Samarbete mer effektivt endast under vissa

förutsättningar

Ett antal både äldre och nyare studier (Hammond & Goldman, 1961; Slavin, 1990) visar att två eller flera individer kan lösa olika typer av problem signifikant bättre när de samarbetar i grupp än när de arbetar individuellt. Detta gäller även när högpresterande elever löst problem enskilt och sedan jämförts med normalpresterande elever i grupp (Sla- vin, 1992). Dessa studier visar dessutom att elever som samarbetar i grupp i mycket hög utsträckning förmår att utnyttja gruppmedlemmar- nas gemensamma problemlösningsförmåga för att lösa problem. En genomgång av över 500 studier (Johnson & Johnson, 1989) om elev- samarbete pekar på att samarbete resulterar i högre prestationer och produktivitet än individuella eller tävlingsmässiga organisationsformer. Denna genomgång visar också att elevsamarbete generellt resulterar i högre grad av social utveckling och bättre självförtroende hos eleverna.

Det är emellertid viktigt att notera att man i dessa studier endast jämför gruppens gemensamma resultat och inte vad gruppens med- lemmar presterar individuellt. Man kan alltså inte utifrån dessa studier uttala sig om individernas enskilda lärande utan endast om gruppens produktivitet och gemensamma resultat. Det finns självfallet en möjlig- het att enskilda medlemmar i gruppen inte bidrar i arbetet och på detta sätt varken delar med sig eller lär sig något under arbetet. Denna miss- tanke bekräftas delvis i flera amerikanska studier (Johnson et al, 1976; Johnson et al, 1978). I dessa studier delades eleverna slumpvis upp i två undersökningsgrupper. Hälften av eleverna löste problemen enskilt medan den andra hälften samarbetade i smågrupper. När detta arbete avslutats fick alla eleverna i undersökningen ett prov som innebar att de enskilt skulle lösa ytterligare några problem av samma slag. Det visade sig då att de elever som tidigare samarbetat i smågrupper endast lyck- ades prestera ett likvärdigt eller i vissa fall till och med ett lägre resultat

än de elever som arbetat enskilt under hela studien. Man bör dock även i detta fall vara försiktig när man drar slutsatser från dessa studier. Ele- verna visste inte att de skulle utsättas för ytterligare ett prov. De var med andra ord inte införstådda med att det fanns en individuell inlär- ningsuppgift under samarbetet utan såg endast som sin uppgift att lösa uppgifterna gemensamt. De elever som löste uppgifterna enskilt tving- ades att försöka lösa alla uppgifterna och var på detta sätt lika bra eller bättre förberedda inför det avslutande provet. Studierna visade dess- utom en tendens att en eller två elever i gruppen dominerar. Man kan alltså utifrån ovanstående studier endast påstå att gruppsamarbete leder till att gruppen gemensamt presterar bättre resultat än vad enskilda ele- ver gör men att detta inte automatiskt leder till att alla individerna i gruppen utvecklas under arbetet. En frågeställning som kvarstår är hur man kan utnyttja de positiva effekter som samarbete medför och samti- digt säkerställa att alla individerna i gruppen utvecklar sitt lärande.

Det är väl känt att elevernas motivation påverkar samarbetet. Slavin (1983, 1990) har ingående studerat på vilket sätt elevernas motivation för samarbete påverkar lärandet i gruppen. Avsikten med dessa studier har varit att skapa en situation, där det enda sätt en enskild elev i grup- pen kan nå ett definierat mål är att alla medlemmarna i gruppen lyckas. Man har alltså byggt in en förutsättning som innebär att individerna i gruppen dels själva måste lära sig det som förväntas, dels att alla i gruppen har ett gemensamt ansvar för att de andra gruppmedlemmarna utvecklas på samma sätt. Resultaten från dessa studier visar att betyd- ligt fler elever får goda eller mycket goda inlärningsresultat jämfört med de tidigare studierna. Studierna pekar också på att gruppmedle m- marnas interaktion ökar betydligt. Detta visar sig genom att eleverna i högre utsträckning än i tidigare studier förklarar viktiga begrepp för varandra, underlättar och uppmuntrar varandras lärande. Vid en ge- nomgång (Slavin, 1990) av 43 studier om elevsamarbete där samtliga var baserade på att gruppens resultat i ett efterföljande test beräknades som summan av alla gruppmedlemmarnas individuella prestationer, visade nästan alla på positiva inlärningsresultat. Vid en metaanalys av 32 jämförbara studier (Slavin, 1990) nådde elever som samarbetade på detta sätt ca 30 procent bättre resultat än motsvarande kontrollgrupper.

Studierna pekar på att det är avgörande för ett framgångsrikt grupp- samarbete att tydliggöra på vilket sätt varje enskild medlem i gruppen kan bidra till det sammanlagda resultatet. De positiva inlärningseffekter

som skapas vid gruppsamarbete utnyttjas på bästa sätt, om gruppen förmår att skapa en situation där varje enskild individ inser att ett ökat samarbete och ett hjälpande beteende gynnar både det egna lärandet och gruppens sammanlagda resultat. Flera andra studier (Johnson & Johnson, 1989) visar också att ett positivt ömsesidigt beroende mellan gruppmedlemmarna medför att gruppen och individerna i gruppen presterar högre resultat. Studien betonar att det är just detta positiva beroende som är själva nyckeln till ett samarbete som skapar förutsätt- ningar för positiva inlärningseffekter för alla i gruppen. De positiva resultaten kan uppnås om gruppens alla medlemmar:

1. Känner ett personligt ansvar för det gemensamma målet och sin del av arbetet. Detta innebär att man delar ett gemensamt öde där alla vinner eller förlorar på gruppens gemensamma arbete.

2. Strävar mot en ömsesidig fördel för gruppens alla medlemmar. Har en överenskommelse om att dela information och kunskap till alla i gruppen.

3. Uppfattar gruppens produktivitet i ett långsiktigt perspektiv som mer värdefullt än kortsiktig personlig framgång.

4. Har en delad identitet som baseras på gruppmedlemskapet.

Även andra studier betonar att elevernas motivation inför arbetet är en avgörande faktor för ett lyckat samarbete. Bossert (1989) menar emel- lertid att samarbetet i sig skapar förutsättningar för att eleverna skall uppleva en ökad motivation för skolarbetet. Han pekar på att samarbete i grupp medför att eleverna upplever att de kan påverka innehåll och organisation av undervisningen i högre utsträckning än vid traditionell undervisning. Känslan av att kunna påverka leder till positiva motiva- tionseffekter som i sin tur ökar elevernas ansvar för det egna lärandet. Andra studier (Johnson & Johnson, 1989) visar också att stödet från kamrater i gruppen har en positiv inverkan på elevernas engagemang och uthållighet för uppgiften. Dessutom uppmuntrar gruppens normer och regler till individuell ansträngning och motverkar att enskilda ele- ver inte medverkar i arbetet.