I följande avsnitt presenteras de nischer och landskap enligt MLP som identifierats efter analys av vårt empiriska material. Regim avser i detta avsnitt den nuvarande regimen för bekämpningsmedel, det vill säga de aktörer, regler och normer som bidrar till
bekämpningsmedels nuvarande ställning i samhället. Hittills har det framgått av vår analys att den nuvarande regimen är stark och stabil på grund av bland annat ekonomiska intressen inom bekämpningsmedelsindustrin, normer i samhället och glyfosatets utbredda användning.
Nischer
Nischer är sådant som kan leda till att den nuvarande regimen faller och ersätts med en ny (Geels m.fl., 2017). De nischer inom området för bekämpningsmedel som identifieras utifrån informanternas svar berör bland annat alternativa metoder, nya tekniker och nya verksamma substanser. Även konkreta exempel där en nisch implementerats och haft en större påverkan på regimen tas upp, exempelvis initiativet Giftfri förskola.
31
Sverige har varit drivande i att få igenom substitutionsprincipen på EU-nivå, något som Sverige till en början var relativt ensamma om att använda sig av. Vi menar att
substitutionsprincipen är en nisch då det är något som tagits fram med ett konkret syfte, som implementerats i arbetet och lett omställningen framåt. Å andra sidan kan det ses som en del av det landskap som lagstiftningen utgör, men vi menar att det är ett konkret koncept, mer en innovation, än en del av en ständigt utvecklande lagstiftning. I och med att denna svenska idé inte är lika kraftfull eller används i särskilt stor utsträckning sedan den implementerats i EU:s lagstiftning, tolkar vi det som att denna nisch inte har nått hela vägen fram till att ändra den nuvarande regimen. Tolkningen kan understödjas ur ett skalperspektiv, där en tidigare ändamålsenlig princip inte fungerar väl när den appliceras på en högre nivå. Om
substitutionsprincipen kvarstått som en nisch i Sverige, anpassad enligt svensk lagstiftning – vilket var fallet innan Sveriges EU-medlemskap – hade denna nisch varit starkare i
utvecklingen av regimen.
När Karl beskriver den allt svårare situationen med att hitta nya verkningsmekanismer, som bygger på naturliga skyddande effekter, betonar han att alternativ teknik måste utvecklas. Han vill lyfta att det finns flera svenska uppfinningar som börjar få uppmärksamhet inom området och att “det finns flera andra sådana tekniker som också har tagit större del av
marknaden”, till exempel behandling av utsäde med vanlig vattenånga. Dessa innovationer,
nischer, existerar redan nu och har möjlighet att ersätta nuvarande kemiskt baserade metoder. Detta samstämmer med EU-direktivet om hållbar användning av bekämpningsmedel, vilket framhåller att denna typ av användning ska främjas. Elin uttrycker att hon ”måste tro att den
nya jordbrukspolitiken ska stimulera andra tekniker” och att det är möjligt att ”hitta mer naturliga metoder” för att kunna skydda grödor. Hon ger inga konkreta exempel på framtida
metoder eller tekniker, men hon har förtroende för att de kommer utvecklas. Vi tolkar i enlighet med Geels m.fl. (2017) dessa nya metoder och tekniker som nischer, vilka har möjlighet att integreras i den nuvarande regimen. Karl nämner EU:s strategi “Farm to fork” vilket syftar till att signifikant minska både risker och användning av bekämpningsmedel. Elin tar upp reformeringen av CAP och den trappa av ekonomiska stöd som hennes grupp har föreslagit. Liksom exemplet med substitutionsprincipen kan det diskuteras huruvida Farm to
fork och CAP bör identifieras som nischer eller landskap. Anledningen till att de tolkas som
nischer, är att de är utmärkande exempel på idéer som tagits fram för att driva en omställning mot en ny regim. Det här är inget som sker “utifrån” eller genom långsamma förändringar, som hade varit i likhet med Geels och Kemp (2007) beskrivning av landskap, utan det är politiker som utvecklar nya metoder. Lotta-Klara beskriver REACH som ”ett gigantiskt
genombrott”, vilket ytterligare styrker motiveringen att dessa bestämmelser och styrmedel
kan ses som innovationer som skapar förändring, och om de inte lyckas påverka regimen. Lotta-Klara ifrågasätter tillvägagångssättet för riskbedömning och fastställande av
gränsvärden för kemikalier; att det ofta är något som baseras på män och då inte ger en
representativ anvisning om dosering för kvinnor eller barn. En nisch skulle kunna vara att nya gränsvärden utvecklas, vilket Lotta-Klara menar är nödvändigt. För att denna förändring ska ske behövs ett förändrat synsätt och ett ifrågasättande av vem som utgör normen för
32
samhället. I enlighet med det resonemang som förs av Geels m.fl. (2017), förutsätter
utvecklingen av denna nisch att det inledningsvis sker en ideologisk landskapsförändring som kan fostra utvecklingen av nya gränsvärden.
Lisa beskriver att det kan vara enklare att hitta någorlunda bra ersättare till vanliga
växtskyddsmedel, till skillnad från att hitta bra ersättare för glyfosat. Vid ett glyfosatförbud behöver man se till andra alternativ:
”/.../ man kan inte bara ersätta det [glyfosat] med en substans. Man måste använda flera olika metoder för olika situationer.” - Lisa
Det handlar således inte om en nisch, en innovation, utan ett flertal olika nischer behövs för att kompensera för dagens utbredda användning av glyfosat. En särskild metod kan behövas för att bryta vall och plöja skördat gräs, medan andra metoder kan behövas för att åtgärda problem med ogräset kvickrot. Som Geels m.fl. (2017) beskriver innebär utvecklandet av en nisch inte nödvändigtvis att den kommer få fäste i regimen och leda till en förändring, utan flera nischer kommer misslyckas med detta. De nischer som inte lyckas påverka regimen, kan ersättas med eller omformas till nya nischer. Därav är det viktigt att flera olika metoder utvecklas för att kunna ersätta kemiskt baserade bekämpningsmedel.
Landskap
Begreppet landskap refererar till de bredare kontextuella influenser som påverkar regimen. Aktörer i en regim har lite eller inget inflytande på landskapet och förändringar som
utvecklas här är mycket långsamma (Geels m.fl., 2017). Vid analys av vårt material noterar vi att till skillnad från nischer skapas inte landskapsförändringar av en specifik aktör på en specifik nivå. Det är i enlighet med beskrivning av landskapsförändringar som framförs av Geels m.fl. (2017). Många av de landskapsförändringar som skapas av en samhällstrend och de beteendeförändringar som utvecklas på grund av detta, tolkar vi som en förändring på lokal nivå som sen har möjlighet att påverka en högre politisk nivå. Utifrån detta går det att argumentera för att landskapsförändringar främst sker på en lokal nivå, med framförallt konsumenter som aktör. Varifrån trenden har sitt ursprung kan dock vara svårt att utröna. Vi bedömer, liksom Di Lucia och Ericsson (2014) att det är svårt att tolka landskap utifrån ett skalperspektiv, dels för att det är svårt att utröna ursprunget till förändringen, dels för att ett skalperspektiv med konsumenter som fokus för en förändring motsäger litteraturen om MLP och det faktum att aktörer har lite eller inget inflytande över landskapsförändringar (Geels
m.fl., 2017).
En ideologisk landskapsförändring som identifierats är att kunskap om bekämpningsmedel, och därmed synsätt på hur de bör användas, förändras över tid. Tillvägagångssätt som förr framstod som en självklarhet, exempelvis besprutning strax innan skörd, ses inte som lika självklart idag. Som grund för detta förändrade synsätt ligger bland annat
landskapsförändringar i form av kunskap om negativa effekter som följd av
bekämpningsmedelsanvändning. Effekter som bidöd, resthalter i vattendrag och livsmedel, riskerna kopplat till dessa och folkhälsosjukdomar som följd av exponering framhålls mer
33
eller mindre detaljerat av alla informanter. Även misstankar från forskare om att glyfosat är potentiellt cancerframkallande, ligger till grund för ett förändrat synsätt. Det förändrade synsättet kan även komma av ett förändrat konsumentbeteende. Det finns en positiv trend där konsumenter i större utsträckning än tidigare vill undvika bekämpningsmedel i matvaror, men även kemikalier i allmänhet. Ytterligare en landskapsförändring kopplat till beteende och synsätt är den medvetenhet som Lisa uppfattar finns bland lantbrukare om att glyfosat kan förbjudas i framtiden, och att de gradvis förbereder sig för ett sådant beslut.
Både Karl och Lisa menar att resistensutveckling och svårigheter att framställa nya preparat, kommer att leda till en minskad bekämpningsmedelsanvändning och en utveckling av nya alternativa metoder. Denna landskapsförändring skiljer sig något från tidigare nämnda ideologiska landskapsförändringar, som sker i och med en långsamtgående förändring av synsätt. En resistensutveckling må utvecklas under en längre tid, men den kris som den utlöser när resistensen blir ett faktum kan snarare liknas vid en extern chock. En extern chock kan också utvecklas om det inom obestämd framtid blir omöjligt att hitta nya preparat, något som inblandade företag redan idag uttrycker är ett allt större problem. Geels m.fl. (2017) menar att landskap kan utvecklas ur både långsamtgående förändringar liksom externa chocker.
34
Diskussion
Samtliga aktörer i studien är överens om att användningen av bekämpningsmedel skapar problem och instämmer därmed i att en utfasning bör ske. Problem som nämns är att
användningen av bekämpningsmedel har negativa hälsoeffekter för människor, där specifikt barn och lantbrukare nämns som sårbara grupper. Att glyfosat är skadligt för insekter innebär konsekvenser för biologisk mångfald är också en anledning till att fasa ut bekämpningsmedel enligt informanterna. De konsekvenser och risker som informanterna pekar på beskrivs även i flera vetenskapliga artiklar (Mesnage m.fl., 2015; Myers m.fl., 2016; Storck, Karpouzas och Martin-Laurent, 2017). Trots att alla informanter framhåller att en minskad användning är nödvändig, upplever de inte att frågan tar stor plats i samhällsdebatten. I detta avsnitt diskuteras informanternas perspektiv och åsikter om användningen av bekämpningsmedel, liksom deras tankar om en utfasning, och vad som kan driva en omställning framåt.
En förutsättning för utfasning är att det finns en tydlig politisk vilja och signal att ställa om och arbeta med frågan. Frånvaron av dessa, exempelvis hur EU-kommissionen inte satt ett slutdatum för användningen av glyfosat, innebär att incitament för att arbeta med en utfasning uteblir. För att frågor ska komma till en politisk nivå, där sådana beslut kan tas, menar flera av informanterna att det först behövs en aktiv samhällsdebatt. Att en debatt behövs betonar även Tosun, Lelieveldt och Wing (2019), inte bara gällande glyfosat som redan är
omdiskuterat, utan även om framtidens jordbruk överlag och hur det ska bli mer hållbart. På samma sätt menar vi att den debatt om bekämpningsmedel som är nödvändig för en
omställning måste vara tillräckligt stor och utbredd för att en förändring ska ske. Den nuvarande samhällsdebatten får inte tillräckligt stor spridning. Med andra ord är den inte tillräckligt stor för att utmana den nuvarande regimens stabilitet, varför en omställning inte sker. Vår tolkning är att det krävs större, fler och kanske mer kraftfulla landskapsförändringar än tydliga politiska signaler och en ökad riskmedvetenhet, för att förändra den nuvarande regimen. Lagstiftning, rutiner och normer kan göra att befintliga aktörer i regimen hålls “blinda” för potentiella lösningar eller alternativa synsätt som ligger utanför regimen (Geels och Kemp, 2007). Detta är något som ytterligare styrker ett kvarvarande av den befintliga regimen. Att sträva efter den “offentliga debatten” kritiseras av Haikola (2012), som menar att begreppet är vagt i sin formulering: Vad innebär denna offentliga debatt, och vad är det som får oss att tro att den kan formulera sig bättre än experterna? Trots denna kritik, menar han samtidigt att kritiker till nuvarande samhällsordning, bör efterlysa en mer nyanserad samhällsdebatt för att lyfta frågan, då en sådan debatt idag saknas. Haikola menar således, i likhet med våra informanter, att det finns ett behov av en starkare debatt.
Informanterna anser att det istället finns andra frågor som tar plats och diskuteras i samhället idag, samt att frågan om bekämpningsmedel försvinner i det stora, ständigt uppdaterade informationsflödet. En anledning till detta är att frågan, liksom den om klimatförändringar, handlar om långtgående förändringar. Till skillnad från andra händelser som får stor
uppmärksamhet och som leder till mer direkta konsekvenser, exempelvis Coronapandemin, är bekämpningsmedelsfrågan svår att bildsätta medialt. Här gör vi en koppling till MLP, där vi föreslår att ett hinder som detta skulle kunna beskrivas som ett negativt landskap. Begreppet
35
är inte en del av MLP men vi bedömer att det möjliggör en djupare analys av vårt resultat och ytterligare förklarar varför en omställning inte sker. Vi definierar det negativa landskapet i fråga ovan, som en extern händelse vilken i motsats till ett landskap förhindrar en utveckling av den nuvarande regimen.
Vad krävs för att en fråga som rör långtgående processer ska få större utrymme i
samhällsdebatten? Kanske inte bara det faktum att informationen finns där, men att den har ett språkrör, en faktisk person att identifiera sig med. Greta Thunberg och klimatfrågans framgång i samhällsdebatten kanske inte främst handlar om vad hon säger: “Vi upprepar
bara vad de [forskarna] har sagt i årtionden” (Svenska Dagbladet, 2019), men att hon
faktiskt säger det. Att det finns en individ som gemene person kan identifiera sig med, som är mer relaterbar än en anonym forskare eller myndighetsrepresentant.
Thunbergs inflytande på klimatdebatten, handlade inte främst om att skapa en medvetenhet gällande klimatfrågan, utan att skapa en mobilisering av människor. Vi ser likheter mellan denna mobilisering och engagemanget i samband med Naturskyddsföreningens initiativ Giftfri förskola (Naturskyddsföreningen, 2020a). Detta initiativ samlade stora grupper av föräldrar som ställde krav på att mängden kemikalier som deras barn exponeras för i förskolans miljö skulle minska.
Vi ser hur mobilisering av människor kan vara en nyckel i omställningsarbetet. Ett konkret exempel som tas upp av en informant är Naturskyddsföreningens initiativ Giftfri förskola (Naturskyddsföreningen, 2020a). Detta initiativ samlade stora grupper av föräldrar som ställde krav på att mängden kemikalier som deras barn exponeras för i förskolans miljö skulle minska. En mobilisering bör därmed vara möjlig även inom bekämpningsmedelsfrågan, då den inte föreligger långt från frågan om kemikalier. Vi tolkar det som att detta projekt kan kategoriseras som både en landskapsförändring och en nisch. Den ökade medvetenheten kring kemikaliers negativa effekter på barn kan ses som landskapet i detta projekt. Det hade sitt ursprung i kampanjen Giftfri förskola som genomfördes av Naturskyddsföreningen och på så sätt var Naturskyddsföreningen delaktig i skapandet av detta landskap, som i sin tur skapade en möjlighet för en nisch att utvecklas. Mer konkret var nischen de inventeringar som utfördes under ledning av detta projekt.
En annan potentiell nisch, som har starkare anknytning till bekämpningsmedel, kan utläsas av Naturskyddsföreningenss projekt Rädda Bina, där syftet var att uppmärksamma vikten av och den sårbara ställningen hos pollinatörer (Naturskyddsföreningen, 2020b). Ämnet är nära relaterat till bekämpningsmedel då den ökade användningen av kemisk besprutning på svenska åkrar kritiseras och bidöden tas upp som en konsekvens av användningen. Projektet skapade debatt och engagemang i samhället, exempelvis genom uppmaningen till
allmänheten om att bygga så kallade ”bihotell”. Frågan är om det här leder till en förändring på lång sikt? En nisch som får inflytande och bidrar till utvecklingen av den nya regimen bör vara långsiktigt implementerad. Om Rädda bina är ett projekt med ett tydligt slut, som inte ger någon större effekt kan det istället handla om en nisch som inte lyckas påverka den nuvarande regimen. Debatten om insekter i stort har dock fått gensvar upp till politisk nivå, till exempel genom att kemikaliegruppen neonikotinoider har förbjudits. Vi anser att projektet
36
Rädda bina har varit en del av detta, på samma sätt som att Giftfri förskola gjorde att frågan om barns exponering för kemikalier växte och åtgärder genomfördes.
I likhet med projektet Giftfri förskola, är syftet med projektet Rädda bina att ändra beteenden och skapa en medvetenhet om frågan. Med andra ord är detta nischer vars syfte är att skapa förändringar i landskapet vilket gör att de kan vara svåra att urskilja som direkta nischer i form av innovationer eller uppfinningar. Den landskapsförändring dessa projekt skapar är icke desto mindre betydande för en omställning av regimen. I likhet med detta förklarar Beckie, Flower och Ashworth (2020) att medvetenheten om glyfosats natur- och
hälsoeffekter kommer öka. Ibland kan detta uppkomma snabbt och oväntat i form av vad de benämner som “storm clouds”. Debatten som uppkom i samband med IARCs klassificering av glyfosat som “potentiellt cancerogent” är ett exempel på ett sådant storm cloud. Resultatet av detta var en ökad medvetenhet och intresse från allmänheten gällande glyfosat och
produkter i vilka den kemiska substansen används (Beckie, Flower och Ashworth, 2020).
Storm clouds skulle således kunna liknas vid det som MLP benämner som landskap, en
extern chock som har möjlighet att utveckla landskapet i en ny riktning. Kopplat till tidigare diskussion, om att kraftigare förändringar behövs för att påverka regimens stabilitet, skulle
storm clouds kunna vara en benämning för en tillräckligt stor förändring. Vi ser dock att de i
jämförelse med de relativt små projekten Giftfri förskola och Rädda bina, som sker på nationell eller närmast lokal nivå, också besitter stor potential att bidra till den ökade medvetenhet som Beckie, Flower och Ashworth (2020) förutspår. Även om författarna specifikt syftar på glyfosat vill vi tro att en ökad medvetenhet med tiden även kommer
inkludera andra bekämpningsmedel. I likhet med det Reboud m.fl. (2017) beskriver angående utfasningen av glyfosat, måste således en omställning tillåtas ta tid.
Det finns en enighet bland informanterna att lantbrukare utsätts för en dubbelsidig sårbarhet. Dels är de sårbara för att de kommer i nära kontakt med bekämpningsmedel, vilket innebär en risk för deras hälsa. Samtidigt innebär användningen av glyfosat att lantbrukaren är
ekonomiskt sårbar vid ett eventuellt förbud. Denna avvägning av fördelar och nackdelar angående ett eventuellt förbud diskuteras även av Beckie, Flower och Ashworth, (2020). Baserat på tillgänglig data måste kort- och långsiktiga fördelar med glyfosat, liksom
kostnader för samhället och enskild teknik noga vägas mot varandra. Även Böcker, Möhring och Finger (2019) belyser en avvägning, men ställer istället fördelarna med en utfasning av bekämpningsmedel mot en ökad energikonsumtion. Utifrån vår analys vill vi markera på den olägenhet lantbrukaren står inför. Oavsett om lantbrukaren väljer att köpa nya, dyrare
bekämpningsmedel eller att använda sig av nya, bekämpningsmedelsfria metoder, innebär det ökade kostnader. Detta är bevisligen inte en hållbar situation. I och med att samtliga
informanter, liksom Jordbruksverket (2019), framhåller denna ekonomiska utsatthet, är det tydligt att den ekonomiska aspekten måste tas hänsyn till i en omställning. Detta skulle kunna ske i form av implementering av ekonomiska styrmedel, exempelvis den ekonomiska trappan i CAP som Elin nämner.
De ekonomiska aspekterna är inte enbart något som lantbrukarna påverkas av, ekonomin styr hela den nuvarande regimen. Vårt resultat pekar på att inflytelserika företag och lobbyism
37
kan påverka beslutsfattare till kemikalieindustrins fördel. Därutöver gör den utbredda användningen av glyfosat att växtskyddsmedlet blir ekonomiskt lönsamt att använda och producera. Beroendet detta skapar gör att motstånd kommer från flera håll i samhället, ett motstånd som också bidrar till dess kvarvarande på marknaden. Haikola (2012) menar att kemikeliefrågan kännetecknas av stora osäkerheter. Dessa osäkerheter innebär att hänsyn till