Här presenteras en sammanfattning av analysen av vårt resultat. Nedan i detta kapitel introduceras vår resultat- och metoddiskussion, samt förslag på vidare forskning.
Det övergripande syftet med studien var att beskriva och analysera vägen tillbaka till det sociala arbetet för socialarbetare, som har varit sjukskrivna på grund av utmattningssyndrom. Genom våra intervjuer kunde vi kartlägga gynnande och hämmande faktorer för den återhämtande processen, kopplat till individens egen förmåga, dess omgivning samt dess arbete. I fas ett, omhändertagande, analyserade vi fram att gynnande för den återhämtande processen framförallt var vila, att personen får tid och utrymme att rehabilitera sig efter sin stresskollaps. Hämmande i denna fas var omgivningens oförståelse för individens sjukdom och situation, samt individens upplevda prestationskrav. För att möjliggöra tid för vila, och lätta på de upplevda prestationskraven, var just förståelse och stöttning från den närmaste omgivningen utmärkande. Vi kunde också urskilja att medicinsk behandling var av gynnande karaktär i denna fas. Under den andra fasen utvecklade respondenterna olika mentala verktyg som var mycket gynnande för deras återhämtning. Att börja prioritera sig själv var en viktig vändpunkt, samtidigt som en bristande självkänsla var hämmande för processen. I fas två var mindre bra professionella kontakter tydligt hämmande, samtidigt som en bra professionell kontakt hade en främjande effekt. Olika typer av lugnare fysisk aktivitet bidrog till välmående. Under den tredje fasen var stöd från arbetsgivare och kollegor tydligt utmärkande som en gynnande faktor, samtidigt som brister hos arbetsgivaren tydligt hämmade återhämtningsprocessen. Stigmatiseringen av utmattningssyndrom var en urskiljande faktor som var tydligt hämmande genom alla tre faser. En typ av upplevd eller vald ensamhet var både gynnande och hämmande genom återhämtningsprocessens förlopp.
7.1 Resultatdiskussion
Vi kan tydligt urskilja Perskis (2006) tre faser i våra respondenters berättelser.
Samtliga respondenter utvecklade någon form av mentala verktyg under sin återhämtande process, vilket vi kan urskilja var en stor och viktig del i tillfrisknandet samt för att åter ta sig tillbaka till det sociala arbetet. Rehabiliteringsrådet presenterar i sin SOU-rapport (2011:15) att det inte finns någon utmärkande och allmän effektiv behandling och Glise (2014) beskriver i sin avhandling att användandet av specifika behandlingsmetoder för utmattningssyndrom har gett marginella resultat. Var återhämtningsprocess är individuell, de mentala verktygen var olika för alla respondenter och grundade sig i olika behandlingsmetoder. Det kan vara så att en allmän behandlingsmetod för utmattningssyndrom kommer bli svår att finna, på grund av att de olika behandlingsmetoderna passar olika individer.
I studien kartläggs gynnande och hämmande faktorer i en persons återhämtningsprocess, efter att de drabbats av utmattningssyndrom. Även om processen är individuell, kan det urskiljas gemensamma drag kopplat till återhämtningens förlopp. De socialarbetare som drabbats kan ges kunskaper och insikter kring sin situation samtidigt som arbetsgivare, kollegor, professionella samt närstående till personer som drabbats kan få en helhetssyn angående vad
utifrån de olika områdena i återhämtningens förlopp, då de individuella aspekterna i återhämtningen inte kan nonchaleras för en gynnande återhämtning.
Samtidigt som den återhämtande processen inte är en rak och konstant väg, går det också att urskilja att de mentala verktygen inte heller är permanenta. Med tanke på detta kan de mentala verktygen behöva utvecklas och förändras under tidens gång. Individen behöver hela tiden arbeta med de mentala verktygen och engagera sig. Vi ser även att det är svårt att utveckla mentala verktyg innan man börjat prioritera sig själv, då det var först när respondenterna började prioritera sig själva som de även såg till sina egna behov, vilket även var gynnande i processen. Hur ska man veta vilka verktyg som anpassar sig bäst om inte individen lyssnar till sig själv och sina individuella behov?
En av de mest hämmande aspekterna i respondenternas återhämtning, var stigmatiseringen kring utmattningssyndrom. De beskrev tydligt att deras negativa syn på utmattningssyndrom och att deras föreställningar om allmänhetens syn på sjukdomen var hämmande. Detta var något som vi inte hade förväntat oss. Den allmänna synen på psykisk ohälsa var så pass framträdande i de individuella berättelserna och därmed starkt hämmande under deras återhämtningsprocess. Genom att medvetandegöra allmänheten om utmattningssyndromets stigmatisering, kan det bidra till att parterna i de olika områdena som vi undersökt i samband med återhämtningens förlopp, informeras. Detta i sin tur kan underlätta den återhämtande processen för de drabbade, genom att de själva, dess omgivning och arbetsgivare får en bredare förståelse och insikt om problematiken. Eftersom skam och stigmatisering kopplat till utmattningssyndrom tydligt begränsade respondenternas återhämtningsprocess, anser vi att det är av stor vikt att uppmärksamma stigmatiseringen i kontakten mellan professionella och den drabbade. Detta för att ytterligare underlätta återhämtningsprocessens behandling och återgången till socialt arbete.
Resultatet visar att stöd från omgivningen var gynnande för den återhämtande processen, samtidigt som dess oförståelse var hämmande. Både Schön (2009), Norlund et al. (2013) och Boštjančič och Koračinanger (2014) beskriver att just stöd från omgivningen var mycket viktigt och ibland avgörande, för den återhämtande processen. Respondenterna i vår studie beskriver en känsla av upplevd ensamhet som var hämmande för deras återhämtning, och att de ibland valde ensamheten vilket i sin tur var gynnande för processen. En person som har drabbats av utmattningssyndrom är i behov av olika former av stöd från sin omgivning, men det är också av vikt att de får tid och utrymme för endast sig själva genom processen. Vi har uppfattningen om att resultatet kring vikten av stöd från omgivningen, inte är av samma tyngd och inte heller lika avgörande för den återhämtande processen som ovan nämnda författare beskriver. Vi anser därför att en god kommunikation där omgivning involveras kan skapa en förståelse, underlättar den valda ensamheten och därmed främjar återhämtningsprocessen. För de personer som har kontakt med nära och kära, kan vi se ett samband med att risken för en upplevd känsla av ensamhet kan minskas genom att involvera dem och bidra till skapande av förståelse hos omgivningen till de drabbade.
Resultatet påvisar att stöd från framförallt arbetsgivaren är tydligt gynnande under den drabbades återhämtningsprocess och för att återgå till arbetet. Detta styrker även den tidigare
forskning vi presenterar, även Topor (2004) och Perski (2006). Vi resonerar att om arbetsgivaren visar oförståelse för innebörden av utmattningssyndrom, kan den drabbades återgång till arbetet bli lidande. Då den drabbade kan uppleva skam från en ytterligare aspekt, som vi tidigare presenterat om stigma som har en hämmande inverkan på den återhämtande processen. Studien visar att en god kommunikation och visad förståelse från arbetsgivare, inte endast underlättar återhämtningsprocessen för individen utan också är gynnande för den verksamhet som den drabbade arbetar inom. En god relation med sin arbetsgivare kan eventuellt förkorta sjukskrivningstiden och att den drabbade därmed är tidigare tillbaka i arbetet, vilket exempelvis kan bidra till att arbetsgivaren inte behöver tillsätta vikarie.
7.2 Metoddiskussion
Vi anser att både studiens syfte och frågeställningar har besvarats genom de intervjuer och det analysarbete vi har genomfört. Den intervjuguide (se bilaga 1) som vi utgick ifrån under intervjuerna, upplevde vi var utformad så att vi tydligt kunde tolka och analysera studiens syfte. I efterhand kan vi däremot urskilja att intervjuguiden borde ha innehållit frågor där respondenterna själva fick uttala sig om när i återhämtningsprocessens förlopp då specifika faktorer var mer gynnande eller hämmande. I studiens analys utgick vi från respondenternas beskrivningar av gynnande och hämmande faktorer, för att sedan tolka och koppla dem samman med Perskis (2006) faser. Om respondenterna istället beskrivit när i förloppet vissa faktorer var mer avgörande, hade studien kunnat få ett mer innehållsrikt material och vidare kunnat analysera respondenternas direkta berättelser kopplat till Perskis (2006) faser. Detta hade också ökat studiens reliabilitet och validitet.
Vi är medvetna om att majoriteten av vår tidigare forskning inte innefattar studier där respondenterna arbetar inom socialt arbete eller annan relevant yrkesgrupp. Med tanke på att studiens syfte var att undersöka återhämtningsprocessen och återgången till det sociala arbetet efter utmattningssyndrom finner vi att de valda avhandlingarna samt artiklarna är av relevans. I vår litteratursökning har vi stött på en rad olika typer och former av forskningsmaterial, men har uppfattningen att det var svårt att hitta material med samma perspektiv som vår studie.
Två av respondenterna var vi bekanta med sedan innan och vi var medvetna om att de uppfyllde våra satta kriterier. Precis som med alla respondenter försökte vi inta en position där vi påverkade respondenternas svar så lite som möjligt. Med tanke på den tidigare bekantskapen, hade vi en viss oro om att den skulle påverka respondenternas berättelser och hade därför i åtanke att vi eventuellt skulle behöva intervjua fler respondenter. Dock har vi upplevelsen av att respondenterna inte påverkades negativt av detta under intervjuerna. De resterande respondenterna, kom vi i kontakt med genom att vi skickade ut förfrågning om deltagande via mail direkt till verksamhets- och områdeschefer. Dessa skickade i sin tur vidare vår förfrågan och respondenterna kontaktade oss av intresse att delta i studien. Med detta tillvägagångssätt kan vi inte utesluta att de ansvariga som fick förfrågan, i sin tur valde ut anställda som enligt dem lämpar sig bäst för en intervju eftersom vi ville undersöka faktorer kopplat till arbetet. Det kan därför ha påverkat resultatet.
Respondenterna valde plats där intervjuerna skulle äga rum och samtliga förutom en respondent valde ett enskilt rum där intervjun gjordes. Det genomfördes en intervju hemma hos en respondent, intill ett rum med öppen dörr där hennes familjemedlem befann sig. Detta kan möjligtvis ha begränsat och påverkat hennes berättelse på olika sätt, vilket i sin tur kan ha haft inverkan på resultatet. Pilotstudien genomfördes via telefon, vi valde att inkludera den i studien då dess innehåll var av relevans. Respondenten delgav en öppen berättelse med ett stort emotionellt engagemang, vilket kan ha bidragit till dess innehållsrika data. Om intervjun hade gjorts genom att vi träffade respondenten, kan innehållet ha blivit annorlunda. Vi kan inte förutse hur pilotstudiens innehåll hade påverkats av att vi träffat respondenten i fysisk person, om det hade lett till en möjliggörande eller begränsande effekt av respondentens berättande.
Vår förförståelse kring socialarbetare som drabbats av utmattningssyndrom och deras process tillbaka till det sociala arbetet bygger delvis på våra tidigare erfarenheter, då vi stött på drabbade personer genom vår praktik samt i vårt arbete. Ambitionen har hela tiden varit att inte låta studien påverkas av våra tidigare förförståelser. Som Kvale och Brinkmann (2014) skriver finns det risk för att författarens förförståelse färgar studien och att studien blir mer subjektiv samt mister sin objektivitet. Vi har tagit emot respondenternas berättelser med öppenhet, undran och visat intresse. Kvale och Brinkmann (2014) nämner även att det kan vara bra med ett visst mått av förförståelse, då det kan bidra till att författaren har en viss grad av förståelse för problematiken. Genomgripande har vi varit uppmärksamma och diskuterat kring våra tolkningar samt föreställningar för att inte låta studien påverkas. Däremot ser vi att vi har haft användning av våra tidigare föreställningar i genomförandet av våra intervjuer, genom att vi kunnat bemöta respondenterna med ett empatiskt och sympatiskt förhållningssätt.
Med tanke på studiens storlek och omfattning är vi nöjda med antalet intervjuer vi genomfört och har uppfattningen av att de gav oss ett innehållsrikt material. Genom att vi under hela processen av uppsatsskrivandet tillsammans reflekterat och diskuterat utifrån studiens syfte och frågeställningar ökar det dess validitet. Analysarbetet med varje intervju innehållande kodning, tematisering och summering utförde vi noggrant och reflekterade tillsammans under hela processen. Detta minskade risken för att vi skulle gå miste om relevant information, vilket bidrar till att öka studiens reliabilitet.
Kvale och Brinkmann (2014) beskriver att det råder kritik gentemot intervjuforskning om att man intervjuar för få personer för att kunna generalisera resultat. Sett till denna studie skulle det därmed krävas ytterligare och större studier för att kunna påvisa en eventuell generaliserbarhet. Vidare skriver Kvale och Brinkmann (2014) att när det kommer till generalisering av intervjuresultat i kvalitativa studier, bör man ställa sig frågan om resultatet och kunskapen från studien kan föras över till andra väsentliga situationer. I denna studie har vi med hjälp av noggrann analys av intervjumaterialet kunnat presentera främjande och hämmande faktorer för återhämtningsprocessen, samt genomfört en djupare analys med hjälp av en relevant teoretisk referensram. Studien kan bidra med kunskap, verktyg och en överblick gällande återhämtningsprocessen och återgången till arbetet för socialarbetare som drabbats av utmattningssyndrom. Men studiens resultat är också av relevans för andra delar i det sociala arbetet; arbetsgivare till drabbade, drabbades omgivning och socialarbetares och andra
relevanta yrkesgruppers klientarbete, där klienten drabbats av utmattningssyndrom. Detta bidrar till en viss generaliserbarhet i vår studie.
7.3 Framtida forskning
Denna studie kan bidra med övergripande kunskap för de socialarbetare som drabbas av utmattningssyndrom. Då sjukskrivningar, på grund av bland annat utmattningssyndrom, har ökat de senaste åren, vore det intressant med samma typer av studier men med specificering inom olika yrkesgrupper. Detta kan bidra till en fördjupad analysering av situationen, samt en ökad generaliserbarhet.
Det vore också intressant att intervjua chefer och undersöka hur de bemöter och hanterar sina anställda som drabbats av utmattningssyndrom. Både tiden innan insjuknandet i form av förebyggande åtgärder, och vid samt under personens sjukskrivning.
Källförteckning
Boštjančič, E. & Koračin, N. (2014). Returning to work after suffering from burnout syndrome: perceived changes in personality, views, values, and behaviors connected with work. Psihologija, 47(1), 131–147. doi: 10.2298/PSI1401131B
Eriksson, M, A.K. (2016). Vid utmattningens gräns: utmattningssyndrom som existentiellt
tillstånd. Vårdtagares och vårdgivares erfarenheter av utmattningssyndrom och rehabilitering med en existentiell ansats i svensk vårdkontext. Diss. Sundsvall:
Mittuniversitetet.
Geels, A. (u.å.). Meditation. I Nationalencyklopedin.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/meditation [2017-05-30]
Glise, K. (2014). Exhaustion disorder: identification, characterisation and course of illness. Diss. Göteborg: Göteborgs universitet.
Goffman, E. (2014). Stigma: Den avvikandes roll och identitet. 4. Uppl. Lund: Studentlitteratur AB.
Jacobsson, K. & Meeuwisse, A. (2008). Fallstudieforskning. I Meeuwisse, A., Swärd, H., Eliasson-Lappalainen, R. & Jacobsson, K. (red.). Forskningsmetodik för socialvetare. Stockholm: Natur & Kultur, ss. 41-56.
Kvale, S. & Brinkmann, S. (2014). Den kvalitativa forskningsintervjun. 3. uppl. Lund: Studentlitteratur AB.
Larsen, A-K. (2009). Metod helt enkelt: En introduktion till samhällsvetenskaplig metod. Malmö: Gleerups Utbildning AB.
Lindgren, S. (2014). Kvalitativ analys. I Hjerm, M., Lindgren, S. & Nilsson, M. Introduktion
till samhällsvetenskaplig analys. 2. uppl. Malmö: Gleerups Utbildning AB, ss. 29-43.
Lundberg, B. (2010). Erfarenheter av stigmatisering och diskriminering bland personer med
psykisk sjukdom. Diss. Lund: Lunds universitet.
Nationalencyklopedin (u.å.). Mindfulness.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/mindfulnessmeditation [2017-05-30]
Nilsson, M. (2014). Att samla in kvalitativa data – halvstrukturerade intervjuer. I Hjerm, M., Lindgren, S. & Nilsson, M. Introduktion till samhällsvetenskaplig analys. 2. uppl. Malmö: Gleerups Utbildning AB, ss. 149-165.
Norlund, S., Reuterwall, C., Höög, J., Nordin, M., Edlund, C. & Slunga Birgander, L. (2011). Work Related Factors and Sick Leave After Rehabilitation in Burnout Patients: Experiences from the REST-Project. Journal of Occupational Rehabilitation, 21(1), 23-30. doi:
10.1007/s10926-010-9250-8
Norlund, S., Fjellman-Wiklund, A., Nordin, M., Stenlund, T. & Ahlgren, C. (2013). Personal Resources and Support When Regaining the Ability to Work: An Interview Study with
Exhaustion Disorder Patients. Journal of occupational rehabilitation, 23(2), 270-279. doi: 10.1007/s10926-012-9396-7
Perski, A. (2004). Rehabiliteringen av stressjukdomar sker i olika faser och blir oftast lång.
Läkartidningen, 101(14), 1292-1294.
Perski, A. (2006). Ur balans. 2. uppl. Stockholm: Bonnier fakta.
Schön, U-K. (2009). Kvinnors och män återhämtning från psykisk ohälsa. Diss. Stockholm: Stockholms universitet.
SOU 2011:15. Rehabiliteringsrådets slutbetänkande. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. Socialstyrelsen. (2017). Utmattningssyndrom – F43.8. http://www.socialstyrelsen.se/riktlinjer/forsakringsmedicinsktbeslutsstod/utmattningssyndrom -f438 [2017-05-26] Stressforskningsinstitutet. (2012). Om stress. http://www.stressforskning.su.se/2.18835/2.18836/2.18838/om-stress-1.71959 [2017-05-28]
Svensson, P. (2015). Teorins roll i kvalitativ forskning. I Arhne, G. & Svensson, P. (red.).
Handbok i kvalitativa metoder. 2. uppl. Stockholm: Liber AB, ss. 208-219.
Svensson, P. & Ahrne, G. (2015). Att designa ett kvalitativt forskningsprojekt. I Arhne, G. & Svensson, P. (red.). Handbok i kvalitativa metoder. 2. uppl. Stockholm: Liber AB, ss. 17-31.
Thomassen, M. (2007). Vetenskap, kunskap och praxis. Malmö: Gleerups Utbildning AB.
Topor, A. (2004). Vad hjälper? Vägar till återhämtning från svåra psykiska problem. Stockholm: Natur och Kultur.
Vetenskapsrådet. (2011). God forskningsed. Stockholm: Vetenskapsrådet.
Vision. (2016). Från #sjukstressigt till #schystarbetsliv: Nu är det dags att bryta trenden i
socialtjänsten. Stockholm: Vision.
Öberg, P. (2015). Livshistorieintervjuer. I Arhne, G. & Svensson, P. (red.). Handbok i