Analystema VI: Rollek och regellek

Barnets roll i rolleken, skriver Leontjev, föreställer en bestämd generaliserad social funktion hos en vuxen; en ryttare, en lekledarinna, en bilförare och så vidare. En bestämd generaliserad social funktion som handlar och opererar på att ett bestämt sätt (som alltså regleras av regler). Sambandet mellan regler och roller analyserar Leontjev på ett liknade sätt som Vygotskij. Relationen är historiegenetisk; regellekar och

lekregler kommer ur rollekar och lekroller.123 Reglerna om hur en bestämd roll bör handla eller operera är bestämda av rollens sociala funktion (på barnets generaliserade

122 _{a.a., s.59} 123 _{a.a., s.62-63}

abstraktionsnivå). Regeln om hur en lekledarinna bör handla, i rolleken, är bestämd av rollen lekledarinna.124 I den senare regelleken är det tvärtom reglerna som står i förgrunden och reglerna som bestämmer rollen. I den tidiga rolleken är rollen öppen, medan reglerna är dolda, medan det i den senare regelleken istället är reglerna som öppna och rollen som dold. Så långt analyserar Leontjev och Vygotskij sambandet mellan regler och roller på samma sätt. Både Vygotskij och Leontjev har hämtat den här analysen från en samtida kollega, Daniil Elkonin. Den stora skillnaden ligger i att Vygotskij använder sig av begreppet imaginära situationer för rolleken och menar att rolleken är skapandet av en imaginär situation. Medan Leontjev, som jag har nämnt tidigare, menar rolleken framförallt var en reproduktion av verkligheten.

Leontjev menar att barnet förverkligar sociala situationer i sina lekhandlingar, genom att skapa motsvarande situationer och lektema.125 _{I objektleken och den tidiga}

rolleken, menar Leontjev, utvidgas barnets relation till föremålsvärlden – det uppfattar den vuxne som härskare över föremålen och vill nu bli det själv. Men det är inte bara så enkelt att barnets lek är ett utforskande av relationen till föremålsvärlden, leken är också ett utforskande av den specifikt mänskliga relationen till föremålsvärlden, som i grund och botten, enligt Leontjev, handlar om sociala relationer mellan människor.126 I rolleken, skriver Leontjev, finns det inte bara dolda regler för handlingar med föremål utan även dolda regler för relationerna mellan rollerna och deltagarna i leken.

Utvecklingen går från att barn leker bredvid varandra till att leker med varandra. När barn leker med varandra utvecklas leken till att i större grad handla om sociala relationer, relationer deltagarna emellan. Det är relationerna som blir lekens innehåll och det är relationerna som blir avgörande för lekmotivet.127

Leontjev beskriver ett experiment som gjordes med barn som lekte spårvagn. Rollerna bestod av ett barn som var spårvagnskonduktör och chaufför medan de andra barnen intog rollerna som resenärer. Det intressanta med spårvagnschauffören, skriver Leontjev, är att han inte bara kontrollerade spårvagnen som objekt i leken. Som konduktör kontrollerade han även biljetterna, tog betalt, bad folk att sitta ner i

spårvagnen och så vidare. Han kontrollerade inte bara spårvagnen som objekt utan även de sociala relationerna mellan deltagarna. 128

124 _{a.a., s.59} 125 _{a.a., s.62} 126 _{a.a., s.51} 127 _{a.a., s.64-65} 128 _{a.a., s.66}

Utvecklingen av sådana gemensamma lekar med utvecklade sociala relationer tjänar som den viktigaste förutsättningen för att medvetandegöra själva principen i lekregeln. Det är på en sådan grundval som ”regelleken” egentligen uppstår. De sociala relationerna hör till det viktigaste eftersom barnets lekbeteende rättar sig efter bestämda och medvetna handlingsregler.129

När leken nu utvecklas till att omfatta sociala relationer utvecklas alltså handlingsregler, och fokus flyttas nu, enligt Leontjev, från lekroller till lekregler via lekuppgifter. I gränslandet mellan den sena rolleken och tidiga regelleken styrs rollen inte bara av visa handlingsregler, utan också av lekuppgifter. I rollekar som att leka ”spårvagn”, så har spårvagnschauffören lekuppgifter – han har inte bara vissa handlingsregler att förhålla sig efter han har också uppgifter – och i regellekar som ”ta fatt” till exempel skriver Leontjev är lekuppgiften att springa och att inte bli tagen.130

Så småningom tar regler och uppgifter över, och rollen träder i bakgrunden – leken blir inriktad mot ett givet resultat. Nu är rollen eller leksituationen inte längre överordnade innehållet, utan det är reglerna och de bestämda lekuppgifterna som blir överordnade. Fortfarande, skriver Leontjev är det själva processen som är avgörande lekmotivet, men lekprocessen är nu inriktad på en bestämd lekuppgift. Leontjev använder sig av exemplet ”hoppa hage”, där man måste uppnå ett i förväg bestämt mål under bestämda förhållanden. Regellekar som ”hoppa hage” skiljer sig helt och hållet från den tidigare rolleken. Men även om leken ”hoppa hage” och leka ”spårvagn” är väsenskilda till sitt utförande och innehåll så finns det ett genetiskt samband, inte mellan de specifika lekarna men mellan rolleken och regelleken. Regelleken utvecklas ur rollekens handlingsregler som är grundvalen på vilken regellek kan uppstå. 131

5.3 Sammanfattning av resultatet

I det här resultatet har jag kommit fram att till Vygotskij använder sig av sig av tre större analytiska koncept för att förklara barns lek och lekens utveckling. De är

förändrade handlingsmotiv, separationen mellan betydelsefältet och det visuella fältet

och sambandet mellan roll- och regellek. Barnets förändrade handlingsmotiv är enligt

129 _{Citat: A.N. Leontjev 1944 (1982) s.66} 130 _{a.a., s.68-69}

Vygotskij grunden för att lekprocessen ska sättas igång. Att barnet får ett motiv att göra något annat i relationen till världen än det tidigare har gjort. För processen ska resultera i just lek så krävs att barnet med hjälp av fantasi kan separera det det ser från det det vill göra. Att barnet alltså kan göra något annat med till exempel ett objekt än det tidigare har gjort. En käpp respresentar inte längre bara en käpp – utan i inbegripen i en

lekhandling så är den en möjlig häst. När barnet sedan leker att det rider, skapar det en imaginär situation, där intar det intar en roll – ryttaren eller när det leker med en docka intar det rollen som modern. Både modern och ryttaren har beteenderegler i rolleken. Regler kommer ur den imaginära situationen, och regellekar har därför en genetisk relation till imaginära situationer. Regler och roller har också, enligt Vygotskij, en dialektisk relation där de alltid är varandras motsatspar men inom ramen för lek alltid åtföljs av varandra. I början av lekprocessen, i början förskoleåldern (cirka 3 årsåldern), så är, enligt Vygotskij, lekens imaginära situation öppen och synlig medan i slutet av lekprocessen i yngre skolåldern (cirka 7 årsåldern) är det regler som är öppna och synliga, medan rollerna i regelleken blir dolda.

Angående Leontjev i det här resultatet så har jag kommit fram till att han använder sig av framförallt förändrade handlingsmotiv, leken som reproduktion och

sambandet mellan roll- och regellek som bärande analytiska koncept för att förklara

barns lek. Leontjevs förändrade handlingsmotiv består i att barnet i förskoleåldern vill handla själv, som om det vore vuxet och därmed utföra vuxna handlingar. Emellertid behärskar inte barnet de nödvändiga operationerna för att utföra samma handlingar som en vuxen och barnets handlingar kan därför inte resultera i samma handlingsresultat. Diskrepansen mellan barnets operationer och de handlingar det försöker utföra är den verksamhet som Leontjev menar att vi kallar lek. Leken menar Leontjev är befriad från kravet av ett handlingsresultat. Motivationen i barns lek ligger inte i att nå ett visst handlingsresultat. Motivationen ligger i operationen själv. Motivationen i att leka med till exempel klossar ligger inte i att bygga en given konstruktion utan i byggandet i sig självt.

I och med barnet att vill handla som om det vore vuxet sammanflyter Leontjevs

förändrade handlingsmotiv med hans koncept leken som reproduktion – därför att

barnet reproducerar den vuxnes handlingar. Leken skriver Leontjev innehåller därför inga som helst fantasifoster. Handlingen är verklig och är hämtad ur barnets erfarenhet liksom lekhandlingen är verklig. Fantasin skriver Leontjev är på sin höjd något som alstras ur lekhandling, ett resultat av lekhandlingen och inte en förutsättning för den.

Leontjevs samband mellan roll- och regellek är precis som Vygotskys – ett genetiskt samband. Regelleken utvecklas ur rollekens handlingsregler som är grundvalen på vilken regellek kan uppstå. I Leontjevs samband mellan roll- och

regellek, finns ytterligare ett samband: nämligen det sociala sambandet. Den tidiga

objektleken i spädbarnsåldern, innehåller ett utforskande av den mänskliga föremålsvärlden som i grund och botten är den specifikt mänskliga relationen till föremålsvärlden, vilken handlar om sociala relationer mellan människor. I den tidiga förskoleålderns rollekar är det också sociala relationer som barnet utforskar och reproducerar. Det är relationerna som blir lekens innehåll och det är relationerna som blir avgörande för lekmotivet. I de senare regellekarna träder rollen i bakgrunden och det är regler och lekuppgifter som träder i förgrunden. Regler som i grund botten är regler för sociala relationer, skriver Leontjev.