I detta kapitel ska den insamlade empirin jämföras och analyseras mot teorin. Kapitlet börjar med en mindre inledning och sammanfattning av de olika personernas drivfaktorer för att sedan övergå till hur detta kopplas till teorin.
5.1 Inledning
Efter att ha intervjuat personerna från de olika idrottsföreningarna är det möjligt att se likheter mellan de olika personerna. Men trots det lilla urval av intervjupersoner finns även en del olikheter i vad som motiverar dem. För det första är det ett ganska brett åldersspann mellan intervjupersonerna, med den yngsta på 25 år och den äldsta på 52 år. Alla har även väldigt olika familjeförhållanden och arbeten. En gemensam faktor för alla intervjuade personer är att de tävlar aktivt för föreningen och därför är en del av idrotten.
Drivkrafterna skiljer sig åt mellan de intervjuade. Den främsta anledningen till PärJohan engagerar sig ideellt är uppskattningen av träningsformen och att han vill bidra till att föreningen ska finnas kvar. Magnus största drivkraft ligger i kopplingen till föreningen och intresset för idrotten. Han vill bidra till bra gemenskap i föreningen och vill att den och hela idrotten ska kunna leva vidare. Jan har en stark anknytning till föreningen, vilket är en stor motivationsfaktor för honom. Han var en av dem som startade upp föreningen och det har gjort att han är extra mån om att den ska må bra och fortsätta utvecklas. Annas stora intresse för sporten är en anledning till att hon vill engagera sig. Hon trivs även med att ha ett stort ansvar och uppskattar att andra tycker att hon gör ett bra jobb. Markus är också en av dom som arbetar för att föreningen ska finnas kvar och för att han ska kunna fortsätta med styrkelyft. André blir motiverad av att han får känna sig behövs och han tycker om att hjälpa till i föreningen. En röd tråd som går att se genom nästan varje person är föreningens och idrottens överlevnad. Detta kan kopplas till att detta är en så pass liten idrott med väldigt små idrottsföreningar. Det innebär att om dessa personer säger upp sitt ansvarstagande så innebär det en risk för föreningens existens. Om föreningarnas överlevnad hotas så hotas även idrotten.
Det finns alltså olika motivationer och drivkrafter bakom dessa personer, men det går även att se likheter. Dessa och annat som kan påverka personernas ideella arbete kommer att diskuteras och analyseras i fortsättningen av detta kapitel.
5.2 Motivation
Huvudfokus för denna uppsats ligger i frågan om vad som motiverar dessa intervjupersoner att arbeta ideellt inom respektive idrottsförening.
En första gemensam faktor bland alla intervjupersoner är att de tävlar aktivt för sin idrottsförening. Detta kopplas till att faktiskt alla nämner att det är viktigt att arbeta ideellt för idrottens skull. De vet att idrotten kräver ideellt arbete från föreningslivet och alla vill kunna fortsätta träna och tävla.
En annan återkommande motivationsfaktor är kopplingen till den specifika föreningen. Magnus och Jan nämner detta i intervjun. För Magnus är det viktigt att ge tillbaka till föreningen. Han förklarar att föreningen betydde mycket för honom när han flyttade till en helt ny stad ensam och han vill fortsätta hålla detta vid liv för att andra ska bemötas av samma anda, som han uttrycker det. Jan har en annan typ av koppling till föreningen då han var den som tog initiativet till att starta upp den för 22 år sedan. Detta menar han har gjort att han tycker att föreningen är lite som hans egen och är väldigt mån om den och vill att den ska fortsätta leva vidare. Han tar även upp att detta också har att göra med att han inte har någon egen familj, vilket har gjort att han har lagt mycket tid på föreningen istället.
I teoriavsnittet beskrivs en indelning av volontärer som gjorts baserat på deras engagemang. Dessa grupper har benämnts, föräldrar, specialister, uppgiftsorienterade och grupporienterade volontärer (Engelberg, Skinner, Zakus, 2013). I detta fall är gruppen föräldrar inte aktuell, detta på grund av att ingen av de utvalda föreningarna bedriver någon direkt barn- eller ungdomsverksamhet. Gruppen som kallas specialister innebär personer som tidigare varit involverad i idrotten eller föreningen och numer antingen coachar eller på annat sätt arbetar för föreningen. Enligt teorin undviker dessa personer styrelseposter och arbetar mer vid enstaka tillfällen. Ingen av intervjupersonerna i denna studie stämmer överens med urvalsgruppen för denna uppsats, då alla antingen sitter i styrelsen eller på annat sätt har regelbundna arbetsuppgifter. Alla utvalda personer är även involverade i idrotten i dagsläget, då alla tävlar aktivt. Men grupperna uppgiftsorienterade volontärer och grupporienterade volontärer är däremot intressanta i denna studie.
De uppgiftsorienterade volontärerna beskrivs som att de har en historia i föreningen som gör att de motiveras att arbeta ideellt. Denna historia gör att de känner en stark koppling till föreningen och de engagerar sig ofta regelbundet och sitter ofta i styrelsen. De är mån om att föreningen ska överleva och arbetar hårt för föreningens bästa. Denna grupp stämmer in på flera av de personer som intervjuats. Detta kan tydligt kopplas till Magnus, Jan och Markus. De nämner i intervjun hur de är mån om föreningen och att den betyder mycket för dem. Alla intervjuade personer nämner att de arbetar för att de vill att föreningen ska finnas kvar, därför kan denna teori kopplas till alla personer mer eller mindre. Sedan finns de grupporienterade volontärerna. Enligt teorin liknar dessa volontärer de uppgiftsorienterade när det gäller det seriösa och regelbundna arbetet som de lägger ner. Det som skiljer dem åt är att de fokuserar mer på den sociala delen av arbetet. Den person som nämner det sociala med att arbeta i idrottsföreningen är PärJohan. Han påpekar dock att detta inte är en central anledning till hans engagemang, utan ser det mer som en bonus som han får tack vare att han engagerar sig. Även Magnus kommenterar den sociala delen i intervjun. Som tidigare nämnt pratar han om den anda och gemenskap som fanns i föreningen när han kom in i den första gången. Han togs emot i föreningen på ett bra sätt och detta vill han fortsätta bidra till. Han vill att föreningen ska vara en fin plats där nya människor känner sig välkomna. André säger i intervjun att umgänge och gemenskap är en stor del av föreningslivet och någonting som han tycker är viktigt. De resterande av intervjupersonerna nämner inte något om det sociala med att arbeta ideellt. I och med detta utesluts inte att de inte uppskattar de andra människorna och gemenskapen, men det
är inte någon av de viktigaste anledningarna till deras engagemang. Därför är det i första hand Magnus, PärJohan och André som passar in i gruppen gällande grupporienterade volontärer.
5.3 Fritid och utbildning
En central del när det gäller volontärarbete enligt teorin är mängden fritid som personerna har. Forskningen säger att personer med mindre fritid som följer av till exempel heltidsarbete, studier och familj arbetar färre timmar ideellt än personer med mer fritid (Wicker, 2017: Fiorillo, 2017). Detta är något som går att analysera med hjälp av intervjuerna som gjorts. Genom intervjuerna framkom det hur många timmar i veckan varje person arbetar ideellt inom föreningen. Fyra av de intervjuade sa att de lägger som mest två timmar i veckan på arbetet inom deras idrottsförening. Dessa är PärJohan, Magnus, Anna och André. PärJohan lever tillsammans med sambo och fyra barn och han arbetar heltid. Detta innebär att han inte har så mycket fritid att lägga på ideellt arbete. Anna arbetar heltid och bor tillsammans med sin sambo. Hon tar upp i intervjun att hennes arbete och träning tar mycket tid och därför inte har speciellt mycket tid att lägga på arbetet med föreningen. Även att hon har ett förhållande leder till att hon har mindre fritid. PärJohan och Anna har alltså ganska lite fritid och är alltså två av dem som arbetar minst antal timmar av alla intervjupersoner, vilket stämmer överens med det som teorin tagit upp.
Magnus studerar på heltid på universitet men lever inte tillsammans med någon familj, men i ett förhållande. Magnus kan därför ses som en person som har ganska mycket fritid. André lägger ungefär 20 minuter i veckan på föreningsarbetet och är alltså den person som lägger minst tid på att arbeta ideellt. André bor ensam och arbetar heltid som elektriker. Detta kan därför tolkas som att även André har ganska mycket fritid utöver sitt arbete. Dessa personer lägger alltså relativt lite tid på det ideella arbetet i förhållande till de andra intervjupersonerna. Men trots detta så har de mycket fritid utöver sina studier och arbete. Detta innebär att Magnus och Andrés fall inte stämmer överens med vad teorin säger gällande fritid och volontärarbete. De två som sticker ut när det handlar om antal ideellt arbetande timmar är Jan och Markus. Jan säger i intervjun att han lägger ungefär tio timmar i veckan på föreningsarbete. Utöver det arbetar han som egenföretagare och är ensamstående. Jan tar själv upp i intervjun att föreningsarbetet är extra speciellt för honom då han inte har någon familj att lägga sin tid på. Detta leder till att han har mer fritid, som han kan använda till föreningsarbetet och han är även en av dem som lägger mest tid på det ideella arbetet, vilket stämmer överens med den aktuella teorin.
Markus arbetar ungefär tolv timmar varje vecka med föreningen. Han bor tillsammans med sambo och ett barn och arbetar heltid. Detta kan ses som att han inte har mycket fritid. Men trots detta lägger han många timmar på arbetet i föreningen.
När det gäller mängden fritid är det således svårt att se någon koppling till teorin. Det är tre personer som går att koppla till den teori som sammanställts. Dessa personer är PärJohan, Anna och Jan. Resterande stämmer därmed inte överens med teorin. Detta innebär att teorin i detta
fall inte är direkt relevant och användbar för att förstå varför dessa personer engagerar sig. Vad detta beror på är svårt att veta. Det kan bero på att teorins urval av idrottsföreningar var av större storlek och därmed andra typer av människor, eller att studierna skiljer sig åt i utförande. Utbildningsnivå är något som har tagits upp i teoriavsnittet i denna uppsats. En studie som tas upp kommer fram till att personer som har en universitetsutbildning eller annan eftergymnasial utbildning arbetar mindre ideellt än personer som har en så kallad mellanutbildningsnivå, som en gymnasieexamen. Bland de personer som intervjuats har tre stycken en eftergymnasial utbildning. Dessa är PärJohan, Jan och Anna. Markus, Magnus och André har endast en gymnasial utbildning. När det handlar om utbildningsnivå finns därför ingen koppling i denna studie mellan ideellt arbetande timmar och utbildningsnivå hos intervjupersonerna.
5.4 Förväntningar
En annan uppdelning som tagits upp i teorikapitlet gäller olika typer av volontärer baserat på deras förväntningar. När personer arbetar ideellt förväntar de sig olika reaktioner eller belöningar som tack för deras arbete. Detta togs upp i intervjuerna tillsammans med intervjupersonerna för att ta reda på vad de förväntar sig av föreningen när de arbetar.
De typer som beskrevs i teorikapitlet har benämningen bekräftelsesökande, materiella incitamentssökande, deltagande- och kommunikationssökande och stödsökande volontärer. De bekräftelsesökande volontärerna förväntar sig att bli uppskattade för det ideella arbete som de utför. De uppskattar också om speciella uppgifter belönas med någon form av utmärkelse. Någon som kan kopplas till detta är Magnus. Han säger i intervjun att han förväntar sig en viss respekt för den tid som han lägger ner på arbetet i föreningen. Han vill att andra i föreningen ska uppskatta det arbetet han gör. Han säger även att han tycker att specifika uppgifter som är utöver de vanliga arbetsuppgifterna bör ersättas på något sätt. Men han menar att dessa uppgifter ska kräva mycket tid och ska vara större än det vanliga, vardagliga arbetet. Även Markus nämner detta i sin intervju. Han säger att han är nöjd om andra i föreningen uppskattar det han gör, att han inte behöver känna att han lägger ner en massa tid och andra inte ser det. André säger att han hoppas att andra i föreningen uppskattar arbetet och tiden som han lägger ner, vilket innebär att även han kan kopplas till gruppen bekräftelsesökande volontärer. Den andra typen, som kallas för materiella incitamentssökande volontärer, förväntar sig att de ska få monetär kompensation eller annan förmån för sitt arbete. När de intervjuade personerna får frågan om de förväntar sig någon ekonomisk kompensation för arbetet säger samtliga nej. De flesta är överens om att den tid som läggs ner i dagsläget är för liten för att det ska motsvara någon ekonomisk belöning. Magnus nämner att han tycker att vissa speciella uppdrag i föreningen bör kompenseras ekonomiskt. Detta kan vara uppgifter som kräver mycket tid och han tar sin förening som exempel där de medlemsansvariga har ett stort ansvar som tar mycket av deras tid när de befinner sig i lokalen. Dessa personer får i dagsläget ingen ekonomisk ersättning för arbetet men det är något som kan vara aktuellt i framtiden. Detta leder till att ingen i föreningen förväntar sig någon typ av kompensation för sitt arbete, men om föreningen hade varit större och arbetsuppgifterna hade krävt mer tid skulle det vara annorlunda. Alltså kan ingen av intervjupersonerna klassas som materiella incitamentssökande volontärer.
Den tredje typen är deltagande- och kommunikationssökande volontärer. Denna typ förväntar sig att bli tilldelade arbetsuppgifter som motsvarar deras egna förmågor och de vill kunna bidra med sina kompetenser till föreningen. De förväntar sig ett bra utbyte av kunskap och erfarenheter. Detta är något som återkommer i intervjuerna som gjorts. Magnus är tydlig med att han inte bara engagerar sig för att engagera sig. Han menar att han verkligen vill göra dessa uppgifter och att han tycker att han passar bra. Han har satt en hög ribba och anser att hans förmågor bidrar till att arbetet blir bra gjort och detta är en viktig del för honom. Anna pratar också om detta i sin intervju. Hon beskriver flera av sina egenskaper som gör att hon passar att sitta i en styrelse. För Anna verkar en viktig motivationsfaktor vara just att hon känner att hon passar sina arbetsuppgifter och får dela med sig av sina kompetenser och erfarenheter. Hon tar även upp att hon tror att en orsak till att hon fortfarande sitter som kassör i idrottsföreningen handlar om att just hon utför arbetsuppgifterna bra och att om någon annan hade tagit över hade inte resultatet blivit lika bra.
Den fjärde typen baserat på förväntningar är de stödsökande volontärerna. Dessa volontärer förväntar sig att deras ideella arbete ska stöttas på det sättet att det kan kombinera deras karriärer med volontärarbetet. Detta går att koppla till flera av intervjupersonerna. PärJohan, Jan och Anna nämner att deras ideella arbete behöver passa in i deras vardag och deras vanliga arbete. De förklarar att detta gör att de inte kan lägga ner så mycket mer tid på det ideella arbetet än de gör idag för att det ska fungera. Det går att tolka som att det är deras övriga liv och arbete som avgör hur mycket tid de kan lägga på det ideella arbetet i idrottsföreningarna.
5.5 Inre och yttre motivation
En del av denna uppsats handlar om ekonomisk kompensation gällande ideellt arbete. Detta är en form av yttre belöning som leder till en yttre motivation. Eftersom alla intervjuade personer arbetar utan ekonomisk kompensation innebär det att de till största del drivs av en inre motivation. Den inre motivationen går att identifiera hos alla intervjuade personer. Flera av personerna nämner sitt intresse för idrotten och att det är en viktig del i varför de engagerar sig ideellt. De vill att föreningen och idrotten ska finnas kvar för att de själva ska kunna träna och tävla. André är den enda som inte nämner intresset av föreningen eller idrotten i sig. Däremot motiveras han av att det känns bra att hjälpa till i föreningen, vilket också är kopplat till den inre känslan av att utföra något och därmed en inre motivation.
Vissa av de intervjuade personerna drivs även av yttre belöningar i dagsläget. Dessa kan vara den bekräftelse som nämns och att andra visar uppskattning för det arbete som läggs ner. De personer som nämner bekräftelse och uppskattning för sitt arbete är Magnus, Markus och André.
En annan yttre belöning är ekonomisk kompensation, kanske även den vanligaste. I intervjuerna fick personerna frågan om hur de tror att ekonomisk kompensation hade påverkat deras motivation till att arbeta för idrottsföreningen. Något som flera av intervjupersonerna nämner är att de tror att deras motivation hade ökat av ekonomisk kompensation då det skulle göra att mer tid skulle läggas ner på arbetet. PärJohan nämner att ett problem gällande det ideella arbetet är att alternativkostnaden blir för hög om det ideella arbetet skulle ta från den tid som annars
läggs på det vanliga, betalda arbetet. Han säger att det hade varit aktuellt om han hade möjlighet att gå ner i tid på sitt vanliga arbete och arbeta mer i föreningen mot betalning. Men motivationen utöver detta verkar inte påverkas av ekonomisk kompensation. Även Jan säger i intervjun att ekonomisk kompensation hade gjort att han blev mer motiverad att lägga ner mer tid på föreningsarbetet. Men han menar att det då skulle krävas en så pass hög ersättning att den kan motsvara den lön han får på sitt vanliga arbete. Då skulle det gå att motivera mer arbete i föreningen och mindre på det vanliga arbetet. Anna tar också upp en liknande situation. Hon säger att hennes heltidsarbete är krävande och tar mycket tid, vilket gör att hon inte kan lägga mer tid på föreningen än hon gör i dagsläget. Därför skulle hon motiveras till att engagera sig mer i föreningen om hon fick ekonomisk kompensation för det. Magnus, Markus och André är däremot överens om att de inte tror att de skulle motiveras mer av ekonomisk ersättning. André är däremot engagerad i Norra Norrlands styrkelyftsförbund och anser att han är mindre motiverad till att arbeta ideellt där. Därför menar han att ekonomisk kompensation hade kunnat vara aktuellt i det arbetet på grund av att det kräver mer tid än arbetet i hans egen förening gör. De tre personer som i intervjun säger att de inte tror att de skulle bli mer motiverade av ekonomisk kompensation är samma personer som definierats som bekräftelsesökande volontärer, där bekräftelse ses som en annan typ av yttre belöning. Detta kan innebära att dessa personer redan drivs av en yttre belöning och därför skulle inte en ytterligare yttre belöning ge någon större effekt.
Enligt Fiorillo (2011) tränger inte monetära belöningar ut den inre motivationen hos volontärer. I denna studie har inte detta undersöks på djupare plan än hur de intervjuade personerna tror att deras motivation skulle påverkas av ekonomisk kompensation. Eftersom alla personer är öppna för yttre belöningar, även om de visas på olika sätt, går det att tolka som att yttre belöningar inte skulle tränga ut den inre motivationen.
5.6 Sammanfattning
De olika personer som har intervjuats för denna studie skiljer sig åt på många sätt och de har olika drivkrafter som ligger bakom deras ideella engagemang. Men det finns även likheter mellan dessa personer. Den främsta likheten när det gäller motivationen till att arbeta ideellt handlar om föreningarnas och idrottens överlevnad. Alla intervjuade personer nämner en stark