I det här kapitlet kommer vi att dra paralleller mellan den teoretiska referensramen och empirikapitlet. Analysen är strukturerad utifrån empirikapitlet.
Syftet med uppsatsen är att undersöka bankerna i Karlstad, om de tar hänsyn till att företaget har en revisor, har en längre relation med företaget eller hur säkerheten och risken upplevs. Vi undersöker även om alla tre aspekter är annat delårsrapporter, bokslut, kassaflöden och nyckeltal. Det är en bank som skiljer sig från de andra bankerna eftersom den har en kreditanalysgrupp som skriver kredit PM:et istället för bankrådgivaren. Dock är det en bankrådgivare som hanterar ärendet och har kontakten med företaget. Enligt Bruns och Fletcher (2008) är det viktigt för små företag att förstå utlåningsprocessen när de ska låna av en bank eftersom det kan ge en bättre kreditvärdighet.
Respondent E använder sig av ett betygssystem som de kallar rating. Desto bättre betyg företaget har desto bättre villkor får de vid kreditgivning.
Respondenterna använder sig av många olika ekonomiska rapporter för att få en bedömning av företaget vid kreditgivning. Respondenterna använder sig både av bakåtriktad och framåtriktad ekonomisk information för att minska risken vid utlåning till företag. Det kan exempelvis vara bokslut, kassaflöden, delårsrapporter och nyckeltal. Upplysningscentralen, UC är en tjänst som alla respondenter använder sig av. Det är en tjänst som bankerna har köpt, som ger information om det har skett någon förändring inom ett av bankens företag, som de lånat pengar till. Om ägaren exempelvis har fått en betalningsanmärkning ser banken det genom UC. Genom den här tjänsten kan respondenterna få de aktuella händelserna, eftersom den uppdateras varje dag.
Enligt Mileris (2012) undersökning samlade bankerna också in en rad av kvantitativa och kvalitativa bedömningar om ett företag för att få fram ett kreditbetyg innan ett lånebeslut tas.
Alla respondenter är överens om att det finns stora risker vid utlåning till företag. Det första en långivare gör enligt Wright och Davidson (2000) är att
31 bilda sig en uppfattning om risken i låneansökan. Respondenterna har nämnt olika typer av risker vid kreditgivning. Den första risken som tas upp är att det alltid finns en risk att ett företag går i konkurs. Det finns även en bedrägeririsk, att företag vill lura banken. Husted (2007) nämner i sin artikel adverse selection, som handlar om dolda motiv som ena parten har vilket kan leda till en bedrägeririsk. Sedan finns det alltid risker som är svåra att bedöma som olyckor för ägaren. Respondent E anser att informationsbristen är den största risken vid utlåning till små aktiebolag. Det är viktigt att bankerna undersöker vad företaget har för kreditrisk eftersom det råder informationsasymmetri mellan företaget och banken (Bruns & Fletcher 2008).
Det respondenterna anser är bra säkerheter är pantbrev i fastighet, ägarborgen och pantsatta konton med pengar. Respondent B och D anser att alla fastigheter inte är bra säkerheter. En fastighet ute i skogen kan ge ett negativt värde, eftersom det kostar att sköta om fastigheten även om det inte bedrivs någon verksamhet i den. Respondent A förutsätter att det ska finnas en ägarborgen vid utlåning till små aktiebolag. Bruns och Fletcher (2008) ansåg att det var viktigt att bankerna skaffade sig bra säkerheter eftersom de ska känna sig säkra att de får tillbaka sina pengar. För företag som investerade på en mer riskfylld marknad krävde bankerna en bättre säkerhet än hos de företag som investerade på en låg risk marknad. Genom en säkerhet kunde banken kräva att säkerheten skulle likvideras om inte låntagaren kunde betala lånet och räntan (Bruns & Fletcher 2008).
5.2. Relationen mellan långivare och låntagare
Alla respondenter är eniga om att det kräver mer tid att analysera en ny kund jämfört med en befintlig kund. Respondent B säger att det kan ta 10-20 gånger mer tid att analysera en ny kund. Enligt Gopalan et al. (2011) kunde banken fatta ett bättre kreditbeslut om de hade haft en långvarig relation med företaget. Ingen respondent har sagt att en befintlig kund får ett bättre kreditbetyg men beslutet att bevilja lån går snabbare. När en befintlig kund ansöker om ett lån har banken ett register med all information om det företaget. När en ny kund ansöker om lån måste banken hitta all viktig information, både bakåtriktad och framåtriktad information, vilket är tidskrävande. Enligt Bharath et al. (2005) var det en fördel för långivaren om de hade haft en långvarig relation med låntagaren eftersom långivaren har all information om företaget. Alla respondenter ansåg att det är en fördel att ha
32 en långvarig relation med sin låntagare. Respondent A anser att om de har en kund som har skött sig felfritt får de ett bra förtroende för den kunden.
5.3. Revisionens inverkan på kreditgivning
Ingen respondent har märkt av någon konsekvens av avskaffandet av revisionsplikten. Respondent C säger att de inte har märkt av regeländringen.
Respondent C säger även att det är som att det inte har hänt. Regeringen trodde att det kunde uppstå en konsekvens av avskaffandet av revisionsplikten. En konsekvens som regeringen nämnde var att kreditgivarna inte kommer att få en tillräcklig eller rättvisande information om företagets ekonomiska ställning (SOU 2008:32). Alla respondenter anser att informationskravet har höjts men inte på grund av regeländringen.
Respondent B säger att informationskravet har höjts gradvis men inte på grund av avskaffandet av revisionsplikten. Det som respondenterna har märkt är att det har blivit fler aktiebolag. De anser att det inte har att göra med avskaffandet av revisionsplikten. Utan det beror på att aktiekapitalet har sänkts från 100 000 kr till 50 000 kr. Enligt SOU 2008:32 ser bankerna revisorn som en säkerhet till att den ekonomiska informationen är tillförlitlig.
Respondenterna är överens om att revisorn inbringar en trygghet till att den ekonomiska informationen stämmer överens med verkligheten. Respondent E säger att en granskad årsredovisning riktar sig inte bara till ägaren, utan till banken, staten och alla olika intressenter. Här kan det återkopplas till intressentmodellen som fokuserar på ledningens beslutfattande och hur intressenterna försöker påverka organisatoriska beslutsprocesser (Mainardes et al. 2012).
Majoriteten av respondenterna anser att det är en negativ signal om ett företag avstår från att använda sig av en revisor som granskar företaget. De flesta respondenter anser att företag som avstår från att ha en revisor måste ge en bra förklaring till varför de har avskaffat sin revisor. Respondent E vill förtydliga att det inte alltid behöver ge en negativ signal utan att det kan bero på företagets situation och företagets verksamhet. Lennox och Pittman (2011) har gjort en undersökning om övergången från obligatorisk revision till frivillig revision. Enligt den undersökningen förmedlade ett företag som avstod från att bli granskade, när det var frivilligt, en negativ signal. Forskarna hittade stöd för att kreditbetygen faller när företag överger revision och trovärdigheten minskade för de finansiella rapporterna (Lennox & Pittman 2011).
33 Tre av fem respondenter lånar ut till företag som inte har valt att ha någon revisor men till mindre lånebelopp jämfört med om företaget skulle haft en revisor. Med mindre lånebelopp anser respondenterna kan ligga mellan 200 000 kronor till 300 000 kronor. Resterande respondenter lånar inte ut till företag som inte har en revisor. Enligt Millers och Smiths (2002) undersökning kunde ett företag ha fått ett större lånebelopp om de finansiella rapporterna inkluderade en revisionsberättelse. En del banker i undersökningen hade en policy att de inte lånade ut mer än ett visst lånebelopp till en kund, om inte kunden hade fått sina finansiella rapporter granskade av en revisor (Miller &
Smith 2002). Som vi har sagt tidigare är alla respondenter överens om att revisorn inbringar en trygghet för att de finansiella rapporterna stämmer överens med verkligheten. Miller och Smith (2002) ansåg också att långivare önskade en högre säkerhet på att de finansiella rapporterna är rättvist representerade.
Respondent E anser att revisorn ska vara en oberoende part som granskar företaget, eftersom det kan uppstå jäv om inte revisorn är opartisk. I agentteorin finns det informationsasymmetri mellan principalen och agenten.
Därför vill principalen att en oberoende part ska granska det agenten gör, det vill säga företagsledningen (Carrington 2010). Enligt Miller och Smith (2002) indikerar den försäkran som tillhandahölls av oberoende revisorer en viktig faktor vid kreditbeslut.
5.4. Vårt antagande
Vårt antagande var att företag med en revisor får en bättre ränta jämfört med företag som inte har en revisor. Alla respondenter är överens om att det här inte stämmer. Respondenterna anser att vilken ränta ett företag får beror inte på revisorn. Det har gjorts en studie i USA där de kom fram till att företag med en revisor fick en lägre räntekostnad (Blackwell et al. 1998). Respondent D och respondent E argumenterade för att det kan vara en större risk att låna ut till företag som inte har någon revisor. Det kan leda till att en del banker höjer räntan för de företag som inte har någon revisor. Enligt Blackwell et al.
(1998) såg bankerna revisorn som en säkerhet vid utlåning eftersom de finansiella rapporterna hade blivit granskade. När en revisor upprättade en ren revisionsberättelse kunde bankerna bedöma om företagets finansiella rapporter var godkända (Blackwell et al. 1998). Respondent D säger även att revisorn inte gör att ett företag är bättre utan bara att de finansiella rapporterna stämmer överens med verkligheten. Respondent A anser att räntan styrs av
34 andra faktorer exempelvis vilken säkerhet och totala engagemang ett företag har hos banken. Respondent C säger att de inte har haft en kund som inte har haft en revisor, de har inte upplevt den situationen än. Revisorn kan förtydliga att verksamheten ser ut på ett visst sätt och gör den trovärdigare säger respondent E. Däremot får företag inte en bättre ränta på grund av att de har en revisor.
35