Andra utkastet

Det andra utkastet skrev tonsättaren efter första mötet vid orgeln där jag förklarade att det inte var något krav att musiken skulle vara en etyd ur den meningen att den endast skulle förbättra den mekaniska färdigheten på ett pedagogiskt sätt. Tonsättaren kunde vara mer konstnärlig i sitt skrivande och snarare tänka etyden som en konsertetyd, det vill säga att övningen inte enbart skulle leda till en ökad teknisk färdighet utan även utveckla utövararens musikalitet.

Med vetskapen om möjligheten att vara mer konstnärlig i skrivandet ville Pettersson ta sig an etyderna på ett nytt sätt än tidigare och började därför om. Det resulterade i stora förändringar mellan första och andra utkastet. Av konstnärliga anledningar valde hon att göra dessa ändringar eftersom ambitionen var att skriva något mer utmanande rent kompositionstekniskt, samt utveckla förmågan att komponera. Därför lämnade hon idén om att etyderna skulle efterlikna skolboksexemplen i det andra utkastet.

För min del låg intresset inför mötet om andra utkastet att undersöka huruvida etyderna var spelbara. Om ett stycke är spelbart eller inte är individuellt med tanke på att alla människor har olika grundförutsättningar, exempelvis olika storlekar på fötterna, men jag utgick från min kapacitet. I det första stadiet var uppgiften att hjälpa tonsättaren avgöra vad som var svårt och spelbart och vad som var svårt och inte spelbart. Svårigheten låg i att förutse vad som var möjligt och omöjligt att lära sig eftersom det inte går att beskriva i förväg förrän tillräcklig övning var

25

uppnådd. Ibland kan ett stycke som inte verkade vara spelbart ändå visa sig vara spelbart. Men jag utgick ifrån att leta efter generella saker som inte var möjliga och avvakta till nästa utkast kring de saker som verkade mer tveksamma.

Det andra utkastet mottogs i november. Det första jag gjorde när noterna togs emot var att skapa mig en överblick över etyderna, hur de var uppbyggda samt hur lättlästa de såg ut. Sedan gjordes en första koll för att upptäcka eventuella problem eller svårspelade partier. Direkt upptäcktes det att omfånget i vissa takter inte stämde överens med pedalklaviaturens omfång. Det var även lite oklart om mittenstämman var tänkt att spelas med fötter eller vänster hand. Efter dialog med tonsättaren visade det sig att mittenstämman skulle spelas med höger fot.

Metodiskt spelade jag igenom varje fotstämma var för sig för att upptäcka problem i den egna stämman. Därefter sattes båda pedalstämmorna ihop i ett långsamt tempo för att se hur de fungerade att spela tillsammans. Slutligen spelades enstaka takter i angivet tempo för att kontrollera om det var spelbart, detta gällde främst Pedaletyd 1 som hade tempo 132 BPM.

5.6.2.1. Petaletyd 1

Svårigheter med etyderna berörde främst Pedaletyd 1. Det är en fin gräns mellan svårigheter och omöjligheter och vissa gånger var det svårt att avgöra skillnaden, men det var ändå nödvändigt och något som behövdes ta ställning till i instuderingen. Det gällde att avgöra vad som var svårt men möjligt och vad som faktiskt var omöjligt att spela. Ett exempel på en omöjlighet är att spela en oktav med bara en fot. I den första pedaletyden var omfånget i pedalstämman i vissa takter ej spelbart på grund av pedalklaviaturens omfång, de noterade tonerna fanns inte att spela på pedaltasterna.⁸ Se exemplet nedan.

Pedaletyd 1 – Utkast 2, takt 25

I det här fallet var de första tre tonerna, kontra-g, kontra-a, kontra-h samt de två sista tonerna kontra-f#, kontra-g#, inte spelbara eftersom de orglar som var tillgängliga hade som mest ett pedalklaviaturomfång från stora C till ettstrukna g. Att dessa toner inte gick att spela rent fysiskt på pedaltasterna betyder dock inte att det inte går att komponera dessa toner för orgel. Orgelns register ger möjlighet att en ton kan klinga minst en oktav högre eller lägre. En 8’-stämma med öppen pipa, till exempel Principal 8’, har C i stora oktaven som sin lägsta ton och därmed en pipa som är åtta fot lång. En 8’-stämma klingar som den noteras, lika med speltonen. En

8 På den orgeln som jag hade tillgång till gick det inte att spela men pedalklaviaturens omfång kan variera på andra orglar.

26

stämma har hälften så långa pipor och klingar därmed en oktav högre än speltonen. En 2’-stämma klingar ytterligare en oktav högre upp än speltonen och så vidare. Många orglar har ofta en 16’-stämma, vanligen i pedalen till exempel Subbas 16’, som klingar en oktav lägre jämfört med en 8’-stämma och har därmed kontra-c som sin lägsta ton.

Klingande notation är en musikterm som betyder att en ton eller ett instrument noteras i den tonhöjd som det låter, i motsats till transponerande notation. En tonsättare som använde sig av klingande notation när han komponerade var Arnold Schönberg. Han komponerade och skrev ett partitur för orgelpedal där den tekniken användes. Schönberg var själv ingen organist utan skrev de toner som han ville höra. De alltför låga tonerna i kontraoktaven användes, men det var för att han ville höra just de tonhöjderna. Stycket heter Variations on a Recitative, Op. 40 och komponerades 1941.

Arnold Schönberg, Variations on a Recitative, Op. 40, takt 15–16

När Pettersson skrev det andra utkastet uppmärksammades inte pedalklaviaturens omfång. Hon använde sig, liksom Schönberg, av klingande notering och tänkte inte på hur de ljudande tonernas oktaver beror på vilka registreringar som används.

I vissa takter var det nästintill omöjligt att hinna förflytta foten och träffa rätt tangent, samt att spela snabba åttondelar med båda fötterna samtidigt i angivet tempo. Se exemplet nedan. Två pedalstämmor i det angiva tempot visade sig vara för avancerat, det insåg även tonsättaren när vi pratade om det på ett av våra möten. I ett lägre tempo vore det möjligt men för att det skulle vara spelbart i angivet tempo behövde etyden justeras, antingen genom ett lägre tempo genom hela etyden, alternativt förenkling av vissa partier.

Pedaletyd 1 – Utkast 2, takt 1–3, 15

27

I etyden hände det ständigt snabba rörelser i båda fötterna samtidigt utan att ge en chans till andning, vilket gjorde det krävande att spela. Ett sätt att komma runt problemet var att låta en ton vila i den ena foten medan den andra spelade en snabb figur.

Ett annat problem var att spela strikt legato med en fot. Det var nästintill omöjligt att spela legato på ett snyggt sätt med tanke på det angivna tempot, däremot var det inga problem att spela samma passage med båda fötterna.

Pedaletyd 1 – Utkast 2, takt 31

Skalorna nedan såg vid första anblicken ut som en kromatisk skala, men när jag undersökte vad som faktiskt var noterat, visade det sig inte vara konsekvent kromatik.

Pedaletyd 1 – Utkast 2, takt 16–19

Layoutmässigt var det svårläst att läsa pedalstämman uppdelad på två rader. Jag föreslog för tonsättaren att skriva pedalstämman på en notrad istället för två, för att undersöka om det blev mer lättläst eller inte till nästa utkast. I fallet nedan kom jag fram till att det underlättade notläsningen att skriva stämmorna på en rad.

Pedaletyd 1 – Utkast 2, takt 12

28

En fråga som dök upp från Pettersson var hur användningen av svällpedalen skrivs ut i noterna.

Jag svarade att det är onödigt att skriva ut svällanvisning med text och bättre att använda sig av crescendo- och diminuendotecken.

Pedaletyd 1 – Utkast 2, takt 27–30

I övrigt var det sparsamt utskrivet vilken artikulation eller dynamik som var tilltänkt i etyden.

5.6.2.2. Pedaletyd 2

I Pedaletyd 2 var det betydligt mindre som behövde justeras. Det var en etyd som lämpade sig utmärkt för just pedalspel på grund av sin flerstämmighet och där fokus främst låg på pedalstämman.

Det var dock några detaljer jag kom att tänka på vid instuderingen, bland annat att det även här inte var angivet vare sig dynamik eller artikulation.

I takt 7–8 var det svårt att spela strikt legato i mittenstämman. Vi diskuterade om båda tonerna behövde slås om eller om det räckte att en ton gjorde det för att få fram legatot.

Pedaletyd 2 – Utkast 2, takt 7–8

Det var svårt att läsa de tillfälliga förtecknen på vissa ställen, se exemplen nedan. Tonsättaren skulle därför ändra stavningen av vissa toner till nästa utkast för att det skulle bli mer lättläst.

29

Pedaletyd 2 – Utkast 2, takt 1–2, 19–20