Analys och tolkning

10.8.1 Språklig kommunikation

En stor del av det insamlade materialet i denna studie består av språklig kommunikation i form av inspelade samtal mellan elever och av ett antal intervjuutsagor. Att analysera detta material innebär att man måste tolka de språkliga utsagorna vilket medför en del problem. Tolk- ningen av elevernas kommunikation kring begreppen riskerar att på- verkas av observatörens egna erfarenheter, kunskaper och brister.

What one forgets here is that everything our mind gains possessions of enters the whole structure of our representations and concepts which we already carry within ourselves. In this way, each new experience becomes an integral part of our mental universe through a process of adaptation and remains subject to its changes in relation to the interpretation of new experiences (Betti, 1980, p. 62).

Det är alltså viktigt att forskaren medvetandegör sig själv om att en tolkning endast besitter en relativ objektivitet och inte en absolut. Men genom att forskaren har kunskap om dessa förhållanden och strävar efter att öka sin medvetenhet om hur de egna erfarenheterna och refe- rensramarna eventuellt kan påverka tolkningen skapar han/hon en hö g- re sannolikhet för en mer giltiga slutsatser.

Den diskursanalytiska forskning som vuxit fram under senare år menar att människan överhuvudtaget är inkonsistent och att språket varken kan spegla människans yttre eller inre mentala förhållanden (Potter & Wetherell, 1987). Man menar dessutom att människor beskri- ver händelser och föreställningar på olika sätt och med olika språk och t.o.m. att samma individ tenderar att beskriva händelser och föreställ- ningar olika vid olika tillfällen. Denna forskningstradition framhåller istället variationen i både skriftliga och muntliga utsagor och uttalar sig endast om språkets diskursiva nivå. Möjligheten att uttala sig om den bakomliggande verkligheten eller tanken tonas ned. Istället blir det viktigt att fokusera när och i vilket sammanhang utsagorna är uttryckta och vilka funktioner de fyller; dessutom hur utsagorna är uppbyggda och konstruerade. Alvesson och Sköldberg (1994, s. 285) menar dock att:

Språkets kapacitet att representera (icke-triviala) förhållanden och inre dispositioner är begränsad. Men vi ser ett ensidigt fokus på språkanvän- dande som alltför snävt. Viktiga - om än svåra - frågeställningar lämnas därhän om man avgränsar forskningen på detta sätt.

Jag uppfattar en diskursanalytisk ansats som intressant men samtidigt alltför begränsande. En konsekvens av ansatsen är emellertid att, som författarna påpekar, förhålla sig kritisk till sin egen analys och tolkning av elevernas språkliga uttryck och dessutom undvika kategoriska utta- landen om elevernas begrepp eller begreppsbildning.

Ett annat problem hänger samman med språkets mångtydighet men också med de olika språkbruken inom ett vardagligt språkbruk och ett naturvetenskapligt språkbruk. Problemet uppmärksammas i analyser av elevers svar på strukturerade intervjuer i andra studier (se kapitel 2). Det finns en uppenbar risk att forskare och elever missförstår varandra och definierar ord och begrepp olika. Detta kan innebära att forskaren uppfattar elevernas användande av naturvetenskapliga begrepp, och därigenom även deras förståelse av begreppen, som sämre än vad den

faktiskt är. Schoultz (2000) menar att människor kommunicerar på oli- ka sätt och med olika innehåll beroende på vilken kontext samtalet sker i. Elevernas sätt att kommunicera om naturvetenskapliga begrepp och teorier blir då olika beroende på om de sitter i en intervjusituation med en forskare eller om de samarbetar med andra elever i den vanliga un- dervisningen. Forskningen om olika språkliga kulturer är sannolikt helt relevant för denna studie. Det är troligt att olika elever uttrycker sig olika i förhållande till ett korrekt naturvetenskapligt språkbruk vilket inte behöver betyda att förståelsen skiljer sig åt. För mig blir det därför viktigt att försöka förstå vad eleverna menar även om de inte använder ett korrekt naturvetenskapligt språkbruk.

10.8.2 Kontextuell analys

Jag har i tidigare avsnitt diskuterat problematiken med att forskningen kring elevers begreppsliga förståelse som skett i artificiella och onatur- liga situationer (Säljö, 1995; Schoultz, 2000). Denna studie genomförs i elevernas vanliga skolmiljö som ett naturligt led i den ordinarie under- visningen. Trots detta behöver elevernas utsagor och handlingar ses i det sammanhang i vilket de yttras, skrivs och utförs. Det behövs någon form av kontextuell analys. I kontextuell analys enligt Svensson (1985) är syftet med analysen att först urskilja och avgränsa elevernas uppfatt- ning av fenomenet i förhållande till den kontext i vilket det ingår. Upp- giften blir sedan att tolka på vilket sätt olika aspekter och komponenter är beroende av den specifika situationen. Detta kan troligtvis innebära att eleverna resonerar om problemställningen med ett annat språkbruk än vad de hade gjort i en annan undervisningssituation. När elever re- sonerar med varandra är det troligt att de använder ett mer vardagligt språkbruk än när de resonerar med läraren. Det blir då viktigt att försö- ka tolka vad eleven i fråga "menar eller har för avsikt" med ett uttala n- de innan man drar slutsatser. Resultaten av analysen redovisas i form av beskrivningskategorier av helhetskaraktär där uppfattningarna relate- ras eller inplaceras i en kontext. Det blir då omöjligt att skilja uppfatt- ningarna från det sammanhang där de skapats.

Jag har för avsikt att använda mig av en kontextuell analys av det insamlade materialet. Syftet är att beskriva hur olika elever använder och kommunicerar om naturvetenskapliga begrepp och teorier i en pro- blemlösande och informationssökande situation i den vanliga skolmil-

jön. Eftersom jag har utgått från ett sociokulturellt och socialkonstruk- tivistiskt perspektiv (Wertsch, 1991; Säljö, 1992, 1995, 2000; Coborn & Aikenhead, 1998; Schoultz, 2000) har jag också utgått att elevernas lärande konstrueras i sociala sammanhang och i interaktion med andra. Det innebär att elevernas kunskaper utvecklas i samtal då de kommuni- cerar, försöker förstå varandra och skapa mening. Den kontextuella analysen av elevernas uttalanden utgår ifrån att de är skapade i detta sammanhang.