observationerna och hur de intervjuade pedagogerna undervisar begrepp inom de Samhällsorienterade ämnena i metoden En läsande klass.
Syftet med vårt examensarbete är att genom observationer och intervjuer skapa en djupare förståelse för hur lärare inom samhällsorienterade ämnen kan arbeta med metoden En läsande klass.
Vårt syfte har lett till följande frågeställningar:
På vilka sätt kan pedagoger lära ut olika begrepp inom de samhällsorienterade ämnena genom metoden En läsande klass?
Hur fungerar En läsande klass utifrån teoretiska begrepp som flerstämmigt klassrum och sociokulturellt lärande?
Den didaktiska forskningens uppgifter är att skapa ett gemensamt begreppsspråk som gör att pedagoger, elever och forskare kan tala om undervisning (Skolverket, 2013). En av förmågorna i Lgr 11 är att eleven skall utveckla sin förmåga att reflektera över hur individer och samhällen formas, förändras och samverkar (Skolverket, 2011). Under observationerna fick vi se eleverna reflektera både med varandra och med pedagoger kring begrepp inom de Samhällsorienterade ämnena. Eleverna hjälptes åt att förklara begrepp tillsammans i klassrummet med hjälp av olika karaktärer i metoden En läsande klass. Vid ett tillfälle använde sig en elev av karaktären detektiven för ta reda på begreppets betydelse. De övriga eleverna i klassen levde sig in i detektivens roll och började då diskutera med varandra för att ta reda på svaret. Detta resulterade i ett samspel elever emellan och klassrummet blev flerstämmigt (Dysthe, 1996). Det var inte bara pedagogens röst som hördes utan även eleverna deltog i diskussionen. Eleverna lär sig från och av varandra i sociokulturella sammanhang (Vygotskij, 2001). Inom de samhällsorienterade ämnena förekommer det många diskussioner och debatter i klassrummet. Pedagoger uttrycker också att ”det muntliga” är centralt inom ämnet (Skolverket, 2013). Detta upplevde vi under observationerna då det pågick diskussioner och begreppsförklaringar i klassrummet. Eleverna skrev inget under lektionen.
31
Under observationerna lade vi märkte till att det var samma begrepp som togs upp inom alla tre nivågrupper men förklaringarna var olika beroende på kunskapsnivåerna hos eleverna. Begreppen som togs upp var: klimat, inlandsis, maldes, rullstensås, berghäll, landhöjning och jordskorpa. Eleverna inom de tre nivågrupperna hann olika långt med texten ”När isen låg över Sverige”. I grupp A läste eleverna ett stycke var för de övriga i gruppen. Eleverna hann läsa hela texten under lektionen. I grupp B läste eleverna en mening var för resterande elever i gruppen och hann med näsan hela texten under lektionen. I nivå C läste pedagogen högt för eleverna i gruppen men hann inte med hela texten. Skillnaderna låg i hur pedagogerna och eleverna förklarade de för de övriga i gruppen. I grupp A och B var eleverna mer delaktiga och kunde mer av ovanstående begrepp medan pedagogen i grupp C fick förklara begreppen då eleverna inte hade kunskap om ovanstående begrepp.
Användning av modeller, bilder, fungerar bra i undervisningen men man kan också arbeta med andra typer av bilder. Utifrån dessa kan man diskutera begrepp, sätta in dem i ett sammanhang och belysa frågeställningen ur olika perspektiv (Skolverket, 2013). Detta gjorde lärare C. Hon använde jordgloben som modell. Då eleverna hade svårt med begrepp så är det bra att de får möjlighet att både se det konkret framför sig och höra om det.
Pedagogerna betonade också under intervjuerna vikten av att eleverna nivågrupperas efter kunskapsnivå för att individanpassa undervisningen. Eleverna som har kommit långt i sin begreppsuppfattning kan fortsätta utvecklas medan eleverna som har svårt med begreppsuppfattning får mer tid att reflektera och prata kring varje begrepp (Westlund, 2009). Eleverna som varken hör till gruppen som är självgående eller gruppen som behöver mer stöd och förklaringar med begrepp placeras i en egen grupp. Genom att nivågruppera eleverna så finns det möjlighet att lägga diskussionerna på olika nivåer. De som är i behov av mer stöd i sin läsförståelse behöver bryta ner texterna för att få ökad kunskap och förståelse. Pedagogerna i intervjun påpekade även att läsförståelse inte behöver ha någon koppling till begreppsförståelse. Eleverna kan vara goda läsare men inte förstå begreppets innebörd. Pedagogen berättade om en situation under läsfixarna där en pojke läste ett ord ur texten men inte förstod dess betydelse. Det är viktigt att elever får diskutera och reflektera kring betydelsen av ord och begrepp de läser och hör. Att skapa ett klassrum där eleverna vågar ställa frågor för att utvecklas som läsare (Fast, 2007). Pedagogerna har inte alltid nivågrupperat klasserna utan de arbetade tidigare i
32
helklasser men då ansåg lärarna att det blev för stora skillnader på elevernas kunskapsnivå. De tänkte då om och började att fokusera mer på individnivå för att utmana och utveckla varje elevs läsförståelse. Lärarna påpekar även att nivågrupperingar gynnar elever med svenska som andraspråk för man skapar samma förutsättningar för eleverna genom att lägga undervisningen på olika nivåer. Det finns även negativa aspekter med att inte nivågruppera elever, då de kan förlora intresset för läsningen då begrepp som tagits upp i förskoleklass och förstaklass blir återkommande.
Vid en nivågruppering så undviker man även att de som är svaga lutar sig tillbaka och känner att de inte hänger med, istället befinner sig alla på samma nivå och deltar i diskussionerna i klassrummet.
Lärarna i intervjun berättade också att begreppsförklaringar sker på olika sätt och nivåer inom de tre nivågrupperna. Eleverna i den självgående gruppen fick begreppsförklaring på en abstrakt nivå. Begreppet inlandsis förklarades som ”is som lagt sig över stora landområden”. Läraren kunde också ta hjälp av bilden i texten som visade en jämförelse mellan inlandsisen och Globen. Eleverna behövde inte se det framför sig utan kunde föreställa sig det. Eleverna i gruppen som endast behöver stöd med vissa ord och begreppsförklaringar förklarade begreppet inlandsis som ”is som kom från Tyskland och kröp upp och la sig på Sverige”. Eleverna kunde tänka abstrakt med hade en annan begreppsförklaring som var mer ”målande”. Elever som ligger på olika nivåer behöver olika sort begreppsförklaringar (Larsson & Timmersjö, 2005). I grupp C fick pedagogen förklara begreppet inlandsis på ett konkret sätt och förklarade då med hjälp av ett papper som hon la över jordgloben hon hade med sig.
Pedagogerna påpekade även att studiehandledningen till metoden är tydlig. Som lärare vet man vart man skall stanna, vad man skall fråga eleverna och vad eleverna skall få med sig av lektionen. Till en början när pedagogerna började arbeta med metoden En läsande klass så följde de handledningen men efter ett tag så började de att avvika och istället följde det som eleverna var intresserade och undrade över. Lärarna betonade vikten av att kunna avvika från planeringen och inte stoppa eleverna när de har frågor och funderingar. Det är lätt att det blir så när man har en studiehandledning. Eleverna lär sig i olika situationer och olika sammanhang och då är det adekvat att lägga undervisningen av begrepp på individ- och gruppnivå. Samspelet mellan pedagogerna var tydlig då man kunde se att de utgick ifrån samma grund i undervisningen, det vill säga det
33
sociokulturella synsättet. Undervisningen byggde på lustfyllt lärande där läsutvecklingen ses som något långsiktigt. Pedagogerna försökte även koppla undervisningen på ett sätt där elevernas erfarenheter kunde användas. Genom att använda sig av karaktären reporter fick eleverna dela med dig av sina erfarenheter till de övriga i klassen. Pedagogerna i intervjun var ense om att elevernas motivation ökade när de fick dela med sig av sina erfarenheter till de övriga i klassen. Pedagogerna försökte även att anpassa undervisningen efter elevernas intressen genom att fråga dem vad de ville läsa för texter och följa upp vid elevernas frågor. När någon elev undrade något var pedagogerna inte rädda för att avvika från texten och komma in på nya ämnen. Pedagogerna samspelade med varandra genom att varje vecka träffas och diskutera föregången lektioner. Där diskuterade de både vad som var bra och vad som kunde förbättras inför nästa lektion.
Sammanfattningsvis kan man dra en slutsats att nivågrupperingar gynnar eleverna oavsett vilken nivågrupp eleverna tillhör. Eleverna lär sig bäst i sociokulturella sammanhang där de genom diskussioner i ett flerstämmigt klassrum hjälps åt med begreppsförklaringar. Begreppsförklaringarna skiljs åt beroende på vilken nivågrupp eleverna tillhör och kan var allt ifrån abstrakta förklaringar till laborativa hjälpmedel.
34