprustning, är inte förklaringen i detta fall då Sverige fortsätter på den utstakade vägen med insatsförsvar samt att Försvarsberedningen inte föreslår någon markant upprustning av det svenska försvaret. Det som efterfrågas är en ökad operativ förmåga, som skapas genom frivilligt rekryterad personal, som ska kunna ingå i konflikthanteringsinsatser, som tillsammans med de länder som solidaritetsförklaringen avser kan försvara Sverige och Europa.