Andragångsväljare

Andragångsväljarna var alla överens om att sociala medier för det mesta påträffades på Internet. Facebook, YouTube och bloggar var tre av de exempel som uppkom tidigt i båda diskussionerna. De ville även definiera de sociala medierna som medier som har någon slags tvåvägskommunikation. Det påpekades att de flesta medier faktiskt har

tvåvägskommunikation idag då man även kan kommunicera med teve och radio via exempelvis sms. De sociala medierna användes dagligen av alla deltagare, främst för

kommunikation. De beskrev att man via Internet lätt kan uppdatera sig om vad som händer i människors liv vilka man inte träffat på länge.

Alltså jag använder Facebook mycket för att uppdatera mig om folk som man kanske inte träffar så mycket och kanske också för att kontakta folk. Det är ganska lätt, det är ett ganska lätt sätt att nå ut liksom. Speciellt om det är någon som man kanske inte pratar med så ofta så är det mycket lättare att kontakta dem via Internet än att ringa typ.82

En annan karaktärisering av de nya medierna som uppkom var att vem som helst kunde få utrymme i dem. Det ses som revolutionerande att man inte behöver vara exempelvis journalist för att bli hörd utan de sociala medierna bidrar till ett mer öppet klimat. Det nämndes även att huvudmålet med dem inte är att sprida information eller rapportera om saker, utan istället är målet en social verksamhet.

När det kom till frågan om hur de skulle hitta information angående vad de ska rösta på inför valet svarade en deltagare att hon lägger in sina värderingar, hur hon väljer att leva sitt liv och hur man ska behandla andra i sin politiska åsikt. Hon ansåg att de politiska ideologierna var de som vägde tyngst, istället för exempelvis sakfrågor. Detta sågs av henne som lite ovanligt bland ungdomar, att vara helt säker på var man står och att därmed stödja ett parti för dess grundideologi. En annan medverkande menade att han svävade fram och tillbaka mellan blocken då han hela tiden tog del av deras sakfrågor och valde det parti som företrädde hans intressen bäst.

De flesta andragångsväljarna berättar att de kommer att ändras sitt tillvägagångssätt för informationssökning till valet 2010. De flesta beskrev hur de när de var förstagångsväljare bodde hemma och bara lyssnade på sina föräldrar. De påpekar även att ens livssituation hinner förändras så mycket från det att man röstar för första gången till dess att man gör det andra gången. Det är stor skillnad att plugga i trean på gymnasiet och att gå sitt tredje år på universitetet, som exempel. När man läser på universitet förväntas man även ha en egen åsikt när det gäller politiken, man har flyttat hemifrån och ska klara sig själv och därmed även ha egna åsikter. Internet sågs i båda grupperna som den källa som man skulle använda mest för att enkelt få fram information om partiernas ståndpunkter och huvudfrågor.

”Alltså Internet är ju ändå den källan, den som man använder mest, som är enklast liksom, som du kan kolla när du själv har tid och lust, att man är helt oberoende av något.”⁸³ Sociala medier så som Facebook, YouTube och bloggar sågs hos andragångsväljarna som aningen opålitliga. De svarade att de skulle kunna tänka sig att ta del av politisk information från de källorna, men den informationen skulle aldrig kunna avgöra vilket beslut de tar innan valet. Detta motiveras främst av att det känns fel när de politiska partierna försöker lägga sig på ungdomarnas nivå, politiska partier ska inte låtsas identifiera sig med ungdomar för det är inte det politiken handlar om. Informationen blir inte rättvis och äkta.” De försöker såhär

82 Andragångsväljare; fokusgruppsintervju två (2009-11-20)

anpassa sig till de unga och vara såhär lite hippa och jag vet inte. Det känns såhär, man ska inte vara hipp och inne om man är ett politiskt parti.”⁸⁴ Dessutom nämner man att det finns mer kontroll i de traditionella medierna. På Internet kan vem som helst uttrycka sin åsikt, vilket ses som bra, men vid informationssökning önskas den komma från en mer kunnig och insatt person. Grupper på Facebook och så vidare kan enkelt skapas av vem som helst som kan låtsas vara politiskt insatt och där kan även fel information publiceras vilket ger

ungdomarna fel bild av partiet. YouTube ser man däremot som ett medium som kan komma till användning för att kunna återse olika debatter, eller kanske för personröstning. Den kanalen ses inte som lika oseriös då den delvis bygger på att återberätta saker som redan skett eller för att framföra olika politikers åsikter i olika frågor.

Det påpekades att den negativa inställningen till information via sociala medier kan ha och göra med att de är universitetsstudenter som är vana vid att hämta information från de mer traditionella, pålitliga medierna.

Men jag tror såhär, nu är ju vi alla universitetsstudenter och det tror jag är en väldigt stor skillnad. För oss är kanske inte Facebook en pålitlig källa, vi kanske vänder oss till DN eller till agenda eller till debatt för att få liksom, samla information. Men jag tror att för de som kanske inte är så vana vid att kolla på nyheter och inte läser tidningen, ungdomar som kanske är mer, från en lägre samhällsklass eller vad man ska säga kan nog verkligen påverkas av mer sociala medier.85

Andragångsväljarna trodde att Internet skulle påverka valdeltagandet positivt. De ansåg att det blev lättare att hitta både information och desinformation. Utöver det menade många att de sociala medierna på Internet gjorde att man lättare kunde diskutera valet med vänner och dessutom uppmana varandra att inte glömma att gå och rösta.

Jag tycker att det är ganska mycket hets, eller hets och hets, från kompisar typ som i Europa valet, då var det liksom alla på Facebook hette ju, du måste gå och rösta på söndag och då vågar man ju kanske inte, inte göra det för då var det ju liksom, så på så sätt tror jag att det påverkar väldigt mycket att man pushar varandra.86

När det gäller Internet och valdeltagandet så menar andragångsväljarna dessutom att det skulle öka markant om man i framtiden även kunde rösta via Internet. Då fångar man inte bara ungdomarna som tycker att det är ointressant med information från de traditionella medierna utan även de såkallade soffliggarna. Det diskuteras hur folk tycker att det är ett projekt att gå och rösta.

Jag tror att det är mer det som, alltså. Jag tror att folk tycker att det är lite av ett projekt att gå och rösta, och då i kombination med att man måste liksom söka information och veta vilka man ska rösta på så blir det kanske så att folk inte går och röstar.87

Internet kommer enligt andragångsväljarna främst att öka valdeltagandet bland

förstagångsväljarna och soffliggarna. Även om Internet inte ökar valdeltagandet i stort så menar man att det åtminstone inte kan försämra det. ”Alltså såhär; Jag tror inte att Internet skulle kunna försämra valdeltagandet över huvud taget.”⁸⁸

84 Andragångsväljare; fokusgruppsintervju två (2009-11-20) 85 Ibid 86 Ibid 87 Ibid 88 Ibid

4.2.5 Analys

Pär Henriksson på Moderaterna definierar delvis sociala medier som Internetbaserade kanaler som bygger på användargenererat material. Denna definition är snarlik den förklaring av begreppet som finns tillgänglig på Wikipedia. Jag fick, under intervjun, en känsla av att Henriksson var väl medveten om vad han pratade om och att han hade stor erfarenhet inom ämnet. Sociala medier är förmodligen något som Henriksson vet hur han ska hantera. Något annat som styrker detta är enligt mig att han i intervjun berättar hur han är medveten om att ungdomar, och allmänheten i stort kanske inte alltid vill komma i kontakt med politisk information. Han berättar att Moderaterna därför kommer att finnas på några få ställen på Internet, men att de där kommer att finnas på ett seriöst sätt. Detta beslut får dessutom

medhåll från ungdomarna. Många av dem menar att det kan vara svårt att ta informationen de får från sociala medier på ett seriöst sätt, då de i vanliga fall är till för något annat. Jag tror därför att Henrikssons sätt att tänka på är helt rätt, om man ska finnas tillgänglig via de sociala medierna så måste man se till att göra det seriöst.

Karin Pettersson på Socialdemokraterna menar att sociala medier är mötesplatser och arenor där människor, främst de yngre, konverserar och samtalar med varandra. Pettersson syftar där mer på den kommunikation som blir möjlig via de nya medierna. På Wikipedia definieras de sociala medierna också som en möjlighet till socialt nätverkande och kommunikation på ett sätt som skiljer sig från de mer traditionella tillvägagångssätten. Petterssons definition får också stöd från ungdomarna, i alla fall från förstagångsväljarna, som menar att de sociala medierna skapar diskussioner. De menar att om man har tagit del av information via de sociala medierna så kan intressanta diskussioner uppstå, dels via medierna och dels ansikte mot ansikte. Förstagångsväljarna menar att den informationen som är tillgänglig via de sociala medierna bli rolig och aktuell att diskutera, dessutom lyssnar folk när de får reda på att det är därifrån informationen kommer. Detta fenomen kan även styrkas av Tobias Olssons ena argument för att Internet kan rädda offentligheten. Han menar att Internet skapar nya utrymmen för diskussion och debatt. Det är precis detta som både Pettersson och

förstagångsväljarna menar. Och även om inte diskussionen sker just på Internet så är det enligt ungdomarna mer intressant att diskutera informationen som kommer därifrån vilket gör att Internet fortfarande inspirerar folk till debatt.

Henriksson berättar att Moderaterna kommer att använda sig av de sociala medierna för att uppfylla tre syften. Dels är det för att nå aktiva sympatisörer med information och att ge dem gemenskap. Det andra är att skapa nätverk för aktiva moderater, man ska kunna ta del av samma gemenskap vart än i landet man befinner sig. Till sist menar Henriksson att man via de sociala medierna kan nå väljarna direkt. Dessa tre syften kan även de kopplas till Tobias Olssons teorier kring politiskt deltagande i den digitala tidsåldern. Olsson menar att Internet kan rädda offentligheten. När Henriksson menar att de använder sig av de sociala medierna för att nå väljare och för att skapa delaktighet och så vidare så förmodar jag att han

någonstans i det längre loppet vill öka engagemanget hos ungdomarna och därmed stärka offentligheten. Precis som Olsson nämner och som Henriksson tänker så ger Internet effektiv tillgång till information, det skapar aktivt deltagande och nya utrymmen för diskussion. Detta är ett tillvägagångssätt som jag, med grund i min undersökning, både stärker och förkastar. Förstagångsväljarna ser de sociala medierna som en bra kanal att hämta information från. De menar att det är enkelt och att det blir lite mer underhållande. Många av dem har däremot svårt att se om de skulle ha tillit till informationen då man inte riktigt vet vem som har

publicerat den. Andra menar att de inte ens skulle ta del av politisk information via de sociala medierna då de i grund och botten inte är till för det, och för att politiken ses som tråkig. Om de däremot tog sig tiden till att ta del av den informationen menar de att de skulle lita på den

fullt ut. Andragångsväljarna förkastar information från de sociala medierna till stor del. De menar att de kan tänka sig att ta del av den informationen men den skulle aldrig få avgöra deras beslut innan valet. De sociala medierna ses som opålitliga och dessutom menar en del av ungdomarna att det känns fel när partierna försöker lägga sig på deras nivå.

Även Karin Pettersson beskriver att Socialdemokraterna kommer att använda sig av de sociala medierna, ungefär på samma sätt. Hon påpekar att Internet ses som en ny arena där det kan skapas samtal mellan folk och att hon ser en möjlighet i att enkelt kunna ha en egen kontakt med väljare och supporters. Tobias Olsson menar att Internet skapar en kontaktyta för medborgare och politiska representanter emellan. Jag tror att det är främst detta som de sociala medierna och Internet i stort kommer att vara bra för inom politiken. Precis som Karin säger så har möjligheten till personlig kontakt alltid funnits via medlemstidningar och så vidare, skillnaden är att Internet gör det mycket mer effektivt.

När det gäller informationssökningen inför valet 2010 menar förstagångsväljarna till stor del att de kommer att lyssna till sina föräldrar. De bor fortfarande hemma och har inte hunnit, eller intresserat sig för att skaffa sig en egen uppfattning om politiken. Om de ska söka information påpekar de dock att de förmodligen till störst del kommer att använda sig av Internet då det, precis som Olsson menar, ger lättillgänglig information. Några av

förstagångsväljarna påpekar att de aldrig skulle ens öppna en tidning då det är för ointressant och att de aldrig skulle gå till valstugorna då de känns för oärliga. Andragångsväljarna däremot kommer att söka sin egen information. De menar att de främst kommer att använda sig av de traditionella medierna och en del av Internet. Dock kommer Internet att användas i form av de traditionella medierna, det vill säga, de kommer att söka information via

nättidningar och partiernas hemsidor, inte via communities och andra mer sociala medier. Karin Pettersson påpekar dessutom att den delaktighet som uppkommer via nätet är en sak, men att hon inte kan svara på om den kommer att leda till att nya frågor tas upp på

dagordningen och så vidare. Det är enligt mig en intressant tanke, att fenomenet Internet skapar debatter och ett enkelt sätt att mötas på är redan bevisat, frågan är hur pass mycket det kommer att påverka politiken. Att valdeltagandet skulle öka med hjälp av Internet är något som Olsson påstår, den teorin får även stöd av både första- och andragångsväljarna. En av förstagångsväljarna nämner hur Maria Wetterstrand gick ut och sa på Spotify hur hon tycker att ungdomar borde få ladda ner hur mycket de ville. Han menar att det är sådana saker som får ungdomarna delaktiga i politiken och som gör att valdeltagandet med hjälp av Internet kan öka. De anser dock att det krävs att man ska kunna rösta på Internet för att en markant

skillnad ska synas. Karin Pettersson påpekar dock att valdeltagandet bör öka genom att man bedriver en schysst valkampanj som har fokus på sakfrågor. Jag tror att det ligger mycket i vad hon säger. Ungdomarna har beskrivit hur de ogillar när valkampanjerna går ut på

smutskastning. Förtroendet för partierna och ett ökande valdeltagande kanske inte är grundat i fenomenet Internet utan snarare i en ärlighet hos de inblandade?

Internet ger människor en möjlighet att hämta effektiv information från källor som vi själva bestämmer. Många av ungdomarna, både första- och andragångsväljare, diskuterade hur Internet som källa blir mer ärligt då allas åsikter kan bli hörda. Det går att hitta både positiva och negativa saker om allt och utifrån det får man bilda sig en egen uppfattning. Detta är även något som Olsson argumenterar för i sin teori, hur man som person inte längre är hänvisad till massmediernas vinklade information, utan man kan själv hitta den politiska information som man behöver.

De sociala medierna, innefattande communities med mera engagerar främst de yngre väljarna. Om man räknar dem till ett fenomen som ska rädda offentligheten så är jag mycket osäker. Jag tror snarare på det, som jag tidigare nämnt, att Internet och de sociala medierna är bra då man på ett effektivt sätt kan skapa en kontakt mellan medborgare och politiska makthavare. Internet lockar inte bara ungdomar utan allmänheten i stort. Därmed tror jag att Olssons teorier kring Internet i stort och offentligheten kan stämma. Frågan är bara om det är värt för partierna att använda sig av de sociala medierna för att engagera ungdomarna? Det är nog svårt att svara på, alla ungdomar har olika åsikter. Jag tror trots allt att det är värt att chansa. Utvecklas samhället bör partierna åtminstone prova att utvecklas därefter.

4.3 Konsten att nå specifika målgrupper

I detta avsnitt ville jag undersöka hur de kommunikationsansvariga för Sveriges två största partier går tillväga för att nå ut till olika målgrupper. Jag ville veta hur de tidigare har gått tillväga för att nå första- och andragångsväljare samt om de kommer att ändra sitt

tillvägagångssätt inför valet 2010. ungdomarnas svar presenteras som vanligt i två olika avsnitt.

4.3.1 Kommunikationsansvarig Moderaterna

Pär Henriksson definierar Moderaterna som ett stort parti vilka är breda i sin

målgruppsdefinition. Han menar att det är svårt för partiet att urskilja en viss målgrupp som de satsar på att vinna då de har cirka sju miljoner potentiella väljare. Henriksson menar dock att de har begränsade resurser när det, precis som vilket parti som helst, när det gäller

personal, tid och pengar. Detta resulterar i att de måste göra prioriteringar. Exempelvis tar Henriksson upp att det är lättare att nå människor i Göteborg, Malmö och Stockholm än i Norrland då det bor fler människor där.

När vi talar om första- och andragångsväljarna berättar Henriksson hur de tidigare har gått tillväga för att nå dem. Han förklarar att år 1991 försökte de bland annat att ringa till alla som skulle rösta för första gången. Detta skulle förmodligen inte fungera i dagsläget då de flesta ungdomar har mobiltelefoner och att de är vana vid att folk ringer och försöker sälja olika saker. Han påstår att det har gett ungdomar en negativ inställning till telefonkontakt och att det därför kan bli svårt att få en bra kontakt på det sättet. Henriksson nämner även att Moderaterna har använt sig av direktbrev för att nå förstagångsväljarna. Alla

förstagångsväljare fick exempelvis ett brev hem i brevlådan med information om Moderaterna i samband med att de skulle ta studenten.

Något som Pär Henriksson är noga med att kommentera är att man idag inte kan se alla ungdomar som en grupp. Han klargör att det är skilda villkor för en första- och en andragångsväljare eller någon som bor i storstaden och någon som bor i glesbygden. Henriksson fortsätter att förklara att det även är skillnader i ungdomars medievanor, hur de ser på politik och hur de ser på sin egen roll i samhället. På grund av detta kan man inte definiera ungdomar som en grupp utan man måste istället försöka att hitta mindre grupper i den stora gruppen.

Därför att det är väldigt många olika grupper bland de unga väljarna, bland förstagångsväljarna. Det är en stor skillnad på storstad, glesbygd, det är en väldig skillnad på om du är 18 år och röstar första gången eller om du är 25 år och pluggar på universitetet och röstar andra gången.89

89 Henriksson, Pär; intervju (2009-11-25)

Henriksson menar även att han ser en trend som visar på att man idag gärna röstar på andra partier när man är ung och vänder sig till Moderaterna när man har skaffat sig familj. Hans argument för detta är att Moderaterna har blivit ett mycket mer ansvarstagande parti, det är bland annat därför de sitter i regering. Moderaterna idag betonar frågor om jobb och stabila stadsfinanser vilket inte är så pigga frågor. Henriksson har svårt att se att man både kan vara ett ansvarstagande parti och ett ungdomsparti. ”… Man kan fundera på om det är möjligt att