Mitt syfte med undersökningen har varit att ta reda på hur lärarna bemöter sina elever i den stegintegrerade undervisningssituationen och hur de praktiskt hanterar arbetsmetoden. Det har i studien visat sig att samtliga lärare har valt att dela upp grupperna när det har rört sig om integrering av stegen 1-4 eftersom nivåskillnaderna annars har blivit alltför stora och eftersom kurserna grundar sig på skilda kursmål. Det här kan liknas med Sundells (1995) beskrivning av undervisningsformen Bb-form där man också delade upp grupperna inom den sammanslagna gruppen. Lärarna på skolan X menade att en del material och vissa lektionsmoment går att genomföra gemensamt. Därtill menade lärarna på skolan Y att stegen 5 och 6 fungerar mycket väl att integrera till en enhetlig grupp. Den här gruppsammanslagningen har då övervägande gemensamt material.
Lärare G (Y) berättade att nivåskillnaderna på steg 5 och 6 kan märkas i början, men steg 5 kommer snabbt ifatt. En anledning kan då vara att de här eleverna ibland läser steg 4 och 5 samtidigt och därför i början ligger långt efter, men snabbt kommer ifatt i antalet lektioner. Nivåskillnaden kan, utöver det faktum att steg 6 har läst mer, till viss del även bero på att eleverna i steg 5 nu läser en fördjupningskurs i språket för första gången, medan steg 6 redan är inskolade i det här sättet att fördjupa sig i språket. Att de snabbt kommer ifatt kan sedan även bero på att de gynnas av att läsa tillsammans med rutinerade elever från steg 6 och kan studera deras sätt att bemöta uppgifterna.
I det här fallet fungerar stegintegreringen under ”vanliga” undervisningsförhållanden där graden självständighet inte ökar på grund av nivåskillnader eller skilda kursmål. Min undersökning har dock inte kunnat påvisa att dessa elever etablerar ett fruktsamt samarbete med elever från det andra undervisningssteget. Varken skolan X eller skolan Y arbetar efter pedagogisk integrering som ett elevberikande mål. Min studie har inte kunnat visa att skolan X vid införandet av stegintegrering hade den här visionen, men i vilket fall har den här drömbilden inte besannats - vems vision det än må ha varit från början. Sundell (1995) menar att det förekommer att skolors syfte är att med åldersintegreringen ge ”pedagogiska fördelar”, vilket kan innebära att det någonstans även finns stegintegrering i språkundervisning som syftar till elevberikande, även om skolorna jag har besökt inte använder sig av metoden.
Det syntes i Valfridssons (2009) och Watanabe och Swains (2007) studier att samarbete mellan elever på varierade kunskapsnivåer kan utveckla ett gynnsamt samarbete om det sker under rätt förhållanden och om deltagarna är inställda på att lära sig av varandra. Däremot
34
uttryckte de även i sina studier att om skillnaderna blir alltför stora kan det skapas hinder för ett fruktsamt samarbete. Det här antagandet skulle kunna utgöra ett hinder för visionen om möjlighet till elevberikande i stegintegrerad undervisning.
Skolan X har enbart steg 1, 2, 3 och 4 och de föredrar att stegen i en integrerad grupp följer varandra och att man undviker att integrera steg 1. Skolan Y har däremot, som tidigare nämnt, även steg 5, 6 och ibland till och med steg 7. De har på sin skola bestämt att de inte ska integrera steg 1-4 då det av dem inte anses fungera. Det syns tydliga skillnader i satsning på språkundervisningen mellan de båda skolorna. Särskilt med tanke på att skolan Y befinner sig i en situation där de förlorar alltfler teoretiska program (som vanligtvis är de elever som läser språkkurser) och ändå lyckas hålla språkkurser på nivåerna steg 5-7. Det bör även upprepas att skolan Y finns i en mindre stad än skolan X.
Jag ämnade även ta reda på hur lärarna upplever den stegintegrerade undervisningssituationen. Lärare A, B och C från skolan X och lärare E och F från skolan Y uttryckte att de upplevde en pressad situation i stegintegrering där de kände sig otillräckliga. Lärare D (X) har inga erfarenheter av stegintegrering och Lärare G (Y) har enbart erfarenhet av integrering av steg 5 och 6, vilket anses vara en fungerande kombination. Enkvist (2003) refererar också till en studie av självständigt elevarbete som pekar på att lärare inte hinner med att hjälpa alla sina elever, vilket även resulterar i att eleverna presterar sämre. Även forskningen i de åldersblandade klasserna pekar mot en situation där många lärare inte hinner tillmötesgå alla nivågrupperna. Lärarna på skolan X bekräftar detta och menar att undervisningsmetoden medför större ansvarstagande för eleverna. De upplever en frustrerande situation där eleverna många gånger får ett lägre betyg än vad de egentligen skulle kunna uppnå.
Lärare F (Y) uttryckte dock att hon vid integrering av steg 1+2 och steg 3+4 lyckades finna en lösning som både hon och eleverna upplevde som tillfredsställande. Dessutom presterade de här eleverna väl på de nationella proven, vilket läraren såg som ett tecken på att lösningen hade gett resultat. Det krävdes visserligen extraarbete, men eleverna var nöjda och kände sig nu trygga till skillnad från när läraren delade sin uppmärksamhet mellan två grupper under samma lektionstillfälle. Lärare E (Y) påpekar att hon idag hade använt andra undervisningsformer för att hantera stegintegrering med skilda kursmål. Hon skulle ha använt sig av virtuella hjälpmedel i större utsträckning. Ett problem som dock även belyses är att skolornas datorutrustning blivit ålderdomliga, vilket gör att språkundervisningen inte kan
35
bedrivas effektivt via de här medierna och därför inte heller ta vara på lektionstiden på ett tillfredsställande sätt. En resursbrist som märks på båda skolorna.
Forskningen i åldersintegrerade klasser har visat att lärare sällan talar inför klassen och att även eleverna får litet utrymme att tala inför klassen. Det har även blivit tydligt att lärare upplever svårigheter i att organisera arbetet, vilket i sin tur leder till mycket egenarbete för eleverna då lärarna annars har svårt att hinna med. Eleverna får skilda uppgifter och behandlas efter de uppdelade grupperna som faktiskt finns i sammanslagningen. Det här är ett mönster som går igen i samtliga lärarintervjuer. De intervjuade lärarna upplevde att de trots integreringen tvingades dela upp grupperna av praktiska skäl. Det här ledde till en högre grad av självständigt arbete än vad ”vanliga” förhållanden hade inneburit.
Vidare menar Enkvist (2007) att de svaga och studieovana eleverna blir lidande av ett självständigt arbete då de många gånger behöver större trygghet och struktur än vad som erbjuds i det självständiga arbetet. Lärare G (Y) nämner hur viktigt det är med lärarstödet i de lägre stegen då de ännu inte har tillräckliga kunskaper i språket för att arbeta självständigt, vilket även lärarna på skolan X är eniga om. Lärare B (X) menar att också de svaga eleverna blir lidande av stegintegrering, men även övriga elever, och att det är tungt att se hur eleverna inte lyckas uppnå de mål som de egentligen borde kunna nå. Hon påtalar att de som klarar sig bäst i en stegintegrerad klass är de elever som är vana vid att arbeta väldigt självständigt och som tillägnar sig mycket kunskap även på egen hand. Samtidigt visar forskningen i åldersblandade klasser att även de äldre eleverna blir lidande då de yngre tar mycket tid, vilket resulterar i att de blir understimulerade. Den intervjuade eleven uttryckte att hon kände sig extremt understimulerad när hennes steg 3 integrerades med steg 1.
Enkvist (2007) menar att den snabbaste metoden till inlärning är att tillgodogöra sig lärarens kunskapskällor och hon påtalar att ett behavioristiskt perspektiv i språkinlärningen inte ska föraktas. Den alltför höga fokusen på det självständiga arbetet gör enligt henne att inlärningen saktas in eller avstannar helt. Hon menar att alla elever inte besitter de förkunskaper som krävs för att det självständiga arbetet ska fungera. Det här överensstämmer med de erfarenheter som eleven från skolan X hade av stegintegrering där det i hög grad fordrades självständigt arbete. Även den här eleven påpekade att hon inte var redo för att ta så stort ansvar i sina språkstudier och därför avstannade hennes inlärning. Enkvist (2007) menar att fokusen på det sociokulturella lärandet också gör att kunskapsinlärningen saktar in och att det glöms bort att imitation som inlärningsmetod är fruktsam i språkundervisning. Lärare G uttrycker tydligt att språkundervisningen är speciell då elever börjar läsa ett språk utan
36
tidigare kännedom i ämnet på grund av att språket inte syns naturligt i den svenska vardagen, vilket resulterar i att läraren blir den stora källan till målspråket. Lärarna på skolan X tycks instämma i detta synsätt.
Litteraturen som jag har tagit del av efterlyser mer forskning på integrerad undervisning och kollaborativt lärande. Lärarna på skolan X önskar fortbildning i hanteringen av stegintegrerade klasser. I mitt teoriavsnitt kan man se två spår av undervisningsmetoder, dels det självständiga lärandet och dels det kollaborativa lärandet. Båda fallen innefattar integrering av elever på olika nivåer eller i olika åldrar. I min undersökning har det sedan visat sig att det självständiga arbetet tar större plats i den stegintegrerade undervisningen och att lärarna inte har funnit möjligheter eller kunnat se vinster i det kollaborativa lärandet. Detta på grund av de skilda kursmålen och de stora nivåskillnaderna.
Besparingar inom språkundervisningen på skolan X har visat att lärare såväl som elever i hög grad blir lidande. Lärare D (X) uttryckte att det är synd att man satsar på material framför lärartjänster. Lärarna på skolan X har tidigare inte känt förtroende för skolans rektorer, även om de nu möjligen ser en vändning. Enkvist (2003) påpekar att en skoledning som saknar tillräckliga kunskaper i pedagogik ökar risken för att felaktiga prioriteringsbeslut fattas. Det här kan leda till att nya arbetsmetoder istället utvecklas för att lösa de bristande resurserna. Dessutom är det inte alltid det finns kunskaper i att hantera de nya metoderna och läraren tvingas finna egna lösningar, vilket inte oväntat gör att läraren strävar tillbaka till det som är bekant och det som man själv behärskar.
De positiva resultaten som även påvisats i studierna i åldersblandade klasser har relaterats till lärarnas delaktighet i processen. Det här torde göra stor skillnad. Om lärarna på skolan X hade varit delaktiga och fått sina röster hörda hade förmodligen deras motarbetande upphört till viss grad och de hade tillsammans kunnat finna en tillfredsställande lösning på problemet. Skolan Y har däremot hittat en tillfredsställande lösning på språkundervisningen som innefattar att man inte längre använder sig av stegintegrering i de lägre stegen utan väljer att omvandla språkgrupper med få elever till färre undervisningstimmar.
37