Intervjuerna inleddes med att respondenterna delgavs information kring studiens syfte och frågeställningar, vilket Larsen (2009) beskriver som ett bra sätt att starta en intervju på. Samtliga intervjuer spelade vi in med ljudupptagare på våra telefoner, därefter delade vi upp vår insamlade data och transkriberade hälften var snarast möjligt. Öberg (2015) skriver att transkriberingen bör göras snarast, för att inte glömma bort intrycken från intervjun. Vi valde att transkribera all insamlad data för att inte gå miste om någon relevant information.
4.6 Analysmetod
I analyserandet av det insamlade materialet har vi utgått från en grundläggande kvalitativ analys, som Lindgren (2014) beskriver utifrån tre nivåer. Den första nivån handlar om reduktion av data, att koda. I nivå två presenterar man data genom tematisering och under den tredje nivån gör man slutsatser och verifiering, en form av summering (Lindgren 2014). Tillsammans diskuterade vi fram 12 olika rubriker som var kopplat till vårt syfte. Vi kodade sedan det transkriberade materialet, genom att färgmarkera ord, citat och stycken som kunde placeras under de olika rubrikerna. Denna första nivå gjorde att vi kunde sortera och reducera vår råa data (Lindgren 2014). Under den andra nivån renskrev vi tillsammans vårt kodade material, för att skapa en bättre överblick. Utifrån denna överblick diskuterade vi sedan fram relevanta teman för vår studie. Några av de tidigare satta rubrikerna förändrades, slogs ihop eller togs bort. Lindgren (2014) beskriver att denna nivå av analysen till stor del handlar om att urskilja och strukturera upp huvudmönstren i sitt material. Utifrån dessa huvudteman, kunde vi nu urskilja underkategorier bland de ord, citat och stycken som vi i det första steget kodat. I den tredje nivån för man samman sina resultat, summerar och drar slutsatser från dem (Lindgren 2014). Vi färgkodade och namngav de underkategorier vi kunnat urskilja under våra huvudteman, utifrån varje respondent. Exempel på dessa underkategorier är fysisk aktivitet, mentala verktyg och goda professionella kontakter. Här kunde vi se att samma underkategorier fanns representerade hos varje respondent, vilket resulterade i de faktorer som vi presenterar i vårt
Svensson (2015) skriver att användandet av teorier i akademiska sammanhang, syftar till att på ett relativt abstrakt och tämligen sammanhängande sätt förklara, förstå samt beskriva företeelser. För att just förklara och begreppsliggöra det material som vi arbetat fram från våra intervjuer, analyserade vi det med hjälp av två begrepp och en form av teori. Tidigt i uppsatsprocessen kom vi i kontakt med återhämtningsbegreppet beskrivet av Topor (2004). Under analyserandet av material och i litteratursökningar, kom vi i kontakt med Perskis (2006) beskrivning av faser i en individs återhämtningsprocess efter stressrelaterade sjukdomar. Efter att vi sammanställt resultatet lade vi till begreppet stigma kopplat till psykisk ohälsa, beskrivet av Goffman (2014) och Lundberg (2010). För att ytterligare fördjupa analysen, har vi tolkat resultatet utifrån avsnittet tidigare forskning.
4.7 Reliabilitet och validitet
Kvale och Brinkmann (2014) beskriver reliabilitet och validitet, där reliabilitet betyder att tillförlitligheten i en undersökning är trovärdig, oberoende vem som utför studien. Vi valde att utgå ifrån samma intervjuguide i samtliga intervjuer. Kvale och Brinkmann (2014) skriver vidare om forskareffekten, vilken kan vara svår att undvika. Med forskareffekten menar författarna att intervjupersonen bör vara medveten om att hens personlighet eller val av intervjufrågor kan komma att påverka respondenten. Vi försökte att i största möjliga mån undvika att påverka respondenterna, genom att utforma intervjuguiden med relativt stora och öppna frågor. Om det uppstod oklarheter gentemot oss eller respondenterna var vi noggranna med att förtydliga frågan eller att ställa följdfrågor för att klargöra och för att öka reliabiliteten. Vi arbetade för att samtliga respondenter skulle ges samma möjligheter att tala fritt och öppet, därmed strävade vi efter en öppen roll och ett tillåtande förhållningssätt. Vi har använt oss av inspelningar för att kunna gå tillbaka och lyssna på resultatet, vilket vi anser varit till stor hjälp. För att samtliga respondenter skulle ges samma förutsättningar och inte ha tid att inöva svar i förväg, valde vi att delge respondenterna intervjufrågorna först vid intervjutillfället. Vi har uppfattningen av att detta inte begränsade respondenterna i deras berättelser, utan att det bidrog till ett innehållsrikt material.
Kvale och Brinkmann (2014) beskriver att validitet innebär giltighet, att man undersökt det som var avsikten att undersöka. Vidare ska argument vara hållbara, motiverade och åter kunna påvisa i vilka situationer empirin är giltiga. Under intervjuerna har vi genomgripande diskuterat och haft en kritisk blick gentemot våra egna texter för att behålla en hög grad av validitet. Vi anser att studiens syfte är undersökt och att metoden för vår studie är av relevans för sammanhanget. Vi valde att intervjua socialarbetare och deras väg tillbaka till arbetet efter att ha varit sjukskrivna på grund av utmattningssyndrom, vilket är vårt syfte samt kopplat till det sociala arbetet. Intervjuguiden gemensamt med kompletterande följdfrågor och vårt praktiska genomförande styrker att vi undersökt vad som var avsett att undersöka. För att få en så tydlig och överensstämmande bild som möjligt var vi uppmärksamma för och noggranna med att bekräfta samt fråga om vi förstått respondenternas svar korrekt, för att hålla en hög validitet. För att styrka argumenten ytterligare hade vi kunnat intervjua fler antal respondenter.
4.8 Etiska överväganden
Vetenskapsrådet (2011) beskriver att det inom forskning finns vissa etiska krav gentemot forskaren, samt gentemot dess genomförande och inriktning. En stor och viktig del i forskningen är hur respondenter behandlas, vilket benämns som extern forskningsetik. Samtidigt har forskaren ett etiskt ansvar gentemot forskningen och hela dess samhälle, vilket betecknas som intern forskningsetik.
Vetenskapsrådet (2011) beskriver att de individer som deltar i forskning, ska skyddas från att utsättas för fysisk eller psykisk åverkan, eller att utstå nedvärderande och kränkande handlingar. Dessa externa etiska överväganden var något som vi reflekterade över och förhöll oss till. Både under urvalet av respondenter, samt under intervjuerna, framförde vi tydligt att vi är väl medvetna om att vårt valda ämne kan upplevas känslosamt och besvärligt att diskutera kring. För att värna om att respondenterna skulle känna en trygghet i att delge sina berättelser, i positionen som intervjuperson och i relationen med oss som intervjuare, försökte vi ständigt bemöta respondenterna med respekt och förståelse. Innan insamlandet av sitt material, beskriver Vetenskapsrådet (2011) att man som forskare ska informera respondenterna om studiens syfte, deras rättigheter att de bland annat när som helst under processens gång kan avbryta sin medverkan. Forskaren ska inta samtycke från respondenterna, angående deras medverkan. Vi informerade tydligt samtliga respondenter kring detta. Av etiska aspekter har vi under samtliga delar av vår studie lagt stor vikt vid att garantera respondenterna anonymitet genom att utesluta personlig information i vårt resultat. Vi har namngett respondenterna andra namn och valt att inte delge arbetsplats eller var i Sverige de finns. Respondenterna har också informerats både skriftligt genom den första kontakten och muntligt vid intervjutillfällena, om att vår insamlade empiri endast kommer att användas i denna studie.
Vetenskapsrådet (2011) beskriver vidare att forskningen är mån om samhället och dess medborgare, genom de förbättringar som forskningen kan bidra till. Forskningen som utförs kan inriktas på huvudsakliga forskningsfrågor såsom livskvalitet, miljö och hälsa samt uppnå en god kvalitet. Vidare beskriver Vetenskapsrådet (2011) att en sämre intern forskningsetik kan uttrycka sig i användandet av felaktiga metoder eller att systematiskt utelämna avgörande observationer vilket kan leda till vetenskapliga brister. Vi har under hela studien försökt att använda oss av relevanta källor, för att öka vår kunskap kring forskningsprocessen och dess etiska frågor. Vi har diskuterat och reflekterat kring dessa etiska ställningstaganden. I valet av studiens ämne ser vi en tydlig relevans, där undersökningen kan bidra med information till samhället, inom socialt arbete och till enskilda individer.
Vetenskapsrådet (2011) beskriver att forskningsetisk problematik kan förklaras som en balansgång, där de externa och interna forskningsetiska frågorna jämförs. Arbetet med att fingera vissa uppgifter som respondenterna gav, för att inte röja deras identitet, diskuterade vi under hela processen med beaktande att inte utesluta information som är väsentligt för studiens resultat kopplat till syftet.
5. Resultat
I detta kapitel presenteras det resultat vi analyserat fram av det insamlade materialet. Resultatet redogörs med hjälp av rubrikerna hemgång och stresskollaps, gynnande personliga faktorer, hämmande personliga faktorer, gynnande faktorer utifrån respondenternas omgivning, hämmande faktorer utifrån respondenternas omgivning, gynnande faktorer kopplat till arbetet och hämmande faktorer kopplat till arbetet.
5.1 Hemgång och stresskollaps
Samtliga respondenter berättar att de i samband med sin sjukskrivning, och tiden därefter, har svårt att komma ihåg hur deras vardag såg ut och att beskriva deras mående. Alla respondenter återkommer till detta fenomen under intervjuernas gång och beskriver perioden som “suddig”. Anna berättar:
Sen är det faktiskt svårt att svara på det här med, hur det känns under tiden. [...] Jag kommer inte ihåg så mycket och det är svårt att svara på signaler och tecken för det är det sista man tänker på. [...] Men det kommer jag ihåg väldigt klart, sen är det, runt allt detta så är det väldigt, väldigt suddigt. Ärligt så vet jag inte så mycket, jag kommer inte ihåg så mycket. Dagarna såg ungefär likadana ut. Jag gjorde ingenting, jag sov inte, jag var inte vaken heller egentligen utan bara det var jobbigt. (Anna)
Under samma period redogör samtliga respondenter att de var mycket ensamma. De beskriver att de inte hade ork eller energi att umgås med folk. Pia berättar:
Jag var nästan asocial, för man stängde ju in sig själv. Jag gjorde det i alla fall. [...] Jag orkade inte med människor, jag blev nästan lite folkskygg helt enkelt. Fast det var ju därför man gick ut i skogen också, för att man ville inte möta någon kanske. (Pia)
5.2 Gynnande personliga faktorer
I vårt framtagna material kan vi tydligt urskilja tre gemensamma faktorer som utifrån respondenterna själva har varit gynnande i den återhämtande processen. Samtliga respondenter nämner faktorerna fysisk aktivitet, mentala verktyg och att prioritera sig själva. Fyra av de fem respondenterna delger också att de vid någon tidpunkt under återhämtningsprocessen brukat olika former av läkemedel utskrivna av läkare.
5.2.1 Fysisk aktivitet
Pia redogör för att långa promenader och löpning i naturen underlättade hennes återhämtning. Pia var den som hade flest fysiska symtom i samband med sin utmattning. Hon beskriver att rehabiliterande träning var viktigt för henne, då hon hade omfattande problematik med ryggen som också förvärrades i samband med stress. Resterande respondenter beskriver att deras fysiska aktivitet var promenader, de alla ansåg att frisk luft och att komma ut och röra på sig gynnade deras återhämtning. Britta beskriver:
Men jag vet ju också att det här, att ut och röra sig så sätter det igång huvudet liksom, det vet jag ju var mycket fokus i, själva behandlingen liksom. (Britta)
Gemensamt för Sofia, Malin och Anna var att de behövde rasta hunden, vilket de själva beskriver bidrog till att de regelbundet tog promenader.
5.2.2 Mentala verktyg
Alla respondenter redogör att de utvecklade och använde sig av olika former av mentala verktyg under sin återhämtande process. Pia beskriver att metoden mindfulness1 och avslappningsövningar låg till grund för hennes tankesätt. Hon berättar vidare att detta bidrog till ett förhållningssätt där hon kunde fokusera på att medvetet vara i nuet.
Det är ju då att man stannar upp, ofta är det ju tankarna som stressar en och oro och sånt där, ångest eller vad som helst. När det kommer något sådant där mörkt då, så stannar man upp, sen observerar man det som kommer, man tittar på det och sen accepterar man att nu kom den här tanken. Och sen släpper man den. Och i och med att man stannar upp, observerar och accepterar tanken och låter den passera, så liksom låter man den inte stanna kvar och börja bli ett nystan, att man börjar snöbolla upp det till en stor boll. Så blir det ingen stor affär av det, utan man bara låter det få vara. Och det får man ju liksom göra hela tiden. (Pia)
Malin berättar att hon använder sig av tankesätt som istället är inspirerat av meditation2.
Jo, men jag har ju med mig det här. Det har ju inte tagit över helt (skratt), men det här med att saker ordnar sig, att man kan förlita sig på Gud, eller universum eller vad det är då, som ser till att vi får det vi behöver bara vi ber om rätt saker. Det har jag ju fått med mig så mycket. Det kanske låter lite flummigt. (Malin)
Resterande respondenter, beskriver att de använde sig av mentala verktyg som de själva säger grundar sig i kognitiv beteendeterapi, förkortat KBT. Britta och Anna förklarar att de lärde sig hur de skulle använda verktygen, genom samtal med kurator. Britta berättar:
Jag tänker på KBT:n här nu liksom, när tankar kommer till en, hur man istället låter dom komma, istället för att slå bort det, att då trycks dom bara på ännu mer. Mycket såna ramsor, blir det i mitt huvud. (Britta)
Sofia beskriver att hon har en utbildning inom kognitiv beteendeterapi, vilket hon i sin återhämtande process kunde använda sig utav. Hon förklarar vidare att hon framförallt brukade gradera sin känsla av ångest, som ett verktyg för att kunna hantera den och på ett sätt mäta dess omfattning.
1 Mindfulness innebär ”sinnesnärvaro”. Begreppet handlar om medveten närvaro, att vara närvarande i nuet, här och nu. Mindfullness är en meditationsteknik och härstammar från buddhismen. Genom att vi medvetet är närvarande med våra tankar och känslor lär vi oss förstå hur vårt sinne påverkar oss (Nationalencyklopedin u.å.).
2 Meditation är en form av mental avslappning, avspänningsteknik och kan beskrivas som en koncentration av uppmärksamheten. Meditation är ett samlingsnamn för olika tekniker i syfte att förändra sinnet (Geels u.å.).
5.2.3 Prioritera sig själv
En gemensam gynnande faktor för alla respondenter är att de efter en tid in i den återhämtande processen på olika sätt började prioritera sig själva. Pia beskriver att hon tillät sig själv att bara vara och lyssna på sin kropp samt inte pressa sig själv i något avseende. Sofia förklarar att hon började säga nej till att delta vid olika former av umgänge för att istället vara för sig själv. Malin beskriver att hon försökte minimera kraven runt omkring henne, för att möjliggöra tid för återhämtning. Hon sålde sitt hus och flyttade till en hyreslägenhet. Både Britta och Anna delger att de valde att stanna hemma när familjen var bortbjudna, för att få egen tid. De båda började värdesätta sig själva och sin hälsa och framförallt prioriterade att spendera tid med sin familj.
5.2.4 Läkemedel
Alla respondenter framför att de hade inställningen att de inte ville inta någon form av läkemedel. Malin, Britta och Anna redogör för att de i början av sin återhämtningsprocess fick utskrivet insomningstabletter som de brukade under en kortare tid. Sofia beskriver att hon fick utskrivet antidepressiva tabletter. Hon förklarar att de till en början försämrade hennes mående på grund av dess biverkningar, men att de efter en månads tid bidrog till att hennes mående stabiliserades och att hon fick ny energi. Pia var den enda respondenten som inte brukade några medicinska läkemedel.
5.3 Hämmande personliga faktorer
I intervjuerna kunde vi urskilja fyra kategorier med faktorer, som utifrån respondenterna själva var hämmande för deras återhämtande process: bristande självkänsla, ensamhet – upplevd och vald, syn och förhållningssätt på utmattningssyndrom samt prestationskrav.
5.3.1 Bristande självkänsla
Alla respondenter framför att de upplevde bristande självkänsla under sin återhämtande process, men som idag är förbättrad. Alla beskriver en slags icke-tro på sig själva, negativa tankar som var svåra att bryta på grund av avsaknad av energi. Britta berättar:
Alltså, jag tror att jag kände mig oerhört svag alltså, alltså jävligt misslyckad. [...] Min identitet är ju så mycket kopplat till mitt jobb, så jag liksom försvann. (Britta)
Sofia berättar att hon under sin återhämtningsprocess kände sig värdelös:
Nej men det var väl alltså att jag tappade tron på mig själv helt och hållet. Skulle jag klara av det där? Nej. Jag var en värdelös familjemedlem som inte var hos en anhörig, jag var en värdelös anställd som inte var på mitt arbete, jag var värdelös mamma för att jag liksom hade inte energi, vi gjorde inte saker tillsammans jag och min dotter. Jag var värdelös som fru för jag grät bara liksom. Jag lagade inte mat, jag städade inte, jag gjorde ingenting. Han gjorde allt, och jag var helt värdelös som partner. [...] För precis allt som sägs till en, tar man och vänder och vrider på det och tar det oerhört personligt. (Sofia)
Sofia beskriver vidare vid intervjutillfället att hon har en bättre självkänsla än tidigare. Hon förklarar att hennes självkänsla varierar, att den försämras när hon upplever att hon inte räcker till.
5.3.2 Ensamhet – upplevd och vald
Pia, Britta och Malin kände sig ensamma under sin återhämtande process, däremot gjorde de även ett medvetet val att vara ensamma. De beskriver tydligt att de kände sig väldigt ensamma samtidigt som de inte hade kraft eller energi till någon form av socialt umgänge. Pia berättar:
Om man tänker som hämmande så var jag ju väldigt ensam under min återhämtningsprocess men det valde jag ju själv också. [...] Och det var väl kanske mitt eget fel att jag inte öppnade upp mig utan jag höll det inom mig för jag klarar detta själv likväl som jag hade klarat allt annat ska jag väl klara det här också och har jag nu sett till att bli sjuk så ska jag bli frisk också. Sjukt men så blev det i mitt fall. (Pia)
Även Sofia och Anna beskriver att de ofta valde bort socialt umgänge och olika tillställningar, då de ville vara ensamma samt varken hade kraft eller energi att umgås med andra människor. Anna berättar:
Jag höll mig hemma. Och var inte speciellt intresserad av att få hem folk och blev vi bjudna på kalas eller tillställningar så stannade jag hemma, så åkte familjen ganska länge. Jag vet inte varför egentligen men det bara kändes, det är väl det här att man vill inte få frågan hur är det, tror jag. (Anna)
5.3.3 Syn och förhållningssätt på utmattningssyndrom
Gemensamt för alla respondenter var deras egen syn på vad sjukskrivning och utmattningssyndrom innefattar, samt deras tankar om omgivningens åsikter angående deras situation. Samtliga respondenter accepterade inte och ansåg inte sig själva vara sjuka, samtidigt som de beskriver att de i efterhand inser allvaret gällande deras dåvarande livssituation. Britta berättar:
Det var så mycket motstridigheter i mig att jag ska gå hem och så var jag inte riktigt sjuk då för det har jag en tanke om att man inte är då i detta, att det är något trams jag håller på med. [...] Jag var rädd att läkaren skulle sjukskriva mig på heltid i flera månader, det var det värsta som kunde hända. [...] Det hämmar ju en själv också, i att man tänker att det inte är en sjukdom. (Britta)
Sofia beskriver:
Alltså när jag var sjukskriven och det finns ju en föreställning om att är man sjukskriven så ska man vara så sjuk att man bara kan ligga i sängen liksom, för då är man sjuk på riktigt. Då jobbar man inte