Andra delen

Vilken relation har nutida originalitets teori till bildlärares resonemang kring hur gränserna till plagiat ser ut?

De flesta intervjuade lärare relaterar till konsthistoria och till hur olika konstnärer förhållit sig till originalet genom tiderna medans de resonerar kring vad som kan räknas som plagiat. Alla nämner under respektive intervju att det i dagens samhälle är vanligt att konstnärer lånar och kopierar fritt

av varandra och av tidigare verk. Denna beskrivning sker i alla intervjuer, utom en, under samma tidpunkt i intervjuprocessen. Tidpunkten är strax efter att lärarna har fått se källorna till de praktiska bild exemplen och märker att eleverna har kopierat av ganska stora delar. Genom att uttrycka sig om detta i precis denna tidpunkt visar att lärarna har en förståelse för elevernas kopiering som är kopplad till samhällets förhållningssätt till användandet av andras bilder. Men när jag ställer dem den direkta frågan om hur de själva förhåller sig i sitt arbete till denna attityd i samhället om kopiering av bilder så svarar alla att det är inget som påverkar deras syn att se på plagiat inom skolan. Härnedan presenteras en tolkning om de intervjuade lärarnas resonemang kring deras förhållningssätt till samtidskonstens syn på kopiering i deras arbete med elever.

Lärarnas egen syn på hur de själva förhåller sig till originalitets teorin i sitt arbete.

Tre av de fem intervjuade lärarna svarade på denna frågeställning med ett konkret svar, genom att förklara att de inte känner att nutida syn på originalitet påverkar deras sätt att se på plagiat inom bildämnet. En av dessa drog ut på resonemanget genom att förklara att han i motsatts till denna syn tyckte att egna idéer var viktigt.

En annan lärare la till argumentet om att kopiering av bilder är inget nytt för den tid vi lever i och att det har skett under hela konsthistorien. Den enda egentliga skillnaden är att idag är mycket mer accepterat att kopiera inom konsten än vad det var förr men att hon själv uppmuntrar eleverna att komma på egna idéer. De resterande två lärarna svarade på denna fråga på ett mer odirekt sätt. Här tillhör en av lärarna den som förhåller sig väldigt starkt till upphovsrätten. Hon svarade aldrig tydligt på hur hon själv tror att hon blir påverkad i sin syn på plagiat. Däremot svarade hon frågan med att förklara att hon i sitt arbete förhåller sig mycket starkt till skolans styrdokument och upphovsrättslagen. Den andre vinklade sitt svar till att handla om hur elever förhåller sig till denna syn och menade att de inte har någon relation till teorin eftersom de inte är medvetna om den.

Lärarna förklarar sin svaga relation till nutida originalitets teori genom att berätta att de, till motsatt riktning till nutida originalitets teori, faktiskt uppmuntrar eleverna att vara kreativa och att komma med egna idéer. Denna tankegång kan ge en antydan om att de förstår originalitets teorin som att enbart innebära kopierings frihet och att kopieringen I sig inte bär på något syfte.

Kopplingar till synen på originalitet under intervjuerna

Som ovannämnt var det vanligt att lärarna under intervjuerna refererade till hur olika konstnärer bakåt i konsthistorien förhållit sig till kopiering och original. Här nämndes till exempel Picasso, som anses vara originell, men som målade av hela kompositioner från äldre verk fast gjorde det i en kubistisk stil. Dessa kopplingar som lärarna använde sig av fyllde syftet som ett verktyg för att lättare kunna resonera kring vad de ansåg om de praktiska exemplen och för att behandla frågan om vad som var och inte var plagiat. Konstnärer från samtiden nämns också fast enbart av två lärare och med samma ändamål om att förstå hur gränserna för plagiat ser ut i elevernas bilder. Skillnaden är att dessa referat till samtidskonst handlar om upphovsrättsfall och tas upp för att exemplifiera vad man inte får lov att göra och framförallt för att tydliggöra sitt resonemang om hur svår frågan om gränser för plagiat är i konstvärlden.

6 Diskussion

I denna del av uppsatsen ska resultatet och tolkningen diskuteras i relation till litteratur- och teoridelen som är i form av kursplanen för ämnet bild samt upphovsrättslagen och nutida originalitets teori. Först behandlas första frågeställning och dess underfrågor och sedan för sig den andra frågeställningen. Kapitlet avslutas med en sammanfattning där frågeställningarnas svar kortfattat presenteras.

Resultatet visar att frågan om hur gränserna till plagiat inom bildämnet ser ut är en svårgripbar fråga för de intervjuade lärarna. I sina försök att finna övergripande kriterier som de kan utgå ifrån refererar fyra av fem lärare främst till ämnets respektive kursplan där eget och personligt uttryck beskrivs som syften. Ämnesplanen i bild framför denna tanke under dess syfte:

“Undervisningen ska erbjuda metoder som leder till att eleverna utvecklar en öppen attityd och

förmåga till nytänkande, idérikedom och personligt uttryck” (Skolverket).

Anspråk på denna förmåga uttrycks även under förutsättningar att utveckla, enligt följande: ”Förmåga att arbeta nytänkande, idérikt och med personligt uttryck samt att arbeta i kreativa

processer” (Skolverket).

Dessa referat som lärarna refererar till i deras resonemang om vad som räknas som plagiat inom ämnet leder till en gemensam ståndpunkt eller kriterie vilken handlar om att eleven, vid arbete med andra källor, bör göra bilden till sin egen. Denna gemensamma kriterie, för vad som krävs för att ett elevarbete inte ska räknas som plagiat, visar sig inneha emellertid olika innebörder bland lärarna. Nyanserna syns framförallt i form av hur mycket man bör förändra på en kopierad del för att den ska bli till ens egen. Denna problematik som har med lärarnas egen tolkning av begreppen idérikedom och personligt uttryck att göra är inget som kursplanens innehåll kan vara

till stöd för att lösa. Lärarna får helt enkelt förlita sig på sin egen erfarenhet. Däremot nämner ämnesplanen under syfte även att:

”Undervisningen ska ge eleverna möjlighet att utveckla förståelse av förhållanden och villkor som gäller där bilder och visuella framställningar används professionellt”( Skolverket).

Detta citat är inte den enda som poängterar betydelsen av etiska kunskaper om hur man behandlar andras bilder. Under ämnesplanens förutsättningar att utveckla nämns även här följande:

”Kunskaper om etiska förhållningssätt, lagar och andra bestämmelser om upphovsrätt och arbetsmiljö som gäller för området”( Skolverket). De intervjuade lärarna hade kunnat använda sig i sitt resonemang, om vad som är och inte är plagiat, av dessa bestämmelser men det gör enbart en av alla fem lärarna. Dessa bestämmelser som är relaterade till kunskaper om upphovsrättslagen svarar inte heller på ett konkret sätt för hur man ska förhålla sig till plagiat men de kan tolkas som att inge en vink om vilken riktning lärarna borde ta. En anledning till varför de intervjuade lärarna inte nämner dessa bestämmelser skulle kunna ha att göra med de nyliga bytet av kursplaner. I den föregående kursplanen för bild betonades inte dessa bestämmelser om etiska förhållningssätt lika starkt som i den nya. Det är något nytt för den nya ämnesplanen.

Som tidigare nämnt är det bara en lärare av de fem intervjuade som använder sig av upphovsrättslagen som en stomme att utgå ifrån i frågan om vad plagiat i bilden är. Anledningen bakom varför de andra lärarna inte gör det beror, enligt min tolkning, på att de flesta lärare tolkar skolans territorium att falla under inskränkningen i lagen om privat bruk. Detta innebär att upphovsrättslagen inte gäller för bilder som görs inom skolan. Var skolan faller inom dessa gränser finns det ingen konkret information om. Läraren som utgår från upphovsrätten verkar ha tydligare riktlinjer för var gränserna går än de andra lärarna vilket även ger intrycket av att hon upplever denna fråga om gränser mer smidig att hantera än de andra. Samtidigt är hon den lärare som accepterar minst former av direkt eller mindre omarbetad kopiering. Detta tillvägagångssätt kan tolkas från en synvinkel som främjande för elevernas kreativa förmåga eftersom det ställs högre krav på att eleverna ska göra bilden till sin. Genom att eleven omarbetar sina bilder mer utförligt tränas bland annat deras hantverksskicklighet samt deras problemlösningsförmåga. Vilka är två kriterier som nämns i ämnesplanen. Från en annan synvinkel kan detta förfarande med att

omarbeta bilder anses en aning överdriven eftersom eleverna tvingas lägga tid och kraft på hantverksarbete istället för att träna på att skapa nya sammanhang och träna på sin bildtolkningsförmåga. Vilka också är kriterier som nämns i ämnesplanen.

Resultatet och analysen visar att lärarna i sitt resonemang och tolkning om vad som är plagiat i ämnet även använder sig av konstvärldens syn på kopior. Under sin tankegång om vad som räknas som plagiat refererar de till äldre konstnärer som använt sig av kopiering i olika former I sitt skapande. Härigenom berättar de för sig själva vad som kan anses vara acceptabelt inom konsten. Däremot refererar de till samtidskonst när de talar om vad som inte är accepterat inom konsten. Detta kan lika väl vara en slump eller betyda något om deras syn på samtidskonst. Reproduktions eran är ett använt begrepp inom postmodernismen som har som syfte, vilket nämnts härovan, att beskriva komplexiteten med innebörden av äkta och originellt i vår tid (Sturken och Cartwright 2009: 329). Denna komplexitet som väcker frågor med koppling till etiska förhållanden om hur man använder andras bilder är något, som enligt min mening, lärarna kanske relaterar till när jag frågar om deras förhållning till originalitets teorin i sitt arbete. Eftersom detta ämne är fyllt med dekonstruktioner och frågesättningar på tidigare invanda uppfattningar väcker de mer frågeställningar än bringar ordning och slutsatser i frågan. Vilket i sig väcker känslor av osäkerhet för ställningstagande i ämnet. Detta skulle kunna vara en orsak till att lärarna refererar till samtidskonst på det här viset.

Tre lärare avvisar dessutom någon inverkan av samtida originalitets teori på deras sätt att se på plagiat inom bildämnet. Denna avvisning är intressant med tanke på att, enligt min tolkning, de visst använder sig av den i sitt värderande. Samtliga lärare, förutom den som förhåller sig till upphovslagen, kommenterar någon gång under intervjuerna för ett värdesättande i att elever skapar nya sammanhang och meningar genom att använda sig av existerande meningsbärande bilder som till exempel ikoner. En av dessa lärare menade även på att så länge en elev kunde förklara med ett genomtänkt syfte sitt val att kopiera av någon annans bild så accepterade han kopian. Detta arbetssätt om att ge en annan innebörd till en existerande bild påminner om ett originalitets teori resonemang. Detta har en koppling till originalitets teorins föregångare Ronald Barthes resonemang om att originalets betydelse hamnar i skymundan för tolkningens betydelseskull(Ibid: 52). Detta kan översättas, i fallet med elevernas arbete, med att det inte är

viktigt vilka bilder de väljer att kopiera utan hur eleven förklarar valet att kopiera just den bilden, hur den tolkandet kopierade och hur eleven associerar bilden tillägna livsvillkor.

Dessutom är alla fem bildlärare överens om att idéer inte kan komma fram av sig själv och att man oftast arbetar utifrån någon eller några former av inspirations källor. Originalitets teorin menar, som konstkritikern Krauss för fram, att allt bygger på någonting tidigare. Även rutnät konst som använts som en metafor för att representera det mest ursprungliga bygger I detta fall på dukens yta (Krauss 1985: 158). Originalitets teorin menar att även om man inte skulle använda sig av inspirationskällor så skulle verket grunda sig i något tidigare. Bildlärarna menar däremot att man kan använda sig av andra bilder för att bli inspirerad och för att kunna skapa något eget. Originalitets teorin skulle besvara denna fråga genom att poängtera att något eget i form av originellt kan man aldrig skapa men något eget i form av en egen mening eller tolkning är möjligt.

Två av lärarna menar på att det är svårt att vara originell idag eftersom nästan allting har redan gjorts. På liknande vis men med en rejäl dos av provokation uttryckte sig Sherry Levine när hon förklarade sin syn på originalitet genom att fotografera av redan existerande kända bilder(Cavalli- Björkman 2004: 212). Denna inställning i relation till ämneskursplanens kriterie om att eleven ska skapa idérikt och personligt hamnar i en konflikt. En konflikt som tydliggör på vilket sätt bildlärare kan finna frågan om plagiat svårhanterlig. Kunskapen om nutida syn på originalet inom konsten, som det har nämnts härovan, verkar ha mer inverkan på bildlärarna än vad de är medvetna eller vill erkänna. Enligt min mening så förhåller sig nutida originalitets teori, i dessa frågor som handlar om gränser, som en skugga i större delen av de intervjuade bildlärares bakhuvud. Denna kunskap kommer fram då de tvingas ta ställning om vad som är och inte är plagiat. Och verkar då som en motvikt till skolans riktlinjer om plagiat. Den får lite utrymme eftersom den tolkas som att inte passa ihop med övriga relevanta riktlinjer inom styrdokumentet samt med upphovslagen. Rollen som motvikt är emellertid viktig eftersom den hjälper bildläraren att finna en lösning för vad plagiat inom bildämnet innebär. Här representerar den och påminner om bildämnets koppling till konsten och dess villkor. Originalitets teorin bygger på postmodernismens ifrågasättande ställning mot modernismens givna uppfattningar (Krauss 1985: 5). Tolkningen av bildlärarnas resonemang visar att originalitets teorin innehar en liknande ifrågasättande roll deras strävan att uppfatta vad som är och inte är plagiat inom bildämnet.

6.1 Sammanfattning

Undersökningen visar att lärarna upplever frågan om var gränserna för plagiat går som svårhanterlig. Deras försök att mäta och finna kriterier utifrån främst ämnesplanen visar att detta dokument för detta ändamål är otillräcklig. Det som lärarna gemensamt kommer fram till är att ett elevarbete, vid användning av källor, bör göras till elevens egen. Uttrycket att göra den till sin egen visar sig ha olika innebörder i form av till exempel hur mycket man bör omarbeta och förändra det man kopierar. Resultatet och analysen visar på att svaret på undersökningens första huvudfråga och dess första underfråga går ihop. Ett elevarbete räknas som plagiat när eleven inte lyckats göra bilden till sin egen. Andra underfrågan får inget gemensamt gällande svar eftersom här skiljs meningarna åt i frågan om hur mycket det är accepterat att kopiera från en annan bild. Den enda gemensamma faktorn är att alla lärare är överens om att kalkering av en hel bild är oacceptabelt och räknas som plagiat.

Svaret på den andra huvudfrågeställningen, om originalitets teorins inverkan på lärarnas syn på plagiat, visar delvis på en gemensam hållning om ingen inverkan alls. Men analysen kring deras resonemang vid tolkning av de praktiska exemplen visar att den visst har en inverkan eftersom lärarna omedvetet gör anslutningar till den i sin reflektion om vad som är och inte är acceptabelt. Originalitets teorin, har i denna fråga, funktionen av ett bollplank. Den är ett verktyg som lärarna omedvetet använder i kontrast till andra utgångspunkter som styrdokument för att finna sin egen tolkning om vad plagiat inom bildämnet är. Svaren relaterade till denna fråga berättar även om en gemensam delad attityd mot samtida originalitets teori som hade varit intressant att undersöka närmre vid ett annat tillfälle.